Ehm... Jo... Asså...

Sängen gick sönder.
Den sängen vi har som soffvikarie just nu.
Inte helt lägligt, om man säger så...
Ojdå.
The game is on
Jag har till och med fått tillåtelse att köpa osbågar. Fatta! Ostbågar! Typ det godaste som finns.
Nu ska jag ta ett bad.
Och raka min ben.
Och packa in mitt hår.
Och framför allt: återfå normal kroppstemperatur.
(Det är så jävla jävelkallt att köra moped. I morgon är det visserligen nightynight time för Doris. Hon ska få sova tills i april, i alla fall enligt planen)
Intelligenskvitto
Hunken myntade ett nytt uttryck igår:
Intelligenskvitto.
Kreativiteten flödar tydligen efter några öl.
Vi mötte en utspökad tjej enbart iförd svart klänning och riktigt risigt hår. Det var i princip minusgrader ute. Jag, som bokstavligt talat huttrade fram, kollade storögt på tjejen, och Hunken gav henne en skeptisk blick och sa mycket menande "Intelligenskvitto".
Det är alltså ett kvitto på din uppenbart frånvarande intelligens.
Ett bevis på att du är osmart.
Jag tycker att det är ett helt strålande uttryck.
I really do.
Jag kanske till och med ska ta det så långt att jag ska börja skriva ut intelligenskvitton till folk.
Det vore nåt.

The sweetest of mornings
Jag vaknar.
Det är tyst och skönt och lugnt och mjukt.
Vet att jag har ont någonstans, men känner inte efter var. Huvudet eller högerfoten, antagligen. Jag var ju trots allt full igår, och klockan är inte så mycket än. Tror jag.
Hunken har redan gått upp, så jag tillbringar mina första vakna minuter som kuddtjuv.
Han, å andra sidan, tillbringar mina första vakna minuter som strumpkastare.
Det är Hunkens specialitet.
Så fort han är i närheten av sina egna fötter kastar han ihoprullade strumpor omkring sig. Helst på mig. Han är irriterande pricksäker. Jag har fått utveckla strumpkastarreflexer för att kunna klara vardagen.
Min morgon börjar alltså på hans kudde, i vår säng, där jag ligger och försöker att inte bli träffad av ihoprullade strumpor samtidigt som jag försöker få in en fullträff som hämnd.
Det kan tänkas att jag och Hunken har den finaste relationen i det allra bästa förhållandet i hela världen.
ÄR FULL!
Men ojojoj.
Jag har druckit en hel flaska vin (alltså halvflaska) och en hel cider (alltså 33 cl) och jag blev full. Herrejävlar. Jag är en skam för Sunne kommun.
Hemma hos Elli var det spotifybattle med temat "skitmusik Lisa aldrig har hört förut" och "låtar från gymnasietiden" eftersom vi inte kom ihåg några låtar från högstadiet. Möjligtvis Boomfunk mc. Eventuellt.
Hunken dök upp som den bemantlade hämnaren efter drygt en timme, fina grejer.
Vi är uppenbart oskiljaktiga.
Fan va fint.
Känns gött.
Jaja, och sen (efter några timmar, när Elli var hungrig som en varg och sur-Erik kommit hem för att sova) gick vi till McDonalds och eftersom jag tycker att deras vitlöksdipp smakar ägg valde jag en annan dip. Som också smakade ägg. Vidrigt. Spetsade dippen med peppar och ketchup, och den smakade fortfarande ägg.
Bläh.
Varför smakar det ägg?
Vidrigt.
JAG SKA BLI FULL!
Jag ska sätta mig i Ellis soffa, dricka lite vin, kanske ta en cider och sen ska jag vara full. För första gången sen... FOREVER. Eller i alla fall för första gången på typ ett år.
Det kan bli helt kalaskul.
(Det kan bli helt katastrofalt.)
Man vet ju aldrig.
Jag kanske redovisar lite



Näh
Kanske tar med mig kameran.
Kanske redovisar sen.
Update:
Fuck it.
Glömde bort skavsåren jag fick igår.
Har klistat fast en binda på varje häl.
Man tager vad man haver, ni vet...
Surr
Jag har skavsår på mina hälar. Igår invigdes nämligen mina nya skor (ni vet, de där som jag köpte när jag stod inne på intersport och grät över min fethet förra helgen?).
Jag och Anna Surr/Anna Banana/Annanas/Fruktkorgen skulle luncha på MaChé inne i stan. Detta för att Anna är "en iranier som inte kan svenska" och som regelbundet kontaktar mig med mild panik över sina skolarbeten, eftersom jag är en svenska som definitivt kan svenska.
Hon mutade mig med lunchbjudning.
Jag nappade.
Hon fick VG.
Fina grejer.

Hur som helst:
Vi gick dit.
Det var kallt.
Och höstigt.
Vi pratade hela tiden, för att hålla värmen.
Och åt sallad.
Och kände oss smala.
Och gick en sväng på stan.
Och kände oss fattiga.
Och sen tog vi bussen hem.
Prima umgänge.
New look
Thank you, thank you very very much.
Utom Hunken som muttrade:
Bilderna är ju jättestora. Man ser ju inget annat än ett par jättebilder..!
Fuck you, fuck you very very much.
Tack för ditt stöd, hjärtat.
Doris, min Doris!
Nu är det dock snart dags för henne att gå i ide. Det börjar nämligen bli förbannat kallt att åka moped, för att inte tala om livsfaror som till exempel frost, cyklister och blöta löv utgör.
Man vet att det är riktigt kallt ute när man inte längre känner sina lår.
Eller sin haka.
Om man trots bortdomnade kroppsdelar fortfarande är osäker på temperaturen, vet man att det garanterat är för kallt för mopedåkning när man inte kan skrika Men för i (censur), ta din (censur) och (censur) (censur)! eller Ditt (censur) (censur) block(-censur)! åt riktiga trafikpuckon utan att visiret på hjälmen immar igen. Det är inte bara ett tecken på extrem kyla, utan även förenat med livsfara.
Now you know it.

(Och du i audin som stannade på huvudled för att släppa fram bilarna som kom från vänster, jag måste erkänna att imman på visiret var värt det. Lätt. Jag önskar nästan att jag hade kört in i dig i all blindhet mina ramsor orsakade, för herrejävlar vad osmart du måste vara!)
Små gubbar!
ÄNTLIGEN!
Fotoprojekt, ja tack!

I love nudes.
Höhö.
Ojdå
Morgonens kreativitet resulterade i en ganska omfattande renovering av bloggen.
Fint.
Väldigt fint.

Efteråt är allt så tyst
Och när jag tänker efter är han allt annat än tyst.
Jag erkänner: Min oerhört poetiska rubrik har alltså ingen som helst verklighetsförankring.
Jag har lämnat in min hemtenta.
Den är katastrofal. Men kanske bra, om man läser den snabbt. Eller baklänges. Eller om man inte har någon form av utbildning inom media eller kommunikation.
Hoppas att Gary är en person som läser snabbt och baklänges och att han har blivit lärare genom att lura människor att han har en utbildning inom media eller kommunikation.
Håll edra tumfingrar!
Hemtentan alltså, jag kan faktiskt bjuda på några citat:
Första meningen lyder: När det inte riktigt blir som man har tänkt sig - är det verkligen kört då?
Sista meningen lyder: Och Mona Sahlin är ju trots allt partiledare för socialdemokraterna...
Frågan ni alla ställer er: Hur kunde det urarta så? Where did it go wrong?
Jag undrar precis samma sak, så nu sitter jag har med skön efterångest.
Jesus Kristus och den heliga åsnan - Gary kommer tro att jag är full. Eller i alla fall att jag var full när jag skrev hemtentan. Fast det är bättre att han tror att jag är full än att jag är dum i huvudet...
Gary, om du läser det här:
Jag är inte dum i huvudet.
Och inte full heller.
Jag har bara haft en riktigt kass vecka hittills och jag hatar att skriva om valfria saker eftersom min prestationsångest får hybris då.
Okey?
...och alla andra kan också dra åt helvete
Vilken dag!
Den har bara börjat och jag hatar den redan.
Vaknar kl 07.20. Vägrar gå upp. Läser bok. Boken suger. Går på toa. Får mens. Vill dö. Går till sängen. Dör lite. Vaknar en timme senare. Laddar upp inför hemtentan. Går till datorn. Datorn död. Tänder lampan. Lampan död. Vrålar ut frustrationer. Strömmen död. Förbannar gud och jesusbarnet. Och åsnan. Äter frukost. Ringer Hunken. Ringer Gary. Ringer Patrik. Hittar trådlöst internet. Får igång lilla datorn. Mailar apoteket. Mailar Dagens Media. Mailar Kattis & CO. Hatar facebook. Hatar allt. Skriver blogg.
Fax?
Det kanske är dags.
Jag älskar kalendrar.
I really do.
Jag väljer dem med löjligt stor omsorg. I år har jag haft en prickig. Den har varit fantastisk. Men snart är året slut, och snart kommer jag att finna mig själv med årets stora vånda över att finna den perfekta kalendern. Förstå hur mycket tid och energi jag kommer att lägga på letande, jämförande, mer letande, mer jämförande och sen bestämma mig för modellen - som precis tog slut. Förstååå!
Så, om jag skulle ta och komma till saken; Att köpa en filofax kanske är lösningen?
Om jag köper en som inte är dyrast, men ändå så dyr att det svider lite, och använder den i flera år - så sparar det flera års kalenderköparångest och minst ett par sömnlösa nätter i mitten av januari.
Borde vara värt det.
Borde.
Å andra sidan kan jag ju köpa en sån här och skjuta upp problemet ett år till.
Vad bjuds det på?
Den här veckan är det höstlov i Värmland.
Tillåt mig ett hånskratt; HA -paus- HA -paus- HA -paus- HA.
Igår:
Sista fileriet på grupparbetet.
Gubbsökning.
Kvalitetsumgänge.
Idag:
Redovisning av grupparbetet.
Påbörja projekt: Hemtenta.
I morgon:
Avsluta projekt: Hemtenta
Unvdika ångestattack.
Jobba.
Nästa dag:
Veraparty.
Lunch med fruktkorgen.
Förhoppningsvis inget jobb.
Fredag:
Jöbb.
Spökkväll.
Ev. Hunklöshet.
Lördag:
Förhoppningsvis sovmorgon.
Stalljobb.
Ev. Hunklöshet.
Söndag:
Underbemannad dressyrtävling.
Ev. Hunklöshet.
Today
Bra saker:
-Kvalitetsumgänge med Elli
-The incredible Norp strikes back!
-Sallad till Lisa!
-Träningsvärk
-Fantastisk bra kritik på pressmeddelandet
Dåliga saker:
-Inga små gubbar i Karlstad
-En miljon människor på banken
-Kallt och blött ute
-Ångest inför hemtentan som uppebarligen inte skriver sig själv.
On top of the woooorld!
Skit händer, ni vet.
Idag är det en helt annan visa.
Jag fick ju VG på min hemtenta (som jag tjatade om för några dagar sen, ni vet?) och idag fick jag se underverket med egna ögon.
Jag fick inte bara VG - jag kan härmed konstatera att jag är proffs på pressmeddelanden:
"Bra och rappt pressmeddelande. Inte mycket att tillägga.* Trots att det är ett kommersiellt utformat pressmeddelande känns det inte kommersiellt."

* = Inte något att klaga på = det är perfekt = Jag är bäst.
¡Ay, caramba!
Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag! Lön idag!
Rätt tråkigt inlägg + ett citat från ice age

Idag har jag stått inne på intersport och gråtit över min fethet.
Det blev liksom extra uppenbart där inne bland alla vattenflaskor, tighta multifunktionstoppar, stegräknare och killar med lite för mycket vax i håret.
Sen fick jag fulångest över att min hår var rätt fett.
Och för att finland har ockuperat min t-zone.
Och för att jag är så förbannat trött på att vara såhär tjock.
Köpte ett par skor = ångest avgick med omedelbar verkan (...för att sedan kalla in ekonomiångesten som reserv, men i can so totally handle that kind of ångest). Tack gud och jesusbarnet och den heliga åsnan.
Sen gick jag in på coop och köpte salladsingredienser. Det är svårt att bli fet på en grönsaksdiet, som sengångaren Sid sa.
Dessutom hittade jag en sån här. Köpte den med.
Provade nyss.
Dog lite.
Eller rätt mycket, faktiskt.
Skäms.
A clockwork not working
I morse när jag hade vaknat och insett att jag inte hade någon hund, låg jag och funderade över klockor och tid. Det är ju nämligen tidsomställningsdag idag, så jag låg där i sängen med jetlag.
Tack vare min jetlag fick jag en vansinnigt bra idé:
En klocka med 24 timmar i stället för tolv.
Det hade varit så koolt!
Och det hade kickat am och pm hårt i rumpan.

Dog
Jag drömde att vi hade en hund.
Det var fantastiskt och underbart.
Jag var fullt inställd på att klä på mig och gå ut och gå med hunden när jag vaknade.
Jag såg till och med fram emot att vakna ur drömmen för att få gå ut med drömhunden, och blev riktigt besviken när verkligheten trängde sig på...
I stället vaknade jag intrasslad i Hunk och täcke utan en aning om huruvida min mobil ställer om till normaltid automatiskt.
It doesn't.
Test
Jag var inte en av dem, av tre enkla anledningar;
- Jag hatar prov
- Jag utbildar mig redan för fulla muggar
- Jag hatar prov
Med mitt vanliga flyt (som pappa säkert kallar för räkmacksglideri) har jag hamnat på en utbildning som inte använder tentor särskilt frekvent. Vi gillar grupparbeten, diskussioner och hemtentor på informationsprogrammet. (=Vi gillar informationsprogrammet. A lot.)
Det där med tentor och prov är inte riktigt min grej.
Pressen.
Ångesten.
Tidsbegränsningen.
Reglerna.
Ont i högerhanden.
Pluggtimmarna man svettats igenom.
Illamåendet.
Gråten.
Ångesten.
Skriken.
Döden.
Ångesten.
Och så vidare.
Inte riktigt min grej.
Och vad jag tänkte med det här?
Jo, kära ungdomar; Gör högeskoleprovet då, för all del.
Men tro inte att ni blir bättre (eller mår bättre) för det.
För det gör ni antagligen inte.

Konversation
Lisa: Vad är klockan?
Hunken: 37 minuter över tre komma två kilometer...
...
... i timmen.
Lisa: -suck-
Cam cam
New things!
Idag, efter jobbet, gick jag en sväng på köpcentret. Det var egentligen dömt att misslyckas; Jag var dödstrött, kissnödig och hungrig som en varg.
Det hela kändes faktiskt ganska värdelöst tills jag hittade en varm och gosig grön polo. Stickad. Grön. Varm. Inte svindyr. Skön. Grön. (Nämnde jag att den är grön?)
Så, jag tog med den och ett skärp in till provrummet and we made sweet love. (Herregud, det är ju klart att vi inte gjorde! Jag är inget tygpervo. I AM NOT!) Det såg kort sagt skitsnyggt ut..! Så jag och den gröna stickade polotröjan kunde helt enkelt lämna varandra där inne på H&M, vi ingick i någon form av pakt.
När jag hade betalat (inte så himla mycket pengar) för den gröna stickade polotröjan of my dreams (...och skärpet. Och ett par lila benvärmare. I love benvärmare!) kom jag på vad som skulle passa hur bra som helst till den; En lite, lite mörkare och djupare hårfärg.
Sagt och gjort!
Jag släpade mitt trötta, kissnödiga och hungriga arsle till coop och investerade i hårfärg.
Sammetsbrunt blev det.
Velvet brown.
Dretsnyggt.
Nu sitter jag här och luktar hårfärgningskemikalier och planerar att ha min nya, gröna, stickade polo på bröllopsmässan i morgon.

Vuxet
God morgon, Sverige.
Idag har jag vaknat, duschat och flyttat pengar fram och tillbaks bland mina olika konton och ringt försäkringsärenden.
För att bara ha varit vaken i en halvtimme är det ganska bra jobbat, skulle jag vilja säga.
Resten av dagen kommer jag att jobba.
Hard hard work work.
Hela dagen.
Till halv nio ikväll. Då kommer jag att vara tröttare än tröttast.
Serva kunder, köra vin, sälja sprit, kolla leg...
Jag älskar att jobba på Systembolaget.
Jag har jobbat med massor av saker och hittills är Systembolaget den bästa arbetsplaten, trots alla regler och en ganska trög byrokrati.
Bäzt Phäzt
Det blir prinskorv, lila (!!) potatismos och säsongspremiär på julmust.
Mycket festligare än då blir det inte.
AAAAAAJEEE!
Igår höll jag på att slita av mig mitt öra.
Det var de mest smärtsamma sekunderna hittills i år.
Jag hade arriverat till skolan på min väldigt rosa moped, parkerat den och skulle ta av mig hjälmen. Hjälmen fastnade i örhänget, och min rörelse kunde inte hejdas. I stället skrek jag av smärta.
Sen var örhänget borta och där det brukade vara fanns bara blod kvar.
Jag grät nästan av smärta.
När jag, min hjälm och min dunkande örsnibb hade intagit klassrummet startade jakten på ett nytt örhänge.
Stort tack till Ida Bood för sin hjältemodiga instats.
Zzzzz
Helt galet.
Jag har varit medvetslös i nästan tolv timmar.
Under morgonen har jag flera gånger försökt att ta mig ur sängen, utan resultat. Nu sitter jag här med sömniga ögon och gäspande mun.
Jag fick nämligen ett sms av Puttepatrik förut:
Jag fick VG på mitt pressmeddelande.
Tack vare den chocken lyckades jag ta mig ur sängen.
Det måste ha varit den oerhört snygga grafiken som missledde läraren:

Nu ska jag fortsätta att gräva ner mig i husbilsträsket.
Inte undra på att jag är trött egentligen...
Medieval
Bara för att man är redo att pensioneras any minute now, måste man då straffa sin unga omgivning med ofattbart tidiga höstmornar? Helst de mörkaste och regnigaste, så tidigt som möjligt.
Vansinne!
Är det inte vetenskapligt bevisat att unga människors hjärnor inte använder sin fulla kapacitet förrän vid lunchtid?
Jag är ungefär tre millimeter ifrån att råka försova mig en stund.
Typ en halvtimme.
High-ya!
Jag har druckit coca cola.
Det fungerar som extasy.
Typ.
(Jag vet inte hur extasy fungerar, men...) Jag är speedad och fnissig och flamsig.
Fina grejer.
Vi har sett på en miljard avsnitt av How I met your mother. (=bäztah eveh-er!)
Och druckit coca cola.
Och fisit lite av kolsyran.*
Och snorat lite.
På tal om snor: (som jag vet att ni älskar att läsa om. Min dagliga snorrapport är det mest intressanta ni läser på hela dagen. I know it.)
På en sjukhetsskala mellan 1-10 (där 11 är döden) känner jag mig som en klar 2½:a (tvåochenhalva). Gött. I morgon är jag nog tillbaks på min normala etta.
*Okey, jag erkänner.
Hunken är totalt opåverkad av kolsyra.
I'm the farting one this night.
De luktar typ cola :D
The code

Jag älskar internskämt.
Erkänn att ni känner utanför?
Vadå ansvar?
Vill döda människor.
På grund av:
"28 anmälda våldtäkter i Västvärmland i år"
En berusad 14-årig flicka blir våldtagen av en 20-åring i hans bostad på mârtenskvällen.
Vilka bär ansvaret?
och:
"Man ger efter för tjat"
”Men snälla, kom igen då!”
”Nej.”
”Är du feg?”
– Och då gör man det ändå, berättar 15-åriga tjejer för NWT
Och vem ska man skylla på då?
Jag har en idé. How about this:
En fjortonårig tjej är:
A) full
B) hemma hos en äldre kille
C) som uppenbarligen inte är vettigt funtad
Ärligt talat: Vem kan ana att det här kommer sluta illa?
I can.
Och jag undrar en sak: Vart är tjejens föräldrar? Varför är någons fjortonåriga dotter full? Varför är hon hemma hos en äldre kille som uppenbarligen inte är vettigt funtad?
Vem har släppt ut henne från första början?
Hur dum får man bli?
Och vilken idiot har uppfostrat sin son att tro att det är okey att ligga med barn?
Varför har ingen gjort något?
Jag är så jävla trött på all jävla skit.
På att allt är så jävla okey.
Det är inte ditt fel.
Det är din pappas fel.
Och din mammas.
Och din lärares.
Och din kompis.
Strålande Sickan!
För några veckor sen köpte jag ett strykjärn.
För några minuter sen kom jag på vad jag skulle använda det till:
Pärlplattor!
Vad annars?
Och varför kom jag inte på det tidigare?
Big
Hunken pratar storlek efter att Tina Törner sa att hon hade storlek 38:
Hunken: Vilken storlek har du?
Lisa: 40 typ.
Hunken: Det är fan stort det..!
Lisa, bestört: Det är ju MEDIUM!
Hunken: Det är ju skitstort!
Lisa, gråter nästan: Du är den elakaste människan i hela världen!!
Hunken: Ta upp foten så mäter vi..!
Lisa, i sin hjärna: Vänta nu.. Foten? Mäta? Är det skostorlek vi pratar om? Inte klädstorlek? Jahaaaaa..!
Lisa, nöjt: Jag har storlek 38.
Hunken: Som Tina Törner alltså.
Näver bäver
Saker jag aldrig kommer att gilla, någonsin:
-Myror
-Rammstein
Destiny Calling #2
What happened:
-Hon köpte en dator
-Jag och Hunken installerade allt hon skulle kunna tänkas behöva
-Vi lade till vettiga favoriter...
- ... och hoppades på det bästa.
What happened after that:
- Det blev till och med bättre än det bästa.
Tio timmar efter att hon hämtade datorn fick jag ett sms:
"Vill jag godkänna Farmville?"
Sedan dess har Marie varit den mest aktiva människan e.v.e.r på facebook. Hon använder egenhändigt tillagda smileys på msn. Hon kan spara bilder..! Hon har med sig datorn överallt. Hon håller sakta med säkert på att förvandlas till en nörd.
Från att varit tekniskt handikappad med internetfobi, till att utvecklas till nördigheternas newbienörd.
Det är så vackert!
Jag är så stolt!
Om jag hade twittrat
Är svettig i örat efter att ha räddat världen.
Andra grejer
Ja, men förlåt att jag inte bloggar så mycket just nu va.
Jag har fullt upp med att bekämpa svinigt virus, äta våfflor och provspringa ikeapåsar.
(helt utan ljug!)
Men typ flakes eller nåt
Bah.
Bah.
Men(ings)lösheten tränger sig på.
Jag borde sova.
Det är ju stalljoursmorgon i morgon.
Hurray! (not)
Jag borde sova.
I really borde.
Men först - en äckelrapport:
I min hals, där snoret bor, känns det som att snoret liksom har torkat fast mot halsväggen. Hela dagen har jag haft känslan av fasttorkat snor. Det har varit äckeläckligt.
Nu har äckligheten slagit på stort och det känns som att snoret börjar lossna från halsväggen. I sjok liksom. Jag har snorflakes i halsen. Det är överäckligt.
Särskilt eftersom jag inte kan göra något åt det.
Det är liksom inte helt lätt att krafsa runt i halsen.
Man spyr då.
Också äckligt.
Jag har allså att välja på äckel och äckel.
Fy fan.
Jag väljer te.
Dancer
On the top of the world
Idag är en bra dag eftersom:
-Jag inte är bakfull
-Jag är friskare
-Jag har brunchat med Sara Moll och funnit en vän med en idé. Det är så vackert att jag nästan gråter. (eller så är jag bara tårögd för att jag kommer att nysa när som helst...)
Hur som helst:
Fett bäzta dagen på hela veckan!
Friday Friends!
Jag har vänner!
Riktiga vänner!
Som trotsar rädslor för svinig influensa och som går genom eld och vatten for me and me only. (Eller okey, jag erkänner; mest för Hunken och Hunken only. But still - Vänner!)
Pony och Tommy har varit här och lagat mat och ätit mat och skrattat och spelat tv-spel.
Som om inte vore nog - Sen dök Anna Surraburra upp med kladdkaka. KLADDKAKA! (Can you hear the Hallelujah chorus?)
Så nu sitter vi inte i soffan, eftersom vi inte har någon längre.
Vi sitter i en säng på golvet i vardagsrummet och spelar tv-spel och är lyckligare än på länge.
Fan va fint.
Om den här sviniga influensan (läs: jävliga förkylningen) blir min död, så hade vi i alla fall roligt in i det sista. Så det så.
Update:
In progress
-Ätit våfflor.
-Klätt på mig.
-Två nya cuper på Mario Kart.
-Tänkt ut en antisnormetod bestående av nässpray, en skål och någon form av anordning där man kan hänga i knävecken. Men sprayar nässpray i näsan, hänger sig i knävecken och låter snoret rinna ner i skålen. So fucking brilliant!
That's all.
Fy fan.
Skandal.
Hoppas att Hunken kommer hem i tid, annars kanske jag avlider av tristess och ångest över ogjordheter.
Friends on Friday
Elli - Min vän, mitt geni. Elli bloggar smart och roligt. Ironiskt nog hatar hon bloggfenomenet.
HanaPee - Min idol. En sann förebild som bryter ner samtida ideal. Jag önskar att fler var som hon.
Onekligen - Lisa från Småland. Jag dyrkar henne, hon skriver så bra att jag blir avundsjuk. Men det är okey ändå.
Britta - Jag tror att jag och Britta skulle kunna BFF's i bloggosfären. I really do.
Maja - Fyndig lillasyster som blandar vardagsbetraktelser med hästar och skola.
Hanna Hellquist - Också en förebild. Mest för att hon är bra. Och värmlänning. Och bra.
Marie - Söthög som får mig att le, trots särskrivningarna. Beundransvärt.
Erik - Smittert. En blanding av smart och bittert. Matnyttigt, skulle man kunna säga.
Alex - I love you 4-ever.
Jonas - Allt han gör gör han bättre än alla andra.
Malin - Rätt överskattat blogg som jag inte kan låta bli att läsa. Varje gång jag ser människan i verkligheten tycker jag att hon verkar så... grå. Och tråkigt. Och osäker. Det är fascinerande vad internet kan plocka fram.
Bloggar jag önskar att jag kunde läsa:
Many, many. Bland annat:
Brosans, Hunkens, Pappas, Maries, mina klasskompisars, mina kollegors, Garys, Davids.
Om jag hade twittrat
Dricker gold tea och doppar våfflorna i honung med smak av lime
Finaste fina Knorris
Breath
Här sitter jag och lider.
Jag är nämligen astrött.
Och jag har skrivit klart veckans inlämning.
Jag borde sova.
But that's not happening because:
Jag kan liksom inte riktigt andas.
Snoret blockerar luftvägarna, och när jag andas med munnen börjar jag hosta.
Jäkla dret.
I will not give in to this sickness! I will not!
Naked Nature
Min bror dök upp från ingenstans*!
Hurray!
Nu har Hunken någon att brottas med.
Typiskt att vi inte har någon soffa han kan sova på bara.
Doris is back!
Inte för att det känns sådär överdrivet lockande att moppa runt i minusgrader, men ändå.
Dessutom går hon vrålsnabbt. Det är helt osannorlikt vad fort det går!
Hon måste vara köldaktiverad, för jösses vilken chock jag fick igår när vi premiäråkte till stallet i hela 60 kilometer i timmen. Något måste ha hänt på verkstan. What have they done to my scooter?! Har de fipplat med den rosa kablen kommer det att stå dem dyrt. (dvs när de får betala mina böter)
Doris åker ambulans till doktorn:

Om framförhållning
Marie:
Öj, bruden! Jag vill köpa eran soffa!
Lisa (efter att pratat med Mutti):
Kom och kööööp!
Marie:
Gött kött. Kommer på fredag.
Lisa:
Do that..!
Marie:
Öj, förresten! Kommer på torsdag!
Lisa:
Komma komma komma komma kom!
Marie:
Öj, det är torsdag idag! Kommer om en timme typ!
Lisa:
Ja! Kom! Ta soffan!
Nu ska jag avbryta alla andra aktiviteter och farvälsitta soffan.
Soffan is going bye-bye.
Bra saker:
Vi har tittat ut en jäääättefin soffa som vi ska köpa!
Dåliga saker:
... om 100 år när vi har råd.
Hunken tror fortfarande att soffan hämtas i morgon. Töligt obra överraskning.
Typ humor #2
Fröken Wallin.
Hon är en hejare på amerikanska attityder och mobiltelefoner:
Typ humor
Jag hoppas att finns någon mer som faktiskt förstår vad som är så himlans roligt med det här. Om inte så innebär det att vi är helt skadade av vår utbildning, eller helt enkelt bara borde hållas inomhus och under uppsyn...


Roligt: pdf, att leva i framtiden, medieval, humor är som opium för folket.
Varför är det roligt?
Varför?
Varför?
I know why.
I'm not telling.
När jag var ung
När jag hör the Killers sjunga When you were young blir jag som en rosa och dreglande geleklump. Det är nämligen omöjligt att höra den låten utan att tänka på:
1) Hunken. (Som jag har varit kär i since i were young.)
2) Hunkens sexighet när han spelar Guitar Hero. (= sexighet with no limits)
3) Allt kommer att bli så himla bra. (Att allt är så himla bra)
Och hääär är ju låten!
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy
To to save your from your old ways
Jamen det var ju precis så! Precis så. När vi blev ihop. Just like that!
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentlemen
Like you imagined when you were youngJamen det var ju precis så! Precis så. Just like that!I said he doesn't look a thing like Jesus
He doesn't look a thing like Jesus
But more than you'll ever know
Jamen det är ju precis så! Precis så. Just like that!
Harkel
Jamenvadbra.
Det har flyttat in en slemklump i min hals.
Hela dagen har den suttit där och retat mig.
Det är garanterat grisslem och alla kommer att dö.
Typiskt min otur.
Backstabber x 3
Jag är helt schlut i ryggen.
Min naprapat har härjat med mig idag igen. Efteråt var det jätteskööönt, jag och ryggen var höga på peace, love and understanding och sprang jämsides över en sommaräng, rena rama reklamidyllen.
Och några timmar senare känns det som att ryggen är nominerad årets backstabber. (hehe)
På tal om det!
En av de sämsta låtarna från den ljuva gymnasietiden:
Backstabber.
Det låter som en tragisk blandning mellan Spice Girls och Darin.
Urk.
På tal om tragedier och backstabbers och Spice Girls.:
Jag älskar att ha en man med ett brett känsloregister.
Just nu pendlar han mellan oro, irritation, kärlek, skeptism och förakt. Det är rörigt i kompiskretsen, allvarliga snedsteg får oanade konsekvenser. Det är lite berg-och-dal-bana över hela situationen; trevlig att iaktta på behörigt avstånd.
Jag spyr när jag blir åksjuk.
What i've done
Inte direkt bantat, om man säger så
Jag är på kurs i Dömle. (Eller Dölme, som jag har råkat säga hela tiden. Det går utmärkt att förväxla med värmländskt könsorgan. Wops.) Det ligger lite längre bort än bortre obygden, men inte lika långt bort som byålornas byhåla.
Jag är med andra ord mitt ute i skogen. Och det är så kallt ute att det till och med är kallt inne och jag kanske råkar avlida av köld under natten. Vi får hålla tummarna, helt enkelt.
Vad jag gör bortanför bortre obygden?
How nice of you to ask.
Jag är på ungdomsledarkurs.
Vi har föreläsningar och grupparbeten och matraster.
Med andra ord: Vi sitter still och vi äter.
Bästa bantingen ever.
Nja
Inte så himla peppad.
Vill mest av allt sova.
Länge.
Fattigt
Ingen Hunk.
Inget Wii.
Ingen vän.
Ingen öl.
Ingen choklad.
Inget bra på tv.
Ingen lust att duscha.
Inget liv.
Om någon ens halvnynnar fredagsmysmelodin tyst för sig själv så kommer jag antagligen att strypa vederbörande.
Medicin, typ
My very first time ever.
Gissa mitt ansiktsuttryck när han sa "Bra, då tar du av dig tröjan. Och byxorna. Och ställer dig famför mig här så ska vi böja dig framåt sen."
Och jag bara:
Nej. Det låter inte som en bra ide. Jag har feta lår och fula trosor på mig idag. Sorry.
Nja, så var det väl inte riktigt. Det lät snarare såhär:
"Byxorna också?! Äh, lite tights har väl ingen dött av..?"
Jag fick dispans.
Gött.
Och efter att ha ägnat 30 minuter åt att böja och klämma och dra och böja mig framåt och bakåt och frågat tusen frågor var det tack och adjö och vi ses på måndag.
På måndag ska vi börja med förebyggande grejer. Jag drömde om piller och liniment, men naprapaten hade andra idéer. Det här är ett exakt citat; "Ja.. Magmuskler är ju en bra början"
Jag ville dö.
Men det gjorde jag minsann inte. Jag log och betalade en halv förmögenhet och lovade mig själv att så fort ryggen har slutat att kriga mot mig är det situps som gäller. Om det så blir min död.
Och det blir det ju, antagligen.
Äppelvadå?
Äppelskrott.
Äppelskrutt.
Jag har alltid, alltid sagt äppelskrutt, men på senare tid har en massa äppelskrottmänniskor korsat min väg. Förvirring har således uppstått.
Efter en oerhört kort empirisk undersökning har jag ett svar:
Äppelskutt it is.
Äppelskrott, 427 träffar.
Äppelskrutt, 3 420 träffar.
Google is my friend.
Sanningen om vin
Det här är alltså saxat och citerat från ett vinmagasin. Ett riktigt vinmagasin alltså, det är lika bra att jag klargör det på en gång.

Vinprovarna beskriver viner som liksom inte riktigt är favoriterna. Eller ens ingifta halvkusiner till favoriterna:
Som en blandning av hårvax och väldigt gammalt lösgodis.
Sockrigt och galet bittert. Luktar gammal råtta.
Hårresande fasansfullt! Bleckigt avkok.
Sött, spritigt och bleckigt. Klassiskt skitvin.
Snipigt, hårt och ogint, som en girig egoist.
Stinker av möglig körsbärssaft. Varför finns skräpet?
Enkelt, saftigt och snällt. Påminner om 70-talet.
Smakar torrt äppelskrott och rönnbär från medeltiden.
Recept: askkopp, lite rotmos, sockerlag och en skvätt vodka.
Som att suga på mintpastiller hittade i en gammal, okänd regnrock.
Vem har hällt Karlssons klister i min saftsoppa?
En orgie av kaffesump, kolaremmar och oxiderad uttorkad frukt.
Hö hö hö.
Det är så himla roligt!
Jämför med "Karaktäristiskt och yppigt med fin mörkfruktig balans"
Hahahaha.
Cow
Just det, jag har ju glömt att berätta en viktig sak.
När jag var i Steninge i söndags, så ringde Hunken och var helt uppspelt.
"Jag har fått en bil!"
Okey, tänkte jag. Bra.
Eller... inte bra.
Att få en bil?
Gratis?
Det finns bara en sorts bil man får gratis; den sortens bil som man är för lat för att köra till skroten.
Det visade sig vara en golf, och ja... det kunde ju faktiskt ha varit värre. Det kunde ha varit en ford sierra, och det hade varit beyond vansinne.
"Vilken årsmodell?" frågade jag.
"Öhm... inte en aning..!" Bra jobbat Hunken. Skåda aldrig given bil i handskfacket liksom...
"Okey... Vilken färg?" undrade jag, medan skräcken växte inom mig.
"Den är inte röd. Du kan vara lugn." (Tack Hunken, för att du räddar mig från en allt för tidig död.) Och så fortsatte han... "Den är vit."
Vit?
Jaha.
Okey.
"Älskling... Hur rostig är den..?"
"Den är inte jätterostig... Eller jo. Det är den nog. Den ser lite ut som en ko."
Men vad fint, älskling.
En ko.
Vit med bruna rostfläckar.
Vilken tur att vintern är mörk här i Värmland...
Saffran
Jag bakar lussekatter.
Inte för att jag har julcrawings (för det har jag inte) - utan för att det är så jäkla gott..!
Jag ska dessutom prova att göra cupcake pops av ballerina toffee (de enda kakorna som gör mig till ett bottenlöst svart hål - det finns inte en ballerina toffee i hela världen som jag inte har plats för).
Riktigt bra låt:
Time to pretend.
Finns på youtube också.
Jag tror till och med att Elli skulle kunna gilla den.
I love you, guys
Ni fick gav mig flera riktigt fina inputs och idéer, för att inte tala om en smula hopp om mänskligheten.
Stort tack!
med idioti
(och rim!)


Hö hö hö.
En kommentar om Kent
Jag firade ju faktiskt slutet för något år sen.
Jag trodde nämligen att det var slut på det där förbannade eländet, men icke.
Ny singel, nytt album, ny turne och nya fans. En ny flock med identitetskrisande tjejer med lite för mycket kajal som citerar vansinnigt deprimerande låttexter. Ser det ut som att världen behöver det?
Va?
Va?
Fy fan.
Plan B
Vakna tidigt, duscha, äta frukost, gå in till stan och kolla lite, sen ta bussen till kau.
Verkligheten:
Vakna ganska tidigt, sitta med näsan i bröllopstidningar, duscha, äta frukost, spela Wii, springa till bussen mot kau.
"Det är inte så"
"Det är inte så" har jag tänkt, hur många gånger som helst.
My ass..!
Det är visst så!
Inte för alla, givetvis.
Men för många.
För för många.
För om det står i DN så är det så.
Uschi/Sushi
I ett svagt och desperat ögonblick (jag höll ju faktiskt på att dö hungersdöden) sa jag något som kan tolkas som "Jag kan till och med tänka mig att äta sushi..!"
Av någon outgrundig anledning registerades just de orden i Hunkens lillhjärna.
Not good.
Resultat:

Jag lyckades klämma i mig en grön, en rutig och en kräftig.
ALLT smakade fisk.
Rå fisk.
Jag ville spy.
Men det gjorde jag inte.
Jag värmde på en pizza i stället.
Som vi delade på.
Hunken tycker nämligen egentlgen inte heller om sushi.
Nu vet vi det.
The end
"Här vilar Lisa Janson. Hon dog av längtan till sin älskade och på grund av akut hungersnöd under en lång tågresa, nödens år 2009."
Okey, medborgare, nu är det slut på friden.
Jag är så hungrig att jag antagligen svälter ihjäl any minute now..!
Men, om jag inte missminner mig helt så köpte jag Little Becky's mini marshmellows på Gekås. Den påsen ligger alltså i en av mina proppfyllda väskor... En av de väskorna jag alltså ägnade ganska många svettiga minuter åt att försöka få igen blixtlåset på innan vi åkte till tåget. Heter det förresten blixtlås nu för tiden? Dragkedja? Blixtlås? Dragkedja? Blixtlås?
Blixtlås låter koolare.
Hur som helst.
I en väska.
Proppfull.
Akut hungersnöd.
Inte bra.
Om mina minimarshmellows ligger i botten av någon av väskorna kommer jag aldrig få ner allt igen. Om jag har ännu mer otur ligger mina minimarshmellows i samma väska som mina underkläder.
Pleeeeease, God. Be a friend.
Det går ju som på räls!
(på att jag sitter på ett tåg alltså, inte på min fantastiska humor)

Snart är det bara en timme kvar tills jag hånglar med Hunken och allt blir som det ska vara (för tusan, jag har ju till och med saknat hans riviga skäggstubb.)
Jag har önskat mig kinamat till middag, förväntningarna är skyhöga...
Annars då?
Jovars, jag och syrran har varit i naturreservatet ovanför Steninge och trampat i fårbajs och planerat bröllop. Bra kombination där, eftersom det verkar som att jag och Hunken kommer att gifta oss i världens vackraste... fårhage.
Det kommer bli helt fantastiskt.
Jag kan riktigt se hur nöjd min champagnemarinerade mormor kommer att bli när hennes gucciskor får fårbajsfläckar och grönskott och hur hon anstränger sig för att inte explodera av frustrationer över hur hennes barnbarn inte gifter sig i kyrkan som man egentligen ska göra.
En syn för livet, om ni frågar mig.
Filmtajm!
This day




Busy girls
Vi har varit helt vansinnigt effektiva idag, jag och min syster.
Vi har bland annat hunnit med sovmorgon, hårfärgning, bröllopsmässa, ett besök till Gekås i Ullared, fixat lite med Rosie (Majas bil), tagit kort på bokskogstunneln och fascinerats av vågorna på havet.
Havet är för övrigt helt galet just nu.
HELT GALET.
Vågorna är så höga att det är lite läskigt.
Kombinera det med stormvindar och läskigheten är ett faktum.
Pretty Pretty Pretty
Man kan nästan inte tro att det var första gången i Majas liv hon färgade hår mörkt och enligt konstens alla regler, att vi använde mammas fönstermålarpensel (vi doppade den faktiskt i lacknafta för att få bort färgresterna, sköljde den snabbt i vatten och målade sen håret med hårfärg... utan en tanke på att folk faktiskt har dött av kemiska reaktioner) och att hårfärgen blev alggrön och läskig innan det mörkbrunt.

Färg
Äntligen!
The truth:
Vi har målat håret med pensel och jag är grön i pannan. Men det blir nog bra, ska ni se...
Nu: Croissanter.
Gött.
Att vara förvånad med Hunken
Lillasyster är så bra.
Hon kör bil med den rakaste ryggen världen någonsin skådat och gör sitt yttersta för att koncentrera sig på både mig och rondeller. Jag berättar inlevelsefullt om vad mormor sa när jag ringde och sa att det blir bröllop i augusti.
Maja: "Men hon visste väl redan att du var förvånad?"
Lisa: "Mmm. Mycket förvånad..."
Hahaha.
Sötsyster.
Gråtlåt
Lyssnar på musik.
Spotify gav mig Heather Novas Like lovers do.
Började grina.
Den är så fin.
Lite pinsamt dock.
Jag tror att jag lyckades dölja det i min pashminasjal.
Men ändå.
Här sitter jag och tänker på Hunken och bröllop och evig kärlek och så börjar den låten spelas. Det blev liksom för mycket för mitt lillhjärta att hantera.
There is a paradise that can be found
A better life to bring us round
And all we really need to do
Is see the world like lovers do
Låg på tåg
Jag sitter på ett tåg i Karlstad.
Det regnar väldigt friskt åt alla håll och konduktören har precis berättat för alla resenärer att "tåget är lite snuvigt" och därför kommer vi att vara ungefär tjugo minuter sena.
Härligt!
Jag har i och för sig gott om tid, men tåg gör mig alltid lite stressad. Jag tror att det är tack vare (eller på grund av) att min mamma blir nervös av tåg och alltid har lyckats att stressa upp mig för att inte komma sent. Jag är ju rätt ofta sen, så det är ju inte så himla konstigt. Men ändå.
Nu har jag liksom en lite störd tågrelation.
Jag gillar att träffa nytt folk, och det gör man ofta när man åker tåg.
Jag gillar att äta kexchoklad, och det gör man alltid när man åker tåg.
Jag gillar att vandra runt på centralstationen i Göteborg, och det gör man ofta när man åker tåg.
Jag gillar att man kan sova en stund, och det gör man ibland när man åker tåg.
Jag gillar däremot inte när andra sover på tåget, med årets trumpetsnark eller med munnen på vid gavel. Jag gillar inte tågmaten. Och så gillar jag inte det där med tågtider.
Det är svårt att diskutera med en tidtabell som inte tar hänsyn till att mina ben är rätt korta, att jag var tvungen att vända och hämta min plånbok, att jag har glömt något livsviktigt eller att jag helt enkelt bara är sen för jämnan.
Stort tack till finaste Tommy som trotsade väder och vind och körde mig till tåget. Utan honom hade jag fått lunginflammation, skavsår och väldigt, väldigt bråttom.
Pressure
Hunken och G.I Olle försvann i en skåpbil för en halvtimme sen.
De ska på äventyr.
Själv sitter jag och väntar på att tvätten ska bli klar och har ont i magen. Det här är nämligen dödens dag för mina nerver.
Varför?
Därför:
Jag ska packa ner mig i två väskor, hinna med att åka till stallet och pussa på Norpan, duscha, coacha mitt lag som rider final idag och sitta på ett tåg som går från stationen kl 15.59.
Det här hade inte varit några som helst problem om:
- Doris fungerade
- Jag hade ett privatplan
- Jag hade en privatchaufför
- ...eller en bil.
- Hunken inte hade varit på väg till stockholm
- Jag hade förberett mig genom att ringa en vän med en bil typ igår och gjort upp en plan.
In the real world är omständigheterna lite annorlunda.
Man skulle kunna säga att jag är en människa i kris, och då skulle man bara överdriva pyttelite.

Kvalitetsumgänge
Men oj vad jag inte bloggar..!
Idag har jag ångestpluggat och fredagsjobbat.
Och så har jag ätit tacos och sett på film med Hunken och Brolle.
Ice Age III.
Fy fyn vylkyn bry fylm!
Och jösses vilken bra tv vi har. Till och med dammkornen på skärmen är i full HD.

I morgon ska jag försöka att övertala my brother from the same mother att blogga lite.
Idag skrek han nämligen "MÄT! MÄT!" och "BLOGGA! BLOGGA!" när han fick syn på århundradets dregeltråd som hängde mellan hans mun och en halväten tortilla.
Vi mätte: 47 centimeter dregeltråd.
Nytt rekord!
My brother!
Min norske bror!
Äntligen!
Hurray, Hurray - leverpastej!
Update:
"Jag stannar tills på söndag om jag inte försvinner..!"
Bra att veta.
Han brukar nämligen försvinna.
Classmates!
Publiken - målgruppsanalys
-
Ålder – blandad?
-
Antal (när är en grupp stor? I regel vid 25-30 personer - då slutar de att svara på frågor) Att veta gruppens storlek är viktigt.
-
Förkunskaper i ämnet. Ta tillvara på dem!!
-
Vet de vem jag är?
-
Förväntningar?
-
Var kommer de från? Land, klass, osv
-
Motiverade? Har de blivit tillsagda att gå på föreläsningen, eller har de efterfrågat det?
-
Kön – blandat?
-
Består publiken av främlingar, eller känner de varandra? Hur väl, hur länge?
-
Är det en lättsam eller strikt publik?
-
Vad har publiken gemensamt?
-
Allmän utbildningsnivå, kommer de att förstå facktermer, akademiska ord, har de yrkeslivserfarenhet, är de helt outbildade?
Bring it on!

(som för övrigt har så lång utväxt att jag inte klarade av att använda en nytagen bild.
Hårfärgeri står på kvällens schema)
Såhär skrev Ulf om mästerverket:
Bra! Du har skrivit en läsvärd och intressant essä om blogg och journalistik. Du visar att du tagit till dig litteraturen (Nygren) på ett bra sätt och utöver det kompletterat med relevanta webbreferenser. Bra röd tråd i texten och god argumentation.
Man tackar!
Och här har ni mästerverket:
Länk till essän
Running girl
När gick till bussen förut, var den för tidigt. Det är en dödssynd. Bussar får inte vara för tidiga, i alla fall inte i en värld där jag ständigt är sen.
Den dök upp från ingenstans och svischade förbi mig ungefär 80 meter från busshållsplatsen. Panik utbröt i kropp och blodomlopp och innan jag visste ordet av så sprang jag. Efter bussen. Som en gasell. Eller som en trimmad maratonlöpare. Eller som en jagad rånare. Fort gick det i alla fall. (Jaja, allt är relativt...)
Som tur var stod det en tjej på min busshållsplats som också skulle med buss nummer ett. Hon blev min räddning.
När jag väl kom ombord exploderade jag som en värmebomb.
Härligt med bussar som går av använda som växthus.
Fint.
Särskilt när man har mössa och varm jacka på sig.
Mysigt.
Hur som helst.
Cred till mig för att jag
1) Sprang.
2) Är på föreläsning och nästan lyssnar på föreläsaren.
3) Inte sket i allt och gick hem och surade i stället.
Bra jobbat Lisa!!