Aktuell Rapport
Första kursstarten var Språk i samhället, en kurs om språksociologi. Den går som fristående kurs, men är en del av lärarprogrammet för de som utbildar sig till lärare i svenska.
Efter typ 100 punkter information, presentation och en gruppuppgift är det ändå bara två saker som har fastnat i mitt huvud:
1. Vi får inte referera till Wikipedia. Utanför informationsprogrammet finns tydligen en bister och ganska sjuk värld fylld av misstro. Jag tänkte protestera, men insåg att jag troligtvis var den enda i klassrummet med brinnande intresse och fascination för sociala medier och konsten att dela med sig.
2. Efter en blick på tavlan när grupperna redovisat sina punkter kan jag utan tvekan konstatera att läraryrket inte riktigt är min likör. Jisses vad de måste ha tränat upp sina tavelskrivarskills...! Eller så är en tydlig handstil ett grundläggande krav för att ens komma in på lärarlinjen.
Best buy

Och ja, det luktar Fanta.
Och ja, det smakar även lite apelsin.
Och ja, det fanns även CocaCola och Fanta Exotic.
Och ja, jag tänker givetvis avslöja vart jag har köpt det. På Kappahl, serru. För 25 spänn.
På en skala 1-10
Hur nördigt är det att ens ha en skolväska, när man går på universitetet?
Idag börjar min termin!
Hurray!

Kakigt värre
Uppdatering:
Nu på morgonen, när kakorna har legat framme hela natten, är de mycket godare!

Så... Vi åkte till ica på Skoghall.
Och de hade kakdeg på tub..!
Och sen bakade vi dem.
And it was just not as good.
Såklart.
Hur ofta är egentligen själva kakan godare än degen? (Ingen regel utan undantag: Subways kakor. Himmel!)
Hur som helst, här kommer en sammanfattning:
Storlek: Oj, vilken liten förpackning! Det räckte till tio kakskivor, och då gjorde vi dem ändå lite smalare än de skulle vara.
Smak: Degen är god! Söt och fet och kladdig. Kakorna är inte lika goda.
Pris: 39 spänn. Dyrt. Inte hutlöst, men helt klart väl tilltaget. Det är egentligen inte värt pengarna.
Sammanfattning: Baka egna kakor. Eller ät deg.
OMFG!
KAKDEG på TUB!
Precis som in the US of A.
Kan ni förstå hur exalterad man (jag) kan bli?
Kan ni ana att jag är på väg ut till bilen in this exact moment?
Yes, I am!
Uppdaterar senare!
So cool at school
Vi har fikat och dödat getingar och skvallrat och nördat och varit lagom materiella och träffat världens bästa classmates.
Jag är ungefär så redo man kan bli för skolan.
Det fattas en bra skolväska, men de hade riktigt snygga på Stadium för ynka 99 spänn. Jag slår nog till på en sån.

From the top:
Randigt pennskrin med pennor i.
Klarblå och jättefin burkask av samma modell som glasögonfodral
Rosa börs i konstläder
USB-minnen i fina färger
Älskade internet
Min tjusiga, bruna Filofax med smakfull inredning
M (får representera politiken)
Fina anteckningsböcker från whitelines
Ett extrafint passfodral
Lillhjärnan- min USB-hårddisk (som inte syns, eftersom den är svart)
(Har ni förstått hur roligt jag tycker att det är med terminsstarter? Hahaha.)
Moby Dick och de andra valarna
Vi diskuterar val och politik i soffan ikväll.
Josefin briljerar:
"De gröna, med paraplyet..!"
"Miljöpartiet? De har en maskros..."
"Där ser ni! Jag är inte ett dugg insatt!"
Några sekunder senare:
"Det ser ut som paraply..."
Merry Christmas?
Som de äkta makar vi är har vi två familjer att slitas mellan.
För två år sen firade vi jul i New York (med min familj) och förra året firade vi jul i Steninge (med min familj). I år är vi bjudna att fira jul på Selma spa i Sunne (med min familj).
Ni förstår krisen?
Som tur är, så är min familj inte så helt jättenoga med hela 24 december-grejen. Vi firar helst jul när det passar oss. I det här fallet passar det oss att fira jul den 18 december. Helt perfekt. Då kan vi alltså fira julafton med Hunkens familj.
Krisen avblåst.
Först år 2012 (när världen ska gå under) är julen lika ledig som den, enligt Herr H, bör vara.
Och enligt mig?
Äh.
Mina gener har ju gjort så att det här med datum inte är så jättenoga. Och ledigt är ju inte så kul alla gånger.
Kocko!


Finaste Norpan..!
Jag har typ 100 olika kamerafunktioner och filter och gud vet allt på en av fotoapparna i min nya, fantastiska telefon. Jag hittade några favoriter före helgen, men har redan glömt bort vilka de var...
Dracula
Just nu lyssnar jag på Dracula, den första boken vi ska läsa i Vampyrkursen som börjar på onsdag.
Och den är skitbra!
Tappraste hunden i stan
Där träffade vi Tingeling (Billys halvsyrra) och hennes människor; Maj-Britt och Gösta. Vi slog oss ihop och höll modet uppe medan utstod skyfall efter skyfall och ihållande regn tillsammans. Utan dem hade jag och Billy gett upp innan vi ens börjat, eftersom risken för att möta döden genom drunkning var väldigt påtaglig.
Det har nämligen ösregnat hela dagen.
Tills nu.
Nu skiner solen.
Bara för att jag precis har kommit upp ur badkaret och som bäst håller på att återgå till mänsklig skepnad. Såklart.
Och hur har det gått då?
Jovars, förutom köld- och fuktskador på oss homo sapiens har det gått såhär:

VBB fick HP och BIR, och åkte (simmade) ut i finalen, efter FEM timmars blöt väntan.
Billy har än en gång bevisat att han är Världens Bästa Billy, han har varit pigg och glad och tapprast av de tappra hela dagen. Han har stått fint, och gått fint, och visat sina tänder och retat Tingeling och hälsat på nya hundar och inte protesterat mot någonting på hela dagen. (Visserligen väl mutad med ost och korv, men ändå - Duktig kille!
Här är domarens utlåtande:
Välutvecklad 10 månaders hanvalp. Bra huvud och uttryck. God hals, fin överlinje, välutvecklad bröstkorg, välvinklad front, bra benstomme, välmusklad. Rör sig fint från sidan. Välvisad.
Uppfödar-Ingela hade varit tvärförtjust om hon hade sett oss.)
Förberedelse är a och o
Vi är ju trots allt anmälda och har betalat och hunden har ju inte hud som en padda längre - så varför inte?
Så den senaste halvtimmen har vi klippt klor, satt på utställningskopplet, gått fint och stått någorlunda rakryggade på bordet (nåja, strykbrädan).
Billy är med på noterna.
Billy är nämligen med på vad som helst om man mutar med ost.

Och nu ba: Är klockan HALV ETT!?
Vi ska ju vara på Lillerud strax efter kl 8.
Och Billy som är så petnoga med skönhetssömnen...
Jodå. Vi myser.

The technicolor phase
I love it, i love it, i love it, i love it!
Min telefon är finare än din telefon.
Och så låter den fint när det ringer:
Stackars Billy! #3
Hurray!
Inte så knottrig hund!
Wonderful!
¿Barcelona?
Barcelona!
Resan bokad, betald och typ genomtänkt.
Och livet då?
Kunde inte vara bättre..!
What I've done
Jag lämnade in min pajade mobil till The Phone House idag.
"Vi hör av oss om fyra veckor!"
Jo men tjenare.
Fem minuter senare hade jag köpt en ny mobil.
Den är så fin att jag blir alldeles varm inombords när jag ser den.

Stackars Billy! #2
Hur som helst, här är planen:
- Veterinären vill inte gärna använda kortison i någon form eftersom Billy är så liten.
- Det finns en klåddämpande salva som heter Viatop som vi borde köpa och smörja på de värsta betten.
- Vi kan fortsätta bada honom, men eftersom klorhexidinschampo är ganska starkt, så bör vi köpa något annat med typ havre eller aloe vera i.
- Så länge allmäntillståndet inte försämras behöver vi inte åka in.
På schemat står en promenad med Ida och Jissa, och en tur till den närmaste veterinärkliniken för inköp av salva och schampo. Den ligger hela 8 minuters promenad hemifrån. (Ytterligare en bra sak med att bo på Gruvlyckan!)
Stackars Billy!
De for runt som galningar på ett gärde i Väse.
Det gjorde även tusen rabiata mördarmyggor.
Billy är helt knottrig!
Från nosen och till svanstippen, de har bitit överallt.
Och det kliar och kliar och kliar och kliar.
Klockan två i natt fick jag gå ut och gå med honom för att svalka lite, och sen badade jag honom och skrubbade och torkade. Klockan strax innan tre somnade han.
Nu är vi vakna igen.
Och det kliar och kliar och kliar och kliar.
Och han ser förjävlig ut.



But why, oh why?
Min telefon har pajat.
Av en helt sjukt mystisk anledning går det inte att trycka på den stora runda knappen i mitten. Har ni en aning om hur viktig den stora runda knappen i mitten är för mobilens användbarhet?
Rätt viktig, skulle man kunna påstå.
Jag tycker att det är ganska störande att jag inte ens har gjort något dumt mot telefonen. I vanliga fall så vet jag att "Okey, jag tappade den. Inte bra." eller "Okey. Norpan trampade på den. Inte bra." Men nu har jag verkligen inte gjort något. Den är oprovocerat trasig!
Utan den stora viktiga knappen i mitten kan man inte göra någonting. Möjligtvis svara när det ringer, i övrigt är det jäkligt svårt att använda sin telefon till något annat än typ... duktyngd.
Så please, skicka inte några sms till mig - jag kan bara läsa de första fem-sex orden, och jag kan inte svara. Jag kan antagligen inte ens ringa upp.
Okey, jag har knästrumpor på mig
(även om jag har korvat ner dem rätt rejält)

OMG
Jag kan inte ens komma ihåg när det hände sist.
Den är rosa och kort och snygg.
Kanske till och med ska ha den på mig någon dag.
Secret message

You're all I need

Windy
I gengäld vägrar jag och Billy gå ut, så det får vina bäst det vill i fönster och knutar.
We can handle this.
Vilken grej!
Min svärmor har ett pussel som är helt amazing. Det har varit helt amazing i drygt trettio år. Det ni!
Och jag är ju ganska svag för helt amazing saker, måste jag säga, så jag vill också ha ett sånt här pussel.
Har ni sett något?

98 kapslar to go
Resonemanget i butiken, med veterinären:
"Kapslar eller ren olja? Hmm... En kapsel borde ju vara enkel att bara trycka in, i värsta fall. Olja luktar säker mer och är enklare att feldosera. Det får bli kapslar!"
Resonemanget i köket, med Billy:
Lisa: Oj... de är rätt stora de där kapslarna. Skit samma. Titta Billy! Gott!
Billy: Nej.
Lisa: Titta Billy! Gott! Med ost på!
Billy: Nej. Inte ens om du rullar in den i ost. It's not going to happend.
Lisa: För tusan, Billy! Gapa!
Billy: Nä.
Lisa: Jäkla dret, jag klämde sönder kapseln. Och fan, det lukar...
Billy: ...GOTT! Det luktar jättegott! Vad är det där för något? Får jag smaka?
Lisa: Klart du får, kompis..!
Sammanfattning: Jag köpte fiskolja i helt fel form. Nu har vi 98 kapslar kvar att klippa sönder.

Glad, hårig skithund
Att ha en sms-veterinär. Konsultation och personlig rådgivning via sms. Helt suveränt.
Billy har någonting på manken, skav eller insektsbett eller eksem eller nåt. Dessutom släpper han ganska mycket päls. Ganska mycket päls för att vara hund, och väldigt mycket päls för att vara Billy.
På förekommen anledning skickade jag alltså sms till min veterinär, och en halvtimme senare fick hon blöta Billypussar inne på kliniken.
Så kan det gå.
Billy fick pussar tillbaka, fiskolja och superduperschampo.

Efter att ha pussats färdigt med veterinären åkte vill till hund-och kattspecialisten och köpte tröstpris: vomkex (yummie) och en ny leksak.
Billy har nämligen strimlat leksaker på löpande band här hemma. (Han har till och med plockat av Busmusens ögon efter att ha vänt hela leksaken ut och in.)
Nu ska vi träna på att stå och gå inför utställningen på lördag.
Vi fortsätter på kommunikationstemat
Jag och Hunken mot Dix och Tommy. Herrejäklar vad det har spelats! Av någon märklig anledning blir det alltid på liv och död.
Alla har i alla fall överlevt.
Bara så ni vet.
Om ni var oroliga liksom.
this is why i love
Se här vilken kommunikativ personal de har på DNA Shoes i Karlstad:

Haha!
Billiga veckan
Där spöken dansar hambo klockan tolv, falukorv
Jag, Hunken och Ica har falukorvstema den här veckan.
Så kan det gå.
Min hund luktar värre än din hund
Där hade Hunkens föräldrar surströmmingsafton. Om jag hade haft lite sämre självbehärskning hade jag spytt, det luktar verkligen kadaver och förödelse.
Uäck.
Billy tyckte däremot att det luktade helfestligt.
Så festligt att han lyckades smita ut, hitta skunkpåsen, smaka lite av surströmmingsresterna och rulla sig mycket i surströmmingsresterna.
Sen kom han in, sprang ett ärevarv huset och hoppade upp i soffan.
Han luktade fruktansvärt illa. Fruktansvärt, i tell you!
Jag ville grina.
Men det gjorde jag inte. I stället lyfte jag upp hundskrället och höll honom så långt från kroppen mina armar nådde och stoppade in honom i duschen.
Han luktar fortfarande som dödens andedräkt, men det är i alla fall inte lika illa som förut. Det värsta just nu är att jag vet att han kommer sova under mitt täcke i natt, precis som alla andra nätter. Gullegullhunden.
Egentligen borde jag hänga ut honom på vädring...
Dagens lunch
Idag blev det en sån här lunch:
Lax- och torskburgare
Couscous
Haricots verts
Turkisk yoghurt
Hjortsonsylt
Superlätt!
Tina, krydda och stek burgarna.
Koka vatten i vattenkokaren (Jag inbillar mig att det är bättre och snabbare eftersom det bara krävs några få deciliter). Häll upp couscous i en skål och haricot verts i en annan, häll sedan över kokat vatten i rätt mängd (Det behövs alltid lite mer vatten till couscous än vad som står på paketet). Låt stå i fem minuter. Glöm inte salt och lite olja till couscousen..!
Frihandsblanda turkisk yoghurt och hjortronsylt tills det blir supergott.
Klart!
Höhöhöhöhöhhöhöhööö

We are the party
Hunden sover.
Hunken sover.
Och jag nördar medan jag då och då slänger en blick på Sagan om ringen på trean.
Prima umgänge, måste jag säga.
Ber en stilla bön här
Jag meddelade mitt kebabpizzaförslag för Hunken någon gång innan klockan sju. Jag meddelade också att det var fritt fram att ta bilen, eftersom jag hade åkt till jobbet med Doris.
För en kvart sen kom jag hem, och eftersom Billy var ensam hemma ringde jag Hunken. Jag gjorde mitt yttersta för att inte verka helt hysteriskt ivrig över en eventuell kebabpizza.
MEN, så börjar Hunken yra något om att hur skulle han kunna ha tagit bilen (!?) och vesuvio med lök (!?) och jag lovar att svär att jag grät lite när jag hade lagt på.
Den verkar uppenbarligen som att Hunken läser ungefär vartannat ord i de sms jag skickar till honom, vilket kan vara ett ödesdigert misstag om jag inte får någon kebabpizza. (På allvar, jag har inte ätit pizza sedan dagen innan bröllopet. Och innan dess var det typ en evighet sedan senaste pizzan)
Nu sitter jag här och försöker tänka ut en plan B in case of a real life pizza disaster och väntar på att han ska komma hem.
Nödlarmet avblåst!
Hunken kom hem med kyssar och kebabpizza.
Thank God!
Några bilder från 7 augusti
Jag har fått post!
Från Carro!
Här är några av de över 1000 bilderna från bröllopet.
Det känns inte helt rätt att visa massor av bilder här, dels eftersom det var en fantastisk dag som vi delade med våra familjer och vänner och det känns lite väl blottande att visa främmande och oinbjudna människor det här. Dels eftersom det inte är jag som har tagit bilderna, och det känns inte helt rätt att visa någon annans bilder här när vem som helst kan försöka sno dem. Men som sagt, här kommer ett smakprov:



Tema: Plugghäst/vinterpäls
Back to school betyder bland annat höst, föreläsningsfika, regelbundna ångestconventions med Putte och Ida, svettiga bussar och kramp i anteckningshanden.
Och så är det här med regn och rusk och kyla och mitt eviga gnäll över vädet, som når klimax under höst och vinter. I år ska jag dock vara redo med rätt utrustning. (Och det här är en modebloggsinlägg. Jag är svårt chockad.)

Efter en snabb koll bland klädkedjorna kunde jag konstatera att de snyggaste höstkläderna finns hos Hööks och Horze. Dessutom finns de ytterst få modekedjor (eller andra sporter) som kan kombinera form, stil och funktion som ridkläder gör.
Now you know it.
Inte för att det kommer hindra mig från att gnälla över vädret, men det kommer att hindra mig från att dö av köld.
Det här med väntan alltså
Just nu väntar jag på att klockan ska bli strax före lunch i morgon. (Strax före lunch med medelsvenska mått mätt, strax efter frukost enligt min egen skala.) Strax före lunch/efter frukost kommer närmligen posten här på Gruvlyckan.
Och med posten kommer i morgon ett brev till mig, innehållande ett litet usb-minne, innehållande bröllopsbilderna från Carro.
Carro har verkligen gjort ett fantastiskt jobb som fotograf, bilderna är helt magiska och både jag och Hunken är rörande överens om att ingen fotograf hade kunnat göra oss lyckligare. Stort, stort tack till dig, vännen ♥
Trötta klubben har styrelsemöte i soffan
Jag har fortfarande inte klätt på mig ordentliga kläder än (Har på mig alladdinbrallor, ett linne och en filt. Skäms lite.) och Billy ligger och sover som en sötnos med huvudet i mitt knä.
Han har världens lenaste öron.
För att min frukost är bättre än din

Eller ja, frukost är väl att ta i. Brunch är mer korrekt.
Gårdagens fångst på dagens fralla.
Om det inte hade regnat ute hade det varit perfekt.
Fast det var synd om ödlan, det var det

Idag åkte jag och Billy till stallet för att prova något nytt.
Hittills har han fått vara med på promenad med Norpan när jag har haft båda i snöre och haft helt okey kontroll på både hund och häst. Ibland tror jag nämligen att Billy vill smaka lite på hästen. Och ibland tror jag att hästen vill smaka lite på Billy.
Idag utmanade vi ödet alla tre, eftersom jag släppte Billy lös, satt upp på hästen och red ut i skogen.
Och det gick skitbra!
Jag lärde Billy "gå före!" för längesen, för att kunna använda det kommandot från hästryggen. Och han gick före som aldrig förr, tills det kom en skogsödla. Då kunde han inte hålla sig längre och var liksom vara tvungen att dribbla den över vägen...
Och Norpan kunde inte ha brytt sig mindre, hon är verkligen en tålmodig häst som orkar ha en liten hund springandes runt och framför och bakom sig utan att engagera sig det minsta.
Och jag var bara löjligt stolt och lycklig. Så himla härligt..!
Kristallkronan

Stiligare kristallkrona får man leta länge efter.
Den är så glammig..!
Jag ska bara sätta Hunken i arbete så att han fixar elen...
VBB
VBB (Världens Bästa Billy) och jag ägnar oss åt kvalitetsumgänge i soffan idag. Mys!


Gosnosen ♥
Nåt är det
Baha.
Jag är sur idag. Jäkla dret.
Jag vet inte riktigt varför, men idag vill jag inte göra någonting. Möjligtvis kan jag tänka mig att ligga i soffan med Billy som kudde och sura över potentiellt skitväder hela dagen.
Eller så kan jag ta tag i det lilla liv jag har och springa ett varv med kameran och hoppas på inspiration. Det vore kanske något...
Jag har i alla fall fått svar från en av kurserna jag ska gå att jag inte behöver oroa mig. Jag behöver varken åka till Oslo eller gå ut på VFU. Man tackar.
Back to 1992
Somebody's watching...

Bra saker med att bo på Gruvlyckan, sett ur ett frukostperspektiv
- Billy och jag kan gå på promenad hur länge som helst, det finns masor av promenadstråk. Men bästa walken är runt 4H-gården där Billy kan gå lös.
- Metro går att hämta vid busshållplatsen, som ligger bakom huset.
- På Gruvplan finns ett bageri som säljer frukostfrallor av högsta klass till lägsta pris. Idag blev det morots- och müslifrallor. Så himla gott!
- Vi betalar 1000 kronor mindre för vår trea här, än vad vi gjorde för tvåan inne i stan.
- Vi har en stor balkong och där solen skiner hela dagen.
- Det finns massor av hundar och barn, och goda grannar, hjälpsamhet och lugn och ro.
- Parkeringsmöjligheterna är en ren fröjd!
- Det bor massor av söta igelkottar här. (och we love piggsvin, yes we do!)
Och ja, jag tycker absolut att Ida och Jissa kan flytta hit.
Lost in drygheten
Jag längtar tillbaks till skolan och uppgifter, någon att träffa och något att göra. Det är två veckor kvar. Nu när jag går ner på mitt vanliga jobbschema och bara jobbar några efteriddagar här och några timmar där, så känns två veckor oerhört drygt.
Det är så många tomma dagar i kalendern att jag funderar på att skaffa mig en hobby. (Vid sidan av hästen, hunden, Hunken och nörderiet. Hah!)
Det tråkiga är att jag inte är särskilt intresserad av något annat än hästen, hunden, Hunken och nörderiet.
Attans.
Leverans
Min mamma var nyss här med vår bröllopspresent, eftersom den inte fick plats i bilen när vi åkte hem från Halland. Det var knappt så att jag fick plats i bilen när vi åkte hem från Halland...
Den är den mest otippade present jag någonsin fått i hela mitt liv (och jag har inte pratat med Hunken om det än, men jag kan tro att den ligger i toppen på hans lista också).
Vi fick en kristallkrona.
Den är gigantisk och har hundratals prismor.
Helt fantastisk!
Nu hänger den mitt i vardagsrummet och gör hela rummet väldigt glamouröst.
Fint serru.
I morgon kan det tänkas att jag plåtar den.
Undrar om stjärnfiltret kan vara roligt...
What's my name?
"Hej, jag heter Lisa Janson. Tror jag... Jag har nämligen gift mig och jag undrar när jag får mitt nya namn."
"Jag kopplar dig..!"
"Okey!"
"Du har för närvarande plats trettio...nio i kön"
"På riktigt!?"
"Tuuuut Tuuuut"
New look!
Hej till prickar och linjer och rosa och grått!
Åh, det är verkligen gött med lite förändring..!
Bloggen till och med luktar nytt!
Om det ser ut som det alltid har gjort - tryck på F5.

Same old, same old
Börjar det inte bli rätt trist med den här gamla headern nu?
Det är så mycket nytt i livet just nu som inte ens fanns på kartan när den där headern åkte upp. Nu är jag hundägare, mörkhårig och fru. Bara en sån sak liksom.
Dessutom har jag haft måttlig ångest över att mystery är felstavat.
No good, Robin Hood..!
Men hur ska den nya se ut då?
Vavava?
Bah!

Har haft fullt upp med att vrida mig i plågor hela dagen.
Jävla dret.
Jag bloggar igen när jag har uppsökt the drugstore x2. (Apotek och godisaffär)
Om ni har inläggsabstinens får ni helt enkelt skicka choklad.
Interkultur på innergården
Jag har fönstret öppet.
Lyssnar tämligen ofrivilligt på arabisk solosång, någon av grannarna firar något.
Tror jag.
Det är lite svårt att avgöra eftersom det enda jag hör är typ långa vokalljud. "Aaaahmaaaa sejaaaa baaaawaa åååååhåååååhååååhåååå abwahaaaaa gallegallegaeeee åhååååååwohåååååhåååå sarhraaaaaaaaan goooååååse laaaaaaah" Så låter det. Så det kan lika gärna vara en turkisk klagosång som årets party.
Jag hyser starka misstankar om att det är samma grannar som var orsaken till det här uttalandet på facebook i eftermiddags:

Jag sitter hur som helst här ensam, i ryssvärmen och med galna araber några meter bort och känner mig exotisk. I det här sammanhanget är jag en minoritet.
(Och nej... Jag vet inte säkert om det är araber. Jag vet inte ens om det är PK att säga araber. Jag kan inte ens Sveriges landskap. Geografi är inte min starka sida... Inte att vara PK heller, för den delen.)
Att ta seden dit man kommer
Nu är jag på väg till finaste Linnéa, men för en stund sen var jag i stallet och pussade på Norpan.
Jag tog min hund i ett snöre och min häst i ett rep och gick ut på promenad.
Efter en kort stund gick de båda fyrbeningarna och betade sida vid sida kvällssolen...


Mission
Billy har ägnat den senaste timmen åt att kvällsbusa. Det har varit ett jäkla pratande, slitande, ryckande, springande, hoppande och kastande.
Och så blev det plötsligt tyst.
Och sen såg jag luddet.
Billys secret kvällsmission: Töm busmusen på innehåll.
Det gick oroväckande bra. (Inte för busmusen, dock)
Egentligen är det ganska längesen Billy strimlade något riktigt grundligt, och jag är tacksam över att hans strimlarbehov inte är särskilt stora. Men ändå.
Stackars busmusen!

Man kan ju undra vem som är gnagaren, egentligen...
Hyper
Det har gjorts reklam om detta spektakel i typ tusen år, och de har fortfarande inte varit här. Och jag vet fortfarande inte vad de egentligen gör. Och jag är fortfarande inte intresserad.
Men ändå.
Jag måste säga att marknadsföringsinsatsen är imponerande.
Jag och Harrison
Rätt fint, måste jag säga. Eller ganska fantastiskt och underbart. Inte nog med att vi har hånglat och och ätit god mat och masserat varandra och brottats lite köket och gått långpromenad med Billy. (Inget nytt under solen här inte!) Idag har jag och Hunken även nynnat, spelat och sjungit den här låten i flera timmar:
Fint som snus!
Jag och Harry
Jag har snokat runt på kurshemsidorna till de kurser jag ska läsa under hösten. Och det känns så himla bra! På tisdag- och torsdagkvällar ska jag helnörda med det nördar bäst; datorn och kameran. Härligt!

På onsdagkvällar ska jag nörda med det jag nördar näst bäst - vampyrer. Det kommer kännas som att gå på Hogwarts, fast utan själva magiskoledelen. Tänk att sitta där under sena höstkvällar och diskutera hur vampyrer gestaltats under olika tider i historien, och gotta sig i blod och sex och silverkors. (Det är åtminstone vad jag tror att vi ska göra...) Litteraturlistan är för övrigt lika upphetsande som en godispåse, och det vill inte säga lite..!
Jag inbillar min att det kommer finnas filtar och fjäderpennor och vampyrlöständer och i bästa fall en likkista. Allt annat kommer leda till enorm besvikelse.
Besvikelse, I tell you!
Och så ska jag läsa språksociologi, men av det schemat och de instruktionerna blev jag inte särskilt klok. Vi får se hur det blir. I värsta fall kan jag offra den kursen, men den verkar onekligen väldigt intressant. I alla fall när man läser det som står i kurskatalogen. Vi får se hur det blir.
Bästa grejen?
Alla tre av de här kurserna börjar samtidigt.
Hurray liksom.
Men, å andra sidan är en av dem slut efter fem veckor, den andra efter 10 och den tredje sträcker sig över hela terminen. Och det är bara den första som är på helfart.
Men ändå.
Smells nice!
Jag har köpt en ny parfym. Det är ganska duktigt, eftersom jag egentligen är så duktig på att avända parfym. Oftast luktar jag nog mest fruktigt schampo, sköljmedel och lite svett, skulle jag tro. Mums.
Hur som helst.
Det blev en Wild Meadow från Kate Moss, och när jag ändå var i farten köpte jag en till Hunken också. Han fick Ice Instinct från Beckham och jösses vad gott han luktar nu för tiden..!
Och så råkade jag köpa ett armband också.
Hejsan hoppsan!
Och dessutom råkade jag plåta det.
Fint serru:

Kantarellsvamparellsjakt
Jag tog min hund i ett snöre och åkte till Väse, där lekte jag och Dix i stallet* och svampskogen. Det gjorde Billy och Eddie också. Herregud var de har härjat!
De härjade så mycket att det i det närmaste omöjligt att fånga dem på bild. Jag tog en bild där båda syns, de står i en hästbox och Eddie håller precis på att springa ut ur bild och Billy skakar på sig. (Nej, jag kommer inte att visa den.) Och eftersom alla bloggläsare vet hur Billy ser ut vid det här laget, så kommer bara en bild på Eddie.

Eddie är en sjuårig Jack Russel, importerad från Irland. Han kom hit i en hästlastbil och blev registrerad i namnet Josefine's Dog. Funny story.
Vi tog som sagt med hundarna på svampjakt. Inte för att de bidrog särskilt mycket, men de var glada och blöta och trötta när vi var färdiga.
Här är en bild på mig innan jag stövlade genom vildvuxen terräng och längs dyblöta havrefält. Nämnde jag förresten att det regnade oavbrutet?

Korg från Fjortis. Som heter Julia.
Bajspåsar från Rusta
Blå jacka från Blåkläder
Noppiga leggins från typ H&M
Och ja, jag anser att det är helt lämpligt att ha lila benvärmare och rosarandigt linne på svampjakt. Färsen!
Julia!
Kolla ponnyn..!
Han är en snygging!
"Men hur är det nu då?"
Folk frågar och frågar och frågar.
Jag har varit gift i snart fyra dagar, och har plötsligt blivit expert på äktenskap.
Eller nä.
Det är jag ju inte.
Däremot har jag flera års erfarenhet av att vara expert på att vara kär i Hunken.
Och det är inte så himla stor skillnad på att vara kär och vara gift, måste jag säga.
Att gifta sig med Hunken var för mig lika naturligt som att andas, eller att sätta ena foten snett framför den andra när jag går, eller vilja ligga kvar en liten, liten stund i sängen på morgonen. Det var inget spännande eller fallskärmshoppigt eller ens modigt, även om det var hisnande och pirrigt i magen och alldeles underbart och lite overkligt att faktiskt stå där på en grön äng i Halländsk fårhage utan får och gifta sig med honom.
Jag har aldrig tvekat på Hunken, inte ens när jag var 19 år och han dumpade mig utan förklaring (men av tydigen ganska rimliga skäl, såhär i efterhand) och jag bara grät och grät i flera veckor tvekade jag på Hunken. Jag var arg och ledsen och heligt förbannad, men jag tvekade inte på honom - utan på mig själv. Och även om jag ville slita huvudet av honom emellanåt, så ville jag ändå bara vara med honom. Och så är det fortfarande, ibland. Vi bråkar och grälar, för att det är värt det. Att inte bråka och gräla är att inte bry sig. Och vi bryr oss väldigt, väldigt mycket om varandra.
Så det är egentligen inte så stor skillnad alls, bortsett från att jag har en ny ring på fingret, en massa presentkartonger i köket och när jag loggar in på min egen facebook undrar jag varje gång vem tusan den där Lisa Härdne är.
Att vara gift med Hunken är att låta alla andra i hela världen få veta att jag är hans och han är min, något som vi har vetat länge. Vi har lovat att ta hand om varandra och kärleken och allt det andra, och nu kan resten av världen se det. Det kanske är den största skillnaden, att alla andra vet att det är vi i stället för att egentligen bara vi vet att det är vi. Lisa ♥ Hunken 4-ever, som mitt fjortonåriga jag skulle ha konstaterat.
Att vara gift med Hunken idag, den här onsdagen, innebär sovmorgon och långsam frukost på balkongen med nybakta frukostfrallor (visserligen köpta på ica, men ändå) med färskost och alfaalfagroddar och pastrami på, te för min del och kaffe för hans del, dagens metro och varsin chokladbiscotti.
Och det, kära vänner, kan vara det finaste äktenskapet i hela världen.

On the road again
Bilen är full av en miljon saker; hund och underkjol och bröllopspresenter och kakfat och gud vet allt.
Vi kommer snart tillbaka.

Livet är en kamp
Fråga Billy!

Snaaart så
Snart är det terminsstart.
Förstår ni vad det innebär?
I tell you:
Det innebär att jag kommer köpa pennor och pennskrin och anteckningsblock och mappar och lappar och böcker och god only know vad jag kommer lägga vantarna på.
Jag ÄLSKAR att terminsstartshoppa.
In the dinner time, when the weather is fine...
Vi har ätit middag här, jag, min man och min familj.
Grönsakssoppa efter mitt önskemål.
Hur bra som helst!
Och bättre blir det.
Under middagen diskuterar vi sötpotatis, silikonmolekyler och saker Billy äter (dvs allt), och helt plötsligt säger pappa:
- Håkan! Vet du hur jag gör att få min snopp 20 cm lång?
Ett kollektiv skrattanfall drabbbade oss, föga förvånande. (Svaret: Jag viker'n på metten!)
Innan vi började äta brast vi också ut i skratt:
Maja upplyste oss nämligen om att:
Oj vad varmt det blir när man stoppar huvudet i kastrullen!
Välkommen till bords liksom.
Ballons!
Humor på t-shirt
Det här är tamejfan det bästa t-shirtrycket jag någonsin skådat.
Och den bästa brorsan, såklart.

Rosa och kladdigt
Regnet öser ner.
Det är som om någon har vridit på den stora himmelska vattenkranen och sedan glömt att stänga av den. Steninge flyter mer eller mindre just nu.
Och jag ba: Shit, vilken tur vi hade med vädret!
Så jag har ägnat mig åt bildredigering för att fördriva tiden.
Och då blir det kanske lite i överkant. Kan tänkas.
Kakfat, med min huvudsakliga föda just nu:

En halvtimme:

Här är ringarna jag har fått av Håkan de senaste åren, den första för ungefär 600 dagar sen, andra för 377 dagar sen och den senaste igår. (Och ja, jag vet hur många dagar det är eftersom det inte finns så mycket att göra just nu, och att räkna är ett utmärkt tidsfördriv.) I morgon har vi varit tillsammans i två och ett halvt år.

Everybody loves a great party!
JAG ÄR GIFT!
Med Hunken. Världens finaste bästa Hunken.
Det är hur roligt som helst att gifta sig, vi borde verkligen göra det fler gånger..!
Helt fantastiskt väder, helt fantastisk mat, helt fantastisk fest, helt fantastiska gäster, helt fantastiskt allt.
Underbart!
Och det är finaste finaste Carro som har fotat, så håll koll på hennes blogg efter bilder.
Och facebook fullkomligen sjuder av aktivet och grattishälsningar.
Det här är tredje gången jag loggar in idag - och det bara fortsätter.
Amazing!

Vad jag gjorde igår
Jag tog kort på min provbukett, som jag har gjort helt själv. Stoltheten, kära vänner! Stoltheten!

Jag och Hunken hälsade på Maja på jobbet:

Sen blev Hunken så himla trevlig och harmonisk att det var svårt att umgås....

...så jag och mamma åkte en sväng i hennes fina bil:



Kvitter
Men... nu börjar de jag följer bli lite tjatiga.
Har ni några förslag på personer att följa?
Do you?
Please have!
Wildfire
I want it!
I need it!
Oh baby, oh baby!*

*Gissa filmcitatet! Vinn äran!
Fashion
De hade nämligen fått in delar av en hundkollektion från Lundmyr.
Och eftersom jag helt enkelt inte kunde bestämma om ÄLSKLING eller SÖTNOS passade Billy bäst, så köpte jag ett av varje.
Svart läder, rött foder och nitar på utsidan. Och så en berlock såklart.
Gullegullegull..!

Colour!
Hur som helst:
För ett tag sen fick jag fina skor av Ninni, och de har så himla rolig färg!
Dessutom är de väldigt tjusiga, och jag kan tänka mig att de piggar upp även den tristaste höstoutfit.

Gillar att mina fötter har bonnbränna också.
The plan
Idag ska vi till staaaan.
Strawtown.
Majser ska till en tatuerare, Hunken ska köpa helium och jag ska ladda inför ett besök på Gekås. Måste köpa skavsårsplåster. (Bland annat...)
Nämnde jag att dregglar mer än vanligt när jag är i Halland?

Världens bästa sätt att blit tjock på.
Hunden och havet



Billy älskar västkusten.
Han älskar att plocka pinnar i vattnet och ligga pannkaka i solen och hoppa på klipporna och gå lös på enet och springa jättejättefort och spåra vildhästar.
Prima liv!
Trött tjej talar ut
Sitter i bilen i mitten av Dalsland och har härmed utnämnt det till Sveriges tråkigaste län och landskap. Jösses vad drygt det är..!
Jag röstar för att vi avskaffar Dalsland och bygger en motorväg här i stället.
Vad säger ni?
Best sunday ever!




Möhippa!
Inklusive fina vänner, prinsesskrona, lyxfrukost, pennstöld på IKEA, hårfärgning, ansiktsmask, fransk manikyr (med ett rött hjärta på ringfingernageln), god middag, virgin mary, skön sol och sand mellan tårna.
Jag har nog haft den bästa söndagen i mitt liv.
Tack! ♥


