Smooth
Solen skiner i mina gardiner!
Solig frukost = Smoothietime.
Päron, mango, banan och björnbär.
Mums.
Det är inte så synd om mig.
Nu ska jag åka till jobbet.
13 juli
Lalala
Babbel?
Jodå.
Håll i hatten!
Och kjolen. Om ni har kjol.
I do the flumma:
Har jobbat idag, helt galet mycket folk. Seriöst. Helt vansinnigt mycket folk.
Jag jobbar i morgon också. Det kan tänkas att det blir min död, jag kanske kommer klämmas ihjäl eller drabbas av akut andnöd eftersom luften kommer att ta slut inne i lokalen. You never know...
Just nu är jag skittrött, efter skola och jobb och häst och Hunk och allt sånt där. Jag misstänker dessutom att jag har fotsvamp, även om jag inte har en aning om hur fotsvamp egentligen ser ut. Eller känns. Eller nåt. Jag utgår från att det är lite mer långsökt än kantareller mellan tårna... Men ändå. Jag har något mellan tårna (fast bara mellan två tår!) - och det är tillräckligt för att jag ska ta i med hårdhandskarna och utrusta mig med salvor som man inte ska få i ögat.
Mina tänder (eller snarare: mina hål) har fortfarande inte orsakat smärta. Bara obehag. Jag vet liksom inte om det är mat eller köttiga håläckligheter man hittar i hålen. Det är rätt vidigt faktiskt. Urk.
Bla bla bla. I morgon är det valborg, då ska alla vara fulla. Utom jag, såklart, eftersom jag uppenbarligen är på tok för torr för sånt nu för tiden. Jag är en skam för min åldersgrupp. Men det är lugnt. Någon måste ju vara det också.
Nu ska jag sova.
Hårt och skoningslöst.
Och länge, om det mot förmodan skulle gå för sig. Jag har blivit gammal såhär på vårkanten, och envisas med att vakna senast klockan åtta in the morning - pigg som en lärka och fräsch som en nyponros. Hahaha. Okey, varken särskilt pigg eller fräsch, men vaken är jag i alla fall. Mot min vilja, dessutom. Vi snackar intern konflikt; jag är vaken mot min vilja - men eftersom jag vaknar av mig själv så är det ju mitt eget fel och beslut att vakna, så jag har egentligen bara mig själv att skylla. Och det gör jag ju inte gärna.
Nu får det vara nog!
(Och om någon verkligen har läst hela det här inlägget kan ni få en kaka. Jag är i såna fall uppriktigt imponerad)
Jodå.
Håll i hatten!
Och kjolen. Om ni har kjol.
I do the flumma:
Har jobbat idag, helt galet mycket folk. Seriöst. Helt vansinnigt mycket folk.
Jag jobbar i morgon också. Det kan tänkas att det blir min död, jag kanske kommer klämmas ihjäl eller drabbas av akut andnöd eftersom luften kommer att ta slut inne i lokalen. You never know...
Just nu är jag skittrött, efter skola och jobb och häst och Hunk och allt sånt där. Jag misstänker dessutom att jag har fotsvamp, även om jag inte har en aning om hur fotsvamp egentligen ser ut. Eller känns. Eller nåt. Jag utgår från att det är lite mer långsökt än kantareller mellan tårna... Men ändå. Jag har något mellan tårna (fast bara mellan två tår!) - och det är tillräckligt för att jag ska ta i med hårdhandskarna och utrusta mig med salvor som man inte ska få i ögat.
Mina tänder (eller snarare: mina hål) har fortfarande inte orsakat smärta. Bara obehag. Jag vet liksom inte om det är mat eller köttiga håläckligheter man hittar i hålen. Det är rätt vidigt faktiskt. Urk.
Bla bla bla. I morgon är det valborg, då ska alla vara fulla. Utom jag, såklart, eftersom jag uppenbarligen är på tok för torr för sånt nu för tiden. Jag är en skam för min åldersgrupp. Men det är lugnt. Någon måste ju vara det också.
Nu ska jag sova.
Hårt och skoningslöst.
Och länge, om det mot förmodan skulle gå för sig. Jag har blivit gammal såhär på vårkanten, och envisas med att vakna senast klockan åtta in the morning - pigg som en lärka och fräsch som en nyponros. Hahaha. Okey, varken särskilt pigg eller fräsch, men vaken är jag i alla fall. Mot min vilja, dessutom. Vi snackar intern konflikt; jag är vaken mot min vilja - men eftersom jag vaknar av mig själv så är det ju mitt eget fel och beslut att vakna, så jag har egentligen bara mig själv att skylla. Och det gör jag ju inte gärna.
Nu får det vara nog!
(Och om någon verkligen har läst hela det här inlägget kan ni få en kaka. Jag är i såna fall uppriktigt imponerad)
Zzzz
Spring!
Ååh, våriga vår..!
I love maskrosor.
I love maskrosor.
Stress
Jag tränar på att inte stressa.
Därför har jag varit vaken sen sju, snoozat till åtta, legat kvar i sängen med datorn till nio, gått upp och duschat, ätit frukost och nu sitter jag här och bloggar.
Det är 20 minuter tills jag ska vara på universitetet.
Det låter kanske lite tight, men vänta ni bara!
Innan jag åker ska jag:
- Klä på mig, eftersom jag tycker att det kan vara lite olämpligt att visas offentligt iförd gul handduk.
- Smörja fötterna och leta upp ett par strumpor.
- Sminka mig, eftersom jag inte vill skrämma någon.
- Tämja håret, som för övrigt är blött.
- Packa ner datorn och anteckningsblocket och plånboken och mobilen och mitt råsa stift med försvarets hudsalva i bananväskan.
- Hitta bilen, veva igång bilen, köra iväg.
- Parkera.
20 minuter.
Jajamen.
Då börjar vi.
Gamla, krångliga gubbar
Jag måste genast sluta att blogga om mina tänder.
Det är otrevligt.
På tal om otrevligt, så ska jag texttransponera en novell av Strindberg. Jävla krångel.
Jag orkar inte.
The shit:
Hans älskade Alice dog, och nu ska han flytta. Och innan han går ut ur lägenheten hittar han en lapp vid telefonen. På lappen står anteckningar från de senaste TVÅ åren; namn och nummer och ord som "Banken", "Frun", "Doktor L", "Begravningsbyrån". Medan han läser på lappen minns åren som gått och allt han och Alice har gått igenom. Efter att han har läst färdigt lappen stoppar han den i fickan och tar med den. När han lämnar lägenheten inser han att han ska vara tacksam för allt det vackra han upplevt och inte sörja över att det har tagit slut.
Sedär.
Krångligare än så behöver det inte vara. Om man inte heter Strindberg, vill säga. Då jävlar ska det krånglas och kluras och läggas in en massa koder och hemliga meddelanden minsann.
Givetvis.
Man tackar!
Typisk Krångelpelle. Det ser ju vem som helst.
Ögonen fullkomligt lyser av tillkrångleri.
Det är otrevligt.
På tal om otrevligt, så ska jag texttransponera en novell av Strindberg. Jävla krångel.
Jag orkar inte.
The shit:
Hans älskade Alice dog, och nu ska han flytta. Och innan han går ut ur lägenheten hittar han en lapp vid telefonen. På lappen står anteckningar från de senaste TVÅ åren; namn och nummer och ord som "Banken", "Frun", "Doktor L", "Begravningsbyrån". Medan han läser på lappen minns åren som gått och allt han och Alice har gått igenom. Efter att han har läst färdigt lappen stoppar han den i fickan och tar med den. När han lämnar lägenheten inser han att han ska vara tacksam för allt det vackra han upplevt och inte sörja över att det har tagit slut.
Sedär.
Krångligare än så behöver det inte vara. Om man inte heter Strindberg, vill säga. Då jävlar ska det krånglas och kluras och läggas in en massa koder och hemliga meddelanden minsann.
Givetvis.
Man tackar!
Typisk Krångelpelle. Det ser ju vem som helst.
Ögonen fullkomligt lyser av tillkrångleri.
Hmm
Alltså... Jag har inte ont än.
I munnen alltså.
Det känns konstigt, givetvis. Och tomt, såklart. Men ingen smärta alls.
Det borde, enligt säkra källor, göra ont så in i helvete (med betoning på in, för att göra Alex Schulman nöjd). Det gör inte ont. Mim sa att det var det värsta hon har varit med om i hela sitt liv, Vati antydde något liknande, allt fler har stämt in.
Det gör inte ont.
Är det fel på mig?
Är det?
Hur som helst, så är det läskigt.
Jag har ju två stora hål i munnen, för tusan! Jag skulle kunna vikariera som hamster vilken dag som helst...
Det är rätt vidrigt faktiskt.
Men det gör inte ont..!
Svält
Det där med att dra ut tänder har blivit en ofrivillig bantningskur.
Jag kan äta soppa.
Och pannkakor.
Och smörgås om jag äter det riktigt långsamt.
Det låter misstänkt likt en diet.
Tänk om jag skulle råka bli smal?
Love me tänder
Hahahaha. Love me tänder..!
Hahaha! Jag är för rolig. Somebody stop me!
Hur som helst.
Bedövningen har släppt, jag knaprar värktabletter och har faktiskt inte känt någon smärta än. I like it that way. Hur som helst, så har jag ett nytt problem:
Jag är skithungrig, men jag vet inte om jag törs äta.
Och om jag törs äta - vad törs jag äta?
Jag är grymt sugen på pannkakor.
Det skulle innebära en promenad till bortre ghettot, eftersom vi inte har någon mjölk. Och bara ett ynka ägg. Kan man äta pannkakor om man har två meterdjupa hål i munnen?
Kan man?
Eller ska jag satsa på något hålvänligare, som typ blåbärssoppa? Det har vi inte heller hemma, så jag måste fortfarande ta mig de knappa hundra meterna till affären...
AHA!
Problemet är löst.
Nu är jag inte så hungrig längre.
Jag hittade tänderna. I köket. Mums.
Jag fick med dem hem.
Man tackar.
Och ett löfte om årets fetaste faktura.
Man tackar.
Men inte ett endaste ynka klistermärke.
Snålt.
Hahaha! Jag är för rolig. Somebody stop me!
Hur som helst.
Bedövningen har släppt, jag knaprar värktabletter och har faktiskt inte känt någon smärta än. I like it that way. Hur som helst, så har jag ett nytt problem:
Jag är skithungrig, men jag vet inte om jag törs äta.
Och om jag törs äta - vad törs jag äta?
Jag är grymt sugen på pannkakor.
Det skulle innebära en promenad till bortre ghettot, eftersom vi inte har någon mjölk. Och bara ett ynka ägg. Kan man äta pannkakor om man har två meterdjupa hål i munnen?
Kan man?
Eller ska jag satsa på något hålvänligare, som typ blåbärssoppa? Det har vi inte heller hemma, så jag måste fortfarande ta mig de knappa hundra meterna till affären...
AHA!
Problemet är löst.
Nu är jag inte så hungrig längre.
Jag hittade tänderna. I köket. Mums.
Jag fick med dem hem.
Man tackar.
Och ett löfte om årets fetaste faktura.
Man tackar.
Men inte ett endaste ynka klistermärke.
Snålt.
Hoppas att ni har ätit lunch:
Jajamen, riktiga tänder, riktigt blod och äkta enkrona.
Mums!
Mums!
Not so wise anymore
Jag klarade det!
Jag lever!
Jag har blodsmak i munnen!
Tandläkaren tog inte mitt liv. Bara min tand.
Det gick bra, jag andades in och jag andades ut och de bedövade ordentligt.
Själva tanduttagningen tog bara några sekunder och kändes inte alls. Det lät däremot skitläskigt. Tandläkaren fick blodad tand (HAHAHAHAHAHA, jag är så rolig!) och frågade om vi inte skulle passa på att ta den andra tanden också.
I was in no position to argue. Hon bedövade mig ännu mer, jag andades in och andades ut och fick alltså dra ut DUBBELT så många tänder än vad det egentligen var tänkt att jag skulle göra.
Dubbelt så många tänder.
100% fler tänder.
Två tänder i stället för en.
Nu har jag parkerat i soffan, och här har jag tänkt att jag ska tillbringa min dag.
Bedövningen börjar släppa om en timme.
Jag inväntar smärtan.
Den kommer, var så säker.
Den kommer.
Döden
.
I morgon ska jag till tandläkaren och dra ut en visdomstand.
Jag förknippar det med döden.
I morgon kommer alltså mitt liv att avslutas och min själ kommer att fara åt fanders, det är kört för min del.
Men mest kört är det för tanden, såklart.
Ååh, jag har redan ont i magen och svettas av ångest.
Det här med att dra ut tänder är inte riktigt min grej.
Yl och gråt och ångest.
(Andas iiin - snälla tankar; yoga, smultron, sovmorgon, tungkyssar, hundvalpar, solsken, kolasås... - Andas uuut)
I morgon ska jag till tandläkaren och dra ut en visdomstand.
Jag förknippar det med döden.
I morgon kommer alltså mitt liv att avslutas och min själ kommer att fara åt fanders, det är kört för min del.
Men mest kört är det för tanden, såklart.
Ååh, jag har redan ont i magen och svettas av ångest.
Det här med att dra ut tänder är inte riktigt min grej.
Yl och gråt och ångest.
(Andas iiin - snälla tankar; yoga, smultron, sovmorgon, tungkyssar, hundvalpar, solsken, kolasås... - Andas uuut)
Little Chance
Hunktrend
Metro ljuger aldrig:
Hahaha, jag tyckte att det här var helfestligt.
Snacka om att vara före sin tid. Jag hade ju faktiskt Hunk redan förra året, och trenden verkar onekligen hålla i sig.
Jag vill ha Hunk för alltid..! Min Hunk kommer aaaldig att bli omodern.
Fjortis
Fjortis bor här i natt.
Hon är hög på socker och övertrötthet.
Det är faktiskt ganska påfrestande på mitt annars så väldigt goda humör.
På tal om fjortis, så har vi besökt i2 idag. Det är marknad där, med tivoli och sockervadd och skumma typer av slaget Allah-väskor-hoondra-krona!
Jag köpte goda (?) hemkokta (?) karameller (!) och 14 par strumpor.
FJORTON PAR!?
Ja, det är dagens sanning.
Nu äger jag alltså totalt 16 par strumpor.
Jag vet inte varför den lilla gröna strumpätaren förföljer mig och ständigt utsätter mig för sina horribla dåd. Jag lider av kronisk strumpbrist.
Sorgligt men sant, dock praktiskt i dessa stundande sandaltider.
Nu: Utstå en timme till med fjortis.
Sen: Sömn, ljuva sömn
I morgon: Tävling med Knorris..!
7!?
Godmorgon!
Jag vill bara göra er uppmärksamma om att klockan är kvart i sju.
På morgonen.
Nu ska jag till stallet, sen ska jag till Säffle.
Zzzz.
Ro hit med en öl snabbt innan jag dänger dig!
HUR kan man motstå detta erbjudande?
Hahahah!
Hahahah!
Radio
Hanna Hellqvist sänder radio från Karlstad!
Det är prima och fantastiskt på de allra flesta sätt.
Jag njuter av det faktum att båda mina stora textande idoler har släppt varsin bok i år, Hanna har skrivit Karlstad Zoologiska och Alex har skrivit Skynda att älska. Prima liv!
Jag njuter destu mindre av själva böckerna, eftersom jag inte har köpt någon av dem än. Det kan tänkas att jag borde utnyttja mitt födelsedagspresentkort på Adlibris on any given day now...
Fotnot: För övrigt är födelsedagspresentkort ett av svenska språkets under.
Vi kan göra hur långa ord som helst, sätta ihop nästan vilka ord som helst. Jag kan till och med skriva födelsedagspresentkortskuvert - och det är fortfarande ett godkänt ord, skapat av fem fristående ord. Om jag hade ägnat mig åt särskrivning hade det sett förjävligt ut, som det alltid gör när man särskriver; födelse dags pres ent korts kuv ert. Helt vansinnigt fult.
Sammanfattning: Do not do the särskriva. If you do the särskriva you will framstå som en kass jävla amatör.
Snyggast
Ja, det kan tänkas att jag har Sveriges, om inte världens, snyggaste bror.
(Ja, han är singel.)
(Ja, han är singel.)
Broh
Världens bäste bror är här.
Han har kilt och solbrillor och planer på Oslo.
Det första han sa när han satte sig i bilen var:
"Morsan slängde ut mig"
Där ser man.
Fyra månader var tillräckligt även för den heliga Guds moder.
Nu planerar han att vända uppochner på Oslo, han är inne på plan D, eftersom varken plan A, plan B eller plan C inte riktigt fungerade alls, främst på grund av yttre faktorer han inte kunnat påverka.
Nu ska vi ut och plåta honom.
Han är så snygg!
Han har kilt och solbrillor och planer på Oslo.
Det första han sa när han satte sig i bilen var:
"Morsan slängde ut mig"
Där ser man.
Fyra månader var tillräckligt även för den heliga Guds moder.
Nu planerar han att vända uppochner på Oslo, han är inne på plan D, eftersom varken plan A, plan B eller plan C inte riktigt fungerade alls, främst på grund av yttre faktorer han inte kunnat påverka.
Nu ska vi ut och plåta honom.
Han är så snygg!
Skitslit
Åh, dessa kvällar och denna trötthet.
Jag är som ett barn - så fort Bolibompa är slut så slocknar jag.
Eller borde slockna, i alla fall.
Än så länge är jag, i den mest osexiga av bemärkelser, tänd.
Hur kan det komma sig?
Jag borde vara döden död och återuppstå på lördag, i sann helgonanda (tautologi, kanske?).
Skoldagen har varit lång, men inte särskilt hård och absolut inte intensiv. Bara lång.
Mina planer på socialt umgänge gick upp i rök i och med att jag fick luncha solo, varken Elli, Dix, Mim eller Mutti ville eller kunde engagera sig som sällskap. Kompisklubb, någon?
Dessutom har jag varit i stallet i nästan fyra timmar, avverkat tre hästar (en pansarvagn på ungefär 700 kilo, och lite grovhångel med the Incredible Norp är inräknade) och kvalitetshängt med Shoolia, Elin och Ellinor.
Sammanfattning:
Tag mig till sängen och gör mig till kung (travesti, någon?).
Eller drottning.
Helst prinsessa, när jag tänker efter. Helst Törnrosa, om jag skulle få äran att själv bestämma mitt öde. Snacka om utvilad tjej. 100 års sömn... Mmm...
Zzzz
Kör som en käring
Friskt vågat, men inget vunnet för Sveriges trafikskolors riksförbund.
Materialet som gått ut till landets alla trafikskolor avslutas med uppmaningen ”Spara liv – kör som en käring”, något som fått många att reagera. Inte så konstigt kanske. Vi är barn av vår tid, men vi har faktiskt lite moral kvar i generna.
Något som jag reagerar på, förutom själva formuleringen, är tabben som Jeanette Jedbäck Hindenburg gör - två gånger. Hon skyller allt på mottagarna, och reflekterar inte ens över att misstaget kanske ligger hos STR. Hon är inte ett dugg ödmjuk och har en typisk "Vi har rätt och ni har fel"-attityd.
Smaaaart, Jeanette.
– De har inte förstått budskapet, säger Jeanette Jedbäck Hindenburg, ordförande för Sveriges trafikskolors riksförbund i Stockholm.
Enligt Jeanette Jedbäck Hindenburg arbetar STR nu på att ta bort formuleringen. – Vi trodde att svenskarna hade humor men tydligen inte, säger hon.
Smaaaart, Jeanette.
Materialet som gått ut till landets alla trafikskolor avslutas med uppmaningen ”Spara liv – kör som en käring”, något som fått många att reagera. Inte så konstigt kanske. Vi är barn av vår tid, men vi har faktiskt lite moral kvar i generna.
Något som jag reagerar på, förutom själva formuleringen, är tabben som Jeanette Jedbäck Hindenburg gör - två gånger. Hon skyller allt på mottagarna, och reflekterar inte ens över att misstaget kanske ligger hos STR. Hon är inte ett dugg ödmjuk och har en typisk "Vi har rätt och ni har fel"-attityd.
Smaaaart, Jeanette.
– De har inte förstått budskapet, säger Jeanette Jedbäck Hindenburg, ordförande för Sveriges trafikskolors riksförbund i Stockholm.
Enligt Jeanette Jedbäck Hindenburg arbetar STR nu på att ta bort formuleringen. – Vi trodde att svenskarna hade humor men tydligen inte, säger hon.
Smaaaart, Jeanette.
Lite segare, lite drygare
Åååh, denna ljuva utbildning.
Idag har vi någon form av mini-workshop.
Tanken är god, vi får leka och träna och lära oss saker.
I praktiken är det inte riktigt lika roligt.
I praktiken är det mest bara drygt.
I praktiken har vi hittills skrapat ihop tre och en halv timmar i ren dötid.
Idag har vi någon form av mini-workshop.
Tanken är god, vi får leka och träna och lära oss saker.
I praktiken är det inte riktigt lika roligt.
I praktiken är det mest bara drygt.
I praktiken har vi hittills skrapat ihop tre och en halv timmar i ren dötid.
Saker jag väljer bort
Åh, det är så trevligt när temat för Sunday Service lämpar sig för listor.
Jag gillar listor, så det väljer jag gärna.
Saker jag väljer bort, däremot:
- Körsbär i likör.
- Rökare, den enda rökaren jag umgås med är Dix, och hon röker inte ens när jag är med, eftersom "Det blir ett sånt jävla liv då..."
- Tjat. Om inte jag är den som tjatar, vill säga. När andra tjatar drabbas jag av en obotlig och i allra högsta grad selektiv hörselskada.
- Kent och Patrik Isaksson. Dålig, tragisk och deppig musik ger mig klåda.
- Ärtsoppa. Jag har aldrig förstått grejen med mat som redan ser äten ut.
- Alkohol, men det är egentligen inte meningen. Det är nog bara inte riktigt roligt att vara full när det är fullt lagligt att vara det, antar jag. Dessutom blir man fet av det. Och fattig.Och korkad.
- Haschraketen. Äntligen finns en ny bil, en riktigt bil, inom räckhåll..!
- Katter. Det finns hundar, marsvin, sniglar och hästar som är sociala och trevliga, till skillnad från cats - som bara pekar finger åt mig.
- Jeans som går sönder vid insidan av låren. Huuuur ska jag gå för att de ska hålla? Jag är inte kobent, jag är bara lite osmal.
- Hockey. Det är rätt löjligt, faktiskt. Vuxna människor som jagar en puck med pinnar. Seriöst? Dessutom får de mycket mer pengar än ridsporten, vilket är vansinne.
The Sound
Och såhär låter jag alltså just nu:
Ha överseende med ekot.
Sengångaren Sid och jag
I bilen, på väg hem från tandläkaren.
Radion spelar Hope and Glory med Måns Zemmelröv.
Lisa stämmer in:
"Don’t stop! I’m still standing for hope and glory,
I’ll be fighting for my love story.
I’m still standing for hope and glory now.
All the battles I lost and the battles I won,
this'll be the one, this'll be the one..."
Döm om min förvåning när jag inte kunde känna igen min egen röst. Jag är fullt medveten om att mina läppar rör på sig och att mina stämband vibrerar fram (o)ljud - men det låter inte som jag. Det låter snarare som att Sengångaren Sid, antihjälten i Ice Age, sjunger Hope and Glory.
Min sångröst har orsakat obehag förut, men det här var något nytt.
Hur kunde det bli såhär?
Förklaringen är ganska enkel:
Jag är bedövad i halva ansiktet.
Tandläkaren tyckte tydligen att idag var en helt yppelig dag att prova lite starkare bedövning inför visdomstandstortyren jag ska genomgå nästa vecka. Jag var så bedövad att jag inte hade en aning om de var i över- eller nederkäken och härjade. Kinden är bedövad, nederkäken är bedövad, överkäken är bedövad, båda läpparna och vänstra sidan av tungan saknar känsel. Kan ni föreställa er hur jag låter? Det är fasansfullt.
Och ändå så hysteriskt roligt.
Jag ringde till Hunken, han grät av skratt. Sen pratade jag med syrran, det var hon som påpekade likheten mellan min röst och Sengångaren Sid. Mamma tyckte mest synd om mig.
Och med tanke på min vanliga tur, och karma i allmänhet, ringde givetvis min chef också. Han skrattade skadeglatt och önskade mig lycka till. Man tackar.
Egentligen borde jag finna någon prima funktion på den här fantastiska datorn som kan spela in min röst... Jag ska undersöka saken. Det här är för roligt att missa.
Till dess:
Radion spelar Hope and Glory med Måns Zemmelröv.
Lisa stämmer in:
"Don’t stop! I’m still standing for hope and glory,
I’ll be fighting for my love story.
I’m still standing for hope and glory now.
All the battles I lost and the battles I won,
this'll be the one, this'll be the one..."
Döm om min förvåning när jag inte kunde känna igen min egen röst. Jag är fullt medveten om att mina läppar rör på sig och att mina stämband vibrerar fram (o)ljud - men det låter inte som jag. Det låter snarare som att Sengångaren Sid, antihjälten i Ice Age, sjunger Hope and Glory.
Min sångröst har orsakat obehag förut, men det här var något nytt.
Hur kunde det bli såhär?
Förklaringen är ganska enkel:
Jag är bedövad i halva ansiktet.
Tandläkaren tyckte tydligen att idag var en helt yppelig dag att prova lite starkare bedövning inför visdomstandstortyren jag ska genomgå nästa vecka. Jag var så bedövad att jag inte hade en aning om de var i över- eller nederkäken och härjade. Kinden är bedövad, nederkäken är bedövad, överkäken är bedövad, båda läpparna och vänstra sidan av tungan saknar känsel. Kan ni föreställa er hur jag låter? Det är fasansfullt.
Och ändå så hysteriskt roligt.
Jag ringde till Hunken, han grät av skratt. Sen pratade jag med syrran, det var hon som påpekade likheten mellan min röst och Sengångaren Sid. Mamma tyckte mest synd om mig.
Och med tanke på min vanliga tur, och karma i allmänhet, ringde givetvis min chef också. Han skrattade skadeglatt och önskade mig lycka till. Man tackar.
Egentligen borde jag finna någon prima funktion på den här fantastiska datorn som kan spela in min röst... Jag ska undersöka saken. Det här är för roligt att missa.
Till dess:
Strålande
I morgon bitti ska jag till tandläkaren.
Finns det möjligvis ett sämre sätt att starta veckan på?
Jodå, klart att det finns: nästa vecka startas nämligen också med ett besök hos tandläkaren - men då är det utdragning av visdomständer som gäller.
I hate tandläkaren.
Tandläkaren wants my blood.
... and my money.
Bastard!
Wroom
Erbjudes:
En silverfärgad V70, bra - och billig..!
Köpa?
Jag säger "Ja", eftersom det ligger i min natur att vara positiv.
Hunken säger "Nja", eftersom det ligger i hans natur att vara skeptisk.
Jag har Pappi och money på min sida, vilket kan tänkas vara ganska tunga argument...
En silverfärgad V70, bra - och billig..!
Köpa?
Jag säger "Ja", eftersom det ligger i min natur att vara positiv.
Hunken säger "Nja", eftersom det ligger i hans natur att vara skeptisk.
Jag har Pappi och money på min sida, vilket kan tänkas vara ganska tunga argument...
Pucko
Fantastiskt.
Klockan är snart två och jag är vaken. Inte för mitt eget höga nöjes skull, givetvis - utan för att jag är sambo med en jubelidiot. Han skulle ta ett par öl hemma hos Anders, och visste väl inte om det skulle bli så mycket mer än lite förfest och tv-spel. I egenskap av den utomordentligt goda flickvän jag är, skjutsade jag honom till Anders utan invändningar och erbjöd dessutom hämtningsservice i utbyte mot vettig information.
Lisa: Hör av dig när du har en plan.
Hunken: Jaaaadååå!
Efter drygt två timmar undrade jag när planen skulle uppenbara sig:
20:58
Lisa: Hej! Vet du hur det blir sen än? Puss
21:08
Hunken: Hej älskling nej jag har inte en blek
21:10
Lisa: Vad ska det betyda?
21:10
Hunken: Ingen aning!
Efter ytterligare tre timmar:
23:56
Lisa: När får jag reda på när du ska hämtas?
23:58
Hunken: Jag kryper inte hem!
23:58
Lisa: Kan tänkas att du måste, om inte jag får reda på lite klockslag snart... ;)
23:59
Hunken: Va vad är det för stil?
00:12
Lisa: Ska du ens ut med de andra, eller hur blir det? Du är inte direkt särskilt generös med information...
00:14
Hunken: Jag är på Ankan med anders daniel och elin... Puss
01:01
Hunken: Är du vaken vid 0200? Puss
Nej, älskling.
Jag är inte en vampyr, jag är en människa. Jag sover klockan två på natten, men eftersom du i vanliga fall är fantastisk och underbar kanske jag kan göra ett undantag.
Efter ytterligare några sms är det ganska uppenbart att alkoholhalten i Hunkens kropp och själ är ganska rejäl. (RIM!) Buss nummer 4 stannar 150 meter från vår ytterdörr. Ta den, snälla, snälla Hunken och bespar mig mitt lidande.
01:29
Hunken: jag går hellre!
01:30
Lisa: Ring när du har slutat att ha sådär riktigt roligt i stället.
01:40
Hunken: Nej jag går säger jag!
Men fine älskling. Vad som helst för dig. Din önskan är min lag, så det är klart att du ska gå. Absolut. Jag förstår verkligen det logiska med fotgänge i den här situationen. Verkligen.
Vad har jag lärt mig av det här?
-Släpp inte ut Hunken utan en färdig plan, tajmad och klar i minsta detalj.
-Anlita en barnvakt. Eller en chaufför. Antagligen behövs en av varje.
-Köp öronproppar.
-Planera en gruvlig hämnd.
01:51
Hunken: Nu fryser jag...
Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd. Gruvlig hämnd...
Today
I'm your fan
Don't you worry, fans. Klart ni ska få läsa om Alex..!
För det första: Han är skitlång.
För det andra: Han är skitsmal.
För det tredje: Han är skitsmart.
Han har dessutom åldersnoja, och förklarar att glappet mellan honom och hans målgrupp växer mer och mer i och med att han bara blir äldre, men inte publiken.
Och så var det åsikterna:
Publiken ("Tamagotchi? - Ni är en tragisk samling människor..."), Twitter (löjligt), nanoblogg (ännu sämre), sig själv (medelålders), bloggvärlden (enad och enormt stark), bloggkommentarer (underhållande och fascinerande), Marcus Birro (patetiskt pretentiös), sin bok (terapi), Värmlands Folkblad ("Så jävla dålig stil"), sin exfru (behöver akut hjälp), om att vara Sveriges svin ("Jag har själv bjudit upp till den här dansen...")
För det andra: Han är skitsmal.
För det tredje: Han är skitsmart.
Han har dessutom åldersnoja, och förklarar att glappet mellan honom och hans målgrupp växer mer och mer i och med att han bara blir äldre, men inte publiken.
Och så var det åsikterna:
Publiken ("Tamagotchi? - Ni är en tragisk samling människor..."), Twitter (löjligt), nanoblogg (ännu sämre), sig själv (medelålders), bloggvärlden (enad och enormt stark), bloggkommentarer (underhållande och fascinerande), Marcus Birro (patetiskt pretentiös), sin bok (terapi), Värmlands Folkblad ("Så jävla dålig stil"), sin exfru (behöver akut hjälp), om att vara Sveriges svin ("Jag har själv bjudit upp till den här dansen...")
Och just det.
Jag fick ju hans autograf.
Jag borde nästan ta kort på det, så att ni får bevis på att min blogg utan tvekan är den bästa:
Jag fick ju hans autograf.
Jag borde nästan ta kort på det, så att ni får bevis på att min blogg utan tvekan är den bästa:
(Ja, jag har faktiskt ramat in det där pappret. Hahaha..!)
Nothing
Jag tänkte blogga om föreläsningen.
Sen ångrade jag mig och tänke inte blogg alls.
Sen ångrade jag mig igen och tänkte blogga om mina ögonbryn i stället.
Sen drack jag öl, och nu tänker jag inte göra något mer idag och antagligen fortsätta med att göra ingenting i ungefär tolv timmar. Herregud och jesusbarnet vad trött jag är!
Alex
Alex, Alex, Alex Schulman. Vilken man!
Det blir nog ett massivt inlägg om dagens föreläsning senare ikväll.
Nu ska jag nämligen åka till jobbet.
Jag fick hans autograf.
Efter det höll jag på att mörda mig själv för att jag inte kunde sluta le, rodna och fnissa och dessutom blev alldeles varm inombords.
Årets fjortis: Lisa.
Årets tönt: Lisa.
Årets Alex-fan: Lisa.
Yep, that's me...
Gah.
Jobba.
Det blir nog ett massivt inlägg om dagens föreläsning senare ikväll.
Nu ska jag nämligen åka till jobbet.
Jag fick hans autograf.
Efter det höll jag på att mörda mig själv för att jag inte kunde sluta le, rodna och fnissa och dessutom blev alldeles varm inombords.
Årets fjortis: Lisa.
Årets tönt: Lisa.
Årets Alex-fan: Lisa.
Yep, that's me...
Gah.
Jobba.
Morning har broken
Jag är vaken.
Och har varit det en stund.
It's insane.
Jag har alltså vaknat såhär tidigt all by my self (dels ensam, dels på egen hand). Det händer inte så ofta. Alls. Men nu ligger jag här, klarvaken i sängen, och lyssnar på musik. Jag kom nyss på den helt magnifika idéen att göra en playlist på Spotify med klassisk musik. There are moments for classical music...
Oj. Nu känner jag av vuxenpoängens baksida.
Sakta med säkert förvandlas jag till tant.
No good, Robin Hood!
Och har varit det en stund.
It's insane.
Jag har alltså vaknat såhär tidigt all by my self (dels ensam, dels på egen hand). Det händer inte så ofta. Alls. Men nu ligger jag här, klarvaken i sängen, och lyssnar på musik. Jag kom nyss på den helt magnifika idéen att göra en playlist på Spotify med klassisk musik. There are moments for classical music...
Oj. Nu känner jag av vuxenpoängens baksida.
Sakta med säkert förvandlas jag till tant.
No good, Robin Hood!
Kära dagbok...
... åh, jag har bestämt hamnat i ett tillfälligt tillstånd av bloggtorka.
Kan någon vara så snäll att ge mig fukt, solsken och näring så att det blir lite ordning igen?
Just det!
Alex Schulman tomorrow.
I två timmar ska jag sitta och fascineras.
Känns gött.
Jag tar med mig datorn.
Och kameran.
Och en liten papperslapp om det skulle råka vara så att Alex slänger ut sin autograf i publikhavet. Då ska jag fånga den på min lapp. Mihihi.
Åååh, töntig.
Back to dry land.
Jag tror att soffan lämpar sig för lite öken...
Adjöken!
(Rim!)
Desperate (?) Housewife (?)
Jag lagar mat.
Riktig mat.
Potatis och sås och köttfärslimpa och lingonsylt. Eller ja, lingonsylten är inte direkt made by me. Men ändå. Jag har till och med förgiftat köttfärslimpan med trattkantareller (tack Busan!).
Jag borde rimligtvis direktkvala till "Årets flickvän 2009" och dessutom tjäna typ 1000 vuxenpoäng på det här.
Fantastiskt!
Footloose
Dagens start.
Det gååååår iiiinte aaaatt stååååå stillaaaa!
Hahaha.
Det gååååår iiiinte aaaatt stååååå stillaaaa!
Hahaha.
Hihihihiiiiihi
Jag blir så löjligt nördig ibland.
Till exempel när jag nästan kissar på mig av förtjusning över att Dr. House säger "Save the cheerleader - save the world" i femte säsongens nittonde avsnitt.
Mihihihihi!
Om mina läsare är ens i närheten av lika smarta, begåvade och fantastiska (eller ser på lika mycket tv-serier) som jag - så borde de veta varför det här gör mig så himla fnissig.
Claire - the cheerleader
ONE!
Varför jag har världens bästa kollegor?
Därför att de ger mig saker jag vill ha. Eller åtminstone har tjatat om i några veckor... Idag har jag fått en krona av Maggan. Och inte vilken krona som helst, utan en jubileumskrona. Ååååh, som jag har tjatat om en sån - men aldrig lyckats komma över en.
I love Maggan. Maggan loves me.
Systembolaget is the lovespridare.
Därför att de ger mig saker jag vill ha. Eller åtminstone har tjatat om i några veckor... Idag har jag fått en krona av Maggan. Och inte vilken krona som helst, utan en jubileumskrona. Ååååh, som jag har tjatat om en sån - men aldrig lyckats komma över en.
I love Maggan. Maggan loves me.
Systembolaget is the lovespridare.
Fonden som rymde
Jag har en fond (eller, med lite otur, hade) med sparpengar.
Fonden med pengarna befinner sig just nu på hemlig ort och för tillfället är det tveksamt om de någonsin kommer att boka en returbiljett. Mina pengar är borta.
Jag vill köpa en bil.
Mina pengar är borta!
Det är så skönt att ringa till banken och säga "Hej, jag heter Lisa Janson och mina pengar har rymt". Då tar mig inte på allvar för fem öre och skrattar litegrann, men efter någon minut inser de att jag har rätt. Pengarna har rymt.
Varken jag eller banken vet var de håller hus.
Åh, så tryggt det känns!
Uppdatering #1
SPP har ingen humor.
Uppdatering #2
SPP har lite humor och ett krångligt telefonsystem, men ingen som vet var mitt guld är.
Uppdatering #3
Ringde farfar av ren desperation. Han undrade vad jag yrade om. Sen började han också yra och nu ska jag ringa till SPP igen.
Uppdatering #4
Pratar med en trevlig kille på SPP. Han låter snygg...
Uppdatering #5
Han måste vara snygg, hjältar är alltid snygga!
Han har lovat mig informationsbrev i brevlådan, ett uttagsanöknigsbeställningsformulärspapper och en ny bil! HALLELUJA!
Okey, han lovade mig inte en ny bil - det får jag fixa själv. Men han lovade att my money is safe with him, och jag lovade att tro på honom.
Dagens hjälte: Snygg-Fredrik på SPP!
Jag veeet, jag har inte en aning om huruvida han är snygg eller inte. Men han lät snygg och hade ett gott hjärta. Det duger för mig! (Se bara på Hunken! Mohahaha!)
Uppdatering #6
Förlåt Hunken. ♥
Jag älskar dig inte bara för att du låter snygg och har ett gott hjärta. Det finns så mycket mer hos dig att älska skoningslöst. Vilket jag gör. Varje dag. Nu också.
Och nu!
Ice Age
Det är så förbannat kallt idag!
Jag sitter med jacka på och håret utsläppt för att få upp värmen. Som tur är blir min dator ungefär 800 grader (du kan lita på mig, du kan lita på mig) efter ett tag, så jag får nog snart stoppa in den innanför tröjan.
Min hud har blivit violett och genomskinlig - för att spara energi.
Mina händer är iskalla för att kroppen är redo att tappa dem - för att spara energi.
Jag är ett prima exempel på enegisparande. Ett föredöme för Fortum.
Om det blir liiite kallare så kommer jag att döden dö.
Jag kommer att frysa ihjäl i en föreläsningssal.
Jävla vår.
Mohaha
I morgon ska vi demonstera varsin sak i klassen.
Tror ni att jag kommer att ställa till med oreda?
I think so.
Ledtrådar:
Crazy
Vapen
Testpersoner kommer att behövas
Blir ni rädda nu?
Blir ni? Blir ni? Blir ni?
You should be.
Tror ni att jag kommer att ställa till med oreda?
I think so.
Ledtrådar:
Crazy
Vapen
Testpersoner kommer att behövas
Blir ni rädda nu?
Blir ni? Blir ni? Blir ni?
You should be.
Ongkt i kunganghn
Åh, jag är så smart.
Det borde varnas för mig och min smarthet, så att inte vanliga människor tar illa upp när jag far fram.
Dagens smarta: Att bränna tungan på korvstroganoffen, trots att jag mycket väl visste att den kokade. Typ 100 grader varm tomatsåsig sås på tungan alltså.
Nu är min tunga lite stingslig och jag kommer nog knappt känna vad stroganoffen egentligen smakar.
Smaaaart, Lisa!
Att inte do the jobba
Idag infann jag mig på mitt arbete klockan 7.56, spänd av förväntan inför dagens inventering.
Jag har nämligen aldrig inventerat förut.
Det var lite segt i början, vi väntade på kollegor, telefonsamtal och klartecken...
Resultat: Jag har fortfarande aldrig inventerat.
(Däremot har jag varit Busans personal shopper och lunchsällskap, Hunkens bästa flickvän, min egen lyckas smed och bla bla bla. Nu väntar jag på att Elli ska infinna sig i mitt hår.)
Att inte do the dricka
Vi hälsade på hos Marie igår.
Det var livat och högljutt, men rent logiskt är dagen innan en röd dag givetvis en lördag. Uppenbarligen...
Jag är nyktrare än någonsin. Sedan jag började jobba på Systembolaget har jag varit ute och svirat hela en och en halv gång. Det kan tänkas att jag är tråkig.
Eller smart.
Eller för fattig/snål för att dränka sorgerna. Haha.
How som haver; Bilder från igår?
Klart att det finns!
Hunken hittade en boaorm tillsammans med Malin...
...och med hjälp från Marie hittade han... sin mage. Hahaha!
Maries nya tatuering.
I say: snyggt!
And I say: not så smart!
Things are not getting better anymore.
Glasögonorm
"Man ser så smart ut när man har glasögon..!"
Jamenvisst. Absolut. Kolla själv:
Jag har nya brills. They like me!
Jamenvisst. Absolut. Kolla själv:
Jag har nya brills. They like me!
Cloud
Min dag hittills, med hjälp av ett Word Cloud.
Det är fiiiint!
Det är fiiiint!
Gör ett eget genom att klicka här.
Det kan dock tänkas att mitt moln kan ändras lite om en stund, vi ska nämligen ner till Bellevue och hälsa på Mariemarie. Det är alltid lika... intressant. Hrm.
Typ.
Det kan dock tänkas att mitt moln kan ändras lite om en stund, vi ska nämligen ner till Bellevue och hälsa på Mariemarie. Det är alltid lika... intressant. Hrm.
Typ.
Singel
Åååh, singeltid i mitt samboliv. Inte varje dag, som tur är.
Just nu känns det riktigt, riktigt prima.
Jag har jobbat, varit i stallet lääänge (vi snackar hästhångel och barbackaritt i solig skog ♥), kommit hem, ätit sallad och nu sitter jag i soffan och ser på CSI Miami tillsammans med en skål chokladglass. Och kolasås, åh denna kolasås!
Livet hade kunnat vara sämre, och det hade ändå känts jäkligt gött.
Hunken lämnade mig redan i gryningen.
Han har varit på Elmia i Jönköping tillsammans med Tommyboy hela dagen, och det verkar som att det bli halva natten också. Lots of quality time för mig och glassen, med andra ord.
I morgon är den söndag, enligt traditionen en sköndag. Då blir det quality time med Hunken.
I do not do the klaga.
Woho!
Det är ju en helt superfantastiskt fin dag on the outside!
Här skall icke bloggas, här skall utevistas!
0K
Visste ni att okey (eller okay) kommer från OK (fast på engelska)?
Och att OK är en ganska fri tolkning av 0K, som betyder Zero (0) Kills (K).
Det är alltså en gammal militär term.
Now you know it.
Läget här hemma är 0K, mot alla odds.
Jag dog inte av svält, och Hunken blev inte mördad.
He brought gifts and peace i form av hamburgermutor och lockrop, såsom "Vi handlar - jag betalar!"
Han är ett mycket slugt däggdjur...
You're with stupid
Har jag någonsin nämnt hur korkad jag är?
Osmart, naiv och urbota dum.
Klockan halv ett idag:
Lisa: Älsklingsälskis, om du skjutsar mig till stallet så kan jag gå hem sen.
Hunken: Visst baby, vad som helst för dig..!
Sagt och gjort, jag fick skjuts (och nästan en matlåda med mig) till stallet och har sedan dess drygat så mycket jag bara kunnat för att dra ut på mitt lidande. För en timme sen började jag att gå, jag var trött, jag var hungrig. För 57 minuter sen började jag minnas hur extremt tråkigt jag tycker att det är att gå. För 45 minuter sen var tanken på en portion lax och potatismos det enda som höll mig vid liv.
Vad har vi lärt oss av det här då?
-Att gå är tråkigt, ta med musik, en vän eller helst en bil för att inte avlida av tristess.
-Om man nu ändå måste gå, så ska man inte vänta tills man är skithungrig.
-Ta reda på vilken väg som är snabbast i god tid innan fotarbetet börjar.
Promenaden tog 50 minuter.
För drygt tio minuter sen klev jag innanför dörren och stapplade in i Kärleksnästet.
För nio minuter sen öppnade jag kylskåpsdörren. Ingen lax. Inget potatismos.
För åtta minuter sen insåg jag att jag kanske måste döda Hunken.
Det är mat vi pratar om. Världens bästa mat. Som jag har längtat efter och som han har ätit upp. Så nu sitter jag här med en brödkniv i handen och smider planer, var hans kvarlevor ska dumpas och sånt där annat viktigt man behöver tänka ut innan man dräper någon. Dessvärre finns det en överhängande risk att jag dör av svält innan han kommer hem och jag kan verkställa min plan...
Zzzz
I morse var jag döden död.
Eller inte riktigt, tyvärr. Om jag hade varit död så hade jag kunnat stanna i sängen. I stället låg jag där och önskade att jag vore död. Vila i frid liksom, eller evig vila eller att att somna in... Det lät rätt så ljuvligt och lockande.
Det som till slut fick upp mig ur sängen var tanken på att jag skulle hämta ut mina nya brills, de nya glajorna, mina nya förstoringsglas. Vi snackar glasögon. Fucking four eyes. Jag gillar glasögon, de klär mig. Precis som märkliga hattar. Ju knasigare destu bättre.
I morgon ska jag skaka igång kameran och ha glasögonormsplåtning. I know you want me to. Inget kan ju vara mer intressant än glasögonormar...
Snart ska jag gå och lägga mig. (Det märks på svamlet att det är time)
Planen är att sova som en gris.
Jag tänker sova så hårt och skoningslöst att när jag vaknar, så kommer jag att vara helt utmattad av allt sovande. Jag kommer att vara helt slut av den hårda sömnen, så till den milda grad att det enda jag kommer kunna göra är att vila och ta igen mig en stund...
Bananas
De vann visst, hörde jag. Hunken kom hem och ylade som en varg, och för att lugna hans sinnen följde jag med ut på stan en sväng. Jag kan härmed konstatera att Hockey brings out the worst in people. Och att när Färjestad vinner SM-guld råder undantagstillstånd och anarki i centrala Karlstad. Mysigt..!
Folk var som galna, det tutades och och ropades och vevades med flaggor. Hela stan var fylld av bilar, som var fyllda med folk och fylla. Poliserna patrullade.
Det var ett fasligt oväsen, även om det var av det positiva slaget - but still oväsen. Jag tvingade Hunken att filma lite, bara för att bevara oväsendet.
Hur som helst, om jag skulle ta och summera det hela:
Glada människor - check
Fulla människor - check
Fula människor - check
Raggarbilar - check
Poliser - check
Minst en krock - check
Olagligheter - check
Okey.
Nu undrar jag bara... Varför låter det här så bekant? Det känns som att jag har varit med om det här så många gånger förut. I wonder, I wonder...
Nu vet jag.
Jag kommer från Sunne. I Sunne krävs det inga jäkla sportsliga medaljer för att fira på det här sättet - där utspelas precis samma scenario varje helg.
Kom igen, Karlstad. Bjud på något nytt!
Folk var som galna, det tutades och och ropades och vevades med flaggor. Hela stan var fylld av bilar, som var fyllda med folk och fylla. Poliserna patrullade.
Det var ett fasligt oväsen, även om det var av det positiva slaget - but still oväsen. Jag tvingade Hunken att filma lite, bara för att bevara oväsendet.
Hur som helst, om jag skulle ta och summera det hela:
Glada människor - check
Fulla människor - check
Fula människor - check
Raggarbilar - check
Poliser - check
Minst en krock - check
Olagligheter - check
Okey.
Nu undrar jag bara... Varför låter det här så bekant? Det känns som att jag har varit med om det här så många gånger förut. I wonder, I wonder...
Nu vet jag.
Jag kommer från Sunne. I Sunne krävs det inga jäkla sportsliga medaljer för att fira på det här sättet - där utspelas precis samma scenario varje helg.
Kom igen, Karlstad. Bjud på något nytt!
Att svälta
Hunken har övergivit mig och vårt kärleksnäste för att svettas i soffan tillsammans med sin bror.
Det är hockey på gång, har jag hört. Med allt vad det innebär; skäggiga män, öl, skilsmässor, pizza, skandaler, gängkrig och på tok för mycket utrymme i media - för att bara nämna några saker. Det är ett jävla tjat om hockey, och jag fattar inte grejen. Vuxna karlar som slåss om en liten svart plastgummisak - hur kan det orsaka uppror i det svenska folkhemmet? Huuuuur?
How ever.
Jag har arbetat hårt och nu är jag hungrig.
Skithungrig, om magen själv får välja.
Utan Hunken i kärleksnästet får jag äta vad jag vill, och det verkar bli våfflor. Örtvåfflor.
Mums för mig.
To do
Det där jag skrev igår, om att jag hade hela tre timmars sysselsättning idag...
That would be a lie.
Jag ska nämligen jobba idag också.
Innan dess ska jag till stallet.
No time to do slappa in the soffa, alltså.
Men!
Pengar rullar in som de ska,
det går bra nu...
Such a bore
Hunken är på hockey, och det är slut på muffins.
Livet hade kunnat vara så mycket bättre.
Himmelska fridens dag?
Inte nog med att jag fick gå upp ur sängen medan jag fortfarande var medvetslös, skrapa rutorna på Haschraketen och sitta på föreläsning hela förmiddagen. Inte nog med att jag redan är godissugen och det blir föreläsning hela eftermiddagen också. Inte nog med att jag har mat att laga och en häst att rida.
Nej, nej. Detta är inte nog.
Jag ska dessutom jobba mellan 16,30 och 19,30 och antagligen ägna mig åt första hjälpen hela kvällen, natten och morgondagen. Hunken ska nämligen till tandisakuten och dra ut en visdomstand. Det är allmänt känt att sådana sysslor är direkt förenade med ond bråd död, varpå han fasar för sitt liv - och jag för mitt.
På schemat i morgon då?
Ingenting egentligen. Jag ska skriva vad jag har för förväntningar, ambitionsnivå och inställning till retorikkursen. Och så ska jag skriva upp första och sista meningen från mina favoritböcker.
Det kommer att ta ungefär en halvtimme.
Stallet kommer att ta ungefär två och en halv timme.
I morgon har jag alltså sysselsättning i tre timmar, jämför det med dagens 14. Härligt!
Vi snackar sysselsättningsbergochdalbana.
Det är ett ord. Bara så du vet. Det är det som är så fantastiskt med det svenska språket. Vi kan bilda typ hur långa ord som helst.
Now you know it.
Fniss
Awake
Sedär.
Nu är jag vaken.
Och på föreläsning.
Att köpa en liiiten, liiiten dator kan vara det bästa jag har gjort hittills i år.
Det näst bästa jag har gjort är att jag, med stor (bred?) marginal, har fått godkänt på tentan. Grattis till mig.
I want to thank my mother, and my father, my friends, and my brain, Jesusbarnet, my fantastic förmåga att anteckna the real good stuff, my Hunk, my horse...
Thank you! Thank you all!
(paus för applåder och publikens jubel)
Uhhrgleh
Godmorgon världen!
Nejdå, nu ljuger jag.
Jag vill inte vara vaken.
Jag tycker inte om när föeläsningarna börjar klockan 8.15.
Jag är inte vaken då.
Jag är inte vaken nu.
Det är förjävligt.
Det är endast ett galet hår och torkat dregel i mungipan, jakten på ett par trosor och frukostdilemmat (att äta eller inte äta, det är frågan). Men det är inte vaket.
Med vinden i mitt hår
Jag är så töntig.
En sak som är bra är att jag vet om det.
Vad som är mindre bra är att det är sant.
Dagens tönteri:
När jag har utsläppt hår och det blåser, så inbillar jag mig att jag ser skitsexig ut. Sådär som det ser ut i filmer, musikvideor och schlagerfinaler. Jag inbillar mig alltså att jag ser ungefär såhär, eller såhär:
När jag egentligen ser ut såhär:
Verkligheten is a bitch.
Utan glansspray.
Med trollhår.
Suck.
En sak som är bra är att jag vet om det.
Vad som är mindre bra är att det är sant.
Dagens tönteri:
När jag har utsläppt hår och det blåser, så inbillar jag mig att jag ser skitsexig ut. Sådär som det ser ut i filmer, musikvideor och schlagerfinaler. Jag inbillar mig alltså att jag ser ungefär såhär, eller såhär:
När jag egentligen ser ut såhär:
Verkligheten is a bitch.
Utan glansspray.
Med trollhår.
Suck.
10 points
.. till Hunken, för att han hade rätt; mina muffins är ännu godare idag.
Åååh, så gott.
De heter inte ens muffins längre, jag kallar dem mumsins.
Hihihihi!
(Ja, okey. Kanske lite väl töntigt...)
Åååh, så gott.
De heter inte ens muffins längre, jag kallar dem mumsins.
Hihihihi!
(Ja, okey. Kanske lite väl töntigt...)
Back to reality
Ååh, äntligen är två veckor av slappa slappardays över.
Idag återgår jag till rutiner, till skola, till jobb, till träning, till the real world.
Gött liv.
Det första jag ska göra är att duscha, sen ska jag äta frukost. Det kan tänkas att det blir muffins, Hunken skickade nyss ett sms och berättade att "Jävlar vad goda muffinsen var idag! Du är bäst på allt! <3"
Nu vet vi två saker:
- Hunken är i allra högsta grad mutbar
- Jag är bäst på allt
Hur som helst, det är måndag.
Saker att se fram emot den här veckan:
- Mina nya glasögon borde hamna på min nästipp senast på... onsdag. Helst innan dess.
- Tentaresultatet is coming tomorrow. Jag drömde om det. Det gick bra. Jag hoppas på det bästa.
- I've got a new friend, som jag ska umgås med. Eller plugga med, egentligen. Jag är i alla fall väldigt nöjd över att vara tillfrågad. I like it when people like me. Eller så vill de bara utnyttja mitt intellekt...
- Två dagar av hårt arbete på Systembolaget, varken mer eller mindre.
- Påskhelg! Röda dagar, god mat, hederlig genomsvensk spritfest, påskägg, marsipan, och firandet av Jesus långa dödsdag. Jag har gjort en prima illustration för att förtydliga det här med långfredagar:
Idag återgår jag till rutiner, till skola, till jobb, till träning, till the real world.
Gött liv.
Det första jag ska göra är att duscha, sen ska jag äta frukost. Det kan tänkas att det blir muffins, Hunken skickade nyss ett sms och berättade att "Jävlar vad goda muffinsen var idag! Du är bäst på allt! <3"
Nu vet vi två saker:
- Hunken är i allra högsta grad mutbar
- Jag är bäst på allt
Hur som helst, det är måndag.
Saker att se fram emot den här veckan:
- Mina nya glasögon borde hamna på min nästipp senast på... onsdag. Helst innan dess.
- Tentaresultatet is coming tomorrow. Jag drömde om det. Det gick bra. Jag hoppas på det bästa.
- I've got a new friend, som jag ska umgås med. Eller plugga med, egentligen. Jag är i alla fall väldigt nöjd över att vara tillfrågad. I like it when people like me. Eller så vill de bara utnyttja mitt intellekt...
- Två dagar av hårt arbete på Systembolaget, varken mer eller mindre.
- Påskhelg! Röda dagar, god mat, hederlig genomsvensk spritfest, påskägg, marsipan, och firandet av Jesus långa dödsdag. Jag har gjort en prima illustration för att förtydliga det här med långfredagar:
Muff
... som i MUFFINS!
Åååh, vad gott!
Jag har gjort muffins med vit choklad och extra mycket vaniljsocker, med chokladfrosting (eller vad det nu heter) och det smakar som... himlen. Eller i alla fall som allra godaste gott!
Åååh, så gott!
(Sedär. Nu ska jag återgå till att gnälla över nackspärren)
Åååh, vad gott!
Jag har gjort muffins med vit choklad och extra mycket vaniljsocker, med chokladfrosting (eller vad det nu heter) och det smakar som... himlen. Eller i alla fall som allra godaste gott!
Åååh, så gott!
(Sedär. Nu ska jag återgå till att gnälla över nackspärren)
Spärr
I morse vaknade jag av två saker, samtidigt:
-Att Hunken, hurtigare än någonsin, sa; Jag går ut med hunden!
-Att min nacke var bruten.
Smärtan gjorde mig medvetslös fram till ungefär klockan 11 - när jag vaknade en andra gång, och valde att påbörja dagen. Sen dess har det gjort ont. Jag har nackspärr. Och jag kan inte förstå varför. Ont gör det i alla fall. Hela vänstersidan har sagt upp sig, kvar finns bara ondska och smärta. It hurts!
Så, jag gör det enda rätta:
Jag gnäller. Och är ynklig. Och säjer "aahj" med en suck emellanåt. Det gör väl inga direkta under mot nackspärren bara sådär, men det kan tänkas att jag kan snylta åt mig lite massage från Hunken så småningom.
Fram tills dess ska jag gnälla, och leta fram mitt killerliniment...
En dos dundertabletter och nackkrage kanske skulle sitta fint annars?
Walk the dog
Nu ska jag ta med mig Hunken och gå ut med hunden.
Jajamen. Vi har en hund..!
I alla fall i tolv timmar. Mysigt.
Katten är... vansinnig. Den surar under sängen.
Tycker att han överdriver och att han är liiite väl trångsynt - Saga är ju trots allt godheten själv.
Nu ska vi gå ut och kissa.
Mysigt, som sagt.
FREE
Idag är det ledigt som bara den.
Jag har en lista på saker jag ska göra:
Se på CSI
Åka till stallet
Äta mat
Sy något, vad som helst
Träffa Elli
Jag har redan vaknat, kört iväg Hunk och Fjortis och ätit frukost.
Bara nöjen kvar nu alltså.
Soffan blir första stoppet.
Det är så skönt när man har ett schema att följa.
Bouncy horror show
God afton!
Shoolia sover över, hon står för underhållningen här ikväll. Hon och bollen.
Min stackars pilatesboll har nog aldrig känt sig så utnyttjad, stackaren. Och jag har inte skrattat såhär mycket på lääääänge. Jag menar skitlänge.
Precis såhär roligt har vi:
I know
Mycket jobba = lite blogga.
I can't help it, att jobba långa dagar ger mig lite punka på hjärnan och mycket dåligt med ork.
Det enda jag vill göra på kvällarna är att äta och se på CSI Miami tills huvudet, kroppen och ögonen tröttnar, och ja... Det är väl ungefär det jag gör efter att ha kommit hem från jobbet och stallet.
Det blir bättre på lördag, då är det ledigt och sovmorron och förhoppningsvis soligt. Jag misstänker att det dessutom blir glass, om jag har tur.
Att älska Alex Schulman
17 april 2009 ska jag på föreläsning, helt enligt schemat och inget ovanligt med det.
Men!
This is the grej: Föreläsare är Alex Schulman.
Det är väldigt ovanligt.
Och lite besvärligt.
Jag vet nämligen inte riktigt hur jag ska bete mig.
I love Alex Schulman.
Han är min hjälte, min ikon, min husgud.
Hur ska jag kunna gå på den föreläsningen utan att kissa på mig av upphetsning?
Hur ska jag lyckas få till en bra bild och helst en autograf utan att göra bort mig totalt?
Hur ska jag försöka att undvika en löjligt nöjd uppsyn och dreggelfläckar på tröjan?
Men!
This is the grej: Föreläsare är Alex Schulman.
Det är väldigt ovanligt.
Och lite besvärligt.
Jag vet nämligen inte riktigt hur jag ska bete mig.
I love Alex Schulman.
Han är min hjälte, min ikon, min husgud.
Hur ska jag kunna gå på den föreläsningen utan att kissa på mig av upphetsning?
Hur ska jag lyckas få till en bra bild och helst en autograf utan att göra bort mig totalt?
Hur ska jag försöka att undvika en löjligt nöjd uppsyn och dreggelfläckar på tröjan?
Tjenare Kungen!
Titta här, and tell me what you see:
Ni ser kungen och det lilla riksvapnet, inte sant?
Jag ser kungen och min pappa.
Ni ser kungen och det lilla riksvapnet, inte sant?
Jag ser kungen och min pappa.
Det är helt stört. Varje gång jag ser en enkrona av den här modellen (och enbart den här modellen) så kopplar min hjärna snabbare än snabbast till "Pappa!"
Hur kan det komma sig? Pappa är inte särskilt lik Sveriges riksvapen, och jag kan inte förstå hur den här kopplingen har uppstått.
Finns det något jag borde veta? Har mina föräldrar mörka hemligheter? Köpte de mig av ett kringresande cirkussällskap för en näve enkronor? Har min pappa stått modell för en vapensköld?
Work
Inte nog med att jag har jobbat som en bäver mellan tidig morgon och nu - jag har vårdnaden om Hunken också.
Och hästen. Och mig.
Just nu är Hunken sur, han är hungrig. Det hör man på gnället, ylet och tjatet.
Förut var Hunken sur, han var trött. Det hördes på gnället, ylet och tjatet.
Innan det var Hunken sur, han hade tråkigt. Det hördes på gnället, ylet och tjatet.
Det känns som att jag är ganska förberedd inför det där med att skaffa barn så småningom.
Nu ska han alltså matas, underhållas och nattas, och först efter det kan jag ta tag i mitt eget liv.
Spännande! Uppriskande! Härligt!
Och hästen. Och mig.
Just nu är Hunken sur, han är hungrig. Det hör man på gnället, ylet och tjatet.
Förut var Hunken sur, han var trött. Det hördes på gnället, ylet och tjatet.
Innan det var Hunken sur, han hade tråkigt. Det hördes på gnället, ylet och tjatet.
Det känns som att jag är ganska förberedd inför det där med att skaffa barn så småningom.
Nu ska han alltså matas, underhållas och nattas, och först efter det kan jag ta tag i mitt eget liv.
Spännande! Uppriskande! Härligt!