Bakfull deluxe.
Hur är man egentligen när man är famfull?

Lis: Jag mår så illa..!
P-A: Hela tiden?
Lisa: Nej, bara när jag är vaken och när jag andas...

Chäfen har gjort i ordning könet.
Snyggare än någonsin, om jag får säga det själv...

Könet är, för er oinsatta, en bil.
Han har fått en ny framskärm, mindre med rost, sommardäck, blinkers, nytt innertak utan könsord, nytt solskydd utan kuk och en ny bakaxel (som ska på nästa vecka).
Som ny!
Snart kanske till och med mamma kan uthärda synen av min bil utan att ögonen tåras.

Vi får hålla tummarna...

Känsliga, pryda och generade läsare varnas, likaså föräldar.

I mitt stilla sinne har jag alltid trott att jag i andras ögon var "Den Ordentliga" (kanske inte enligt mamma, men ändå...) eller något bortskämt rikemansbarn (enligt volvoligan). Jag trodde inte att jag var "Den som har koll på pöken".
I was so wrong.

Under flera års tid har jag regelbundet fått frågor som:
"Känner du någon kille som man kan sätta på?"
"Lisa... Jag är verkligen desperat efter ett ligg. Känner du någon utan rabies eller skabb?"
"Svin eller inte spelar ingen roll, jag behöver knulla!"
"Vem ska jag ta av de här killarna..? XXXX, - - - -  eller oOoOo?"
Och jag förväntas svara.
Herregud, jag har väl aldrig varit särskilt pryd, men ibland chockas man.
Den första chocken är själva frågan, utlämnandet och desperationen.
Den andra chocken är... att vi bor för jösse namn i Värmland..! Hur kan någon ens vara i närheten av kukbrist, när vi bor i Värmland? Värmland är en rövarkula, när folk inte knarkar eller super eller slåss - så knullar de.

Eftersom proffsighetsnivån på den här bloggen är såpass hög, tänker jag låta alla  vara annonyma.
Häromdagen, efter ännu ett nattligt sms fyllt av desperation, frågade jag en annan väninna om folk verkligen förväntade sig att jag skulle hjälpa dem ur knipan med någon form av kukregister över säkra kort . Hennes svar var att om hon led av sexuell svält så skulle hon också vända sig till mig. Man får väl tacka, antar jag...
However, egentligen borde jag kunna göra ett register över säkra kort.
Vi bor om sagt i Värmland, och hela Sunne är någon form av klumpesnusk, det byts och lånas pojk- och flickvänner till höger och vänster, ett tu tre har alla samma sjukdomar och efter ett tag har man stenkoll på vilka som smittar, vilka som regelbundet testar sig, vilka som inte gör det och vilka som borde göra det.
It's a small world.
Och i denna lilla värld krävs någon med koll på läget, och tydligen verkar det vara mitt öde.
Jag kan ge dig numret till ett flertal killar, som garanterat nappar och bjuder hem dig på lite te och en omgång av hela havet stormar, men det hela känns väl lite tillgjort?
Det är bättre att man gör det på det gamla hederliga sättet:
Häng med Lisa ut en vanlig fredag/lördagkväll. Stay close and pay attention.
Efter ungefär en halvtimmes hälsande, vinkande, kramande och skålande kan jag peka ut dem en efter en.
Han där, och de två, han i keps i den blå bilen, ska du prata med han som står vid lyktstolpen ska du se till att göra det utan att bli sedd av den blonda tjejen där (hon tror att hon fortfarande äger honom), jag kan ge dig numret till han där, han som kollar på dig, och så vidare och så vidare.
I can do that.
Or I can keep my secret to myself...
Men nej, det skulle jag aldrig göra.
Man ställer alltid, alltid upp för en syster i nöd.

Vad gör du på lördag? Jag har inget planerat... Ska vi ta oss en tur?

Som hastigast igår kom vi på att det faktiskt var lördag.
Det kom vi på medans jag och Mim sörplade i oss varsin glass och började vi planera kvällen, som då bestod av följande punkter:
-Rida våra hästar
-Rida andras hästar
-Mata hästar
-Duscha
-Äta
-Sova

Men, sova är ju ärligt talat rätt tråkigt och det var ju trots allt lördag...
Så vi strök några punkter på listan och började jaga en körglad vän. Och tro mig, att finna en körglad vän en lördagseftermiddag är inte så himla lätt. Det är i princip omöjligt. Men då underskattar i och för sig de allra flesta min och Maries förmåga att tjata hål i huvudet på folk. Efter en och en halv timmes letande, bönande, bedjande, tjatande, hotande och fjäskande har vår körglada vän Skyllkvist svurit på sin heder att han ska köra åt oss i några timmar.
Gött kött, första problemet ur värden.
Andra problemet var att vi alla hade drabbats av alkholstillestånd och en katastrofartad brist på öl. Efter en stunds funderingar hade vi skrapat ihop fyra öl och en Angelique (och nej, Angelique är inget man dricker, det är någon man festar med). Och det räcker inte... Vi övertalade en P-A att hänga med, fann att Angelique hade spritreserver och att Lisa hade både mjölk och Kahlua hemma (Vi fann senare även Turkiskt Peppar och Minttu).
När allt var klart för start dök problem nummer tre upp; Maries pappa.
Han behövde hämtas och skjutsas. Detta leder till att Marie blir på olidligt dåligt humör, och att umgås med pappa Borg samtidigt som man är en svag människa kan medföra men för livet. Som tur är så är varken jag, P-A eller Angelique särskilt svaga människor, och ingen kommer troligen behöva läggas in på mentalsjukhus efter det här.
Hur som helst, på väg hem från Borgs fästning ringer vi körglade Skyllkvist och förklarar vi att vi är lite sena. En halvtimme ungefär... Inga good news för honom, eftersom han befann sig cirka två minuter från min ytterdörr.

Väl på plats hemma satte musiken och festen igång, och sen bar det liksom bara utför.
Klockan strax efter två var vi hemma igen och min käre P-A ligger fortfarande (!!!) i sängen med uppenbar huvudvärk och skyller allt på gravitationen... Själv kunde jag knappat ha mått bättre, vaknade utvilad och pigg som lärka (dock med en mystisk nackspärr som gör svinont och kan komma att framkalla tårar). Jag har matat och släppt ut min häst, jag har handlat frukost åt klenisen i sovrummet, jag har väckt Marie och pratat med Lil'sis, städat undan flaskor, burkar och godispapper och för tillfället sitter jag och funderar på om inte De tre muskertörerna vore en gaska ultimat film att se just nu..?

Dessutom tänker jag vara vänlig och bjuda er på gårdagens höjdarcitat:
"Nu ska Söderlund bli full!" Angelique ler nöjt och kramar ömt sin spritflaska.
"Fryser du?! Fan va klen du är..! Du är väl viking för fan!?" Och där har vi svaret på varför Marie aldrig fryser ;)
"Han har nog väldigt krulligt hår på snoppen..." Maries enda och bästa kommentar om Magnus Uggla
"Men herregud, jag sitter väl! Tungt och säkert." Lis sitter alltid säkert...
"Åh, sån där aloha va ju dretgött att ha i O'boy..!" Det heter faktiskt Kahlua, Angelique.
"Sluta tjata! Håll bara käften. Du är bara en patetisk jävla fucking alkholiserad pundarjävel som bara är förbannat patetisk..!" Ja, hon blir indeed på olidligt dåligt humör när pappa Borg behöver en barnvakt...
"Lisen, jag är så himla kär i dig. Men vi har ett stort problem... Jag kanske kommer tillbringa natten på toaletten." Pojkvän utan sinne för alkohol.
"Jag drägglar!" Mim, vem annars?
P-A var inte helt superhappy över att festa ihop med chefens dotter, och tränade på att bortförklara sig: ""Jo... Chefen, ledsen alltså, men jag söp bort din dotter..." Inte så smart. Man måste ju ha en inkomst också..."
"Hellre omkörd och bortkommen än bortkörd och omkommen!" Eller så har du kanske en pappa som är snut, Skyllkvist?
"Vi stannar och kissar på torget. Annars kan jag ju kissa i bilen... Inte bra!" Det är fortfarande osäkert om Angelique verkligen pratade med oss, eller om hon bara tänkte högt.

Gårdgen var faktiskt inte så hemskt långdragen som jag först befarade.
Jag hann jobba, jag hann sluta, jag hann rida två hästar och jag hann guida Ellifant genom Sunne innan jag började jobba igen.

Elli är snurrig.
Det är rätt bra, för att varje gång jag drabbas av ångestaktig förvirring kan jag tänka på att Elli hade vart sju gånger mer förvirrad i samma situation. And that's a nice thought..!
Hur som helst, med Elli och hennes mycket trevliga (även mycket långa, mycket långhåriga och mycket bittra) vän Erik på plats kändes kvällen räddad :)
Mamma och Pappa tog med sig Lars och Katrin till studenternas fotoevent, och Lars biktade sig för mig och erkände att han läser min blogg titt som tätt. Det är alltid trevligt när mina grupies träder fram, även om det är lite skrämmande att en del av dem är uråldiga, och att en annan del av dem är uråldriga och släkt med mig (Pappa läser också här, så att han helt ärligt kan berätta för mamma att han har en finfin inblick i mitt liv när hon hävdar motsatsen).

Caféet fylldes till bredden med trevliga, öldrickande studenter, brOlle kom förbi, köpte mjölk åt mig, var trevlig och bekräftade sin överlevnad (mer om hans äventyr kommer senare), Fabs var snygg, smal och trevlig, Chefen och Chäfen kom förbi och var trevliga och jag och Marie höll ställningarna och var trevligast.
Vi är så jävla bra :)
Nu ska jag återgå till mitt arbete och vänta in Mim, hon har lovat att hon skulle dyka upp och förbarma sig över passionsfruktscheesecaken (lååååångt ord).
Stackars henne ^^

Nej, inte långfredag, utan lång fredag.
För det är precis vad den här dagen är.
En jävligt lång fredag.

Jag ska nämligen jobba som vanligt, till klockan drygt 18, sen ska jag till stallet och jalla så gott det går och sen ska jag till jobbet igen, och jobba till klockan 23. Kan ni förstå vad trött jag kommer vara då?
Jag som vanligtvis ligger i sängen lagom till klockan tio på kvällen...

Suuuuck.
Dessutom ska jag jobba i morgon, samtidigt som jag har stalltjänst.
Det innebär att jag får gå upp tidigt som satan och mata djuren, kanske börja mocka lite, och sedan åka till jobbet i några timmar för att sedan åka till stallet och slutföra mockningen.
Härligt!
Suck! (igen)

Klagdag, någon?

Jag känner mig känslosam.
Emotionell.
Jag tänker mycket, och det är skönt.
Eller snarare; jag tänker på mycket på många olika personer, och det är skönt.
Jag har tänkt på min Mim, som var på polishuset och skrev svenskaprov idag. Hon klarade det visserligen inte, men deppar inte för det. Hon hinner göra det fler gånger. No worries.
Jag har tänkt på min lil'sis. Vi pratar med varandra nästan varje dag, och hon har blivit så stor. Lilla Lillasyster.
You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
Even when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms
Det som förvånar mig mest var att jag dessutom har tänkt på mitt ex. Mitt första ex här i livet; Calle.
Min mamma kommer alltid älska Calle, och på något konstigt sätt kommer nog jag också alltid göra det. Undrar om han har sprängt något på sistone?
Och att tänka på Calle innebär att jag tänkte på livet när jag levde som mest; När jag var sådär 15, 16, 17 år.
Vild och Vacker, Ung och Galen, Lev för stunden och sekunden och så vidare.
Mina och Maries glansår, när vi hade som roligast.
När vi hittade på en massa hyss och inte hade så mycket bekymmer.
Det här framkallar två starka känslor hos mig:
#1 - "Jag vill ju bara vara full", som Mim skulle ha sagt. För jag vill ha sommar och grillfest och nakenbad och fulöl. Så som vi gjorde. Så som vi alltid gjorde. Jag vill dricka öl i solen. Jag vill nog inget hellre.
#2 - Sommarnätter, sista rundan innan vi åker hem. Bara jag och Marie och "Stanna kvar". Vi lyssnade alltid alltid alltid på den när vi åkte hem. Den eller Every rose has it's thorne med Poison. Vi sjöng med, och ibland grät vi lite grann för att det var så vackert.

Så, vad tror ni jag gör?
Jag spelar Völund Smed - Stanna kvar och gråter för att det är så vackert.
Hoppas att P-A kommer hem snart och släpar mig ur min känslobubbla innan jag drar fram fulölen och sjunger högt och falskt mellan mina snörvlingar.

Vad gjorde jag för fel?

Försök att få mig att förstå

Du gjorde världen hel, varför måste du gå?

Tala till mig jag står här bredvid

Gå inte din väg, för än finns det tid





Stanna kvar!

Stanna kvar!


Ge mig en minut, det är allt vad jag begär

Vänta med beslut, vi skall nog klara av det här

Tala till mig, jag står här bredvid

Gå inte din väg för än finns det tid


Stanna kvar!

Stanna kvar!


Alla våra år, som vi har haft ihop

Göms undan utan spår, kan du höra mina rop?
Tala till mig, jag står här bredvid

Gå inte din väg för än finns det tid


Stanna kvar!

Stanna kvar!