I'm yours
Jason Mraz, mina vänner.
Dessvärre finns låten i en längre och way more bättre version om man laddar ner den.
Do it!
Mouse!
Jag har smittats av nördsällskapet.
Min dator har fått en ny mus.
Den är liten och väldigt rosa och lyser.
Hur kool som helst! :D

Nerd Convention
Hjälp!
Här sitter jag och gapar.
Varför?
För att några meter från mig, sitter 7 pojkar, killar, karlar, män eller... ja. Något sånt i alla fall.
De är mellan 16 och typ 40 år och de sitter på varsin stol, framför varsin skärm, med varsitt headset och klickar frenetiskt på varsin mus.
Och jag bara gapar.
Det här är en helt ny värld för mig.
Typiska citat är:
"Kom igen! Skjut'en! Ta'en! Mölj'en!"
"Vart skaru kungen?"
"Men vafaaan..!"
"Jävla råtta!"
"Gu va gay!"
"Är det en döing?"
"Det är helt jävla osant!! Vad är det här för jävla spel!?"
"Känn flytet!"
"Gaah! Fel knapp..!"
"Wohoowohoo! Nu dööör jag..! Aiiij!"
"HAHA! Håvekå är turk!"
Uppköping?
Den senaste veckan har det varit ett jävla tjat om Uppsala.
Och så var vi på väg igår. Jag blev upplockad i Örebro, och sen körde raka vägen mot Hasselvägen i Uppsala.
Det gick rätt fort, men vi kom rätt fel.
Tony the Pony (aka dagens klant) var gps-ansvarig, och vi kom till fel ort.
Fel kommun.
Vi skulle inte till Hasselvägen i Uppsala.
Vi skulle till Hasselvägen i Enköping.
Så kan det gå när man inte är uppmärksam.
How ever, nu är jag alltså i Enköping.
Jag har sovit, ätit kalaspuffar, lyssnat på datorsurr och undrar om frisk luft kommer att bli en bristvara den här helgen.
Min man gillar läget däremot.
Han har sin dator, sin flickvän och sin Pony på samma stället, och allt finns inom en radie av typ två meter.
Dessutom innehåller tvåmetersradien en 16-årig nerdy nerd från götet och en trettioårskrisande småbarnspappa som tolkar allt man säger på ett läskigt, analsexbesatt sätt.
Jag kanske inte kommer vara riktigt samma person efter den här helgen...
This day
Sammanfattning av dagens bravader:
Oscar åkte snowboard i 40 minuter, innan han tröttnade hade han lyckats med att ramla sisådär 78 gånger, fastna med brädan i liften och hjälplöst skrikande släpas med den i ungefär 30 meter, bli fly förbannad på snowboarden, snön, mig och sedan förbanna hela världen för dess orättvisa.
Gustaf hade i särklass glassigast kläder, stilade som en sann amatör och svepte som en vind över marken. Han är och Aliss är de enda som inte ramlade en endaste gång, så vi andra ser dem helt klart som riktiga mesar.
Axel (a.k.a XL) vände kappan efter vinden och flaxade omkring i pisten, han var imponerande skillad, trots att han var totalt oseriös och platsar i vilken film som helst med orden "Dum" och "Dummare" i titeln. Han har hoppat, ramlat, kört baklänges, slängt sig vilt omkring och sett helt galet crazy ut (tro mig, han har nog lyckats skrämma både ett och två och tre barn från vettet i backen).
Vic har glidigt, som den glidare han är glidare. Visserligen är han skåning, och det är ju allmänt känt att skåningar inte direkt var vakna på snölektionerna i skolan, men jag tycker att han bara gick från klarhet till klarhet.
Aliss har bara varit söt. Så söt att en förvirrad, rökande och högst wierd snowboardkille ett gott försök att ragga på henne, men hon var bara sådär sötsöt och såg alldeles lagom förvirrad och oskyldig ut under luggen så han smälte och rann iväg ganska snart.
Och jag då?
Jag har åkt snowboard tills mina lårmuskler nästan sa upp sig. Jag trodde på fullt allvar att de skulle brinna och gå upp i rök emellanåt, men annars tycker jag att jag klarade det över all förväntan. Eller... i alla fall ända tills jag gjorde en högst avancerad kullerbytta och landade på ena skinkan, medan nacken och huvudet fick ta returen. Det gör fortfarande svinont, min rumpa är öm och tänker nog inte sluta ömma än på några veckor... Och med tanke på hur många procent av min kropp som består av rumpa, så kräver jag att ni tycker lite synd om mig.
I morgon blir det inget åka av för min del... Åtminstone inte på snowboard, jag ska åka bil i stället. Mot Falkenberg, ha ett födelsedagsfirande i miniformat, sedan sätta mig på tåget och åka till Örebro, where the love of my life väntar, för att slutligen gå ner för landning i Uppsala.
Intensivt? Oh ja..! But I do like it.
Några random citat från dagen:
Gus: Nej! Putta inte på mig! Inte puttas med pjäxor..!
Aliss: Sluta prata nu, Aliss!!
XL: Vi snor all snö från våra grannar, och sen bygger vi en snöborg utanför stugan!
Alla andra, mycket skeptiska: Menar du allvar?
XL: Fan va torra ni är!!
Vic: Han dregglar! Han dregglar! Han dregglar! Han dregglar!
Gus: Jag har inte riktigt accepterat det faktum att tjejer också bajsar.
Lisa: Vad var det du sa om de där tamburinspelande pungkliarna?
Vic: Jag skulle göra ett barskåp av snö... Men det blev en julgran i stället.
Vi andra: Av snö!?
Vic: Va? Nej, jag blev sur och högg ner den med snöskyffeln...
Aliss: Vad tänker du på?
Axel: KOALA!
Nu, mina vänner, ska jag dricka en trefemma, prata en stund med Håkan och sen ska jag sova.
Hårt och länge!
Disc
Gus: Vi måste diskutera. Det här är viktigt..!
Alla andra: Vad?
Gus: Det här är en viktig diskussion.
Gus: Aliss, gillar du Victor?
Aliss: Nej.
Gus: Okey, diskussionen är slut.
Alla andra: ??
Alive
Eller Isaberg.
Eller nåt sånt.
Och jag har internet!
I will survive!
Jag vet, det låter nördigare än nördigast, men jag måste fila lite på mina nördiga skills inför helgens Nerd Convention.
Kärlens vägar äro outgrundiga, i must say.
Nerd Convention i Uppsala.
Herrejisses.
Hur som helst, i morgon ska jag åka snowboard.
Det känns bra.
Den är snygg som fan.
Jag funderar helt och hållet på att köpa ett par rosa skidglasögon, de är heta! Sen att jag måste ta av mina befintliga glasögon och förbanna mig själv för att jag inte tog med några linser är en anna femma.
De är rosa. Och dösöta. Det måste vara värt det... Jag menar, hur mycket behöver man egentligen se när man åker snowboard?
Hmm.
Hur som helst.
I vår stugby finns världens koolaste lekpark, så vi ägnade en timme åt intensivt lekande förut.
Helt underbart!
Det finns inte en själ som kan ana att jag fyller 22 år på fredag.
Hahaha.
Hit the road
Jackor, väskor, vilda barn och påsar som klirrar.
Jag, den ofrivilliga skidsemestraren, ska på skidsemester.
Hestra it is.
Jag har inte åkt bräda sen jag var 16.
Det här kan innebära en säker död.
Vi får hoppas att det går vägen...
Disturbia
Oscar har kommit hem, laddad med hyss.
Vic och jag diskuterade kärlek och livet under middagen, och Oscar bidrog med sina åsikter:
"Jag vill inte ha en tjej, de är tråkiga. Jag vill ha en bil!"
Han har helt rätt, såklart.
Tjejer är tråkiga, bilar är roliga.
Kombinationen tjejer och bilar är livsfarlig.
Det skriver jag under på anytime.
Just nu ser jag Gus, Vic och Oscar på Disturbia.
Holy hell vilken kool film. Man sitter i godan ro och tro att det är en vanlig, trevlig high schoolfilm ända tills det kryper omkring really scary killerguys på lugna gatan. Iiih!
Så jag sitter i soffan, och törs inte ha fötterna på golvet och skriker som fan emellanåt.
Jag höll ju på att glömma, mitt i allt tjat om kärlek och mat.
When you're alone, do you let go?
Are you wild 'n' willin' or is it just for show?
Ooh c'mon
I don't wanna touch you too much baby
Cause making love to you might drive me crazy
Gone
Han har åkt nu, min man.
Så nu sitter jag här med svid i hjärtat och 30 centimeter djup snö (fastän det borde heta hög) utanför dörren och lyssnar på.
Det suger.
Något som inte suger är att Victor är här.
Han kom som en chock igår på morgonen, och nu ska han bo här en stund. Det känns rätt bra. Vi kommer säkert på något heltöntigt sätt att roa varandra på när alla Hjelmar äter påskmiddag hos mormor och morfar ikväll.
Så snart ska jag och Vic ta ett stort, gemensamt beslut och välja mellan att äta efter GI-metoden (sallad) eller IG-metoden (pizza).
Det är hårt, i must say.
Speciellt när jag mest bara vill ha Håkan...
Haha.
Fan vilken loooser jag känner mig som.
Jag är en kärlekstönt.
Nej.
Nu jävlar.
Time to cheer up.
You're so fine

Damn
Jag skulle skriva ett skitbra inlägg om helgen, och om Halmstad, och om hur brorsan och Håkan gillar varann, och om hur kul det är att åka Mini Cooper.
Men så kom vi på det strålande idén att dricka skumpa, så nu kan jag inte jag skriva någonting.
Jag är full, mina vänner!
Och min man bara skrattar och skakar på huvudet.
Och jag är lycklig och bubblig av champagne.
Inte för att jag inte är lycklig utan det... Men ändå.
Jag är full.
Logical
Min pojkvän har härmed slagit rekord i förvånandsvärt imponerande ologik.
Tidigare idag ägde följande konversation rum:
"Älskling, har du beställt tågbiljetter än?"
"Nej, de kostar ju för tusan typ femhundra spänn!"
"Hmm... kolla med Swebus och Säfflebussen då?"
"Will do. Jag hör av mig sen..!"
Fyra timmar senare ringer the man in my life, igen.
"WOHO! Jag är helt skakis. Jag är så jävla nervös!"
"Oj! Varför?"
"Jag har hyrt en bil, och när Tony hade släppt av mig tänkte jag "Ey! Vilket drag!" Så vi drog ut och lekte lite..." (and so further and so on about very higha hastigheter on the highway och läskiga, stalking civilcops i scariga Saabar)
The grej är:
Tågbiljetten var för dyr, så han hyr en bil fyra dygn i stället?
Logik är inte riktigt min starka sida.
Inte matematik heller, för den delen.
Men det är något riktigt wierd med den här mannen...
Hur som helst, när han hade varvat ner lite (i dubbel bemärkelse i guess) frågade jag vad han kör för bil.
"En MiniCooper!"
Jag kunde riktigt höra det stora leendet genom telefonen.
"Koolt! Är det en rolig bil?"
"Älskling, det finns en sportknapp!"
Coffee?
Jag dricker inte kaffe.
No way och never ever.
Men det finns faktiskt en person som skulle kunna övertala mig och inleda mig i... Nej. Inte i frestelse, men helt klart en ny ovana.
Ni vet, Daniel Meddetextremtkrångligaefternamnet. Kaffe är the grej för honom.
Han jobbar med det, lever med det, tänder säkert på det, brinner för det, dricker det, tävlar i det och -givetvis- bloggar om det.
Och, som den oerhört generösa kvinna jag är, slänger jag ut en länk.
(Och nej, det här är absolut inget fjäsk för att han ska finna sig i min plan om hur jag tänker ta bilderna på honom under helgen. Inte alls...)
My point of view
Just det.
Jag glömde berätta the big news.
Jag har en hemsida på g.
En riktig hemsida.
Det kommer främst hamna bilder där, så jag misstänker att vi snackar om ett gallery.
Seriös shit, vill jag lova.
Adressen är www.mypointofview.nu och ja.. It's in the works.
Eller snarare: Hittills har jag (hrm) bara pröjsat för adressen och börjat med att tänka ihop en sida, just nu väljer jag fonter och färger.
Sen ska jag och the Ellifant slå våra kloka huvuden ihop och make some magic.
Det ska bli spännande.
Changes
Jag skulle kunna ägna ännu ett inlägg åt att förklara vilken het hunk min man är, och att han till och med är snygg klockan 06:30 på morgonen eller när han kommer hem från jobbet i en skitig t-shirt och med sina arbetsbyxor som har fickorna fulla av verktyg jag aldrig kommer kunna förstå mig på.
Men icke!
Jag har nämligen problem
Med ovan nämnda snygghet.
För jag är inte särskilt snygg klockan 06:30 på morgonen, och definitivt inte när jag kommer hem från jobbet i mina röda gummistövlar och med håret fullt av hö.
Jag vill inte ha ett förhållande med orättvist fördelad snygghet.
Jag vill också vara snygg!
Så, sen jag blev ihop med Håkan the hunk har jag förändrats:
Jag har köpt löjligt mycket underkläder.
Jag har slutat bita på naglarna, i stället målar jag dem i noggrant utvalda färger.
Mina ben är rakade och insmorda i sköna cremer.
Jag solar solarium, trots att mina älskade tatueringar inte gillar det.
Jag borstar håret oroväckande ofta och omsorgsfullt, och använder bara produkter som luktar gott.
Min garderob är uppdaterad och snyggifierad. (Jag äger ett par zebramönstrade pumps, ffs!!)
Jag har gått ner tre kilo, och min huvudföda består av vatten och knäckebröd.
Och jag gillar det.
Jag gillar att känna mig lite snyggare och lukta lite godare för hans skull.
Å andra sidan så vet jag ju att han älskar mig precis som jag är, även om klockan är 06:30 på morgonen eller om jag har hö i håret, men det är lite lättare för mig att älska mig själv när jag luktar gott.
Eller när mina naglar är ljusrosa.
Eller när jag har på mig vita spetstrosor med silvertrådar i.
Eller när drar på mig jeansen utan att behöva slåss med dem.
Det är värt det som fan.
Dagens corny lovesongcitat:
I'm searching for the words inside my head
I'm feeling nervous
Trying to be so perfect
'Cause I know you're worth it,
you're worth this
Hjälp!
Jag håller som bäst på att hämta mig från dagens nära döden-upplevelse:
Oscar har shoppat. (Ja, ni ser ju själva where this is going...)
Och sen dess har det lekts och tjoats och vrålats, och eftersom jag uppenbarligen är den enda personen på gården som har begåvats med någolunda självbevarelsedrift har jag hållt mig på behörigt avstånd.
Det fungerade hur bra som helst.
...Ända tills det hela urartade (givetvis) med att Gus jagade mig genom hela huset med helvetesmaskinen i högsta hugg.
Till slut stod jag ute i kylan, två meter från dörren, på en isig gång och ylade med gråten i halsen:
"Gus, din jävla jävel! Jag orkar inte med det här! JAG ÄR GAMMAL!!"
Och så slog det mig; jag är gammal.
Min andra tanke, när jag stod där ute i kylan, två meter från dörren, på en isig gång och ylade med gråten i halsen, var att "Om jag står här ute på isen utan skor länge till så kommer jag bli förkyld".
Jag är en snart 22-årig tant.
Home
Home is where the heart is
<3

2,5 kvinnor?
Sms
Till: Lisa
Från: Maja
17 mars 2008, 21.31
Fy fan! Jag måste ändra min inställning till livet! Såg nyss 2,5 män och insåg hur lika de är oss två - och jag är Alan!!! Herregud..!
Sorry lillasyster, men det här får mig att må bra, och bli lite stolt över mig själv.
Inte för att jag ser mig själv som en medelåldes, lösaktig, alkoholiserad och bitter jänkare med seriös åldersnoja. Men ändå.
(Sedan kom det en logisk förklaring:
Det är illa! Det var skrämmande att inse! Det var den typiska "Lisa - Det ordnar sig alltid" vs. "Maja - Det ordnar sig säkerligen aldrig")
How ever, här kommer dagens corny lovesongscitat:
Damn baby
You frustrate me
I know you're mine, all mine, all mine
But you look so good it hurts sometimes
Cops
Polisen ringde förut.
Camilla eller Catrin eller Charlotte eller vad hon heter, hon som håller i "min" utredning.
Hon meddelade att utredningen är nerlagd, på grund av att det varken finns vittnen eller bevis.
Det är bra, eftersom jag därmed inte kommer bli av med körkortet, hur de än vrider och vänder på det.
Det är inte bra, eftersom försäkringsbolaget antagligen kommer att vilja snåla så mycket det bara orkar.
Hur som helst:
I'm still going strong.
Jag känner mig inte som världens kärring längre, jag är inte stel och öm. Inte ens trött.
Härmed förklarar jag mig själv återställd, åtminstone fysiskt.
Sen att jag höll på att lägga mig ner och dö inne i stan förut, när en jävla saab anföll mig en rondell hör väl inte sådär jättemycket till saken, va?
Corny
Jag har funderat på att återinföra en grej här på bloggen:
Dagens låt, eller låtcitat.
Jag lyssnar på så himla mycket på corny lovesongs just nu, och i stället för att jag ska tjata om min enorma kärlek till mannen i mitt liv kan jag säga det med ett corny lovesongcitat.
Och vips! - Alla blir nöjda ;)
Idag har jag varit på The Lounge och gett Daniel Meddetextremtkrångligaefternamnet en skiva med bilderna jag tog i början av mars.
Han har fått mersmak, stackarn, och vi har planerat in en ny plåtning under helgen...
Den här gången blir det dock lite andra bilder. Lite mer privat, lite mer porträtt.
Det ska bli... spännande.
I allra högsta grad spännande.
The Incredible Hunk kommer på fredag.
Jag längtar och längtar.
Utan Håkan i 9 dagar försmäktar jag i denna stad.
Nu är det visserligen inte så många dagar kvar, men det är summan av kardemumman som räknas såhär i väntans tider.
Som ett ljus i mitt mörker fann jag en Hunktröja under kuddarna i soffan idag.
He had it coming
Sms
Till: Lisa
Från: Maja
15 mars 2008, 22.01
I want him, I need him, oh baby oh baby!
Jag ska ha Björn Gustavsson!! Han hade pilotbrillor, så han får skylla sig själv!
Haha!
Det verkar som att söta lilsis' brås på sin sis.
Haha.
Jag kan se det framför mig, när de står där efter vigseln och förväntas hålla tal. Och eftersom Björn är den rolige av dem, så kommer han ta ton och börja sitt speech med "Ja som det flesta inte vet, började det hela mycket oskyldigt med ett par pilotbrillor..."
Jag önskar Maja (och resten av alla svenska tonåringar - manliga som kvinnliga) lycka till!
Lisa feat. Lisa
Lisa Hjelm: Undrar hur många träd det finns..?
Lisa Janson: Jättemånga. Men det beror ju på var man befinner sig, överallt finns det inte lika många träd som här. Och i Canada finns det massor med träd, för där finns det grizzlybjörnar.
-tystnad-
Lisa Janson: Men alltså... Björnarna bor ju inte i träden.
-tystnad-
Lisorna: Hahahaha!
The Andy
Jag pratade med Andy förut.
Det var skönt, riktigt skönt.
Världen, livet och jag förändras, men Andy består.
Han är vuxen nu, och det känns lite konstigt.
Han har en bil och ett körkort och ett jobb och ett litet hus och en Malin.
Undrar när jag ska bli så vuxen...
Haha.
Äh.
Inget sånt deep shit nu.
Andy fyller år nästan samtidigt som mig, och jag har the perfect plan.
Han ska få paket!
Och ballonger!
Han ska få ett paket med ballonger! :D
Jag tänker, på fullt allvar blåsa upp ballonger, lägga dem i en kartong och skicka till honom.
Är jag inte världens bästa vän, så säg?
Sing to me (our song)

Det är märkligt.
The soundtrack of my life är nere (eller uppe?) på en mycket emotionell nivå.
How can I tell?
Det är easy to tell:
Vi snackar old school metal, mesrock och powerballader.
När jag är kär bli det så,
När jag inte är kär lyssnar på allt, allt, allt.
När jag inte vill bli kär lyssnar jag på pop och remixer.
När jag skiter i allt lyssnar jag på Mifits, Mötley och annat rugh.
När jag är full så lyssnar jag på... hmmm. Inte förnuft och förstånd i alla fall.
Hur som helst.
Ni ser the sundtrack.
Sing to me.
Och Curly Sue är vår sång.
Bara så ni vet.
No!
Örebro
Här sitter jag och väntar.
På att pappa ska komma.
På att jag ska åka.
På att polisen ska ringa.
På att jag ska sluta känna mig som en pensionär.
På att Håkan ska säga: Du får inte åka till Falkenberg! Jag vägrar! Bo här! Hos mig! Alltid!
Just det.
Jag är i Örebro.
Mina föräldrar bor här sen... jag vet inte riktigt hur länge, och det är första gången ever jag är här.
Är jag en dålig dotter, eller är det jävligt långt till örebro?
Hur som helst, min man mötte mina föräldrar igår.
Middag och allt vad det innebär.
Trogna bloggläsare vet vad middag med min familj innebär.
Nu vet Håkan också.
Haha.
Jag tror inte ens jag vågar citera.
Eller...
Ni får ett, för att jag är bussig:
Mamma: Snälla Peo, sluta pilla dig på näsan.
Pappa: Du ska vara glad att det är näsan jag pillar på...!
Håkan: -kväver en fnissattack-
Lisa: HAHAHAHAHA!
Haha, mer synder!
Den angliska kyrkan ska ge ut en bok som heter "Growing together", en bok för married people som behöver hjälp med sexet och samlivet.
Bland annat beskriver boken ett oroligt par som hade problem med att få barn.
Varför?
De hade aldrig haft sex med varandra.
Och på något märkligt sätt känns det som att kyrkan borde ha agerat för en sådär 400 år sen...
Nya dödssynder
Hela min kropp är stel och öm.
Polisen har inte ringt än.
Min man jobbar.
Jag vet inte hur man får igång tv:n.
Överväger lunch, men orkar inte gå och handla än.
Förstår ni hur tråkigt jag har?
Nu är jag sådär grinig och halvirriterad som jag är när jag skriver bra shit.
Elli borde vara stolt över mig.
Hur som helst, jag har precis läst att katolska kyrkan har kommit med ett förslag på sju nya dödssynder:
-Du skall icke förstöra miljön
-Du skall icke genmanipulera
-Du skall icke samla på dig orimlig rikedom
-Du skall icke vålla fattigdom
-Du skall icke handla med, eller använda droger
-Du skall icke syssla med moraliskt tvivelaktiga experiment
-Du skall icka bryta mot fundamentala mänskliga rättigheter
De sju gamla dödssynderna (högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede, lättja) gäller förstås fortfarande.
Jag gillar att katolska kyrkan piffar till sig och blir lite modernt politiskt korrekt.
Jag gillar dessutom att flera av de nya dödssynderna lämnar utrymme för tolkningsfrågor, såsom:
Vem bestämmer när min rikedom blir orimlig? Vart drar man gränsen för dödsyndig miljöförstöring? Moraliskt tvivelaktiga exemperiment är ju helt olika, beroende på vems moral man utgår från..?
Men, som sagt.
Jag gillart!
House

Nu ska jag snart in till sjukhuset igen.
Min kropp beter sig inte som den ska.
Jag känner mig liten.
Och ynklig.
Fast jag tror att det är ganska bra.
Hade jag känt mig säker och
trygg och bekväm i den här situationen
hade det definitivt varit fel på mig.
Det är läskigt.
Dessutom väntar jag på att
polisen ska ringa.
Jag som har världens polisfobi.
Det kommer att gå bra...
Det måste gå bra.
Och ni måste hålla tummarna för mig!
Crash
Eller snarare... Jag har blivit krockad.
Jag har dessutom fått åka ambulans.
Och spenderat 6 timmar på akuten här i Karlstad.
Det var skönt. (läs: NEJ!)
Min man fanns på plats och höll mig i handen redan efter några minuter.
Sen kom mamma, och Tommy, polisen, doktorerna och Elli.
Jag är poppis.
Polisen hette Petter och var snäll. Jag ska prata mer med honom i morgon.
Doktorn var kirurg och hette Stavros, han såg ut som en grekisk gud. Han hade med sig ett brattig glädjepaket till AT-läkare med perfekt solbränna och några liter vax i håret.
Stavros var bra, fler grekiska gudar till vården!
De höll kvar mig så länge för att jag skulle vara ner och kunna känna efter ordentligt. Jag har vissa tendenser att bli lite speedad i situationer som har med brandmän, poliser och ambulanspersonal (och grekiska gudar ^^).
Dessutom har jag under hela min vistelse på sjukhuset sagt centrifug i stället för refug, vilket varenda person jag har sagt det till inte har påpekat ett dugg. I stället fick jag (men lite hjälp av min kära mor) inse mitt misstag.
Det var pinsamt.
Jag kan riktigt se hur både poliser och läkare skrattade hjärtligt inombords åt min oerhört blonda, speedade och smått chockade uppsyn.
Not good.
De verkade hur som helst ta mig på allvar ändå, vilket jag är tacksam för.
Nu är jag hemma, knaprar tabletter som pappa klassar som "halvknark" och ska ägna det närmaste dygnet åt hård vila.
Det innebär att jag tänker stanna inuti Håkan the Hunk's mysisbrallor, äta Ben & Jerrys Coockie Dough och såsa i morgon. Antagligen kommer det ta ganska precis 37 minuter innan jag tröttnar på det och drar iväg och hälsar på spillrorna av min älskade bil eller köper nya panties eller våldgästar Tommy eller pratar med Petter Polis, eller något annat ovilsamt.
Krya på mig!
Mine <3
Det här är min man,
Ni kan börja gapa nu:

Nu kan du stänga munnen, och torka bort allt dreggel från mungipan innan det rinner ner på tangentbordet.
Navelsträngar
Snillet spekulerar:
Smart med navelsträng! Någon har tänkt till där...
Hahaha.
Ni älskar också min man, erkänn..!
Girl Power
Jag har förargat min man,
Och det har aldrig varit roligare!!
Kassan, Ica Hagahallen. Strax innan stängning.
Håkan betalar och jag packar.
Lisa: Älskling, köpte du nyss ett rosa tuggummipaket..?
Håkan: Ghmmmh.
Lisa: Med HALLONSMAK!?
Lisa: Hahaha. Manligt, baby!
Håkan: Det var till dig...
Lisa: Jag tuggar inte rosa tuggummi..!
Håkan: Inte jag heller!
Lisa: Hahaha. Du är så söt! Hallonsmak..!
(och nu börjar kassörskan fnissa)
Håkan (skitsur): Fine! Vi ger bort dem till första bästa person vi ser ute på gatan!
Lisa: Nej, om du vill ha rosa tuggummi så...
Håkan: GAH!
(kassörskan fnissar fortfarande)
Are you ready?
I wish -update-
Om inte allt för länge fyller jag år.
22.
Nästan 30.
Och när man fyller 30 så är livet slut, det vet ju alla?
Hur som helst.
Folk frågar vad jag vill ha.
Den här, eller den här.
Sött objektiv.
Ny mobil.
Nice shoes.
Lyx som är snäll mot mig och världen,
Rubber.
En hemsida.
Riktigt snygg kameraväska.
Och så, givetvis, överraskningar, kladdkaka och mängder av uppmärksamhet.
Tack!
Beautyful

Emma Andersson
Ahrgh!
Okeys, the grej:
Rykten har nått mitt kungliga öra. De sprids över nätet lika snabbt som könsjukdomar i värmländska byhålor.
Me no like.
Jag har inte slutat blogga.
Jag kommer inte att sluta blogga.
Jag kommer antagligen aldrig att sluta blogga...
Och jag vill verkligen ha mer tid för bloggen än vad jag har.
Dessutom är det skitsvårt att vara sådär halvirriterad och lättretlig som det krävs för att skriva real good stuff när man är helt jävla lost in love.
Så, det är inte mitt fel att jag har lite bloggtorka för tillfället.
Det är Håkans!
Ta ut er ilska på honom i stället.
(och oh ja, de som hemskt gärna vill klaga kan få hans e-mail...)
Don't blame the blogger!
