Guitar Hero saved my life!
Det spelas för fullt här home in Falkenberg, och det räddar mig från sliskpop och annan musik som suger. Dessutom har det fått upp kidsens intresse för sweet rock'n roll och riktig musik.
Det värmer mitt arma rockhjärta, måste jag säga..!
Vildan går runt och trallar på Hellacopters, Poison och The Killers, när hon inte tjatar om att få ladda ner en massa Queen, Scorpions och annat trevligt. Jag gillart!

Jag gillar också att Guitar Hero får mig att trippa längs memory lane och återuppta en massa gamla bekantskaper. Vad sägs om låtar som Foghat - Slow Ride, Pat Benatar - Hit Me With Your Best Shot och Social Distortion - Story of my life. Underbart!

Fast jag måste säga att the Killers - When you were young är the grej just nu.
I like it!

Min pojkvän, Håkan the Hunk, kommer hit på fredag.
Så jag väntar och väntar.
Och medans jag väntar, så pratar vi i telefon.
And for your information måste jag erkänna att det inte känns så himla jättetryggt när han är väldigt nöjd med sig själv och säger:
"Jag har köpt en grej till dig! Du kommer att dö! Hahaha!"

Hjälp!

Jag har inte sett på tv sen jag var hemma i Värmland över jul.
Det är... Väldigt lägesen.
Och vet ni vad?
Jag saknar det inte.

Det skulle möjligtvis vara nyheterna och vädret, eftersom jag inte har en susning om vad som händer och sker i världen just nu. Och det skulle vara skönt att få reda på stormvarningarna innan stormen knackar på dörren. Annars så är det rätt lugnt.
Jag ser på film och tv-serier i datorn i stället.
Senast var det andra säsongen av Dexter, innan dess har det varit Greys Anatomy, Desperate Housewifes, House och Scrubs.
Det tillfredställer definitivt mina tv-behov so far.
I och för sig så händer det ibland att jag och Gus eller Vildan sitter (ligger) i soffan, ser på film och äter... -hrm- frukt (Ben & Jerry-glass!^^). Men fortfarande ingen tv.
Och som sagt, I don't miss it.

Däremot borde jag läsa mer, men jag är ganska kräsen när det gäller böcker.
Just nu väntar jag på att elfte boken om Stephanie Plum ska komma ut som pocketbok. Jag vägrar nämligen köpa inbundna böcker. Det är en knepig grej jag har för mig... Pocketböcker är snyggare och behändigare. Och dessutom gillar jag att alla är lika stora, Huvudsaken är att det ser bra ut, vet ni väl?
Haha.
Det kanske följer med en bok hem på fredag, när jag ska hämta min man i Göteborg.
Han törs nämligen inte byta tåg... Hihihi. Manligt!
Vi passar ganska bra ihop ;)
Och hur som helst, så finns ju Pocketshop inne på Göteborgs Central, en butik helt i min smak.

Nu har jag nog lyckats skriva det mest svamliga och onödigaste inlägget hittills.
Suck.
Jaja.
I'll do bättre nästa gång.

Som den sanna youtubenörd jag har en tendens att bli när det regnar ute, har jag äntligen funnit allt jag någonsin sökt:
Centralskolan.

Det slutar inte vara roligt, jag sitter och fnissar oavbrutet.
Dessutom går man runt och utbrister "In the house of bamboo!" i flera dagar efter att ha sett ett avsnitt...



Del två:


Del tre:


Del fyra:


Del fem:



Del sex:


Del sju:
 

Del åtta:

Jag sitter och söker på svåra ord.
Ambivalent är ett av dem.
Det "uttrycker känslomässig tvåsidighet".
Ett bra ord, som jag inte har haft särskilt mycket använding för.
Imbecill är ett annat. Det är inte ett särskilt bra ord, som jag definitivt aldrig har använt.
Det översätts enklast som "mycket klent begåvad". Not very nice.
Andra ord är:
Latent.
Cunnilingus.
Relevant.
Stagnera.
Adekvat.
Indolent.

Varför sitter jag och söker på svåra ord?
För att jag tänker på Calle, han använder nämligen en hel del svåra ord.
Mest för att förvirra mig, men säkert för att glänsa lite också.
Han har gjort det så länge jag har känt honom...
Sen jag var 15 år har den killen förvirrat mig.
Hur som helst.
Jag tänker på honom.
För att han är bra kille. En av de bästa, utan tvekan!
Och för att jag tror att han behöver det just nu.

Your strength is so hard to find,
I feel so much stronger now, the feeling's alright
Your words make me whole again,
those eyes cannot ever lie,
you're so divine
I'm not ever alone,
you're not ever alone

I'm head over heels
goddess of mine,
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
the glory you found,
I'm in deep debt,
without you I wouldn't survive
I'm not ever alone

Your smile is heavenly,
I don't deserve all the love that your giving to me
Your touch makes it hard to breathe,
 the shiver's around me now, you're so fine

I'm head over heels
goddess of mine,
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
the glory you found,
I'm in deep debt,
without you I wouldn't survive

The heart is pumping for my life,
the mind is happy and I, I will love you til the day I die

I'm head over heels
goddess of mine,
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
the glory you found,
I'm in deep debt,
without you I wouldn't survive

I'm head over heels
goddess of mine,
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
the glory you found,
I'm in deep debt,
without you I wouldn't survive

I'm not ever alone

Min mamma tycker att jag borde censurera mera.
Hon gillar inte att jag är kär och bloggar samtidigt

Min mamma är nog lite mer konservativ än vad hon vill erkänna.


Så, mamma. This one is for you:
Jag har inte druckit vin.
Inte det minsta och aldrig någonsin.
Dessutom är jag snart 22 år och okysst.
Jag är rädd för killbaciller, och eftersom könsjukdomar är luftburna virus stannar jag inne varje helg och knypplar.

Det är säkrast så.

Jag har konverserat lite med Elli.
Hon har inte konverserat särskilt mycket med mig, så man skulle nästan kunna ta konversationen för en monolog. Men eftersom jag är så oerhört generös, så ska hon givetvis få lite av äran över att ha deltagit i min monokonversation.

På tal om min oerhörda generositet är jag helt ensam. (Eller nej, inte helt ensam. Men jag är inte direkt omgiven av pojkvänner, om man säger så...) Och varför är jag så ensam?
För att jag tvunget skulle dela med mig av min fasansfulla förkylning till Håkan the Hunk.
Håkan the Hunk tog inte riktigt förkylningen som en man.
Eller... Vid närmare eftertanke... så tog han den nog ganska precis som en man:
Han har blivit ett snorigt, hostigt, ynkligt och feberfrossande barn.

Och jag tycker så synd om honom att det gör lite ont i mig varje gång vi pratar med varandra (vilket blir typ... 3 timmar om dagen..), för det var ju trots allt mitt fel att det blev såhär. Men! Det finns alltid ett men!
Det är synd om mig också.
Varför?
För att jag vill att han ska vara här, såklart. Och på grund av mig och enbart (delvis!) mig så är han inte här.
Han är hemma i sin lägenhet, omringad av tjejbaciller och har inte andats frisk luft (mest på grund av extremt täppt näsa) sen i onsdagskväll.

Så, den ständiga frågan är och förblir:
Varför ska jag staffas?
Inte nog med att jag blev orättvist förkyld vid helt fel tidpunkt i livet, jag får dessutom ta konsekvenserna av någon annans förkylning.

It's not fair!!

(och om någon tycker att jag svamlar så hänvisar jag dem till min kära vän Sangiovese)

Jag har druckit vin.
Det var skönt.

Det borde jag definitiv göra oftare.

Åh, vilket oflyt jag har!
Jag skulle äta lunch (!!) och har typ... liiite mjölk och start hemma. Och eftersom jag är så fantastiskt smart, så hällde jag i lite fryst mango i skålen. För att piffa till det lite.

Resultatet:
Mjölken frös.
Det blev is.
Fast väldigt vitt.

Så nu står min talrik på badrumsgolvet (golvvärme!!) och tinar.

Dagens pucko: Lisa

Love works in mysterious ways.

Just nu så sitter jag och nynnar på en låt som... som jag har väldigt svårt att ens erkänna för mig själv.
Citat:

For you, I'd give up all I own
And move to a communist country
If you came with me, of course
And I'd file my nails so they don't hurt you
And lose those pounds, and learn about football


Och det fortsätter..!

Underneath your clothes
There's an endless story
There's the man I chose
That's my territory
And all the things I deserve
For being such a good girl honey.

Jag håller på att förvandlas till en tönt.
This is no good!

Jag saknar Håkan.
Som fan.
Och det blir inte bättre av att jag inte kan tänka på något annat, för det gör bara att milen mellan oss blir ännu mer påtagliga.

Jag vill bara vara där.
Vara nära.
Jättenära.

I stället är jag här, med en jävla massa avstånd som förhindrar och försvårar.
Jag brukar inte vara en sucker för kärlek.
Jag brukar vara ganska ganska stark och självständig.
Men just nu är jag bara touchy-feely.

Det är lite störande.
Jag gillade den självständiga versionen av mig rätt bra, men uppenbarligen så har någon annan tagit över.
Här har man gått och intalat sig saker om girl power och feminism, men det enda jag vill är att lämna allt (eller... Nej. Inte hästen, inte kameran, inte datorn, inte bilen..) för att gifta mig med en rik (eventually) man (med stor k#k) och bli bortskämd och älskad och kysst och hånglad och ha någon diskar åt mig.
Feminism suger.
Avstånd suger.
Och att vara såhär kärlekskrank är det som suger allra mest.

Hahhahaha.
Vic fastnade alldeles nyss i tvättlinan.
Hahaha.
Helt supermanligt och very självsäkert säger han:
"Jag ska ut och åka longboard!"

Tre sekunder senare vevas det med både armar och ben och tvättlinor.
Tack för dagens dos av asgarv, raring!

Jag är hemma.
In the skog.
The värmländska skog.
Eller i alla fall in the värmländska storstad.

Hej, Karlstad..!
Jag är här.
Jag har saknat dig.
Men jag kommer kanske inte se så mycket av dig, eftersom jag bara hånglar hela tiden.
Och när jag inte hånglar så dricker jag hostmedicin direkt ur flaskan eller knaprar halstabletter.
Snart blir jag nog lite high flying och skönt flummig.
I'm i alla fall waiting...

Snart ska jag nog ta mig ut på en promenad i alla fall.
Hålla handen och vara kär.
Men först ska jag försöka att få kontakt med the Ellifant.

Och just det!
Dagens vetenskapliga genombrott, en helt ny upptäckt:
Håkan är smart!
De spelar "Vem kan segla förutan vind?" på Nyhetsmorgon.
Töntigt, tyckte min man.
"Vem kan segla utan segelbåt?" är ju den stora frågan ;)

Jag har problem.
Min pojkvän är snygg.

Och själv?
Själv har jag drabbats av de fyra förbannade F:en.
Fet, Ful, Finnig och Förkyld.
Det är inte roligt.
Det är inte det minsta roligt!
Okeys, särskilt smal har jag väl inte varit sen evigheters evighet, förkylningen kan jag inte hjälpa - även om den kommer högst olämpligt, och ful är väl kanske lite i överkant...
Men varför, varför och åter varför har mitt ansikte invarderats av grannlandets onda trupper?
Varför straffa mig? För vad? Och just den här helgen!?
Jag ska ju åka till Värmland, vara lycklig och hångla och tycka att livet är underbart med min snygga (jävlar!) pojkvän.  Hur kan man plocka fram sin inre sexgudinna när man har halva Finland i ansiktet?
Suck.
Som grädde på moset ska den orättvist snygga pojkvännen med största sannolikhet ta med mig hem till hans föräldrar, där jag kommer bedömas som potentiell fru till deras älskade son, och avelsvärderas för framtida syften. Det suger att veta hur mammor tänker.

Så för att rädda min värdighet och för att inte behöva genomgå en enorm ångestprocess under helgen har jag tvättat, skrubbat, pillat, klämt och härjat runt i ansiktet. Resultatet blev... sådär. (och om min faster läser det här så får hon säkert mardrömmar, men det är inget emot vad jag hade fått om jag hade låtit bli tidigare nämnda procedur. Sorry!) Just nu försöker jag ta mig själv på allvar medans jag har en kletig ansiktsmask i ansiktet (och på ungefär 30% av resten av kroppen, känns det som... Kladdlisa!) som lovar att "din hud kommer kännas förnyad, återfuktad och få ett yngre utseende".

Och då undrar jag:
Vadå yngre utseende!?
Är det inte just hud som befinner sig i en yngre persons ansikte som dabbas av finländarnas ockupation?
Va? Va? Va?
Kan de inte bara skriva att "din hud kommer kännas förnyad, återfuktad och få ett utseende som en vuxen, finnfri, totalt opubertal kvinnas ansikte?".

Ännu ett av livets stora, mörka mysterier.

Jag googlade lite, och det här är anledningen till att jag inte kan stava Daniels efternamn.
Jag kan nog inte ens uttala det.

Daniel Chomieniec

Hur som helst:
Idag är han nere i Malmö och tävlar i Barista SM.
Det är koolt.


Jag håller tummarna, och det gör du med..!

Eller, nja... Så värst ung är jag väl kanske inte.
Idag känner jag mig som en tantig tant.
Jag är förkyld, snoret rinner och jag har en hamster i halsen.
Inte direkt vad jag hade önskat mig, men med tanke på att jag ska vara ledig heeela helgen så ska jag nog kunna komma tillbaks till mitt vanliga, pigga och hösnuviga jag inom en snar framtid.

Däremot är jag stolt som fan. Uppriktigt superstolt.
Över mig själv dessutom, vilket inte händer jätteofta.
Jag har (i måndags) varit inne på The Lounge i Falkenberg och tagit maaassor av bilder, för att komma in på KY-utbildningen så krävs arbetsprover, och en av uppgifterna är att gestalta ett yrkesportätt med människan i fokus. Eftersom jag är smart, och lat, så valde jag ett modernt och aktuellt yrke:
Barista.
Och som av en händelse så finns en av Sveriges bästa baristor här i Falkenberg. Han heter Daniel OchNågontingJättekonstigtSomJagInteKanStavaTill och är en riktigt skön typ.

Till saken:
Bilderna jag tog blev skitbra.
Jag gillar dem verkligen, jag fick fram det jag ville och känslan är great.
Det som gör mig superstolt över mig själv är att jag fick ett sms av Daniel igår på kvällen:
"Har tittat på bilderna! Jag älskar dom!!!!!
Du är jätteduktig!
(Har fotografutbildning själv) men du är grym!!!!"

Sen dess har jag, trots förkylningen, varit väldigt nöjd med mig själv och min tillvaro.
För att jag är grym! :D
Bevis:

Jag har en pojkvän.
Jag är en flickvän.

Och jag är lycklig och rosa och kär som fan.

Jag borde inte blogga.
Eller jo, det är klart jag borde. Om jag inte bloggade så skulle ju ni sitta helt paralyserade av skräck och invänta jordens undergång och slutet på allt. Det har vi inte tid med..!

Jag borde inte blogga just nu.
I stället borde jag diska, städa, dammsuga, duscha och sno hit en till kudde.
Why?
För att Håkan is coming my way.
Han kommer hit. Hit hit hit.
Till mig mig mig.
Håkan.
The man of men.
Åh.
Damn.

Jag borde verkligen inte blogga just nu.

Ellskade Elli har börjat blogga igen.
Det här är stort, mina vänner..!

Så, om ni vi höra en annan virrig värmlännings virriga tankar:
Surfa hit

Idag har jag varit ute och letat efter våren.
Solen har varit här hela dagen, och det har liksom luktat vår.
Men jag var tvungen att se efter, för säkerhets skull:



   

Idag är en enastående bra dag.
Sovmorgon, ledigt och hoppträning i eftermiddag.

Och eftersom jag hade sovmorgon, så vaknade jag klockan 06:03 av alarmet på mobilen. Onödigt amatörmässigt av mig att inte komma ihåg att stänga av det innan jag gick och la mig, måste jag säga. Medan jag ändå hade ögonen öppna fick jag se att jag hade fått sms under natten. Tommydarl och hans Darl hade skickat lite love och ett lycka till. Väldigt rart av dem :)
Nästa gång jag vaknade var klockan 8:51, av att Håkan the Hunk ringde. Han är väldigt bra på att väcka mig, och han var inte det minsta trött, även om han bara hade sovit några timmar, och förstod inte alls varför jag muttrade ord som "sovmorgon", "sängen", "sover" och "sömning"... Efter några minuter blev det trots allt en ganska trevlig konversation.
Efter att vi hade pratat med varandra så gick jag upp och satte igång ugnen, ringde till Maja som inte svarade, skickade lite sms med Tommy, klädde på mig en t-shirt, gjorde i ordning några croissanter och satte in dem i ugnen, lyssnade på musik och diskade, tog ut croissanterna ur ugnen, åt upp hälften av dem, ringde Elli och Dix, pratade med mamma, diskade lite mer, dammtorkade alla fönster och hyllor, pratade med P-A som hade årets news att berätta, vek  in mina kläder i garderoben, slängde en himla massa saker, pratade lite mer med Håkan the Hunk, fixade i ordning golvet och bytte sängkläder, sorterade alla mina 4 miljoner ansiktsmasker, matade marsvinen, sprayade lite roomspray med doft av äpple och kiwi, tog med mig soporna och gick ner för att äta lite toast.

Det här är en väldigt bra dag.

Jag är bra.
Väldigt bra.
Möller är också bra, när han säger såna här bra saker om mig:

"Du, du är en väldigt go och trevlig tjej och jag är mycket lyckligt lottad som får kalla dig min vän. Du kan verkligen liva upp ens tillvaro utan att egentligen anstränga dig nått nämvärt"

Det är mycket musik nu.
Hmm.. 
I wonder why?

Hur som helst.
Just nu:

Kim Carnes - Bette Davis Eyes

Her hair is Harlow gold,
her lips a sweet surprise

And she'll tease you,
she'll unease you
All the better just to please you
She's precocious,
and she knows just
What it takes to make a pro blush

She'll let you take her home,
it  wets her appetite
She'll lay you on the throne,
she's  got Bette Davis eyes

Igår, rätt sent på kvällen, skrev jag ett bra inlägg.
Ett långt, bra inlägg.
Men, så blev klockan 23.45 och allt blev svart.
Ni vet, det är storm här.
Och stormen stal strömmen.
Tror ni att det blev kallt under natten?
Oh ja!
Jag låg och huttrade under tre duntäcken och trodde att livet var slut när jag klev ur sängen och ut på golvet. Det var svinkallt! Men å andra sidan så vaknade man jävligt fort ;)

Hur som helst, det jag skulle ha skrivit var att:
- Jag har sparkat igång min iPod och skakat rumpan i flera timmar. Mest spelas Giftig (Mange Schmidt & Petter) och lite random remixer. Bra musik att jobba till. I like it. A lot.
- Jag låg i sängen och såg på Greys Anatomy, tredje säsongen och fortfarande helt omöjlig att slita sig från. I like it. A lot.
- Jag pratade med Håkan, som egentligen mest pratade med Tommy, som i sin tur satt och roade sig med att skjuta isbitar vilt omkring sig inne på Max i Karlstad. De är söta, mina pojkar <3
Håkan är bra, han säger bra saker som: "Han slår ihjäl mig - med BILEN!!" och "Vad fan gör han!? Jävla jävel!!" Och ja, I like him. A lot.


Och idag då?
Det var strömlöst fram till klockan strax efter ett, jag var smått hysterisk när batteriet i mobilen tog slut ungefär 40 minuter innan det sprakade igång. Stooor olycka!
Jag är ensam, eftersom the crazy family är på äventyr. Damnark, Skåne eller vad det nu var. Hälften av dem kommer hem i morgon i alla fall. Gött :)
Nu ska jag välja ett av två möjliga alternativ:
1 - Ta en öl och utmana mig själv på Singstar.
2 - Ta en öl och fortsätta med att se på Greys Anatomy.

Hmmm.
Tough choice.