Mmmm

... Marabou Sommar.
Mjölkchoklad med frystorkade jordgubbar - Gott! Väldigt gott..!



Fem av fem toasters, som Benjamin skulle ha sagt.

To do

Idag har jag fullt upp med trevligheter:

-Äta frukost
-Vattna hästen
-Åka moppe till Mariebergsskogen
-Sola och äta glass
-Städa lite hemma
-Åka moppe till stallet, vara där skitlänge
-Korvstroganoff

Ja, den är rosa

... Men den har inget namn än.







Hör fartvinden:




Love

Alltså... säga vad man vill om kärlek...
Men att susa genom Karlstad, en vårnatt som denna, på en nyköpt moped, med älskling bakom sig och farttårar i ögonen är något speciellt.


Som ni kanske förstår kunde jag inte vänta.
Tack vare lite assistans från the Ellifant hämtade vi moppen redan idag.
Eller i morgon, beroende på hur man ser på det...

Party eller?

Hunken är på grilleri och arbetskalas.
Jag är här och hämtar.

Nu har jag varit och hämtat i snart en timme.
Fina grejer, prima liv.
Hunken, Pony och resten av gänget verkar inte riktigt redo att avsluta sammankomsten.
Just nu bryter de arm. Det är lite svårt att avgöra om det är borden eller armbågarna som knakar...

Herregud, det här kommer aldrig ta slut.
Något måste göras..!

I en rosa heli... MOPPE!

Sedär.
Jag har köpt en moped.
Den är så fiiiin.
Den är rosa!

Åååh, vad jag längtar tills i morgon när jag får glida runt på vrålåket..!
Haschraketen is going bye-bye, och det känns nästan ännu bättre.

Fiolfeber i Norge?

Idag är jag Markus Larssons vän. Jag håller med honom i Rybak-frågan.
Läs hela recensionen här.
Den norske spelemannen har nog egentligen ingenting att komma med.

... Det skulle väl vara nordens största ögonbryn i såna fall.

På allmän begäran...

... Här är Haschraketen:



"Bilen" som...
... Brorsan inte vill ha tillbaks
.... alltid drar minst två liter per mil
... man måste skrapa rutorna på i tid och otid -på INSIDAN
... har en fläkt som tvåtonigt sjunger med till radion
... inte går att låsa efter ordning
... ingen vill sno
...skakar av skräck när man kommer upp i 90 km/h
... aldrig startar på första försöket



Det värsta är att den faktiskt fungerar...


(bild från igår )

Flyt


Gah!
Ro hit med en flytväst, I'm going out!


Ihållande skitväder, med inslag av ösregn av växlande styrka.

Bad day?


Saker som indikerar att det här kommer bli en sämre dag än en vanlig dag:
  • Någon gång strax efter midnatt (läs: 06.40) står Hunken i hallen och söker ett paraply. Min hjärna registerar regnljud.
  • Jag vaknar av att chefen ringer. Han är förtjust över att han väckte mig. Jag lovar att jobba.
  • Jag somnar inte om. Jag hade så gärna somnat om en stund..!
  • Sakta med säkert går det upp för mig att min häst inte har något täcke på sig. Hon hatar regn. Hon kommer att vara arg.
  • Jag måste till skolan en sväng. Dålig planering från min sidan. Frustrerande.
  • Jag tror att Haschraketens taklucka kan vara öppen...

Sommarlov?

Idag hade vi terminens sista föreläsning.
Det känns mysko (mystiskt+konstigt, inte en mysig ko). Jag kommer att sakna Roland, och jag misstänker att jag kommer att tycka att höstterminen är dödstråkig när jag kommer tillbaks till MKV-träsket...
Hur som helst, sista föreläsningen..!
Roland tog fram psalmboken och läste Den blomstertid nu kommer för oss. Det var vackert. Vi applåderade. Inte bara för att han läste Den blomstertid nu kommer för oss, utan för att han har varit bäst hela terminen. För det har han.

Innan han läste ur psalmboken så lärde han oss två saker:
1) Att det är väldigt få saker man faktiskt måste. Och att man måste få vara lite egoistisk.
2) Att göra en pudel. Först: Blåneka! Sen: Skyll på andra, eller på omständigheterna. När du inser att du har skitit i det blå skåpet: Erkänn allt! Erkänn ditt misstag, erkänn att du skyllde på andra, erkänn rubbet.

Now you know it.

Nu ska jag glida ner i soffaland och vara lite egoistisk tillsammans med lite mango, choklad och sista numret av Hennes. Det låter skönt.
Jag kanske ska slå på stort och muta till mig lite kill på ryggen från the Incredible Hunk också.
Mmmm...

Google försöker säga något

Jag förstår inte riktigt...




Go green!

Grönt #1:
Alldeles nyss stod jag i köket och skrek rakt ut av lycka och förtjusning.
Mina tomatplantor blommar!
Kors i taket! Det är häpnadsväckande. Jag har aldrig någonsin lyckats med någon form av planta förut. Och nu BLOMMAR mina tomatplantor. I alla fall fem av dem.
Och hallå, bara det faktum att jag har minst fem tomatplantor är ett bevis på att undrens tid inte är förbi.

Grönt #2:
Jag har fått bruna påsar.
Här ska minsann sorteras matavfall som aldrig förr.
(Det kan bero på att det aldrig förr har sorterats matavfall här...)


Lisa tolkar Strindberg

Ett halv ark papper, ur Sagor av August Strindberg, tryckt 1916.
Min tolkning, min version:

Ljudet av klackar mot parkettgolv ekade mellan väggarna. Filippa gick med långa steg från köket, genom vardagsrummet och ut i hallen. Lägenheten var helt tom, sånär som på en gammal beige rullgardin och tusen minnen.

Hon satte sig på golvet i hallen och lutade ryggen mot väggen där den stora spegeln hade suttit. Djupa andetag, tänkte hon. Djupa andetag genom näsan. Hon kände sig lika tom som lägenheten, lika beige som den gamla rullgardinen.

Snart skulle hon gå ut genom ytterdörren, och sen skulle hon aldrig mer komma tillbaks.

Filippa drog ut på tiden, hon hade inte bråttom. Hon sträckte sig efter väskan och plockade fram sin kalender, den som hon hade köpt strax efter att de flyttat in i lägenheten.

Det var januari då, precis som nu.

Hon började bläddra. Anders 18.30 stod det. Det var alltid 18.30, då hade båda slutat jobba. Sedan läste hon numret till restaurangen på Kungsgatan.

9 februari var inringat med ett hjärta, det var då de hade förlovat sig. Filippa sneglade på sin ring. Den får vara kvar, tänkte hon.

Hon skummade igenom mars, med möten och middagar i glada vänners lag.

4 april - Anders fyller år, de hade rest till Oslo den helgen, stängt av mobilerna och varit helt ensamma.

1W92718-00, bokningsnumret till konsertbiljetterna, hon mindes en magisk aprilkväll i Göteborg.

I mitten av maj läste hon Provtagning. De hade åkt till sjukhuset tillsammans, och de höll varandras händer även om de inte hade något att oroa sig för.

IKEA, stod det några dagar senare. Utemöblerna till balkongen, tänkte Filippa.

Juni, det var när sommaren kom som världen började rasa samman. Provtagning, läste hon igen. Numret till läkaren, sjukhuset och avdelningen. 27 år, läste hon. 27 juni fyllde hon 27 år. De åt tårta, sjöng och bjöd in familjen. De höll modet uppe.

Operation. Filippa kände klumpen i halsen, hon försökte inte ens svälja den. Det brände i ögonen. Hon blundade. Djupa andetag genom näsan.

Hon bläddrade genom juli, augusti och september. Behandling, stod det emellanåt. Anders hade slutat att planera vid det laget. Terapi. För båda två. För hans kropp och hennes själ.

November. I november slutade hon att hoppas, för i november slutade han att andas. Numret till den nya läkaren, kyrkans expedition, begravningsbyrån stod på sidorna i november.

Hon organiserade. Det hjälpte då.

Filippa lutade huvudet mot väggen och grät, det var jobbigt att andas. Djupa andetag genom näsan, viskade hon. Det var det enda konkreta råd hon fått från terapin.

Det gick några minuter, hon satt kvar mot väggen, blundade och andades djupa andetag genom näsan. Så slog ihop sin kalender och reste sig långsamt upp från golvet. Hon sträckte på sig, torkade tårarna, drog tillbaka axlarna. Hon gick mot dörren. I dörröppningen vände hon sig om.

Filippa tittade ut över lägenheten en sista gång. Den var helt tom, sånär som på en gammal beige rullgardin och tusen minnen.


När hon låste dörren efter sig spreds en känsla av lättad inom henne. Hon bar sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa. Hon kände att trots allt det svåra, jobbiga och hemska så hade hon och Anders fått uppleva det vackraste av allt. Hur många människor levde sitt liv utan att någonsin fått uppleva det?


Pay day

Jag är vaken!
I natt har jag inte drömt om en enda blåröd zombie, utan om rymdmöss. Det måste vara fel på min hjärna. Den behöver nog lite semester. Eller lite lobotomi...

Nu ska jag kolla hur mycket lön jag har fått.
Det är alltid lika spännande, mina lönebesked skickas nämligen väldigt envist till min gamla adress, så jag får dem alltid dagen EFTER jag fått lön. Superkul!



WHAAAAAAA!
Hahaahahaha!
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiihiiiiiiiiiiiiiii!
Jag har fått HUR MYCKET PENGAR SOM HELST!
Hahahaha!

Just nu ser jag ut såhär:


Fast... Ja.  Jag är väl inte särskilt grön.
Och jag har ett par ben också.
Och så är jag ensam.
Men annars!

This day

Dagen innan i morgon alltså.
Idag har jag varit aktiv..!
Här får ni en ganska fullständig rapport.

Det började redan i morse, medan jag sov. Då sprang jag runt i Öjervik och dödade zombier. De var blåröda i ansiktet, som om hela ansiktet var en enda stor blåtira. Såg galet läbbigt ut!
Dagens lektion i Lisakunskap: Jag drömmer väldigt, väldigt sällan mardrömmar. Och när jag väl drömmer något som borde kvala in till mardröms-VM så är jag såpass medveten om att det är en mardröm att det inte ens är läskigt. Superförnuftigt. Typiskt mig.

Sen vaknade jag, och åt frukost.
Blattebröd, närmare bestämt. Ett av världens bästa bröd. Särskilt i kombination med skinka och philadelfiaost med smak av vitlök och örter.

Now you know it!


Sen klädde jag på mig.
Och sen klädde jag av mig.
Och sen klädde jag på mig igen.
Och sen klädde jag av mig igen.
Jag hade, som ni kanske förstår, ganska stor beslutsångest när det kom till dagens kläder.
Till slut hade jag i alla fall kläder på mig.

Fjortis ringde och var social, så jag förslog möte i staden. Jag skulle till Teliabutiken och se till att mitt trådlösa modem och min minidator slutit fred ordentligt. De gillar inte varandra. Alls.
Hur som helst, jag sa till Fjortis att hon skulle skicka ett sms när hon kom in till stan, så skulle jag avslöja min position. Sen la jag mobilen på köksbordet och åkte in till stan.
Det är ju helt galet hur begåvad jag kan vara ibland.
Väl inne på Teliabutiken, där fredsförhandlingarna pågick för fulla muggar, fick jag låna en telefon.

Sen provade vi kläder i ungefär trettio år. Minst.
Min syster tar ju studenten om några veckor, och jag har förstått att det kan upplevas som oförskämt att dyka upp naken. Jag tror att det dessutom räknas som blottning, och är i såna fall olagligt också... Jag måste således ha något på mig. Helst kläder.
Jag jobbar på det.
Jag lovar.
Och jag kanske råkade köpa en väska i stället för kläder.
Till mitt försvar kan jag meddela att den klär mig. Hahahaha!
Hahaha!

Fler storddåd uträttade idag:

- Ovan nämnda systers studentpresent är äntligen komplett.
- Jag har inrett badrummet, med allt vad det innebär. (Bland annat en massiv städinsats, en jättehylla, gula handdukar, ett rengjort badkar, en ny tandborstmugg som matchar duschdraperiet och en tripp till IKEA)
- Jag har ätit glass! Som smakade någonting och champagnetryffel. Typ. I vilket fall; Huuur goood som helst!
- Hästen har fått kärlek, hon luktar så gott när solen skiner. ♥
- Mamma och jag har suttit i solen i stallet och... inte luktat på Norpan, men i alla fall pratat om diftonger och annat mystiskt.
- Hunken har fått mat.


Nu ska vi hångla.
Och sova.
Mest sova.


Borta?


Saker i min närhet som mer eller mindre regelbundet försvinner spårlöst:

- Mina strumpor, och ingen vet var de tar vägen.
- Nagelklipparna, vi har typ fem stycken - alla är alltid borta samtidigt
- Pincetten
- Min mobil
- Pengar allmänhet, mina pengar i synnerhet
- Decilitermått and friends, jag har köpt TRE måttsatser det senaste året. 85% samtliga måttsatser är spårlöst borta. Hur är det möjligt?!


Trosbekännelse

Jag ligger kvar i sängen. Om jag går upp så måste jag nämligen klä på mig.
Eftersom jag för tillfället lider av akut trosbrist så försöker jag att ignorera problemet så länge det bara går. Väldigt moget beteende där, Lisa.

Jag har dessutom starka misstankar om att det  inte finns någon tvättid. Misstankarna är nog så starka att det inte ens är någon idé att undersöka saken närmare.

Det här innebär att jag måste köpa trosor.
Stackars mig.
Vilken osis.
Det är ju inte så att det råkar vara en favoritsysselsättning.
Hoppsan.



Turist

Sunday Service: Turistattraktion där jag bor.

Först och främst: Jag räknas som nyinflyttad.
Näst först och näst främst:
Jag bor i Karlstad.
Karlstad tycker att det här med turister är lite överskattat.
Karlstad gillar Karlstad, och gör hellre saker för Karlstad än för turister, till skillnad från Sunne - som inte gillar Sunne och som hellre gör saker för turister än för själva Sunne.
Hur som helst, attraktion var det...
Förr hade Karlstad karuseller i Mariebergsskogen, nu har vi  båtbussar. Förra året sa jag och Hunken att "Jamen det är klaaart att vi ska åka båtbuss..!"
Antal gånger vi åkte båtbuss: 0.
Jag kan alltså inte säga mycket mer än att vi borde skärpa oss, ta oss i kragen och gå ombord så fort tillfälle ges.

I övrigt så har Karlstad bland annat en staty av Sola i Karlstad, Solacyklar att låna, ett gäng författare, en rätt stor campingplats, några fornlämningar, en jäkla massa vatten och Sveriges i särklass fulaste kommunvapen.
Om man är intresserad av socialantropologi kan man dessutom studera kulturkrockar och allmänt märkliga beteenden på Kronoparken och Våxnäs.

Plant

Sara ringde, hon vill röva bort mig en stund.
Plantagen står på schemat, tydligen. Helt okey bortröveri, så jag låter mig rövas bort.

Allt snack om plantagen fick mig osökt att komma att tänka på mina tomatplantor.
De vill nog ha lite kärlek.
Och första hjälpen.
Och vatten och sånt annat som tomatplantor gillar...


Lakrits och sånt

Först och främst: Singoalla Lakrits.
Från första sekund tänkte jag "Hmmm". På ett skeptiskt sätt. Det är ungefär två veckor sen nu, och varje gång jag har sett paketet eller reklamen så har jag tänkt "Hmmm". På ett skeptiskt sätt.
Idag tvingande jag med Herr Hunk till Willys, och då kunde jag inte låta bli längre. Med ett tydligt "Hmmm" (på ett skeptiskt sätt) la viv gemensamt ner kexpaketet i korgen.
Efter provsmakning kan vi konstatera att ett "Mmm" hade suttit bättre.
Sammanfattning: We like it!

Sen och näst främst: Stranger than fiction.
Filmen som går på fyran just nu alltså.
I love it! Haha, den är helt underbar! Sådär känns mitt liv hela tiden. Som en blandning av verkligheten och Liftarens guide till Galaxen ungefär.
Sammanfattning: Brittiska filmer är prima grejer för att upprätthålla mitt goda humör.

Och sist men inte minst: Ellirapport.
Vi diskuterade bland annat dålig smak, nördighet, politik, boende, döden och alkohol. Trevliga ämnen, minsann. På toppen av trevlighetsberget, när vi pratade om boende, kläckte Elli ur sig ett citat. Det är egentligen ett fantastiskt erkännande, dolt i ett krypiskt citat.
Bakgrund: På alla hjärtans dag, alltså den 14 februari, flyttade jag och Hunken från centrum till världens trevligaste ghetto. Jag och Elli slutade att bo fyra minuters promenad från varandra, och började bo fem minuters bilresa ifrån varandra. Sedan den 14 februari har Elli hälsat på min noll gånger. NOLL gånger. Inte en endaste gång.
I say: Dålig kompis! Dålig människa!
Elli say: "Jag kan sträcka mig till att erkänna att jag är en dålig människa i det här avseendet"
Sammanfattning: Elli är en dålig människa som definitivt borde hälsa på oftare. Eftersom hon är läskunnig och någolunda smart, så vet hon vid det här laget att jag har singoallakex med lakritssmak. Det borde påskynda processen.






Rainbow

Solen skiner!
Solen skiner!
Solen skiner!

Ellifanten ringde.
Hon vill umgås.
Ja, ni läste rätt. Hon vill umgås..! Hon trotsar döden och vill umgås med mig.
Antagligen är det för att hon har crawings för regnbågsglass, och för att hon vet att jag inte är så himlans svår att övertala i såna här fall.
But still!

Det här innebär dock att jag borde duscha (men jag nöjer mig med att borsta håret och sminka mig lite), kliva ur shortsen (jag vill ju inte skrämma allmänheten) och sparka igång Haschraketen (gråååt).
Jag tänker minsann ta med mig kameran, det är lika bra att passa på medan tanten är anträffbar.


Upp som en sol...

Det kan tänkas att det blir pannkaka.
Bokstavligt talat.
Jag är jättehungrig!

Not so bad hair day

I måndags fixade jag håret igen.
Det blev kortare än någonsin, fast inte så kort som det ser ut att vara på bilderna.
Hur som helst, idag ser det riktigt trevligt ut för första gången på hela veckan. Idag är jag nöjd.
Och ja, jag ser nog alltid busig ut...
Och ja, jag älskar min pose.








You're the one

...for me Fatty.

Ibland tror jag att den här låten skrevs tills min ära.
Och att det är Hunkens themesong.
Och att den kommer att spelas på vårt bröllop.



You're the one for me, fatty
You're the one i really, really love
And i will stay
Promise you'll say
If i'm in your way

Green

Fjortis har fått en moppe!
Jag är grön av avund..!

Eller... Nja. Särskilt grön är jag väl inte. Jag har nog samma ljusrosa hudton som vanligt. Men ändå.
Mopeder är defintivit de allra förnämaste fordonen.
Jag vill ha en..!




Haschraketen is going bye bye så fort jag bara har hittat något annat hjulburet att färdas i (eller på). Om det så ska vara en skateboard.
Eller en rullstol...

Det där med DNA...

Linda Rosing är gravid.
Veckans ögonsbrynshöj på aftonblaskan.
Egentligen bryr jag mig inte, men kan inte låta bli att kommentera det.

I say: Det finns personer som inte borde vara godkända för avel.

Now you know it.

We like Värmlandspojkarna

Klart att vi gör!
Självaste Adam Alsing har dessutom spått att de har gjort årets sommarplåga.
Jag säger: Hihihi.
Än så länge kan man ladda ner låten Ut med båten från deras hemsida.
Det är alldeles lagligt.
Lagligt är skönt.
Frågan är bara hur man går ut med båten.
Har man den i koppel då eller?
Eller går den lös?
Har de en bruksbåtsklubb där de lär båten agility och att gå fot?

Jag har hela tiden trott att man åkte ut med båten, men vad vet väl jag om båtar?

Inte sossarna i alla fall

Jag brukar väldigt sällan uttrycka mina (ganska få) åsikter om politik.
Däremot brukar jag alltid har en väldans massa åsikter om reklam.
Just den här gången påverkar reklamen politiken.

För helt ärligt, vad är det här för skit:


1930-talet ringde, de ville ha tillbaks sina propagandametoder!

Här har vi en tragisk samlig klassiska knep:

Gammal vs ung
Kvinna vs man
Svartvitt foto vs färgfoto
"Han" vs "Namn"
Gödsla vs investera
. vs !

Är det här en reklam för parodi på reklam?
I'm afraid not.

Ska vi verkligen behöva utstå såhär kass reklam fortfarande?
Välkommen till år 2009.
Vi har yrkesverksamma reklamproffs att anlita.
Vi har moderna hjälpmedel att använda.

Skämmes ta mig fan!




Att föredra:



Now we're talking!



Nej

... nu har jag suttit här och försökt att blogga i en kvart.
Det kommer inget.
Det blir inget.
Det blir hångel i sängen i stället.

I can so totally deal with that.

Om jag hade twittrat

... Så skulle det stå:

"Jag och Bryan Adams diskar"

För det gör vi.
Han är inte så hjälpsam, men han håller takten.


Nightynight


Nu ska jag gå och lägga mig.
Det har jag längtat efter länge.
Och vem skulle väl inte vilja gå och lägga sig här?
Se så fint!



Bedroom

Idag är jag duktig.
Sovrummet får sig en makeover, från att ha varit ett ställe där vi sover ska det bli ett riktigt rum. Hunken satte upp den svarta tavellisten där inne igår, så det är nog dags att skicka efter lite bilder... Och jag har gjort en sänggavel, den är supersnygg med koolt tyg från Designers Guild. Jag måste dessutom erkänna att jag älskar häftpistolen, om jag fick ta med en personlig sak till Robinsonön skulle jag lätt ta med häftpistolen.

På Lagerhaus hittade jag röda ljuslyktor och svarta ljus som luktar lakrits. De luktar så gott att jag överväger att smaka lite på dem. Mums! Dessvärre försvann alla tändare utom en när vi flyttade, och just den har mannen i mitt liv plockat isär i molekyler alldeles nyligen. Duktigt!

Nu ska jag reda ut när Hunken kommer hem. Förhoppningsvis kommer han senare än vanligt. Det betyder att jag hinner med ett varv på IKEA... Det gäller att passa på. När Hunken är borta, ni vet...
(idiom!)

Råsa

... som min hud alltså.
Särskilt huden på vänstra axeln och näsan.
Det där med jämn bränna är tydligen inte riktigt min grej.

Jag släppte dessutom ut mina bleka ben för allmän beskådning. Det verkar faktiskt som att det har fastnat lite sol på dem också. Antagligen är jag bara skitig, jag har tillbringat dagen i sol och damm. Axlarna är brända, men benen är nog bara bruna av damm. Om jag ställer mig i duschen är nog benen lika bleka som alltid.
Men jag vill verkligen vara lite brun, så jag vill verkligen inte duscha...



Jag har för övrigt tillbringat hela dagen på en ponnytävling i katastrofklassen. Ett utdrag:
-Arga ungar, arga mammor och arga ponnyer. Vissa borde stanna i stallet.
-Hur många avramlingar som helst. Det måste vara nytt rekord för hela Värmlands län.
-Ambulansen kom. Två gånger.
-Kändisspotting: Jörgen Jönsson var där och tog kort på sin dotter.
-Fel lag vann.
-Ponnyerna är uppenbart trimmade nu för tiden. Det borde finnas vissa hastighetsbegränsningar.
-Tävlingen tog aldrig slut.



Jag och Fjortis höll ut lääänge, men till slut var vi tvugna att ge upp.
Klockan strax innan 18 landade vi i soffan här hemma. Där satt vi och tittade apatiskt på den avstängda tv-apparatens skärm tills Hunken föreslog mat. Bra förslag.
Efter maten återstod bara en sak: Stallet.
Jag och Knorris tog en kvällspromenad. Vi gick långa rundan i skogen, det tog drygt en timme.

Herregud vad jag är trött. Jag är helt slut, min hjärna har slutat att sända signaler till kroppen.
Nu ska jag ta sikte på sängen innan ögonen tar semester.

Såg vi samma norrman?

Sedär. En så kallad Jaha-upplevelse.
Killen var inte tillräckligt söt, låten var inte tillräckligt bra.
Alltså, Norge får gärna vinna - om de mot förmodan skulle ha en bra låt. Nu är jag mest förvirrad, eftersom jag uppenbarligen inte har sett samma norska framträdande som alla andra. Det som jag såg var nämligen inte så himla bra. Inte 12 poängsbra.



Någon som däremot är bra är Anders.
Han har en balkong med en grill.
Och så har han en skön soffa.
Dessutom är han intresserad av att adoptera kattkräket.
Utöver dessa fantastiska egenskaperna är han en bra vän.

Han tycker till och med om Haschraketen. Det är lite nästan läskigt...

Grillchill


Vi ska grilla idag!
Jag, Hunken, Anders och Fjortis.
Grillfilé och marshmallows. Prima grejer!

Nu väntar vi bara på torktumlaren.
Ja, det är sant. Någon har bestämt sig för att tvätta kläder, så vi måste helt enkelt vänta med grilleriet.
Det här kanske är den värsta dötiden hittills i mitt liv.
Helt galet.
Crazy I say!


Mun-tert

Sedär, nu är jag hemma från jobb och stall och mathandleri.
Och så har jag alldeles nyss ätit majskolvar. Nu väntar jag med spänning på att jag ska bli mätt. Hälften av majskornen sitter nämligen fast mellan mina tänder.
Man får liksom något att tugga på när man minst anar det.
Det är oerhört sexigt.

På tal om min mun, så hittade jag ett tuggummi förut.
I munnen alltså. Det hade hamnat i mitt vänstra visdomstandshål och jag har fortfarande inte klurat ut hur länge det kan ha varit där.
Hahaha.
Ganska vidrigt, men spännande.
Undrar vad mer jag kan gömma i de där hålen egentligen...

Nerdy

Höjden av nördighet är att ägna två timmar åt att göra ett eget motiv till visakortet.
TVÅ TIMMAR?!
Jajamen, två timmars pillande i photoshop, två timmars sökande efter lämpliga brushes, två timmars designpanik.
Nu är det i alla fall klart och beställt.
Det blev överraskande nog ganska rosa.
Jag kan liksom inte hjälpa det. Det bara blir så.

Jag kommer i alla fall ha att det snyggaste kortet:




Trehjuling


Jag fixade talet.
Det tog mig en halvtimmes intensivt tänkande, men sen hade jag ett tal till min lillasyster på hennes studentmiddag.
Det handlade om att hon är mammas och pappas "tredje gången gillt" och att hon är det tredje hjulet på syskonskarans cykel - men att det är precis vad vår trehjuling behöver.
Jag fick riktigt bra kritik och jag är väldigt nöjd med min bedrift - inte minst min förmåga att arbeta under tidspress.

Jag har dessutom lyckats tappa bort min mobil, och försökt att inte få total panik över det. Det gick sådär.
Till slut åkte jag till Hunkens firma och förklarade för honom att jag var kommunikativt strandsatt. Efter tio försök att få tag på min (uppenbart telefonskygge) föreläsare för att ta reda på om han kanske kunde ha hittat den gav jag upp. I stället började jag drömma om en ny telefon...
En helt ny.
En röd.
En blank.
Med kamera som fungerar.
Utan bitmärken.
Med avstängningsknapp.
Utan sprickor i knapparna.
Jag blev nästan lite besviken när jag väl hittade min mobil i handfatet här hemma.

Hur har den ens hamnat där?
Har den försökt att begå självmord?
Jag kanske borde skaffa en ny telefon ändå, aktiv dödshjälp är förbjudet när det gäller människor - men inte mobiltelefoner...

Speech


Idag ska vi hålla tal.
Jag har klurat och tänkt, klurat och tänkt sedan i förrgår, och har egentligen ingenting att komma med. Ingenting som är bra i alla fall.
Det ger mig lite ångest.
Ganska mycket ångest.

Om en timme ska det talas.
Jag behöver en uppenbarelse.
Jävla skit.

Cinema


Nu ska vi på bio!
Änglar och Demoner!

Morning


07.52 Lisa sover.
07.52 Dix ringer och vill umgås.

UMGÅS!? Klockan är inte ens åtta på morgonen och Dix vill umgås?
Vansinne.
Hon dök upp i alla fall, så nu har jag suttit och gäspat och pratat häst³ (väldigt mycket häst alltså) i soffan i en timme. Det kunde faktiskt ha varit värre. Dix är en bra vän, vi har gemensamma intressen men olika metoder. Trots det är vi alltid överens. Det är ganska fascinerande faktiskt.

Nu ska jag leta reda på mina tofflor.
Sen ska jag leta reda på min frukost.

Womanizer

Enligt min plan, som för några timmar sen var tajmad och klar i minsta detalj, så skulle morgondagen ägnas åt att bejaka min kvinnliga sida.
Eller kvinnliga sidor?
Hur många finns det?

Hur som helst; enligt min strålande plan skulle det tvättas och skuras och filas och rakas och krattas och solas och schamponeras och slipas och njutas och badas och noppas och vilas... Mina ben är blekare än blekfisarna i den blekaste delen av Blekinge, och dessutom hårigare än den hårigaste håran i hålan. Not good. Och sen är det allt det där andra som kommer med själva kvinnopaketet: ögonbryn, hälar, naglar... The whole shebang.
Men! Badkaret, pincetten, solariet, penseln, rakhyveln, fotfilen och nagellacket får vänta. Man kan inte diskutera med naturkrafter, särskilt inte den som styr planeten.
Why, oh why? Jo, för att the mensvärk is going ner för landing. Lingonen trillar ner, red alert, det är indianer i kanoten, fröken röd hälsar på, syndafloden is out to get me.
Man tackar.
Tack tack!
Nu vill jag ju verkligen inte alls bara låsa in mig, lufsa runt i Hunkens mysbrallor, skita i att borsta håret, undvika speglar, ockupera soffan och äta ohälsosamma mängder glass.
Tack Gud! Tack för att du inte kunde komma på något bättre.

Jävla förbannade skit.


Min enda tröst hittills:

HAHAHAHAHHAHAHAHA!



Okey, jag har nog lite för höga förhoppningar på skäggfarbrorn.
Det finns väl ingen som är så trångsynt och obotligt uråldrig som fader vår?
Jag menar... "Kvinnan bestraffades med att havandeskapet skulle bli mödosamt, födseln smärtsam, hon skulle åtrå sin man och han skulle råda över henne..." Hallå medeltiden liksom. Ryck upp dig, gubbe! Dags för en update. Welcome to tvåtusentalet!

Pearls




Frukost med Lovisa


Idag har jag tvångsträffat söta Lovisa.
Jag var den som tvingade.
Hon låg hemma i sängen och vilade när jag ringde och ylade något om frukost, träffas och umgås, så hon hade inget annat val än att kliva ur sängen och på bussen för att träffa mig.

Vi bestämde oss för att festa till vardagen lite och äta varsin Sjökvistbaguette.
Lovisa, vis av erfarenhet, beställde en helt vanlig baguette med ost och skinka och lite grönsaker. Själv beställde jag en med kycklingröra. Uppenbarligen var det väldigt amatörsmässigt. Medan hon satt och tuggde på sin helt vanliga baguette, satt jag och kliade mig i huvudet (Okey. Nej, det gjorde jag kanske inte rent fysiskt, men jag satt och klurade rätt hårt. You get the point).
Hur i hela friden skulle jag få in baguetten, med en omkrets på typ 40 centimeter, och kycklingröran i munnen utan att se ut som en krigsmålad indian?
Svar: I didn't.
Till slut gav jag upp. (Då hade jag till och med varit och hämtat en gaffel. Den hjälpte inte.)

Lovisa, än en gång vis av erfarenhet, hade med sig en hel hög servetter.
Till mig.
Hon har nämligen ätit med mig förr.
Smart tjej det där...






Jeflar



Saker jag hatar in the morning:
- Att vakna för tidigt. Eller för sent.
- Att Haschraketen ger mig en stöt varje gång jag tar i förardörren.
- Att jag inte äter frukost.
- Att jag ständigt glömmer bort att jag är allergisk mot våren och däremed även att ta min medicin.

Crazy/Beautiful


DET ÄR HELT GALET VAD SNYGG JAG ÄR!

Helt galet!
Jag är snygg!
Vadan detta?
I tell you:
Mitt hår har blivit utsatt för en nästan complete extreme makeover.
Det är mörkt och blankt och slingor i två färger.
Det är så snyggt att jag nästan borde fälla en känslomässig kärlekstår.
Tack till Madde på Nobelgymnasiet.

Och som om det inte vore nog - JAG HAR FÅTT PENGAR FRÅN CSN!
Quelle surprise!
Massor av pengar.
Tack till Kungen och den heliga andens namn.


Nu: Äta.
Snart: Jobba.
Sen: Stallet.

POTATISMOS!

Jag måste sluta att blogga om mat.
Mina föräldrar brukar reta mig för min matredovisning.
Jag borde dessutom sluta att äta mat, eftersom jag säkert snart måste börja straffskatta för övervikten eller nåt... Och det vill vi ju verkligen inte.

Hur som helst.
Nu är jag mätt igen.
Inte mätt som i att med linjal eller annat mätverktyg mäta centimeter på längden och bredden, utan mätt som i att med gaffel stoppa in mat i munnen och vänta på att magen ska meddela att det snart får vara nog.
Ingen lyxmat på Harrys idag, men väl potatismos och fiskpinnar.
I love potatismos.
I love fiskpinnar.
I också love smöriga morötter och stuvad spenat.

Vet ni vad det värsta är?
Att mina svärföräldrar var här en sväng, och de hade glass med sig. Med smultronsmak! (De hade faktiskt supernyttigheter i form grönsaker med sig också, men jag kunde tyvärr bara fokusera på glassen. Men smultronsmak!)

Nu ska jag placera mig i horisontellt läge och vänta tills magen har plats för lite glass. Med smultronsmak!



Och sen ska jag sluta att blogga om mat.

Harrys


För fyra timmar sen hade vi inga planer alls.
Soffan och filmen och sömnen var liksom alldeles lagom.

Sen dök det upp en strålande snilleblixt från klar himmel: Let's fall in love and eat great food!
Sagt och gjort; vi klädde på oss, borstade håret, luktade gott och tog bussen in till stan. Väl där spatserade vi fram och tillbaks på Kungsgatan tills beslutsångesten hade gott över och vi klev in på Harrys. Åh, Harrys..!
Hunken åt hamburgare (med cheddarcreme, pommes, aioli), jag åt Biff Angus (med potatisterrine, rödlöksmarmelad from heaven, vitlökssauterad brysselkål och söt grönpepparsås). Så himlans supergott!
Jag blev svävade iväg och var helt hög av godaste godhet, så till den milda grad att jag till och med råkade äta en brysselkål - det tog genast ner mig på jorden igen. Men åååh, så gott! (Ja, inte brysselkålen då. Men allt det andra!)

Just nu är jag bara trött.
Och lycklig.
Och kär.
Och mätt.

Väldigt mätt.

Book


Jag gillar böcker.
Jag gillar att läsa dem, och jag gillar att äga dem.
MEN, jag köper bara pocketböcker.
Nej, inte bara för att det är billigast, utan för att det är snyggast. Okey, ytligheten övervinner inte allt, det är insidan som räknas. Det bara är så, kommer alltid att vara så, har alltid varit så. I know it, you know it, min farmor also know it. Det ändrar dock inte min kärleksrelation till pocketböckerna.
Pocket är rätt för mig.
Och eftersom att jag A) har ett outnyttjat presentkort på adlibris.com och B) måste vänta skitlänge på att Hanna Hellqvist och Alex Schulmans böcker ska komma ut på på pocket behöver jag lite inspiration.

Jag har redan bestämt mig för att jag ska köpa Spelkortsmysteriet och känna mig nostalgisk och vardagsfilosofisk.
Om jag kunde drömma
är första boken i superhypade, supertrendiga Twilightserien. Jag köper och provar och känner hur det känns, filmen var verkligen skitbra (vem gillar inte snälla, sexiga vampyrhjältar?) och jag ska försöka att lägga band på mina förväntningar...
Men sen då?
Det borde ju finnas fler bra böcker - som inte är svenska deckare, hemska verklighetsbaserade böcker om incest, allmänt elände eller psykotiska familjer, dryg chicklitt utan poäng eller rent flum i samma anda som Jag är allt du drömt. Jag vet att det finns fler böcker, men vilka..?

Seså!
Tipsa mig!
Vinn en... hmm... Vinn en stund av beundran, min tacksamhet och the Stiff Dylans - Ultraviolet i mp3-format..!




(Och tro för guds skull inte att det över huvud taget skulle falla mig in att köpa kurslitteratur för mitt födelsedagspresentkort. No way, leverpastej!)

Good days

Vi har slowmorgon idag.
Och sovmorgon.
Yes, båda två. (!) Det är i allra högsta grad sällsynt att vi har slowmorgon samtidigt, så vi tackar och prisar den heliga anden, det allseende ögat och alla deras vänner.

I tell you this:
Jag gick inte upp ur sängen förrän strax innan elva. Det är säkert en synd. Lättja eller nåt. How I love it!
Frukost i soffan; tekakor, youghurt och mango. Det är säkert också en synd. Frosseri. I love that också.

Nu slappar vi till Ellen. Ja, precis. TV-programmet. Superduperamerican.
Sen väntar jobb för min del, och mer lättja för hans del.
Men först: Do the duscha!

Bad days

Ibland vill jag bara vara lite pretentiös.
Skriva som det känns, med snirklar och ornament.
Sväva ut, vandra iväg och bli poetiskt.
Pathos.


Weather girl

Skitväder.
Det regnar.
Det är blött.
Det är lågtryck.
Jag har anpassat mig:
Jag ligger lågt, utan tryck.

Hur lågt?
Tja, typ 80 centimeter ovanför golvet.
I soffan.
Horisontellt läge.
Detr enda som kan få mig härifrån innan Ugly Betty är slut är akut hungersnöd eller en eventuell kisspaus.
Skitväder.


Utandning

Eller en suck av lättnad, snarare.
Och ett pirr av upphetsning.

Jag ansökte om studiebidrag i tisdags.
And I'm getting it.
Bara bidraget, men ändå.
Det är alltså pengar vi pratar om.
Extra klirr.
Guld!

Tack, svenska staten. Tack!

Little Chance

Världens finaste! ♥
Norpan och våren:












Bronco får också vara med på ett hörn:


Underbart #2


Kvällspromenad borde införas.
Det borde införas idag.
Jag tror att det får bli så.
Och nej, det handlar inte så mycket om hurtighet och viljan att motionera utan det beror främst på att A) Jag hatar Haschraketen och B) Jag måste till stallet och baka in hästen i täcken och lindor.

Kvällspromenad blir det alltså.

Photo

Åååh.
Idag ska kameran följa med till stallet, jag är galet fotosugen.
Har helt plötsligt fått massor av inspiration. Äntligen!
Vårbilder och mys står på schemat.

Fjortis ska vara med och hjälpa till,men jag misstänker att det slutar med att hon mestadels står framför kameran...
Knorren fyller dessutom år i morgon, och det måste firas på ett värdigt sätt.


Music

Just nu i min Spotifyplaylist:






FML

Det bästa Internet har att erbjuda just nu:

(Jamen klicka på texten då..!)


Hahahahaha! HAHAHA!
Det är så roligt!
ROLIGT!

Driftigt


Konsten att vara läskigt effektiv.
På fyra timmar har jag hunnit med att:
  • Besöka mitt arbete och skrivit upp vilka dagar jag ska jobba
  • Göra en minimarknadsundersökning som resulterade i ett köp av jeansleggins på - Kappahl (!?!) - yes, it's true. De var faktiskt bäst!
  • Pratat med Fjortis, som är hemma och är sjuk. Vi är rätt synkade nu för tiden.
  • Åka till banken, fixa viktiga papper
  • Leta med ljus och lykta in town efter Niveas Be Beautifulkräm, men icke. Mission impossible deluxe. Köpte något liknande och överraskande väldoftande på apoteket som substitut.
  • Fixat och dolat med e-legitimation, BankID på Handelsbankens internetbank.
  • Slitit mitt hår över att mitt BankID inte fungerar över huvud taget på CSN.se (Centrala Svältnämnden, ni vet?)
  • Ringt Handelsbankens tekniska support och gråtit, fått hjälp, loggat in på CSN, blivit utsatt för årets jävla bugg, ringt tekniska supporten på CSN och grinat, fått hjälp, slutat gråta.
  • Skickat in min ansökan om studiemedel! Woho! Yehey!
  • Sminkat mig med nytt smink, insett att ögonbrynen är en djungelutmaning i sann Robinsonanda, inte funnit pincetten, suckat och gett upp.
  • Undersökt möjligheterna för att få håret klippt och skuret.

Och nu?

Nu ska här ätas örtiga våfflor med romanticatomater och god creme fraiche.

Tuesday

POESI!
POESI!
POESI!

Hej och hå i morgonstund!
Med största möjliga fasa
har jag insett att jag är helt rund
Jag måste börja gå och inte slasa
Så nu tänkte jag ta tillfället i akt
att gå en ganska lång sväng
och hålla både tempo och takt
till systembolagets gröna äng
Där ska jag kolla mitt schema
och kanske ta mig en nyttig frukt
Sen ska jag gå hem med bena (?)
och kanske känna lite svettlukt

Slut!
Av: Lisa

Askan och elden och sånt där

Mitt hälsotillstånd sen i fredags:



Mysigt va?
MEN! Som om det här inte vore nog, så har min onda rygg vaknat till liv igen. Det är hopplöst. Det känns som att så fort jag blir lite klen i kroppen så vaknar ryggontet på nytt. Ajaj och stackars mig!
Att allergimedicinen ser till att jag blir virrig och yrar underlättar inte direkt situationen:
"Det gör så satans ont! Till höger om svanken. Eller nej - i svanken, till höger om ryggraden. Och när jag säger höger så menar jag vänster."

School

Idag har vi redovisat som aldrig förr.
Copy writing is the grej och vi har skapat reklam.
Det är så prima att jag inte kan låta bli att skryta över mästerverken:

 


Nu blir det stallet, styrelsemöte och snor.
    

Fringe


Woho!
Nytt avsnitt av Fringe!
Det är som X-files, fast bättre in every way.

Gött.
Nu ska jag och snoret inta soffan.


Muffins


När jag fyllde år, för drygt en månad sen, fick jag en muffinsform av min käre bror. Sedan dess har jag utvecklas från att vara total newbie med låggradig muffinsfobi - till att bli muffinsmästarinna.
Det är helt gaaalet vad jag kan göra prima muffins! Fina muffins! Goda muffins!

Igår när Mim var här gjorde vi apelsinmuffins. Med vit choklad, som för övrigt är den hemliga ingrediensen i alla mina mästerliga muffins. Det gör underverk för bakverk. Haha, ständigt lika fyndig! Hur som helst, apelsinmuffins. Med apelsinskal och apelsinsaft och röd karamellfärg och gul karamellfärg.
De blev behagligt orangea (heter det så?) och vansinnigt goda.
Och ganska jättekladdiga i mitten.
Just nu ser jag det som ett mission att finna ett bra sätt att dra ner kladdigheten, det borde gå hand i hand med apelsinsaften. I belive so. Det absolut värsta med det är ju att jag måste prova mig fram. Det innebär alltså att jag måste baka lite mer apelsinmuffins.
Oj, vad hemskt.
Fy vad tråkigt.
Stackars mig.
Usch.


Mihihi!
Meeera muffins! Meeera muffins!

Allergic


Här sitter jag och är bortom all räddning.
Det är helt galet, min näsa och mina ögon är som fontäner.
Det bara sprutar.
Och droppar.
Och rinner.
Jag kommer med all sannolikhet att drunkna.

Det är pollenallergi, det slår jag vad om. Eller så är jag helt enkelt allergisk mot vår och sol, och då särskilt vårsol, kan jag tänka mig.
Det känns förjävligt.
Det är förjävligt.
Min näsa är röd och narig av alla snytingar (hahaha) och mina ögon har runnit så mycket att de nästan har murat igen. På riktigt. De är som två smala streck.
Hah. Det vore just typiskt, att vakna i morgon och inse att jag inte har några ögon.
Ha en bra dag liksom.

I morgon ska jag medicineras.
Hårt.
Big time.
Vi snackar prima piller.
Knock me out.
Tills dess:



Vårigt


Våren är här!
Hur vet vi det?
Säkra vårtecken:
  • Jag och fjortis har varit på IKEA och köpt möbler till balkongen (med Hunkens pengar)
  • Sommarskor och bara fötter - inte en strumpa så långt ögat kan nå!
  • Mina randiga sommartights har permiärburits för säsongen
  • Mysmys med Knorren i stallet
  • Glass och kvalitetshäng på balkongen
  • Hångel på balkongen
  • Middag på balkongen
  • Plantering av luktärter och krasse - på balkongen
  • Kinesögonen har vaknat, jag kommer att kisa genom hela sommaren. Hopplöst. Måste köpa solglasögon med styrka för att undvika utvisning till any random land i borte Asien...
  • Snoret sitter där det ska - i halsen. Fy fan vilken fet förkylning det ligger och ruvar i mitt inre, vidrigt, tråkigt och ständigt lika dålig timing. Urk.

Mission


Mim ringde:
Sonja har rymt, kan du åka hem till mig och fånga in henne? Malin sa att hon ligger under tv-bänken, men hon kan vara ihallen också.

Klart jag kan.
Jag tar med mig fjortis och åker på direkten.
Sonja är för övrigt Maries boaorm.

Snor!?


Vafan?!
Snoret har intagit min kropp, jag har blivit invarderad över natten.
Why, oh why..?
Det kan vara kombinationen Östra Deje + nylonstrumpor + sen kväll som ligger bakom det hela. Men vad vet jag. Lite läskigt är det i alla fall. Och lite kletigt.

Fjortis har intagit min soffa, den har blivit invarderad under natten.
Det grundar sig dock inte några mysterium, utan har skett helt enligt planerna.
(Men jag måste säga att jag är impad över att hennes senaste erövring följde henne hela vägen hit, trots att det är en lååång promenad - för att sedan säga godnatt och vandra lika långt hem igen. Hon har faktiskt pli på pojkarna.)

Nu:

Snörvlar och snorar jag
Spelar jag playlisten på Spotify baklänges - variation förnöjer!
Funderar jag på att köpa och börja läsa Twilightböckerna.
Ska jag få och lägga mig igen, eller är det dags att gå upp?
Alla dessa djupa funderingar...