Vilket as!
Nu kastar han näve efter näve med Jenkatuggummin på mig!!
(och på soffan, gardinerna, golvet...)

Det är vad jag kallar bloggrespons..

Jag avvaktar.
Spänd förväntan.
Tystnad.
Skräckblandad förtjusning.

Min man nyss svept en halvliter öl på några sekunder, och avslutade showen med en gigantisk jätterap på cirka 30 sekunder. (Prima Youtube-material, om jag får säga det själv..!)
Sen gjorde han om precis samma sak en gång till.

Sen sa han "Jag kommer bli jättefull och svimma".
Sen sa han "Piroger!"
Sen sa han "Nu tänker jag ta min katt!"
Sen letade han efter katten, fann honom under soffan och tog ut pirogerna ut micron.
Sen sa han "Det här har du gjort bra, älskling!"
Sen klappade han händerna.
Sen pratade han med katten: "Ditt lilla äckel! Kom hit så får jag krama dig!!"
Sen stoppade han in katten innanför tröjan.

Jag vill inte vara den som härmas.
Elli råkade ju bara köpa en retromoppe först.

Min kära mamma har haft bestämda åsikter om att jag borde moppa mig genom livet sen jag kvaddade min första bil, back in the days. Ett indraget körkort, en krock, allvarliga korsningsfobier och ett gäng rejält paranoida tankar senare insåg jag att hon kanske inte har så helfel trots allt...

Det får bli en moped, helt enkelt.
Elli köpte givetvis en rosa, töntElli.
Jag vill helst ha en gul.
Eller en blå.
Eller en svart.
Och den ska heta Pilen.
Eller Pärlan.
Eller Faran.

Jag kommer vara så kool.
Jag kommer bo mitt i Karlstads smetiga smet, ha en kool glidarmoped och uppsöka en frisör.
Allt detta inom en överskådlig framtid.

ÄNTLIGEN!

I proudly present, a Janson inc. production; moya.blogg.se

Sweet little sister har börjat blogga.
Och jag lovar att hon är rolig.
Kolla bara här:



Jätterolig!

Det är Morden i Midsomer.
Varje tisdag.
Klockan tjugoett.
Hela sommaren.

Bambi skickade ett sms och påminde mig förut, thank God..!

---

Från en säsongs mysterium till en annan:
Varje kväll utkämpas en smärre brottningsmatch hemma hos oss i vårt trångbo.
Ingen vet varför, men det liksom bara blir så. Oftast är det bara skrattfyllda jävligheter, men ibland (som igår) urartar det. Jag råkade knuffa ner Hunken i resväskan som står bredvid sängen och han, i sin tur, råkade skalla mig i rakt över näsan.
Tyvärr resulterade det inte i något blod, men väl en öm näsa. Och en mycket skamsen pojkvän...
Han fick ligga kvar i resväskan en stund till.

Några citat från kvällen:
"Om du inte är snäll får du sova på balkongen med katten!"
"Och vad har han gjort!?"

"Smaka på din egen broccoli..!"

"Kliv upp ur resväskan nu, Älskling..!"

Det regnar.
Och regnar.
Och regnar.

Och det är så tråkigt.
Supertråkigt faktiskt.

Jag är bäst.
Inte på att göra piroger, men åtminstone på att försöka göra piroger.
Min man är bäst på att vilja äta piroger.
Tillsammans tillhör vi eliten.

Alla dagar, är väl alla dagar?
Noooo.
Inte om man ska handla på Ica i Filipstad.
Där är alla dagar alla dagar utom söndagar.
Söndagar är andra dagar.

Jag blir så glad när Marie skickar roliga sms till mig.
Såhär innan midsommar har jag precis fått det ultimata meddelandet:

FYLLKAJA (alkoholus skadus)
Alltmänt: Nattfågel tillhörande snapssläktet. Kännetecknas av den röda näbben samt den vingliga gången. Uppträder flockvis, ofta tillsammans med Finkelgöken och Nubbsveparen. Markerar sin närvaro genom att ogenerat spy och urinera på allt som kommer i dess väg, till och med inom andra arters revir. Födan består endast av flytande ämnen, dock ej vatten.
Förekomst: Häckar över hela landet, men företrädelsevis på platser där alkohol förekommer. Flera exemplar har också påträffats vintertid på Grand Canaria och Mallorca.
Karaktäristiskt läte: klunk-rap-klunk-rap, som tillsammans med skrik och skrän ständigt hörs från flocken.
Parning: Nyårsafton, sista april och midsommar är tidpunkter då man kan iaktta fyllkajans ohämmande pippande bakom varje buske.
Övrigt: Risken för utrotning beräknas som totalt utesluten.

Om ni inte lagt märke till det redan, så är Lisas Fanclub lite snyggare nu.

Min man har parkerat hjärnan bredvid bilen där nere på parkeringen, eller så glömde han på firman.
Hemma är den då i alla fall inte.
Den här lägenheten är vanligtvis supertrång och pytteliten, ungefär 28 kvadratmeter.
Nu, när jag bor här, och alla mina saker provisoriskt står högt och lågt i väntan på nästa fredag har den "öppna" ytan halverats. Minst. Det finns ungefär 4,5 kvadratmeter att röra sig fritt på.

Och vad gör min man?
Han står enbart iförd kallingar, knästrumpor och fotbollsskor och försöker göra fotbollstrick.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv spenderat mer än 10 minuter framför en tv när det visas fotboll. Inte ens av misstag, inte ens i sömnen, inte ens om det har utlovats bråkande hunkar i bar överkropp.
Aldrig.

Elli har bevisligen förändrat mig.
Igår blev fotbollskväll, och den katastrofala förlusten var snart ett faktum.
Vi insåg snart att Zlatan var sur, och om Zlatan den allsmäktige är sur blir det inga mål - det vet väl alla? Strax efter att vi insåg att Zlatan var sur slutade vi supporta det svenska laget och slogs istället om hurvida det finns ett hemmalag om två lag (till exempel Sverige och Ryssland) möts på en plan som ligger i ett annat land (till exempel Österrike). Elli hävdade bestämt att det givetvis finns ett hemmalag även om båda lagen spelar på bortaplan, medan jag och Erik höll oss till logik och sunt förnuft och hävdade att there is no hemmalag on this plan, bara två lag som samarbetar till Rysslands fördel.
När jag, Erik, logik och sunt förnuft hade utnämts till stridens segrare inledde vi nästa stora diskussion:
Domarens kort.
Det hade varit så mycket festligare om domaren kunde visa upp andra kort, som till exempel:

Klippkort
Instruktionskort (a la tips från coachen)
Visitkort
Fiskekort
Lånekort
Familjekort, med hela familjen porträtterad
Turkost kort
Körkort
Icakort
Spelkort, eller ännu hellre:
Kortlek - där spelaren får välja ett kort.
Trumfkort
Busskort
Visakort (eller master card)
Kretskort
Charadkort, och spelaren måste givetvis utföra detta för att inte bli utvisad
Fyllekort, från kvällen innan.
Kort-Kort, fungerar nog bäst på kvinliga domare
Presentkort, helst på porslin, leksaker eller sportutrustning.
Medlemskort
Vykort

"Succé!" Mina vänner, "Succé!" är ordet ni söker.

Jag och min onda fot linkade ombord på bussen och åkte de lååånga 4 minuterna in till stan. Väl där mötte jag mamma och Maja, så vi slog följe och jag haltade med dem på en liten shoppingtur. Vi kollade mest omkring i inredningsbutiker, till min stora förtjusning. Jag hittade (och mamma köpte - till mig!) ett par finfina fotoramar för halva priset. Fynd!

När de hade lämnat mig åt mitt öde, efter att ha försett mig med en glasskula, strövade jag omkring ganska planlöst i centrala K-town. Till slut vaknade jag upp ur min trans i rulltrappan till Claes Ohlsson, gick in där och köpte en mp3-spelare. Genast kändes smärtan i foten inte lika påtaglig längre. Fantastiskt!
Min iPod har nämligen sagt upp sig och vägrar fungera, tack och lov för det eftersom iTunes suger, så jag förklarade för den trevlige killen bakom disken att jag behöver "Billig skit som inte går sönder". Sagt och gjort, nu ligger den här och laddas. Sen ska jag trycka in en miljon låtar, en hel hink med bilder och en och annan video om det finns att tillgå.

När jag har gjort det färdigt ska jag köpa kakor (fotsmärtan försvinner lite bara av att jag tänker på det), ta kakorna under armen och ta med kakorna till gnElli. Elli är gnällig för att hon fyllde år.
Jag förstår inte riktigt vad det är att gnälla över... Bara för att jag glömde säga grattis fram till ungefär strax innan midnatt.

Och, sist men inte minst, måste jag citera min man, nu när jag har skrivit om kakor och smärta.
Igår hade jag ett litet ras i bilen, eftersom jag har extremt dåligt förtroende för mina medtrafikanter och misstänker att alla är ute efter att krocka med mig (scars to prove it!!).
Kakor gör mig lugn.
Och snäll.
Och lätthanterig.
När jag slutade gråta tittade Håkan på mig och sa:
"Ta kakan nu, älskling. Din kaka behöver dig..!"

Jag sitter för tillfället med ett paket frusna hallon på min högra fot, det är röd och blå och svullen efter att en häst trampade mig för en timme sen.
Det gör SÅ JÄVLA ONT!!

Sen, om jag kan, ska jag gå (stappla) ner på stan för att titta på rean. Planen var att jag skulle prova nya gympaskor, men det känns som ett mission impossible just nu.
Hästar är så hårda ibland...

Det har varit en intensiv start på veckan, måste jag säga.
Jag flyttade 40 mil i söndags, jobbade ett par timmar och körde till Brobygrafiska på provdagar i måndags, blev spöad av syrran på GuitarHero, hade prov och blev intervjuad idag, var med Norpan till tandläkaren, hämtade ett skåp i Sunne och åt middag med Håkan, mamma och Maja nu ikväll.

I morgon ska jag jobba ett par timmar, finna en tandläkare till mig själv och sälja min westernsadel.

Jag trodde inte att det var sant först, men nu häckar bevisen utanför både dörrar och fönster. Jag kan inte leva i ljuv förnekelse längre.
Kick kommer från Karlstad.
Fest hos mig, sommarplågornas sommarplåga. Kanske till och med värre än Markoolios "Sommar och sol", därom tvista de insatta...

Här kommer eländet iaf.

Hej!
Jag är hemma nu.

Hemma där jag ska bo.
I Karlstad.
Falkenberg får klara sig utan mig nu.

Jag är så trött att jag rimmar.
Snart är jag så trött att jag svimmar.


I morgon kommer han, min man.
Han ska kyssa mig sådär som bara han kan.
Sedan ska vi gå till stranden,
äta glass och hålla varandra i handen.
Och söndag ska han ta mig hem till Värmlanden.
Där ska vi tillsammans bo,
= Aldrig mera lugn och ro.

Vilken perfekt film..!
Tillräcklig story, tillräckliga skådisar, tillräckligt elak, tillräckligt rolig, tillräckligt mycket love.
Ashton Kutcher var bara halvt naken en halv gång ( = snålt med godis!), men jag kunde ändå inte sluta gilla det jag såg. Jag skrattade, jag njöt, jag grät och jag vill se den igen.
Jag vill äga den.
I'm buying it!


 

Det här med hår, mina vänner, är ett bekymmer.
Jag är blond.
Jag har alltid varit blond (förutom under en månadslång identitetskris för ungefär 3 och ett halvt år sen när jag färgade det mörkrött) och jag har alltid velat vara blond (därav blev identitetskrisen inte längre än en månad..).  Jag är born and raised med ljust guldblond, spikrakt (men rufsigt) hår. Det har alltid varit tråkigt. Tills väldigt precis nu, för nu vill jag inget hellre än att ha ljust guldblont spikrakt hår.
För tillfället är mitt hår väldigt ljust. Dels för att jag regelbundet har färgat det pärlblont, dels för att jag har vistats i söderns solsken.
Jag skulle utan att överdriva särskilt mycket kunna påstå att Barbie verkar ganska mörkhårig om man jämför med mig.
This can not go on any longer.
I need to do something.
I need help från ett proffs.
Men, för att citera min pojkvän;  "Saken är den", att mitt hår är heligt.
Vem som helst kan inte närma sig det, speciellt inte med en sax i högsta hugg. Man måste nämligen tämja och blidka håret först, få det att lyda dig och lita på dig, och det kan inte any random proffs göra. Tro mig. Jag har varit på frisörsalonger där jag till slut fick borsta håret själv för att frisören gav upp - och det var innan jag blev permanentad.

På tal om permanenten... Mitt hår var lockigt en stund förra sommaren. Motvilligt och mycket skeptiskt gick jag med på att låta mitt tråkiga, spikraka hår lindas upp på rullar och förvandlas till ett lockigt, fluffigt, blont burr. Nu (och redan någon månad efter permamenten) är det rufsigt, trassligt och liknar mest en konstig, exotisk växt varje morgon.

Jag älskar mitt hår, tro mig. Jag har lagt ner mer pengar på mitt hår än vad jag har gjort på... mycket annat de senaste åren. Det behandlas efter bästa förmåga.
Mina naglar må vara skitiga och avbitna, mina fötter luktar allt som oftast som ett ruttet träsk, mina ben blev kanske rakade för 6-7 veckor sen, jag tvättar inte bort sminket varje kväll, jag plockar regelbundet ut hö och sågspån ut min bh och jag duschar inte oftare än jag verkligen måste eftersom jag är fruktansvärt lat, men mitt hår är jag rädd om.

Jag väljer schampo och balsam med extrem noggrannhet, det ska bara vara produkter som är speciellt anpassat för hår som mitt, jag köper gladeligen snoddar och klämmor och hårinpackningar, jag äger mer än en burk glitterspray, jag har svindyra stylingprodukter i snygga förpackningar och som luktar sommar, bär, godis och paradis och jag är en shine junkie.
Hår ska vara blankt och lukta gott.
Om håret är blankt och luktar gott är det få bekymmer som bekommer mig. Jag kanske har spillt glass över hela mig, mascara i halva ansiktet,  eller så otäcka skoskav att jag måste ta använda mig av väl synliga trosskydd för att lindra det - so what? Mitt hår är i alla fall blankt och luktar gott.

Inom loppet av två veckor kommer jag att lämna mitt hår i händerna på ett proffs och be dem uträtta mirakel.
Det kan verka mycket att begära, men ett mirakel äv vad som krävs just nu.
Rufset och de jävliga lockarna ska bort  -spikrakheten ska tillbaka.
Adjöss barbieblond - Hello true blonde.
Farväl till morgonfrillan från helvetet - Säg hej till frisyren som funkar hela dagen.
Mirakel, var ordet.

Fast föda. Haha.
Nejdå, snabb mat menar jag givetvis.
Jag är snabbast, snabbare än den snabba snabbmaten.
Jag har precis fixat varm lunch på 4 minuter.
Och jag har inte använt micron.
Inte ens snabbmakaroner tar så kort tid.
Det blir toast, mina vänner.
Toast!
Inte supernyttigt, men åtminstone supersnabbt.
(Snabbt, Snabb, Snabba... Knepiga ord förresten.)


Vad händer idag då?
Det här händer idag:
Jag ska hämta Vildan och Oscar, vi ska äta glass och gotta oss.
Men innan glassätning ska jag spöa dem i minigiolf för sista gången.
MOHAHAHA!

Just nu vill jag bara till Karlstad.
Om jag fick så skulle jag packa in min häst i transporten och åka.

Jag skulle inte säga något till Håkan förrän jag kom fram, och hans skulle gapa av förvåning, gråta av glädje och svimma av kärlek när han öppnade dörren och jag stod där.
Sen skulle jag ägna resten av dagen med att ta hand om honom och hans ömma kropp (det är trots allt en hel del kilon som dimper i golvet om han svimmar...) och överösa honom med kärlek., kyssar och lagad mat.


Nu ska jag fortsätta drömma i sängen.

Jag har a confession to make.
Jag vet inte hur det började, med uppenbarligen gjorde det. (no way!?)

Amanda Jenssen, ni vet, hon som var med i idol?
Hon är bra.
Svängig, blond och bra.
Nya (enda?) skivan verkar jävligt bra.
Radion spelar för fulla muggar. (och hade min datorjävel eller min i-Pod fungerat hade de antagligen också gjort det..).





Nya Amarula Tree är i allra högsta grad diggbart.
Det mesta är diggbart.
Så jag diggar.
Digga ni också på den här sidan.

Det gick ju sådär med vår räddningsaktion.
Min dator startade inte ens.
Av alla saker som suger kan det nog tänkas att min dator ligger på topp fem; bland mördare, våldtäktsmän, Patrik Isaksson och bensinpriser.

Bläh.

Först vägrade jag inse fakta.
Sen, när jag fick reda på fakta så förnekade jag det.
Nu, när ingenting fungerar och allt suger kan jag inget annat än erkänna:
Min dator härtsammar från en uråldrig klan av skickliga kamikazedatorer.

Laddaren laddar inte.
Igen.
Datorn får alltså ingen ström.
Igen.
Jag är på vippen att få ett hyseriskt anfall.
Igen.

Behöver jag nämna att en laddare kostar en halv förmögenhet?
Behöver jag nämna hur mycket jag behöver min dator?
Behöver jag nämna att jag ska flytta och behöver alla pengar jag kan komma över, och lite till ändå?

Jag och Gus ska i vilket fall som helst försöka oss till en räddningsaktion senare idag.
Vi tar hans bärbara hårddisk, startar min dator och om vi är snabba som aldrig förr så kanske vi kan få över väsentliga filer och bilder innan datorn säger so long, flaggstång och svartnar.
Let's hope att det fungerar.
Om det inte fungerar vet jag inte vad jag kommer att ta mig till.

Yes, it's true.
Det tog mig drygt 22 år, men igår hade jag samlat ihop tillräckligt mycket mod för att fråga.
Och trots min pappas självutnämnda höga moral skulle han se vad han kan göra.
Det gäller Xider Spring.
Limited jävla edition.
Och för er som inte har uppmärksammat det, så är det liksom slut på både Spring och cider.
Nästan.
Det finns inga kvar i varken hela Halland, eller Värmland. Men! Det finns en butik i Örebro som har ett fåtal kvar, och det är där min pappa kommer in i bilden.

Jag håller tummarna.