I'm so great
Lisa, kära du. Vad är det bästa med din kropp? frågade jag mig själv i ett tappert försök till bättre/mer realistisk/någon form av självkänsla och syn på mig själv.
Och sen var det tyst. Det enda som hördes var det där dova mullret av tungt maskineri som arbetar. Lillhjärnan alltså.
Jag gick snabbt igenom mina kroppsdelar, allt från kinesögon och sandpappershälar via taskiga urinvägar och dåliga tänder, till tjock mage, besvärlig stortå och konstigt formad rumpa och sen vidare till att mina ögonbryn är blonda.
...
..?
...
Till slut var jag ju liksom tvungen att säga något.
Och medan jag stod och försökte säga något pillade jag på ett av mina örhängen (som man enligt hon som skjöt mig inte under några som helst omständligheter fick pilla på för då händer hemska saker i form av läskiga kroppsvätskor!). Mina öron är ju rätt okey, tänkte jag.
Och då blev jag förvånad.
Med nytagna hål i öronen borde öronen inte vara okey. De borde vara arga och spetsade och ledsna.
They are not.
Det kan alltså tänkas att mitt läkkött är fantastiskt. Och när jag tänker efter läker allt väldigt snabbt på mig. Tatueringar, sår, stora hål i munnen... Jag är en läkare. (hö hö hö)
Således är mitt läkkött det bästa med min kropp.
Och hur tragiskt är inte det?
Kunde det inte ha varit brösten?
Ögonen?
Händerna?
Nejnej, bra jobbat där Lisa. Du har nyss hittat på den mest udda egenskapen som någon någonsin har svarat med på ovanstående fråga.
Hurray.
Nu ska jag och mitt fantastiska läkkött gå till sängs.
High
Gött.
Tog en diklofenak och började göra våfflor.
Platt mat är bra när munnen är arg och gör ont.
Det är en väldigt härlig känsla när man försvinner in i sitt diklofenakmoln av obekymmer.
Efterrätt: Mario Kart!
Sugdag
Gick upp astidigt.
Duschade för att vakna.
Åt ingen frukost.
Frös hela vägen till bussen.
Som var sen.
Jävla skit.
Kom sent till tandläkaren.
Blev bedövad.
Ville dö.
Blev mer bedövad.
Ville fortfarande dö.
Bet ihop.
(Bildligt talat)
Betalada femhundra kronor.
Gick till bussen.
Köpte nyponsoppa.
Som jag inte kan äta än.
Jävla bedövning.
Är skithungrig.
Livet suger.
Duschade för att vakna.
Åt ingen frukost.
Frös hela vägen till bussen.
Som var sen.
Jävla skit.
Kom sent till tandläkaren.
Blev bedövad.
Ville dö.
Blev mer bedövad.
Ville fortfarande dö.
Bet ihop.
(Bildligt talat)
Betalada femhundra kronor.
Gick till bussen.
Köpte nyponsoppa.
Som jag inte kan äta än.
Jävla bedövning.
Är skithungrig.
Livet suger.
My little pony
Jag har lekt med Elli.
Hon har fått det där med hösten helt om bakfoten.
Vadå kyla, snålblåst och frostiga nätter?
Finn ett fel:
Svar: HUD! Det är Ellis hud ni ser där mellan knä och fot.
Själv hade jag dunväst och benvärmare på mig.
Elli har bar hud och lever i förnekelse: "Solen skiner! Det är varmt!"
Fakta: Nej. Så är det inte.
För övrigt: idag har mina naglar väldigt fin My Little Pony-färg, nu vill jag alla genast antecknar den här oerhört viktiga detaljen.
Wedding plans
Jamenokeydå. Jag släpper väl bomben.
Från och med idag är det officiellt.
Den 7 augusti 2010 ska jag och Hunken gifta oss. Med varandra.
Sen ska vi leva lyckliga i alla våra dagar, älska varandra i nöd och lust, få en hel flock vilda barn och baka bullar varje helg.
Jag är så lycklig att jag nästan spricker, och så upphetsad att jag skrattar och gråter och kramas och hela tiden.
P.S Jag har hål i öronen! Jag dog alltså inte. Nu kan jag ha fina pärlörhängen när jag gifter mig. Gött!
No function. Error! Error!
En annan dag:
Lisa: Jamendetärklart att jag kan jobba på söndag! När skulle vi börja sa du? Åtta? Inga problem! I'll be there!
Söndag:
Lisa: Zzzzz. Vill.inte.gå.upp.ur.sängen.någonsin.mer.i.hela.mitt.liv.
Ibland kan man ju undra vad som egentligen sker där uppe på översta våningen. Det är ju trots allt ett konstaterat faktum att de som jobbar på hjärnkontoret inte infinner sig på sitt arbete förrän runt niosnåret. Åtta liksom. En söndag! Utan moped.
Nu sitter jag här och väntar på att mitt hjärndöda tillstånd ska gå över.
Hole in the head
I morgon ska jag ta hål i öronen.
Gissa om jag redan har ont i magen?
Wroooom!
Inte mycket bloggat nu inte.
Destu mer spelat.
Idag köpte jag Mario Kart.
Till vårt Wii.
Adjö, verkligheten!
Mästerligt
Nu har jag skickat in min essä.
Den är bra.
Förhoppningsvis är den kanske lite bättre än jag tror att den är, då kanske jag till och med undviker det där hemska U:et...
Jag kanske till och med tar och publicerar den här i bloggen om några dagar.
Jag ska tänka på saken.
Men först ska jag spela Super smash bros!
Men först ska jag spela Super smash bros!
Wii!
Livet är på topp!
Jag har jobbat asmycket, Hunken har jour.
Detta har vi firat med att tröstäta tacos och tröstköpa ett Wii.
Ett Wii!
Det är så prima och superduperbra att jag helt glömde den där satans essän som ligger och flinar åt mig på skrivbordet.
Suck.
Först: Bister verklighet.
Sen: Super smash bros!
Ordning och reda
... pengar på freda.
Tack staten, jesusbarnet och kungen för det generösa bidraget.
Jag har redan betalt alla inkomna räkningar, både mina och Hunkens. Slagit hål med hålslaget och satt in under olika flikar i pärmen. Petnoga minsann. Det är så skönt att ha ordning på pengarna nu för tiden. Tre konton, bra översikt och väldigt, väldigt sällan pengabrist.
Nytt rekord förresten, igår hade jag nästan tre tusen kronor kvar på kontot innan lönen och studiebidraget ramlade in. Det har aldrig hänt förr. Aldrig i hela mitt liv.
Gött.
Tack staten, jesusbarnet och kungen för det generösa bidraget.
Jag har redan betalt alla inkomna räkningar, både mina och Hunkens. Slagit hål med hålslaget och satt in under olika flikar i pärmen. Petnoga minsann. Det är så skönt att ha ordning på pengarna nu för tiden. Tre konton, bra översikt och väldigt, väldigt sällan pengabrist.
Nytt rekord förresten, igår hade jag nästan tre tusen kronor kvar på kontot innan lönen och studiebidraget ramlade in. Det har aldrig hänt förr. Aldrig i hela mitt liv.
Gött.
That's what friends are for
Ni vet det där de säger om att delad glädje är dubbel glädje?
Det funkar lika bra tvärt om.
Om inte bättre.
För jävlar vad bra det känns just nu:
I AM NOT ALONE!
Att konstatera:
Det där med att föda barn låter helt plötsligt löjligt lätt.
Jag menar, vad är ett litet barn att krysta ut jämför med de sjuhundra ord jag har krystat ut hittills idag?
Siffrorna får tala för sig själva.
Tänkte väl det.
Hurray!
Lillasyster har tagit körkort!
Duktiga, duktiga Maja!
Purse
Dagens smartaste:
Att i all hast glömma handväskan och plånboken hemma när jag i superspeed powerwalkade till jobbet.
Efter att ha jobbat i några timmar började jag drömma om ett par hål i öronen, en ny pyjamas och en ny hårfärg. I mitten av allt detta ljuva drömmande lyckades jag med konststycket att glömma att jag hade glömt handväskan och plånboken hemma.
Resultat: Enorm, enorm, enorm besvikelse.
Crazy lazy
Medan jag gick huuuuur långt som helst förut, så pratade jag med Elli. Efter att ha avhandlat ungefär en miljard ämnen kom vi in på det här med jobb...
Lisa: Har du sökt några jobb förresten?
Elli: Jag har sökt... noll jobb.
Lisa: -talande tystnad-
Elli: Jag har ju inte haft tid..!
Lisa: Jag förstår. Det är ju inte så att du är arbetslös...
Elli: Jag har gjort andra saker! Jag har fikat! Det tar aslång tid!
Lisa: Mhm...
Efter ytterligare några minuters prat om alles inbetween himmel and tellus utbrister Elli:
Just det! Jag vill ju faktiskt prata med dig!
Men tackar kompis, det är ju inte så att vi har pratat i typ en halvtimme redan. Och först nu vill du att du vill prata med mig. Fint med vänskap, baby. Fint!
Som plåster på mitt väldigt sårade ego presenterade hon en superdupermegafantastiskt brilljant idé, så jag förlät henne ganska omgående.
Fint med vänskap, baby.
Fint.
KÄRLEK!
Alldeles nyss:
Situation: Lisa och Hunken pussas och kramas.
Hunken: Åh! Din rumpa har blivit mindre! Man når ju runt..!
Lisa: Grghlrgh..! (strupljud som eventuellt kan tolkas som ett mordhot)
Ja, men tack älsklingsälskling.
Det kan bero på att min moped tydligen förblir olagad och att jag måste bengå för hand vart jag än i världen vänder. Dagens strapats är i eget personligt rekord i ofrivillig hurtiget; gå till bussen, gå från bussen till stallet, gå hela vägen hem, gå in i duschen, gå direkt från duschen till jobbet (via garderoben) och sen gå hem från jobbet.
Det är ungefär 12 kilometer. OCH DET ÄR ASLÅNGT!
Jag har århundradets benhinneinflammation och är så hungrig att jag skulle kunna äta en helstekt gris.
Situation: Lisa och Hunken pussas och kramas.
Hunken: Åh! Din rumpa har blivit mindre! Man når ju runt..!
Lisa: Grghlrgh..! (strupljud som eventuellt kan tolkas som ett mordhot)
Ja, men tack älsklingsälskling.
Det kan bero på att min moped tydligen förblir olagad och att jag måste bengå för hand vart jag än i världen vänder. Dagens strapats är i eget personligt rekord i ofrivillig hurtiget; gå till bussen, gå från bussen till stallet, gå hela vägen hem, gå in i duschen, gå direkt från duschen till jobbet (via garderoben) och sen gå hem från jobbet.
Det är ungefär 12 kilometer. OCH DET ÄR ASLÅNGT!
Jag har århundradets benhinneinflammation och är så hungrig att jag skulle kunna äta en helstekt gris.
Hoppas förresten att pizzan du slukade förut smakade bra, älskling.
Get going
Nä, om man kanske skulle ta och sparka igång dagen ordentligt. Släpa det lilla (ha ha ha) arslet till stallet, äta, duscha och infinna sig på jobbet i lagom tid.
Det är rätt drygt att inte ha något annat fordon än ett par gåstavar just nu, min tidsuppfattning och planering är helt rubbad.
Prima
Igår när jag låg i sängen med en varm och sovande Hunk brevid mig, och ändå inte kunde somna, började jag tänka på primtal.
Det var helt oväntat, jag har fortfarande inte förstått vad lillhjärnan hade i åtanke. Jag låg där och rabblade primtal medan jag försökte komma på varför. Jag är nämligen matematiskt handikappad, vilket har resulterat i ett totalt ointresse för matematik och siffror genom hela livet. Jag trodde inte att jag ens visste vad ett primtal var.
Så jag låg där, förbryllad och förvånad, och rabblade primtal tills jag somnade.
Det var helt oväntat, jag har fortfarande inte förstått vad lillhjärnan hade i åtanke. Jag låg där och rabblade primtal medan jag försökte komma på varför. Jag är nämligen matematiskt handikappad, vilket har resulterat i ett totalt ointresse för matematik och siffror genom hela livet. Jag trodde inte att jag ens visste vad ett primtal var.
Så jag låg där, förbryllad och förvånad, och rabblade primtal tills jag somnade.
Destiny Calling
Mariemarie kommer till Karlstad om några timmar.
Vi ska göra en av väldigt få saker vi aldrig har gjort förut; Köpa en dator - till henne.
Fakta: Det är så revolutionerande att det är på gränsen till orimligt.
Marie ska alltså köpa en dator.
Hon ska börja använda internet.
It's a true Halleluja moment.
Vi ska med stor omsorg finna den rätte.
Jag ser det som min plikt och mitt ansvar att med en van hand följa och guida henne in i denna främmande värld av ettor och nollor, trojanska hästar, färgglada möss, RAM-minnen, bluetoothpluppar och xp/vistabekymmer. Det känns som att om jag inte gör mitt bästa kommer hennes relation till datorer och internet för alltid vara något rubbad. Det är ett oerhört stort ansvar. Oerhört stort!
Jag vill att hennes relation med internet ska vara såhär:
Och sen vill jag att de ska leva lyckliga tillsammans i alla deras dagar.
Pleeeeease, låt det bli så. Please!
Vi ska göra en av väldigt få saker vi aldrig har gjort förut; Köpa en dator - till henne.
Fakta: Det är så revolutionerande att det är på gränsen till orimligt.
Marie ska alltså köpa en dator.
Hon ska börja använda internet.
It's a true Halleluja moment.
Vi ska med stor omsorg finna den rätte.
Jag ser det som min plikt och mitt ansvar att med en van hand följa och guida henne in i denna främmande värld av ettor och nollor, trojanska hästar, färgglada möss, RAM-minnen, bluetoothpluppar och xp/vistabekymmer. Det känns som att om jag inte gör mitt bästa kommer hennes relation till datorer och internet för alltid vara något rubbad. Det är ett oerhört stort ansvar. Oerhört stort!
Jag vill att hennes relation med internet ska vara såhär:
Marie sjunger:
Everytime when we're apart
I am all about frustration
You're the chain around my heart
You're my final destination
Internet sjunger:
I am, I am, I am, I am
I'm your destiny calling
I am, I am, I am, I am
I'm your destiny calling
Pleeeeease, låt det bli så. Please!
Skitväder
Jag vill ha sommar och nära till havet.
Inte höst och skitväder i Karlstad.
Farmor
Det kan tänkas att jag har världshistoriens bästa farmor. Under hela min uppväxt har hon försett mig och mina syskon med bullar, kakor och kantareller.
Nu sätter hon in pengar på mitt konto då och då i stället. Helt utan förvarning, och egentligen helt utan anledning.
-Äschda! Jag ville göra det, så då gjorde det! Dina syskon har också fått, förklarade hon när jag ringde och tackade. Sen följer en rapport om väder (bara skit!), vad hon ser från sitt köksfönster (orienterade skolbarn som blir blöta om fötterna när de genar över åkern), vad hon bakar (matbröd), vad farfar gör (ingenting vettigt alls, han bara tittar på), och vad hon tycker om ingen har kolla på namnsdagarna nu för tiden (något som hennes mamma hade stenkoll på), osv osv.
Hon passade på att dela med sig av visdomsord innan vi sa hejdå och hon skulle återgå till tisdagsbaket:
"Pengar är som parfym. Det är tur att det finns, men det är synd att det behövs."
Världens bästa!
Måndagsbio
Vi har varit på bio; Flickan som lekte med elden.
Väldigt bra, måste jag säga. Svenska produktioner som är väldigt bra är väldigt få, så jag tycker att pengarna var väl spenderade. Jag spenderade även några kronor på två snusklubbor (snusk-lubbor? Höhöhö!). De räckte hela filmen = Kvalitetsgodis så det bara skriker om det..!
Nu i efterhand svider det lite konstigt på tungan, men det är det värt. Jag ägnade en stund åt att fundera lite på vad snusklubbor egentligen är gjorda av. Ibland smakar de lite ägg, kan det verkligen vara möjligt?
Efter bion blev det fika och hångel. Till stor förvåning och belåtenhet har Coffeehouse by George två saker vi uppskattar väldigt mycket, 1) dretgoda dammsugare och 2) öppet till 22, till och med på en helt vanlig tråkig måndag. Prima liv!
Vi blev så förtjusta att vi överväger ett stammisprojekt.
Väldigt bra, måste jag säga. Svenska produktioner som är väldigt bra är väldigt få, så jag tycker att pengarna var väl spenderade. Jag spenderade även några kronor på två snusklubbor (snusk-lubbor? Höhöhö!). De räckte hela filmen = Kvalitetsgodis så det bara skriker om det..!
Nu i efterhand svider det lite konstigt på tungan, men det är det värt. Jag ägnade en stund åt att fundera lite på vad snusklubbor egentligen är gjorda av. Ibland smakar de lite ägg, kan det verkligen vara möjligt?
Efter bion blev det fika och hångel. Till stor förvåning och belåtenhet har Coffeehouse by George två saker vi uppskattar väldigt mycket, 1) dretgoda dammsugare och 2) öppet till 22, till och med på en helt vanlig tråkig måndag. Prima liv!
Vi blev så förtjusta att vi överväger ett stammisprojekt.
(Jag vet, jag borde söka hjälp. Kalorier ut - kalorier in. Å andra sidan kan kladdkakan jag smockade i mig vara värd en långpromenad i morgon... Suck! Självdiciplin101, någon?)
Sport och motion
Jag gick.
Jävlaranamma!
Det tog 50 minuter att gå till stallet.
Och det tog nästan 20 minuter att gå från stallet till bussen.
Gött.
Jag och mina ben:
Nu: Fiskpinnar!
Fyrakommaåtta
God morgon, medborgare.
Jag har sendrag i foten.
Det gör skitont.
Och det går inte över.
Jag börjar misstänka att världen konspirerar mot mig.
Tanken med den här ganska trista måndagen var nämligen att jag skulle inviga mina trendiga gåstavar och mina nya, fina, gröna magicvantar. Jag tänkte gå till stallet, förena nytta med mer nytta. För skojs skull använde jag eniros mätverktyg för att hitta den kortaste vägen, jag är ju trots allt oerhört lat.
Det finns två alternativ, att A) gå över Våxnäs eller att B) gå över Gräsdalen.
Jag mätte Våxnäsvägen först.
4,8 kilometer. 57 minuter att gå. 17 minuter att cykla. (9 minuter med Doris).
Sen mätte jag andra vägen. Och då blev jag sur.
4,8 kilometer. 57 minuter att gå. 17 minuter att cykla. (9 minuter med Doris).
Det här innebär att jag aldrig kommer kunna ta den korta vägen hem.
Det är så tragikomiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Och jag är helt övertygad om att världen konspirerar mot mig.
Men seriöst alltså
Jag kanske ska gör det.
Något seriöst alltså.
Typ skriva en dikt eller en bok eller nåt.
Det vore nåt det.
Något seriöst alltså.
Typ skriva en dikt eller en bok eller nåt.
Det vore nåt det.
Klåda
Har ni någonsin försökt att bajsa utan att ens vara i närheten av bajsnödig?
Så känns det att blogga just nu. Det kommer liksom ingenting, hur mycket jag än försöker.
För övrigt har jag köpt ett par gåstavar idag.
Och snart kanske jag har samlat tillräckligt mycket mod för att ta hål i öronen.
Jag har fortfarande inte färgat håret.
Blablablablablablablablablablaaaaa...
Finns det någon som vill ha något särskilt att läsa om?
Peace at last
Äntligen!
Det enda vettiga facebook någonsin har kommit med: Skulle-du-överleva-en-zombieattack-testet.
I will survive.
Tack facebook, jag har fått ro i själen och känner hur frid och harmoni flödar i min kropp. Nu ska jag sova som en liten trygg zombiedödarbebis.
Det enda vettiga facebook någonsin har kommit med: Skulle-du-överleva-en-zombieattack-testet.
I will survive.
Tack facebook, jag har fått ro i själen och känner hur frid och harmoni flödar i min kropp. Nu ska jag sova som en liten trygg zombiedödarbebis.
Typ rådamp
Kärlek är att vara så arg och ledsen att man slutar att andas en stund (eller kanske spyr), för att sedan kramas och lova att älska i all oändlighet. Och att fem minuter senare ligga tillsammans i sängen och kritisera andra pars kommunikationssvårigheter, bara för att komma fram till att inga andra i hela världen är så bra som vi är.
Det är kärlek.
What happened to my Saturday?
This is when i start to bite my nails.
Bah
Efter 12 timmar i ridkläder är jag allt annat än pepp.
Hunken är allt annat än hemma.
Nu ska jag värma på några falafel i plural (falaflar?), sätta mig i soffan och tänka ut en gruvlig hämnd.
Hunken är allt annat än hemma.
Nu ska jag värma på några falafel i plural (falaflar?), sätta mig i soffan och tänka ut en gruvlig hämnd.
Typ till Norge
Nu ska jag på ponnytävling i Eda.
Typ till Norge alltså.
Planen är att sova i bilen.
Hoppas hoppas hoppas att det är möjligt.
På tal om bil, så får jag åka bil till stallet. Världens finaste Hunk skjutsar mig eftersom Doris sa upp sig igår.
Det sa "ROAR!" och "Skrap" och "Pang" och sen var det slut på roliga. Om hon hade haft en kedja så hade det nog varit kedjan som gick av, enligt mina mekarkunskaper. Hon ska få vård snart, hoppas jag.
Hunken rullade hem henne åt mig.
Det var en ljuvlig syn, att se honom sitta där och sparkjucka fram en rosa moped i drygt en kilometer.
Typ till Norge alltså.
Planen är att sova i bilen.
Hoppas hoppas hoppas att det är möjligt.
På tal om bil, så får jag åka bil till stallet. Världens finaste Hunk skjutsar mig eftersom Doris sa upp sig igår.
Det sa "ROAR!" och "Skrap" och "Pang" och sen var det slut på roliga. Om hon hade haft en kedja så hade det nog varit kedjan som gick av, enligt mina mekarkunskaper. Hon ska få vård snart, hoppas jag.
Hunken rullade hem henne åt mig.
Det var en ljuvlig syn, att se honom sitta där och sparkjucka fram en rosa moped i drygt en kilometer.
100°
Ibland är det rätt koolt med en vattenkokare av glas:
Heja världen!
Äter frukost (smoothie med temat "gul", någongång ska jag bli smal).
Läser DN (fintidningen på både internet och Sveriges köksbord).
Intervjun med Clay Shirky är oerhört intressant.
Internet, demokrati och utveckling.
Fina ord minsann.
Och det hör ju ihop, det är går inte att blunda för det som utspelar sig på internet längre. Det är där det händer. Hela tiden.
It's a whole new world out there!
Fler länkar för de som blir lika upphetsade över sånt här som jag blir:
USA vill kunna stänga ner internet.
Iran och internet.
Iran och intetnet #2.
Iran och media.
"Det otämjda".
Kina och internet.
Clay Skirky har skrivit en bok.
Friday
Fan va fint, vad fort det går. Redan fredan liksom.
Jag funderar på om jag ska slå på stort och locka håret idag.
Det kanske skulle kunna ta uppmärksamheten från den kilometerlånga utväxten..?
Jag funderar på om jag ska slå på stort och locka håret idag.
Det kanske skulle kunna ta uppmärksamheten från den kilometerlånga utväxten..?
The goodest news ever
Man skulle nästan kunna hoppas på att min norske bror planerar ett besök.
Han förresten inte norsk. Han är nog inte så svensk heller förresten. Han är... svorsk.
Hur som helst; han är min bror. Min bäste bror i hela världen..!
Han förresten inte norsk. Han är nog inte så svensk heller förresten. Han är... svorsk.
Hur som helst; han är min bror. Min bäste bror i hela världen..!
När jag läser smset får jag en väldig lust att sjunga Kom hem i högan sky.
Everybody: Oooooooh, ooo oooOOOO ooooo..
Mail.
Jag har precis mailat min lärare.
Det inroniska är att mailet innehåller mer text än själva essädokumentet jag har suttit och jobbat med i några timmar nu.
Fint.
Och eftersom jag känner mig så himla generös så få ni en helt gratis inblick i vad jag gör i skolan:
Snabbt spåneri och tankar om min essä.
Ämnet är "journalister vs bloggare", internets påverkan av journalistiken och att tidningar/journalister har fått interaktiva läsare som har åsikter. Typ.
Är internet, med bloggarna i spetsen, ett hot eller en möjlighet för journalister och tidningar?
De böcker (bl.a På väg mot medievärlden 2020 och Nyhetsfabriken) jag har läst har gett ett intryck av att journalistens roll är hotad i och med att vilken bloggare som helst kan vara sin egen journalist och att vem som helst kan välja sina egna nyhetskanaler och nyhetsflöde på internet.
Om jag skulle hårddra informationen från böckerna skulle den peka på att bloggen är journalistikyrkets död.
I verkligheten verkar det inte alls så.
På www.aftonbladet.se, www.dn.se, www.expressen.se och www.svd.se finns både tidningens egna bloggar och en uppmaning/möjlighet att blogga om de redan publicerade artiklarna eller dela med sig av länkarna på till exempel www.facebook.com. Den som bloggar om artikeln får sin blogg länkad från tidningens hemsida, vilket är ett är ett sätt att göra ”reklam” för bloggen.
Bildbevis: http://lisasfanclub.blogg.se/images/2009/bloggvstidning_53517997.jpg
Lever bloggare och journalister i någon form av symbios?
Litteraturen har inte riktigt hunnit med i utvecklingen, däremot finns det många artiklar/blogginlägg om just det här. Hur ska jag förhålla mig till dem? Det är ju ändå personer med kunskap och erfarenhet av just det här "fenomenet" som har skrivit texterna.
Exempel:
http://blogg.aftonbladet.se/annahjalmarsson/2009/07/nathatet-och-en-ny-roll-for-journalister
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/20/arets-viktigaste-journalistik-bedrevs-inte-av-journalister
Hur tycker du att jag ska lägga upp det?
Och hur i hela friden ska jag undvika att skriva en c-uppsats om det här?
/Lisa
lisas_fanclub@hotmail.com
http://www.lisasfanclub.se
Pictures of you and me
Woho! Det är alltid lika roligt att få bilder i brevlådan..!
Lisa gillar Lisa
Off kors. Klart jag gör.
Jag gillar även andra Lisor.
Lisa Mitchell till exempel.
Som sjunger med en liten stor röst och gör vackra ljud.
Jag gillar även andra Lisor.
Lisa Mitchell till exempel.
Som sjunger med en liten stor röst och gör vackra ljud.
Senaste albumet finns på Spotify, och det är fiiint.
So now I'm here sitting on the edge
throwing these stones to the long lost friends
I could have been a common thief
Sitting in the dirt quite happily
Do you have a dollar?
Do you have a dollar for me?
Maybe just an hour or two and a pot of tea?
Do you have a memory?
Do you have a memory for me?
Tell me bout the days when you were seventeen...
throwing these stones to the long lost friends
I could have been a common thief
Sitting in the dirt quite happily
Do you have a dollar?
Do you have a dollar for me?
Maybe just an hour or two and a pot of tea?
Do you have a memory?
Do you have a memory for me?
Tell me bout the days when you were seventeen...
Crap
Här kommer den!
Länken till listan!
Låtarna vi hatar.
Ni som fyller på listan får gärna motivera. Man skulle kunna säga att det är ett krav.
Så det säger man..!
Signs
Jag skulle vilja påstå att jag känner frid, harmoni och lycka.
Så det tänker jag påstå.
Och så är jag väldigt kär.
Dessutom lyssnar jag på Enya.
Nu gör du också det:
Så det tänker jag påstå.
Och så är jag väldigt kär.
Dessutom lyssnar jag på Enya.
Nu gör du också det:
min out grow
Hej!
Jag heter Lisa och jag har världens längsta utväxt, rent hårmässigt sett i alla fall.
Det suger.
Ha en bra dag!
/Lisa
Det här är en så kallad efterlysning.
Jag lyser efter en person som kan tänka sig att färga mitt hår på ett korrekt sätt, det vill säga utväxt först - resten av håret sen.
Jag har ingen självdiciplin, så varje gång färgar jag allt hår på en gång - trots den uppenbara färgskillnaden mellan nord och syd. Och varje gång har jag en vision av att det blir bra i alla fall.
Och det blir det inte.
Stoneinge
Några av bilderna som är på väg till Steninge (och Örebro):
MVG
Jag är så himla bra på allt.
Improvisation till exempel.
Case:
Anna behövde hjälp med en skoluppgift; Frödings poesi.
Första tanken: Fan va fint, det var tider det!
Andra tanken: Vänta nu... Fröding var väl han som köpte sin kärlek för pengar va?
Tredje tanken: Bra koll där, Lisa. Dina mvg:n i svenska var uppenbart välförtjänade...
Anna analyserar Anita och har kört fast vid kungasonen. Jag och min improviserade analysbärgning har fått upp henne på vägen igen, och nu avgudar hon mig och tackar mig för att jag räddar henne från betygsmässig undergång. Fint serru.
Särskilt fint eftersom Fröding har helt rätt, kärlek och passion övervinner allt. Det är i sanningens namn sanningens ord. Skit i kyrkan och dygden och annat fånigt som försöker lägga band på våra bultande hjärtan.
Om Fröding hade varit född lite senare så hade han bombis skrivit låtar som All you need is love och Sexual Healing.
Det kan dock tänkas att det är lite hyckleri från hans sida eftersom han aldrig blev kär på riktigt, utan köpte sin kärlek för pengar då det inte fanns någon annan att få...
It's not real
Det här är det mest overkliga jag någonsin har sett. Det är helt magiskt.
Jag grät när jag såg klippet första gången.
Med vinden i håret
Nu har jag redigerat en miljard beställda bilder som ska skickas till Steninge a.s.a.p.
I Steningemappen hittade jag några bilder som Hunken tog i när vi var där i augusti och var sådär rysligt kära och nyförlovade (som vi fortfarande är). Och han ska minsann inte komma undan, världen behöver veta att Hunken är en riktigt bra fotograf emellanåt:
I Steningemappen hittade jag några bilder som Hunken tog i när vi var där i augusti och var sådär rysligt kära och nyförlovade (som vi fortfarande är). Och han ska minsann inte komma undan, världen behöver veta att Hunken är en riktigt bra fotograf emellanåt:
Om jag hade twittrat
"Åldersnoja."
Hur mycket som helst.
Plågsamt.
God morgon, medborgare!
Jag sitter här famför datorn, naken och luden och lyssnar på Cornelis Wreeswijk.
Om en liten stund ska jag till Willys och självscanna hem varor till en ny smoothieperiod. Vågen har börjat skratta åt mig, den har visat plusminusnoll i flera veckor nu. Med andra ord: Det är dags att A) klä på sig och B) ta upp den där svältprocessen.
Just det!
Jag håller på och klurar på en strålande idé; En lista på Spotify med de sämsta låtarna från 1990- och 2000-talet. Hatlistan alltså. Jag tror att jag ska göra den collaborative och lägga ut adressen här, så att de som vill kan lämna sina bidrag. Det vore nog ganska roligt...
Än så länge har jag lagt till fyra låtar:
Rihanna - Unfaithful
Alexander Rybak - Fairytale
James Blunt - Goodbye my lover (som får representera alla hans låtar eftersom alla suger)
Partik Isaksson - Du får göra som du vill (som får representera alla hans låtar eftersom alla suger)
No 2
Heja Lisa, vad du är smart!
Ingen annan skulle nog komma på tanken att undvika kakorna (vaniljdrömmar = typ det godaste som finns) på styrelsemötet genom att maniskt äta plommon för att komma på andra tankar. Detta helt utan en endaste liten tanke på vilken effekt söta, gula, goda plommon i regel har på kroppen.
Det gick för övrigt åt nio plommon som kaksubstitut.
Stuff
Bra saker hittills idag:
- Jag har varit i skolan
- Ellis toalett
- Ellis goda sällskap
- Marijah älskar mig fortfarande
- Jag tror att Hunken luktar väldigt gott just idag
Inte så bra saker hittills idag:
- Jag bröt en nagel när jag skulle klä på mig jeansen i morse. Fy fan.
- Ellis internetlivskris drabbar alla
- Tiden och verkligheten är inte riktigt synkade idag.
- Kissnödig på grund av te som inte var gott
- Huvudvärk på grund av mat jag inte åt
Up, up and away
Jag har, om sanningen ska fram (och det ska den ju), ganska många mål med LisasFanclub.
Ett av dem är att ligga i toppen över bloggarna i Värmland.
Det går ganska bra. Enligt bloggportalen finns det 506 bloggar i Karlstad idag. Jag ligger på 23 plats. Idag. Det varierar lite, men jag brukar ligga runt plats 25. Det är ju rätt fina siffror, men jag vill högre. Såklart.
Ett annat mål är att gå om Roockstar.
Roockstar är min vän Marijah som blev kändis på Lunarstorm. Vi gick i samma klass på gymnasiet och har under drygt ett års tid sagt att "Vi måste faktiskt ses snart!". Och det har vi ju aldrig gjort. Bara på hennes jobb eller på stan ibland, och det är väldigt trevligt.
Jag vet inte ens varför, men i bloggens början var det så himla avlägset. Att ha fler läsare än Roockstar liksom, det kändes helt orimligt. Marijah är nämligen i det närmaste en ikon för en hel armé tjejer med lite för mycket kajal. En hel armé. Det är många läsare det...
Men jag närmar mig sakta men säkert. Mest sakta, om sanningen ska fram.
Hur som helst, jag tycker att vi borde kunna komma överens om en deal: Den dagen jag går om Roockstar ska vi ta en fika på stan, Marijah och jag.
Jävlaranamma.
JaaaaAAAAAaaa!
Thingy Things
Saker jag uppenbarligen kände ett enormt behov av runt midnatt:
(Läs: Saker jag uppenbarligen köpte precis innan jag somnade igår:)
- En gul usb hub i form av en mus. Med ögon som lyser när den är inkopplad...
- Riktigt rosa hörlurar
- En fiskformad variant av sladdvinda som passar bra att ha till sina rosa hörurar.
(Läs: Saker jag uppenbarligen köpte precis innan jag somnade igår:)
- En gul usb hub i form av en mus. Med ögon som lyser när den är inkopplad...
- Riktigt rosa hörlurar
- En fiskformad variant av sladdvinda som passar bra att ha till sina rosa hörurar.
Klicka på bilden för att komma till GadgetGirl.se
Office
Jag och Hunken har överträffat oss själva i förträfflighet.
Idag har vi hunnit med att:
- Vakna
( -Jag; stallet mellan 7,30-12,30.
-Han; sova länge och sen tvätta bilen i ungefär fyra förbannade timmar...)
- Bråka
- Hämta bil
- Äta på IKEA
- Köpa bland annat två skrivbord på ovanstående affäääär
- Lämna bil
- Träffa Hunkens bror med familj och (med vår vanliga tur) säkert fått en zillion influensasvin i lungorna
- Bära saker
- Flytta saker
- Bygga bord
- Leka med Tommy
- Äta pannkakor
- Färdigställa nya datarummet
- Chilla och gilla läget i ovanstående rum
Vi är alltså inte bara oroväckande effektiva, vi är både mätta och kreativa också. Det är nämligen helt sanslöst fint i datarummet nu. Helt sanslöst!
Sunny days
Jag tog med mig kameran. Det var ganska längesen nu...
Eftersom Karlstad är mest känd för Sola, har kommunen planterat en hel armé solrosor vid Välkommen-till-Karlstad!-skylten. Tanken är god, utan tvekan.
Vad de inte hade tagit med i beräkningen är ironiskt nog solen. Tack vare solen tittar alla solrosor åt fel håll, så att alla som kommer på motorvägen möts av en hel solrosarmés ryggar.
I think it's funny.
And I think it's pretty.
Eftersom Karlstad är mest känd för Sola, har kommunen planterat en hel armé solrosor vid Välkommen-till-Karlstad!-skylten. Tanken är god, utan tvekan.
Vad de inte hade tagit med i beräkningen är ironiskt nog solen. Tack vare solen tittar alla solrosor åt fel håll, så att alla som kommer på motorvägen möts av en hel solrosarmés ryggar.
I think it's funny.
And I think it's pretty.
I LOVE YOU ALL
Tangentbord
Det här inlägget är helt oredigerat. Jag har altså inte änrat någontng.
Ni måste nämligen upplyas om hur svårt det är att gå från ett komprimerT tangentbord i strolek extra small, till ett i storlek medium.
Tangenetera sitter inte där de ska, jag har svårt att hitta ända till a, s och ä. shiftknappen är på fel ställe, entrnappen är för stor, caps lock ställer till en massa oreda och tangeyena knns völdigt trögs...
Ni kanju gissa hur kul det är att ha en konveration med mig å msn för tillfället. Det lir bäldigt svårt att förstå emellanåt. å anra sifa är det rätt rolgit.
Och det är ju tydligen hmor vi lever för på tvåtusentalet, så jag bjuder på skojigheterna.
Rör inte mitt blod!
Jag ligger i sängen. Har lite måste-somna-snarast-ångest eftersom jag ska upp tidigt i morgon. Stalljour minsann, fina grejer. 07:30 ska jag vara på plats, redo att mata hästar och mocka skit. Åh, vilket underbart lyxliv jag lever. Jag borde producera en dålig tv-serie om mig själv och mitt liv och döpa den till "The Simple Life". Eller vänta nu...
(Just det ja, jag har ju en blogg.)
Hur som helst, jag ligger här i sängen med min lilla, lilla dator och försöker sova för fulla muggar medan jag lyssnar på Hunken som nördar, kidsen som spelar basket på gården (För bövelen! Gå och lägg er! The old lady needs her sleep!) och myggen som surrar. Det där vansinnigt irriterande 'iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii'-ljudet, ni vet? Kinesisk vattentortyr är ingenting jämfört med att behöva ligga och lyssna på en mygga som närmar sig...
Det tog ungefär 12 sekunder innan jag fick nog, hämtade mordvapet och mumlade "Dö din jävel, dö!" för mig själv (och myggan). Jag tände lampan och gick systematiskt igenom sovrummets väggar och tak. Tack och lov är sovrummet väldigt vitt, ingenting kan kamouflera sig här (bortsett från några enstaka isbjörnar, typ). Jag hittade myggan. Och hennes tre kusiner. Jag ropade "Segra eller dö!" och gick till attack. Fick in fullträff efter fullträff, och det var riktigt fint att se dem grillas på gallret... Det blev myggbacon av allihop. Gött.
Jag blir nog inte framröstad årets kompis av svenska myggsällskapet för min heroiska insats, men oj som här ska sovas gott...
Plan B
Det blev Plan B. Föga förvånande.
Soffhångel med Män som hatar kvinnor och popcorn.
Hittills är filmen skitbra och så obehaglig att vi (läs: jag) har tagit en kort nö(r)dpaus för att återhämta oss (mig).
Call
Det mest effektiva sättet att få hem sin man från en fisketur:
Att inte säga B.
Exempel:
"Vi har saker att prata om när du kommer hem."
"Vadå?"
"Du behöver få reda på något om min familj..."
"Hmgh?"
-kort tystnad-
"Jag åker nu."
Fint serru.
Nu ramlar han in i hallen här hemma när som helst.
Att inte säga B.
Exempel:
"Vi har saker att prata om när du kommer hem."
"Vadå?"
"Du behöver få reda på något om min familj..."
"Hmgh?"
-kort tystnad-
"Jag åker nu."
Fint serru.
Nu ramlar han in i hallen här hemma när som helst.
Plan
Flygplan.
Hahaha! Nja, kanske inte. Men i alla fall högt flygande planer:
Plan A:
Middag med Hunken, på restaurang. Mitt förslag är Båten.
Plan B:
Soffhångel, film och en oerhört näringsrik middag i form av... typ kuddfodral och dun, eftersom det är är det enda vi har att äta i soffan. (Om man bortser från en brakmiddag rent kannibaliskt sett)
Plan C:
Installera Photoshop på gamla (nya) datorn, ut och fota, redigera bilder. Äta diverse smulor från tangentbordet, det finns en festmåltid för en hel flock husmöss där nere...
Plan D:
Duscha. Pannkaka. Sova.
Hahaha! Nja, kanske inte. Men i alla fall högt flygande planer:
Plan A:
Middag med Hunken, på restaurang. Mitt förslag är Båten.
Plan B:
Soffhångel, film och en oerhört näringsrik middag i form av... typ kuddfodral och dun, eftersom det är är det enda vi har att äta i soffan. (Om man bortser från en brakmiddag rent kannibaliskt sett)
Plan C:
Installera Photoshop på gamla (nya) datorn, ut och fota, redigera bilder. Äta diverse smulor från tangentbordet, det finns en festmåltid för en hel flock husmöss där nere...
Plan D:
Duscha. Pannkaka. Sova.
Kids
Julia lovar Hunken en strålande start på dagen:
"Jag kommer stå där nere i morgon. Utanför ditt fönster. Och skrika... HAVET ÄR DJUUUPT!"
Hon har för övrigt en helt makalöst stor trut. Bokstavligt talat.
Hon får in ett decilitermått i munnen. På både höjden och bredden.
Det är helt utan like.
Ljuva studer
Och andra stunder.
Till exempel de stunderna då man vill strypa sin sambo tills denne blir violett eftersom han har flyttat/gömt/tvättat/slarvat bort/haft sönder grytvantarna när jag ska ta ut en 225 grader varm paj ur ugnen.
Food
Nu lär min käre far bli nöjd. Han tycker att bloggen fokuserar för mycket på mat och yada yada.
I say: Jaha?
Idag ska jag göra paj.
Kycklingpaj.
Det kommer ta så jäkla låååång tid.
Och jag kommer att spränga köket om det inte blir lika gott som jag vill att det ska bli.
I say: Jaha?
Idag ska jag göra paj.
Kycklingpaj.
Det kommer ta så jäkla låååång tid.
Och jag kommer att spränga köket om det inte blir lika gott som jag vill att det ska bli.
Höhö
It's alive
Moha! I'm having an frankensteinish experience.
Min gamla dator rest sig ur graven och vaknat till liv.
Den hann andas frisk luft i ungefär två timmar innan vi dödade den igen. Hoppsan hejsan. Nu ska den snart vakna till liv för andra gången och om gud vill kommer den att vara totalt nollställd, rensad och helt som ny. Hoppas jag. Men man vet ju aldrig med de där maskinerna...
Den har till och med fått ett jätteplåster (aka laptopdekor), så den borde bara tacka för uppmärksamheten och nyanställningen och gilla läget. Herregud, den har ju varit ledig sen i maj. Den borde inte vilja något annat än att suga på sladden och jobba hårt.
I wish.
Dream on...
IQ
Jag har under den senaste halvtimme letat efter min gamla datorladdare som en vilsen själ letar efter ljuset i tunneln. Jag har letat i skåp och lådor och på hyllor och i garderoben och i köket och mitt svarta hål (aka lådhurtsen, den sväljer allt) och jag har inte hittat den någonstans.
Förrän just precis nu.
Blir ni förvånade om jag säger att den gamla datorladdaren, som jag inte har använt sen i maj, sitter i grenkontakten under skrivbordet, ipluggad och redo att tjäna..?
Ingen?
Ingen som är ens litelite förvånad?
Nähä.
Inte jag heller, när jag tänker efter.
Förrän just precis nu.
Blir ni förvånade om jag säger att den gamla datorladdaren, som jag inte har använt sen i maj, sitter i grenkontakten under skrivbordet, ipluggad och redo att tjäna..?
Ingen?
Ingen som är ens litelite förvånad?
Nähä.
Inte jag heller, när jag tänker efter.
AHA!
Jag har köpt en brödrost.
En helt vanlig, tråkig vit. Ingen Hello Kitty, inga blommor, inget rosa. Bara vanlig, till Hunkens stor lycka. Till Hunkens stora förtret är den bara gjord för två brödskivor.
- Veeem rostar bara två smörgåsar? VEM!? frågade han i falsett.
- Du gör, svarade jag bestämt.
Som om en brödrost inte vore nog råkade jag dessutom köpa ett strykjärn. Jag tror inte att jag känner någon annan som har lyckats impulsköpa ett strykjärn. Det var ju fint i alla fall.
Och det garanterade bra glid.
Man tackar.
Och, som om inte en brödrost och ett strykjärn vore nog, så har jag varit på Willys och nästan sprängt butiken på grund av katastroflånga köer. Snabb lösning: självscanningskort. Fixat och klart.
Ni kan skicka checken med de vuxenpoäng jag har att inkassera på posten.
Roast and Toast
Sedär.
Nu har jag kommit till den punkten i mitt liv då jag gör i princip vad som helst för en ny brödrost.
Kosta vad det kosta vill. I'm getting it.
Men först ska jag och Doris till das bokhusbiblioteket...
Nu har jag kommit till den punkten i mitt liv då jag gör i princip vad som helst för en ny brödrost.
Kosta vad det kosta vill. I'm getting it.
Men först ska jag och Doris till das bokhusbiblioteket...
Väck en död
Inatt drömde jag att jag använde min andra dator.
Ingen dum idé där, lillhjärnan.
The dead will rise!
MOHAHAHAHA!
Jag ska bara lokalisera laddaren och leta upp datorn och övertala Hunken att bistå med första hjälpen och köpa laptopdekor och lite sånt först...
Men jag lovar, the dead will rise any day now...!
(Mohahahaaaa!)
Say Hello
Gött.
Soffläge med te, mango och Fråga Olle. Bare pörr idag. Fint.
För er som inte gillar pörr lika mycket som jag gör (herregud, det låter ju verkligen bra det här) så kan jag skriva en lista över prima hälsningsfraser:
Hej hopp slempropp!
Hej hopp kretslopp!
Hej hopp sockertopp!
Hej hopp överkropp!
Hej hopp fetknopp!
Hej hopp mespropp!
Hej hopp tekopp!
Hej hopp driftstopp!
Hej hopp hiphop!
Hej hopp kvinnokropp!
Hej hopp rosenknopp!
Hej hopp indiepop!
Hej hopp hängsnopp!
Äsch då, det var så lite så. Inget att tacka för inte.
Ta en kaka till.
(Nämnde jag förresten att jag är rätt hög på allergimedicin?)
Antifjanti
Jag lovar att blogga en annan gång, när jag inte är hög på antihistiamin (i flytande form, pillerform och sprayform) och gruvligt sugen på te.
Jag måste erkänna en sak...
... det är nämligen såhär, att ibland när jag och Hunken går och lägger oss, så somnar han inom loppet av 20 sekunder. Ungefär.
Och då ligger jag bakom hans rygg och älskar nästan sönder honom. Sängen, rummet, huset, Karlstad, Värmland, Sverige eller ens hela världen är inte tillräckligt stor att rymma all min kärlek till den där sovande mannen.
Som är alldelens varm och fridfull och väldoftande.
Som är finast av allt.
Som är min.
Jag ligger där bakom hans rygg och luktar på honom och försöker att somna. Och det går ju givetvis inte. Så då börjar jag formulera ord och meningar och verser, försöker hitta ord som rimmar och lägger ner massor av tid åt att få en bra rytm i ordflödet. I poesin. För det är poesi jag ligger och skapar i sängen medan han sover.
Och sen somnar jag.
Och när jag vaknar kommer jag inte ihåg någonting.
Typiskt mig.
Jag kommer nämligen inte ihåg saker som jag inte skriver ner.
Now you know it.
Och då ligger jag bakom hans rygg och älskar nästan sönder honom. Sängen, rummet, huset, Karlstad, Värmland, Sverige eller ens hela världen är inte tillräckligt stor att rymma all min kärlek till den där sovande mannen.
Som är alldelens varm och fridfull och väldoftande.
Som är finast av allt.
Som är min.
Jag ligger där bakom hans rygg och luktar på honom och försöker att somna. Och det går ju givetvis inte. Så då börjar jag formulera ord och meningar och verser, försöker hitta ord som rimmar och lägger ner massor av tid åt att få en bra rytm i ordflödet. I poesin. För det är poesi jag ligger och skapar i sängen medan han sover.
Och sen somnar jag.
Och när jag vaknar kommer jag inte ihåg någonting.
Typiskt mig.
Jag kommer nämligen inte ihåg saker som jag inte skriver ner.
Now you know it.
Jättenajs bajs typ
De där nysningarna jag skrev om i förra inlägget, ni vet?
It got worse, skulle man kunna säga.
Det har runnit ur mitt vänstra öga och min vänstra näsborre sen strax efter lunch. Jag har varit tvungen att sätta en propp i hålet, det är endast då det blir bättre.
Jag ser inte klok ut.
Om sanningen ska fram så känner jag mig inte så klok heller...
Hunken har varit världens bästa boyfriend och köpt massor av frukt och vitaminer. Och glass.
I love Hunken.
Och glass...
Dessutom är det Sweet Home Alabama på fumfan just nu, så soffläget är faktiskt riktigt uthärdigt än så länge.
It got worse, skulle man kunna säga.
Det har runnit ur mitt vänstra öga och min vänstra näsborre sen strax efter lunch. Jag har varit tvungen att sätta en propp i hålet, det är endast då det blir bättre.
Jag ser inte klok ut.
Om sanningen ska fram så känner jag mig inte så klok heller...
Hunken har varit världens bästa boyfriend och köpt massor av frukt och vitaminer. Och glass.
I love Hunken.
Och glass...
Dessutom är det Sweet Home Alabama på fumfan just nu, så soffläget är faktiskt riktigt uthärdigt än så länge.
Stålande humör, söt mössa på:
Tio timmar senare ser jag ut som renen Rudolf på en riktigt, riktigt dålig dag:
Pigs
Nu har jag haft en nysattack i över 40 minuter (!!!).
Min vänstra näsborre är oerhört irriterad och det fullkomligen sprutar tårar ur min ögon. Det är för tusan jobbigt att andas eftersom kroppen vill nysa så fort näsan hävdar sin existens (andningsorgan liksom, hallå?). Om jag fortsätter snora och grina på det här sättet kommer jag att drabbas av uttorkning any minute now...
Förresten!
Kan det vara något annat än svininfluensa när det börjar i trynet?
Uuuuuh.
Poly
Igår rensade jag en zillion trattkantareller.
Nu ligger de i frysen och fryser. Det känns som en bra hämnd.
Idag vaknade jag och tänkte "Hmm... om man kanske skulle ta och sy något..."
Vem är jag egentligen?
Tro, Hopp och Kärlek
Nu har jag precis kommit hem från ett möte på Idrottens Hus. (Ni vet, det stora huset där sporten bor. Typ.) Vi har ägnat tre timmer åt att diskutera laghoppning, stilhoppning, ponnyhoppning, jokerhoppning, hästhoppning, tidshoppning, uttbyteshoppning, terränghoppning och kaninhoppning.
Okey, ingen kaninhoppning. Men det var inte långt ifrån.
Ridsporten är så organiserad att det nästan är lite läskigt. Det finns nog ingen annan sport i Sverige som är så organiserad och strukturerad som ridsporten. Vi är bäst, hel enkelt, och jag är stolt över min religion. Jag är dessutom väldigt glad av världens finaste Jessica lyckades undvika döden med humorn i behåll och några stygn på hakan. Tävlingarna hade inte varit samma grej utan henne.
Hur som helst har vi bollat helt fantastiskt bra idéer och det känns så jäkla bra att jag drillar mina ponnytjejer på helt rätt sätt, fokuserar på helt rätt saker och får fram ett tänk hos dem som bara är rätt.
Jag förväntar mig minst en guldstjärna för det arbetet.
Sedär. Nu har jag öst tillräckligt mycket beröm över själv, så nu ska jag ladda upp en massa positiv energi inför mötet med ungdomssektionen i morgon.
Jajamen!
Tänk framåt!
Tänk positivt!
Är ni redo?!
Klara!
Färdiga!
Zzzz...
%#¤£}@!!
Fin start på veckan serru:
Indianer i kanoten.
K
U
K
Nu ska jag gå och dö en stund.
Indianer i kanoten.
K
U
K
Nu ska jag gå och dö en stund.
För att jag är en husalf
Det är jag och Dobby helt enkelt. Ett lag för sig.
Se så vackert:
Dagens husalfsysslor:
Jag har sytt gardiner.
De finaste i stan.
Och så har jag köpt blommor och krukor och gjort fint.
Och så har jag torkat köksgolvet med mina byxor, som ett resultat av gardinskapandet.
Och så ska jag rensa många, många liter svamp, sponsrade av mina svärföräldrar. Och inte vilka svampar som helst, utan de största svamparna i modern tid. De måste vara genmanipulerade.
Bildbevis:
Se så liten och rädd enkronan ser ut bredvid ett stycke Kantarellus Monstrus Giganticus...
I spy
Hahahaha.
Google Analytics är genialt och underbart.
Underhållningsvärdet är verkligen skyhögt..!
Kartan är helt klart roligast. Idag kan jag bland annat redovisa tre norrmän, två gäster från USA, en gotlänning, fyrtio Karlstadbor... Hej on you!
Jag trodde faktiskt att alla, eller i alla fall nästan alla, som läste min blogg var värmlänningar. Fel fel fel. Inte ens hälften är värmlänningar.
Mihihihi! Det här är så spännande att jag måste sova på saken.
Hejdå macken, ses i mörn.
Google Analytics är genialt och underbart.
Underhållningsvärdet är verkligen skyhögt..!
Kartan är helt klart roligast. Idag kan jag bland annat redovisa tre norrmän, två gäster från USA, en gotlänning, fyrtio Karlstadbor... Hej on you!
Jag trodde faktiskt att alla, eller i alla fall nästan alla, som läste min blogg var värmlänningar. Fel fel fel. Inte ens hälften är värmlänningar.
Mihihihi! Det här är så spännande att jag måste sova på saken.
Hejdå macken, ses i mörn.
Nothlanders
Sedär.
Tre och en halv norrlänning har klivit ut ur garderoben idag.
Fint.
Om 9 minuter får jag reda på nya roliga siffror och nummer ;)
True Bloody Horror Movie
Jag ser på True Blood.
Andra säsongen.
Jag och Hunken har tillbringat en ganska stor del av helgen i horisontellt läge. Maraton, skulle man nog kunna säga. Nu vill jag inget hellre än att eländet ska ta slut. Det blir bara sjukare och sjukare. På ett riktigt vidrigt sätt. Vidriga vidrigheter. Det gick från snälla vampyrer och shifters, till djävulsdemoner och klumpesnusk; Yankee edition. Bläh.
Frustration, frustration.
Jag vill bara se sista avsnittet och gå vidare med mitt liv.
Dessvärre vet jag ju att det kommer minst en säsong till. Och att Skarsgårds snygga (bleka) vikingvampyrrumpa kommer att vara där... Hurray, hurray, that made my day. Frågan är bara om den är värd resten av eländet...
And fyi: God's got horns!
Black or white
Lalalalalalaaa,
det är så himla braaaa.
Jag ska sy gardiner,
så att köksfönsterna blir finer.
Det ska sys minsann. Jag har köpt tyg idag, och i morgon ska det sys. Jag är så himla laddad inför den här systunden. Peppad peppad peppad. Och lite rädd.
Men mest tacksam: Thank God for IKEA - Flera meter för 100 spänn.
Gissa vilken färg..!
Ledtråd.
Herreguder, lilla luder. Jag måste vara ett geni som ber er gissa färg OCH lämnar en ledtråd, när det praktiskt taget står svart på vitt (höhö) i rubriken.
GENI!
Namn: Lisa
Ort: Karlstad
Yrke: Raketingenjör
Nu ska jag gå och skämmas ihjäl i soffan en stund.
Adjö!
I can se you
Hihihi, det här är så spännande!
Jag kan se er.
Vart ni kommer från och hur länge ni är här.
Du från Karlshamn till exempel, visste du att du är den enda som bor i Karlshamn som läser min blogg? Du är vacker och unik. I love you. Bring your friends, spread the word.
För övrigt finns det inte en enda Norrlänning som läser min blogg.
Om man drar ett streck över Karlstad, Örebro och Stockholm så blir det gränslinjen för mina läsare. Inte en endaste lus ovanför det strecket har läst min blogg på sistone (läs; sen igår). Första Norrlandsbosatta läsaren får en kaka och en kärlekshälsning.
Vi kanske skulle kunna ha en tävling?
Finn en Norrlänning, eller nåt.
Hahaha. Fan va kul.
Let's do that.
Kan ni lura hit en norrlänning får ni evig ära och berömmelse.
Bring it on!
Och om Sara vinner så vet jag att hon har fuskat.
Men å andra sidan - i krig och kärlek är allt tillåtet.
Men å andra sidan - i krig och kärlek är allt tillåtet.
Lovely
Himmel, ikväll är jag så kär i Hunken att jag nästan blir irriterad på mig själv.
Och då tål jag en hel del...
Det är så fint.
Hela det där konceptet med evig kärlek.
Jag gillert.
Redovisning
Sedär.
Alive and kicking!
Idag har jag för första gången i mitt liv verkligen lockats av tanken att 'råka' sparka folk på hälsenorna. Hårt som satan. Alternativt använt ett paraply som grisfösare och petat folk hårt i ryggen och sidan med den spetsiga änden. Åh, vilken upplevelse! Härligt härligt!
Tack vare ett gäng färgglada munkar lyckades jag och Hunken vandra runt på marknaden i nästan två innan vi blev riktigt folkilskna. Jag är uppriktigt imponerad, det är mitt personliga rekord.
Förutom lite violhonung och fjorton par strumpor (100 spänn! Prisa gud!) fann vi dessutom:
Efter att ha ropat MAYDAY tillräckligt högt kom Hunkens mor och bror och hämtade oss. Fint serru. Vi åkte till deras stuga (läs; koloni) där jag fick plocka kantareller och vila. Och vansinnigt mycket Wasa Sandwich. Nu vet jag vad som kommer bli höstens akutmat.
Prima liv!
Tralalalalaaaa
Nu ska jaaaag till Filipstaaaad.
Det är ju marknad där, och marknaden har en egen hemsida. Kanske den fulaste jag någonsin sett, men ändå. Jag är imponerad. Och uppriktigt förvånad.
Hur som helst:
Jag har kjol på mig.
Now you know it.
FYI
JÄVLAR VAD DET REGNAR!
Helt skoningslöst.
Jag måste investera i ett par gummistövlar och ett redigt paraply innan jag dör som en daggmask i sitt vattenfyllda jordhål. Det är ju helt osannolikt mycket vatten som öser ner. Det är ju inte ens droppar, det är strålar av regn som landar i Karlstad. Hundratusenmiljoner öldrickande pojkänglar kissar ner på min kommun. SÅ mycket regnar det.
Stackars Sahara. Snacka om att vara på fel plats vid rätt tillfälle.
Jag måste investera i ett par gummistövlar och ett redigt paraply innan jag dör som en daggmask i sitt vattenfyllda jordhål. Det är ju helt osannolikt mycket vatten som öser ner. Det är ju inte ens droppar, det är strålar av regn som landar i Karlstad. Hundratusenmiljoner öldrickande pojkänglar kissar ner på min kommun. SÅ mycket regnar det.
Stackars Sahara. Snacka om att vara på fel plats vid rätt tillfälle.
Riktigt Blod
- Jag har en bestämd teori om hur det kommer att sluta, sa Hunken nyss. Han ser på True Blood. På grund av ett litet, litet, minilitet missförstånd råkade jag se hela säsong ett på egen hand. Han blev lite -ehm- sur för det.
- Hur då? frågar jag. En autentisk fråga.
- Det säger jag inte..! svarar han, med rädsla för att jag ska avslöja något om vad som komma skall.
- Jag lovar inte att säga något. Jag ska inte ens reagera! säger jag och skärmar av mitt ansikte med ena handen för att han inte jag inte ska råka avslöja något med ett ansiktsuttryck, en rynkad panna eller ett lurigt leende.
- Närru! Jag kommer att känna hur du reagerar..! svarar Hunken bestämt.
Damn.
Han känner mig allt för väl.
Here comes the night
Kvällsstund har guld i mund, bokstavligt talat.
Här sitter jag med mysisbrallorna i högsta hugg och slösurfar, älskar Hunken, andas djupt och äter lyxigaste lyxmaten; Trattkantarellsmörgås med smörstekta trattkantareller som fortfarande är varma. Som jag inte ens har behövt att rensa själv. Jag tror inte att det blir mycket lyxigare än så.
Så... Ikväll tänker jag på Busan som inte bara är världens bästa kollega, min enda klarröda sossevän och den finaste samen i skoghall - hon är dessutom den som förser mig med svamp.
Jag är dig evigt tacksam för allt detta.
Dra på trissor!
Jävlaranamma.
Ja, jag förstår att ni är chockade.
Jag är själv förvånad.
Ut med gamla gula. Badrummet är skinande rent och när det har torkat ska det nya röda in.
Fint serru.
Vadan denna plötsliga galenskap?
Har jag kanske fått en hjärnblödning?
Nja.
Det kan eventuellt ha något att göra med att Hunken och jag ska till Filipstad (Marknad! Grillade majskolvar! Tivoli! Sockervadd! Misfits utrustade med paraplyer! VM i slow-walking! Fulla fjortisar! Hurray!) i morgon, och jag vet att det kommer bli myyyycket enklare att få ut vagnen ur hans arsle (ha ha ha) om det är rent och snyggt här hemma.
Hunken fungerar nämligen som en gnällig moster när det kommer till städning (och när jag tänker efter; allt annat också); Först tråkigt - sen roligt.
Inget vinnande koncept om ni frågar mig.
Jag föredrar först roligt - sen roligare.
Saab Ad - Absolutely Brilliant
Smart rubrik där, Lisa. Snyggt gjort.
For my smart readers: Akronym!
For my stupid readers: Det blir liksom SAAB.
Nummer ett på listan över skitbra TV-reklam som jag verkligen önskar att jag hade skrivit manuset till - 2009 är SAABs nya reklam. Det är så snyggt att jag blir alldeles pirrig och förtjust och uppspelt.
For my smart readers: Akronym!
For my stupid readers: Det blir liksom SAAB.
Nummer ett på listan över skitbra TV-reklam som jag verkligen önskar att jag hade skrivit manuset till - 2009 är SAABs nya reklam. Det är så snyggt att jag blir alldeles pirrig och förtjust och uppspelt.
Dagens fail och puls
Jag och Elli var på IKEA en stund idag.
Vi hade fullt upp med att lägga band på oss. När vi fikade (väldigt lite, med banden på) fick vi syn på helt sensationella festligheter:
Vidare diskuterade konditionsträning, eller snarare bristen på just detta.
Elli hade googlat "Bra kondition snabbt" och insett att man måste görat the hard way. Ingen av oss är något stort fan av the hard way, eller ens minilitet fan för den delen. Hon hade också läst att man bör ha höjd puls i över 45 minuter för att konditionen ska förbättras. Jag fick en helt och hållet stålande idé:
Det är ju för tusan bara att sätta sig bekvämt i soffan och se på skräckfilm. Garanterat höjd puls i drygt en timme. Fatta vilken bra träning för musklerna och blodet och syreupptagningen och allt det där andra man får bättre kondis av..! Det är ju tamejtusan helt fantastiskt.
Plan B:
Motion i allt för höga hastigheter, under allt för lång tid.
Nationalencyklopedien
Hoho, jag känner redan hur hjärncellerna trimmas där inne.
Jag har investerat i rejäl, klassisk, inbunden kunskap.
Lite impulsivt kan tänkas, men jag misstänker att det är det hittills bästa impulsköp jag någonsin sagt "Jamenvafanvarförinte?" till.
Och eftersom jag är en mycket generös människa som gillar att umgås med intellectual equals, så tipsar jag om det här fantastiska erbjudandet som DN har att erbjuda: Tips!
79 spänn. Per bok. 2300 g kunskap. Per bok. Bara kilopriset är ett fynd.
Det är för örvigt ungefär en tiondel av vad man får betala på till exempel Adlibris och Bokus.
FYND!
KÖP!
NU!
KÖP!
NU!
Att sova och sånt
Jag har slutat att använda mig av en väckarklocka.
Det är lite skumt och annourlunda, efter att ha varit en slav under alarmsignalen i ungefär 15 år. Men för några veckor sen insåg jag att väckarklockan bara är en väldigt störande detalj i min vardag, eftersom jag alltid vaknar före den ändå.
Och sen blir det ett jäkla liv och tutande efter någon halvtimme när alarmet drar ingång och jag inte kan hitta mobilen, och signalerna bara blir högre och högre och jag blir galen och vansinnig och helst av allt bara vill förstöra den, döda den, slå den, dränka den...
Inte så harmoniskt direkt.
Då är det bättre att långsamt vakna av sig själv klockan tjugo över åtta, rulla ur sängen, gå på toa, borsta tänderna och uppdatera sig om vad som har hänt i min del av internet över natten (det vill säga inkomna kommentarer, DN.se, elli.nu, facebook, mailen och Bukefalos) och planera min frukost. Så himla mycket bättre start på dagen.
Och jag vill gärna tro att man får precis så mycket sömn som man behöver om man får vakna när man vaknar. Det innebär att jag, kroppen och lillhjärnan verkligen behöver minst nio timmars sömn varje natt, vilket känns väldigt rimligt med tanke på återhämtning, vila och sånt.
Så himla bra.
Jag är tjugotre år gammal och får sova precis så länge jag behöver, trots att jag är student, anställd på ett jätteföretag och hästägare.
Så himla bra.
Jag är så himla bra.
Och harmonisk på morgonen.
Och jättehungrig..!
På tal om klockor har vi stans största klocka i köket.
På riktigt.
Kolla själv.
GÖTT!
Jag äter gröt.
Tomtegröt.
Men väldigt mycket socker och väldigt lite mjölk.
Å det är (på ren värmländska) så väldans gôôrgött att jag nästan upphör att existera i den här jordbunda kroppen och svävar fritt mot paradiset varje gång jag slevar in en ny sked i munnen.
GÖTT!
Feg-Elli
Man skulle kunna se det här som en avancerad form av gästbloggning.
Bebis
Åh, ljuva ljuvhet, tack för att jag har en bra, arbetslös vän att leka med på mina lediga dagar. Som har bra värderingar och åsikter, som man kan nörda med helt obegränsat och som dessutom har en skitsnygg blogg nu för tiden..!
Thank you for Elli.
Jag moppade in till stan, besteg trapp Everest och slog mig ner i Ellis soffa. Vi hade kvalitetsumgänge i soffan en stund, och sen intog vi Karlstads centrum. Efter hela 13 minuters intensivshopping kunde jag pricka av 50% av grejerna på listan, det vill säga hela två saker.
Vi umgicks med Ellis brorsa, vinkade på Marijah och träffade Ellis lillasyster med tillhörande bebis.Och ja, det där skaffa-bebiskonceptet känns rätt fint.
Särskilt när bebisskaffandet sker på behörigt avstånd.
Jag har verkligen ingen skam i kroppen, så jag intervjuade den nyblivna mamman fullkomligt och helt ogenerat om alla läskiga detaljer som har med bebisankomster att göra. Sen begrundade jag informationen med skräckblandad förtjusning och tänkte "Well what the hell" (ja, på engelska) och kände varken längtan eller avsmak. Jag undrar vad det betyder... Ingen bebisankomst inom överskådlig framtid, antagligen.
Fast han hade väldigt mjuka kinder... Det hade han.
Ingelie, Claes Niffe Tony, Elli.
Fint serru.
Blue jeans
Nu ska jag dra på mig mina jeans och moppa in till stan.
To do:
Klocka, stor
Kakeldekor, svart
Lampspaning, nice
Gardininspiration, suck
Någon som vill träffas?
Elli?
Doctor Doctor #2
Jomentackar. Rena rama julafton:
Remiss till CSK.
Centralsjukhuset i Karlstad.
Det du!
Jag namedroppade Annas pappa.
Jag vet inte om det var bra eller dåligt, och jag vet inte ens varför jag gjorde det.
Hoppas att det är okey i alla fall...
Hur som helst, CSK. Där har jag bara varit en gång förut, efter att jag krockade i mars förra året. Jag minns en läkare som egentligen var kirurg, men som tjänade lite extra stålar som grekisk gud i Olympen. Stavros minsann. Han är nog lite för snygg för att vara urolog, dock.
Men, jag har hört att hoppet är det sista som överger människan...
Mari-ie
Om en och halv timme sitter jag i en bil som jag aldrig har suttit i förut, på väg till en stad där jag har tillbringat ungefär 7000 dagar av mitt liv.
Där ska vi träffa Marie. Min Mim.
Och Moonlight.
En av mina ponnytjejer behöver en ny ponny. Och det är där Moonlight och Marie kommer in i bilden. Det är en fin bild, för övrigt. Nästan lika fin som den här sången:
Hahahahaha..!
Löjlig dikt
Jag äter frukostfrallor,
fem för tjugo på ICA Kärnan.
Det kommer mjöl på mina brallor
och jag tror att jag har tappat hjärnan...
Jag har nämligen lite mjöl på handen
och nu även på datorns tangentbord
-Det var ju inte så smart, sa den heliga anden,
och jag känner mig lite bortgjord
Jag vet ju att datorn inte mår bra av mjöl,
den går säkert sönder ganska fort
Och sen måste jag muta Hunken med öl,
när han får reda på vad jag har gjort...
Det här var ju kanske inte så smart.
(Fast det visste jag ju redan innan...)
Och det är ju ganska uppenbart
att det är jag som är klantkvinnan
fem för tjugo på ICA Kärnan.
Det kommer mjöl på mina brallor
och jag tror att jag har tappat hjärnan...
Jag har nämligen lite mjöl på handen
och nu även på datorns tangentbord
-Det var ju inte så smart, sa den heliga anden,
och jag känner mig lite bortgjord
Jag vet ju att datorn inte mår bra av mjöl,
den går säkert sönder ganska fort
Och sen måste jag muta Hunken med öl,
när han får reda på vad jag har gjort...
Det här var ju kanske inte så smart.
(Fast det visste jag ju redan innan...)
Och det är ju ganska uppenbart
att det är jag som är klantkvinnan
Ord och inga visor:
Det är helt sant, jag har råkat mjöla ner tangentbordet. Och det är ju kaske inte det smartaste jag har gjort den här veckan...
Å andra sidan var det ett väldigt gott bröd.
DoctorDoctor
Jag ska till doktorn!
Mina njurar och rör ska få sig en omgång, hoppas jag.
För att doktorn inte ska kunna säga "Hmm... det ser ju normalt ut det här..." och sen ge mig en penicillinkur och tro att jag kan nöja mig med det, så kommer jag att köra moped till sjukhuset med väl särade ben. Fritt blås, så att säga. Det borde minsann reta upp min urinvägsinfektion... Mohahahaha!
Skämt å sido, jag hoppas verkligen att vi ska kunna gå till botten med det här. Jag har kissat svid i 20 år. Nu får det vara nog. Jag har ju faktiskt tänkt att bli gravid och föda barn och leva ett långt och lyckligt liv, utan att vara totalt inkontinent förrän jag är typ 87 år gammal och så senil att det kvittar i vilket fall...
Mina njurar och rör ska få sig en omgång, hoppas jag.
För att doktorn inte ska kunna säga "Hmm... det ser ju normalt ut det här..." och sen ge mig en penicillinkur och tro att jag kan nöja mig med det, så kommer jag att köra moped till sjukhuset med väl särade ben. Fritt blås, så att säga. Det borde minsann reta upp min urinvägsinfektion... Mohahahaha!
Skämt å sido, jag hoppas verkligen att vi ska kunna gå till botten med det här. Jag har kissat svid i 20 år. Nu får det vara nog. Jag har ju faktiskt tänkt att bli gravid och föda barn och leva ett långt och lyckligt liv, utan att vara totalt inkontinent förrän jag är typ 87 år gammal och så senil att det kvittar i vilket fall...
Förresten!
Är det inte intressant att läsa om mina urinvägar så säg?
Auf wiedersehen, wienerschnitzels!
Är det inte intressant att läsa om mina urinvägar så säg?
Auf wiedersehen, wienerschnitzels!