Jag vet inte vad som har hänt, men efter att jag bloggade om min hurtiga joggtur ställde jag mig på crosstrainern och trampade på i 4,5 km.
Sen dog jag av svettinfarkt och duschade kallt. (30 grader!)

Nu ska jag äta lunch.
Och ja, det blir fiskpinnar.

Jag överraskade mig själv med att ta hunden i ett snöre och jogga en runda.

Ja, ni läste rätt.
Jag har joggat. Det känns lite läskigt. Jogg med inslag av walk, visserligen. Men ändå.
Det märks att de mil och minuter jag har spenderat på min crosstrainer inte har varit helt förgäves, jag har betydligt bättre kondis än jag vågat hoppas på...

Igår hämtade jag mina solglasögon. Det är första gången på flera år som jag har solglasögon. De är slipade, de är svarta och de är klassiskt snygga.

Idag regnar det.

fml

Lisa: Ska ut och fiska?
Hunken: Jajamen!
Lisa: Okey... Jag åker och handlar. Ska jag tänka på dig när jag gör mat?
Hunken: Åh nej, en riktig karl reder sig själv..!
Lisa: Absolut, älskling.
Och i mitt stilla sinne tänkte jag: GÖTT! FISKPINNAR! Jag älskar fiskpinnar. Världens bästa mat!


Till saken hör även att:
Hunkens fiskelycka har varit obefintlig på sistone. Och när jag säger på sistone, så menar jag åtminstone de senaste 24 månaderna, troligtvis längre tid ändå. (Bortsett från en gädda som kokades förra året - vars kastrull fortfarande stinker till oanvändbarhet.)
Hunkens fiskelycka har alltså hittills inte bidragit med något ätbart alls, vilket är väldigt bra för min kärlek till fiskpinnar.

Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla - ge mig mina nya brillor i morgon.
Snälla? Både mina solbrillor och bröllopsbrillor? Please? Please please please?

Ett stycke konst.
Ni måste nog se det här.

Ja, det måste ni.

LÄNK.

I love adlibris.
Jag har beställt några böcker:

- Sista boken i Twilightserien. Har redan läst och hört den på engelska, men vill ha min pocketsamling av de svenska böckerna komplett. Med tanke på att Eclipse kommer på bio nu i veckan, kommer min Twilightmani antagligen vakna till liv. (Jag är Team Switzerland, för övrigt)

- Dead until dark. Första boken om Sookie Stackhouse, True Blood ni vet? Ja, jag vet. Mer vampyrer. Så kan det gå om man inte är uppmärksam.

- Hush Hush. Inte för att jag ens kan föreställa mig att jag skulle byta från vampyrer till änglar.* Men jag är redo att ge det en chans. Den ger mig 400 sidor på engelska, och jag har planerat att bli brun, så det passar riktigt bra. ( * "I refuse to be affected by territorial disputes between mythical creatures", som Bella en gång sa.)

- Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Den verkar passa mig. Hon är härlig.

Jag och Hunken är forfarande på väg hem.
Vi har satsat hårt på underhållning av hemmagjort slag den här resan, det vill säga; Ingen radio, ingen musik.

Vi har precis rappat vägskyltar genom Dalsland. Helt fantastiskt roligt.

Åh, himmel.
Jag och Hunken har nyss ätit en sen lunch (läs: fruktansvärt, oerhört, smärtsamt jättesen lunch) på Laxbutiken i Ljungskile.
Helt amazing!
Supergod mat!
Supersnygg inredning!
Supertrevlig personal!

Billy fick vara med på uteserveringen, den stuvade spenaten var helt fäntästik och upplevelsen nådde klimax när en kaja körde in i ett fönster med huvudet före och landade (även där med huvudet före) under en av stolarna vid grannbordet.

Vi firade kajans hjärnskakning med glass.
Laxbutiken har ett helt tokigt glassutbud, med pyntbuffé och 50 olika sortets glass. Hunken fick en kula med Hallon & Lakrits, med lakritsflakes och rosa socker. Jag tog en lyxchokladkula med maränger, noisettesås, rosa chokladflingor och en chokladboll.

Inte ett fel så långt ögat kunde nå.

 

Igår jag och Hunken och Billy och Olle och Maren och Maja och Mamma och Nisse gick ut på enet för att fånga vildhästar. Vi gick typ hur långt som helst. (Och när jag skriver gick, så menar jag hoppade, skuttande, ramlade och klev fram fram över stenar och klippor...)

Efter hur lång tid som helst fick vi syn på en fuxrumpa, och sedan sex hästar till. Vi klappade och kliade och Billy vad helt manisk och överlycklig över att han hade hittat pälsdjur. Han pussade och tvätta samtliga hästar, och jag fick hålla i honom hårt för att han inte skulle klättra upp på dem. För det är det är han gör om han står på marken. Han hoppar och klättrar för att nå. Sa jag manisk? Normalt funtade hästar tycker att han är högst besvärlig, men enets vildhästar tyckte att det verkade fullt naturligt att ha en hundtunga i både öron och ögon.

Hur som helst, nu kommer vi till det episka:
I solnedgången, med havet och vildhästarna och kärleken och allt det fina så snyter jag mig. Jag är ju fortfarande förkyld. Hästarna, som tycker att det är fullt naturligt att ha en hund i ansiktet, tycker uppenbarligen inte att det är det minsta naturligt med snor. De drar helt sonika iväg i rasande fart och jag blir anklagad för att vara värsta sortens moment ruiner.
Jag snöt bort en hästflock.


Tack tack.

Men det var fint så länge det varade!

Idag har jag och Hunken åkt en sväng.
Vi tog bilen och hälsade på mormor och morfar. Vi fick glass och en föreläsning om blodapelsiner. Sen åkte vi till Margits kiosk.
Världens bästa kiosk.

Där kan man köpa godis för ynka 2 kronor, om man så behagar. Och man får olika antal godisbitar beroende på vilka sorter man väljer och vem man handlar av.
Väljer gör man genom att stå framför glasrutan och peka. Så står man där och tittar och pekar och väljer och ångrar sig och frågar "Vad kostar den?" och väljer igen och vill hellre ha en orange än en grön och får då givetvis en orange i stället för en grön.
Sen får man sin godispåse och går därifrån med belåtna steg.
Köpet kan ta flera minuter. Många minuter. Långa minuter. Särskilt många långa minuter, om man räknar på att man bara har köpt godis för 2 kronor. Och särskilt många långa minuter på en lördag, när det är lördagsgodis och veckopeng och hundra semestrande solbrända ungar ska välja och peka i all evighet.


För mig är Margits kiosk helig.
När jag var liten tog jag min mosters gamla ljusrosa flickcykel och trampade iväg till Margits Kiosk. Jag skulle köpa en kvällstidning till morfar och fick köpa godis för pengarna som blev över. Ungefär 2 kronor, alltså. Helt fantastiska glimtar av min barndom.

Innan eller efter timmarna på stranden i Haverdal handlades det på Margits kiosk. I regel handlades det chokladflipper. Världens bästa godis på många sätt. Världens sämsta godis på fler sätt. Chokladflipper smälter snabbt som fan. Särskilt i handen. Jag var ett väldigt kladdigt barn.

However.
Idag har jag och Hunken köpt varsin chokladflipper på Margits kiosk. Vansinnigt god. Lätt värd sju och femtio. Lätt värd de där långa minutrarna det tog för ungarna som stod före oss i kön att pekvälja godis för en femma.

Sen åkte vi vidare och köpte jordgubbar vid vägkanten.
Det är så man gör det här i Halland.

 

Glimtar av en midsommar.
Vi önskade oss hedniska aktiviteter.
This is what we got:

Såhär god var den!

 

 

 

men Billy är verkligen den bästa hunden i världen.
Han har gjort både mitt och Hunkens liv, vårt förhållande och varje dag till något alldeles fantastiskt och underbart.

Idag har vi haft sovmorgon, hälsat på kvarterets igelkott, kastat pinnar, rullat runt på gräsmattan, hälsat på Billys favoritbeis (som kallar honom för Uffe. Hahah. Awesome!) och myst i soffan.

I morgon ska vi starta dagen med att gå till 4H och hoppa i gräset, Billy favoritsysselsättning just nu. Han blir helt tokig och glad och studsar runt som den muterade känguruhundkanin han är. Och i morgon på kvällen ska vi åka till finaste Halland.

Just nu ligger han bredvid mig i soffan med pungen som högsta punkt över havet. Helt underbart. Life is good..!

Bild tagen för fyra minuter sen. Notera kuddhundens kuddposition.

 

Ja, han får in ryska radiokanaler med de där öronen.

 

Haha. Billy skulle visst pussas lite med hästen...

 

In case of Titanic - no need to panic..! (omg, jag är så töntig)

 

Den här bilden är tagen 20 mars. Slarviga öron, skulle man kunna påstå. Han är så fin ♥

 

I morgon vid den här tiden sitter Hunken och jag och hunden och ett par väskor i bilen på väg ner till (mer eller mindre) vilda västern.
Jag håller på att länga ihjäl mig här.
Jag älskar Halland.
Jag älskar hur Hunken går in i mysmode så fort han stänger av bilen på mammas (eller snarare Majas. Och varför inte pappas?) grusgång. Jag älskar att det luktar så gott när det blåser. Och det gör det ju nästan hela tiden. Jag älskar att sommaren är längre där. Jag älskar att man kan åka i handla i morgonrock. Jag älskar gårdsförsäljning á la "Köp ägg! De kostar 1 krona styck. Lägg pengarna i burken i fönstret." Jag älskar lugnet. Jag älskar stranden. Jag älskar till och med måsjävlarna i Halland.

Och nu, bara 27 timmar away, är det nästan plågsamt.

Jag roar mig med att skratta åt Hunken på distans. Han och hans oerhört begåvade kollega Tobbe är ute på Fryken i en årlös båt vars motor har stannat.
De fiskar.
Igår hade Hunken köpt nya fiskedrag och satt och med stor omsorg och sorterade dem på kvällen.

Gissa hur det går med fiskelyckan?
Inte ens en liten lillfena så långt ögat kan nå. Hunken har inte fått en fisk värd att äta på ungefär ett år. Ironin i det hela är att han har köpt fiskedrag och fiskegrejer för summor som han inte berättar för mig. För det är ju redskapen som gör mannen. Och fiskelyckan. De vet ju alla.

Jag roar mig också med att äta lite.
Grillresten från igår.
Gött kött.
Och god salsa.
Jag kör egen salsa:

lite god olja
1 gul lök
2 vitlöksklyftor, minst
-hacka, riv och fräääs till genomskinlighet-
2-3 stora tomater, eller
15-20 körsbärstomater, eller
precis så många tomater man känner för
-delas på minst 4-
salt
peppar
basilika
-koka!-

= Åååh, så gott!

Alltså.. Det här med feber är helt sjuuukt tråkigt.
Så jag gör som jag brukar göra: Skiter i det.
Fuck the fever liksom.

I stället för att give in to feverfienden så har jag och Billy varit på promenader, vi har varit och hälsar på i två olika stall, jag har ridit lite och dessutom har jag gjort tre olika cheesecakes; Hjortron, apelsin och kola.
Det är ganska roligt att jag gör en fjärdedels sats, och ändå kan gå ut hela tre minicheesecakes...

 

Status: Gult snor.

Shitty shitty shitlife.

Förut kom jag på att när jag gick på högstadiet hade jag klasskompisar som jag inte har en endaste liten blekis till aning om vad de gör nu. Eller ens vad det heter. Är inte det konstigt?

Typ Morgan. Eller Henrik. Eller Camilla.
Undrar om jag skulle känna igen dem om jag mötte dem på stan?

Förut kom jag på att när jag gick på högstadiet hade jag klasskompisar som jag inte har en endaste liten blekis till aning om vad de gör nu. Eller ens vad det heter. Är inte det konstigt?

Typ Morgan. Eller Henrik. Eller Camilla.
Undrar om jag skulle känna igen dem om jag mötte dem på stan?

Jag har inte en aning om var han är.

Jag trodde att jag skulle komma hem och hångla och äta mat. Och så är lägenheten tom. Inte ett inte ett meddelande, inte en lapp, ingenting.
Så nu sitter jag här i soffan med en burk Bafucin som enda sällskap och funderar på om jag ska vara förbannad eller ledsen. Eller orolig. Eller bara ensam.

Och han är inte ens med Tommy, som brukar vara grunden till hans mystiska försvinnanden i vanliga fall.

Jaja.
Han borde vara hemma lagom till frukost i alla fall.

Har ont i halsen.
Är sur.
Orkar inte ha ont i halsen.
Har halsduk.
Blir varm.
Orkar inte vara varm.

Jävla dret.

Håret blev bra.
Det är jag glad för.

Jag är däremot inte det minsta happy över att kroppen inte är min kompis idag. Frossa och illamående som har resulterat i en lite kortare arbetsdag än det var tänkt...

Nu: Tycka synd om mig själv.

Ett högst ångestfyllt moment har utspelat sig i vår lägenhet.
Hunken har färgat mitt hår.
Och det är han som har bidragit med ångesten.
Jag har bidragit med håret.

Lisa: Aaaahj. Det gör ont när du drar sådär.
Hunken: Du, att vara håröm är en lyx vi inte har råd med just nu.
Lisa: Jag älskar dig!
Hunken: Vänta du bara tills du får se hur du ser ut...

Och det är det jag gör nu.
Väntar på att få se hur jag ser ut.
Det kan ju omöjligen vara värre än den halmgula nyansen jag haft på sistone...

Fredagsmys, ska det vara. Har jag hört.
Hunken och hunden har rymt, och jag skämmer bort mig själv med:

Varmrökt lax med väldigt blöt sallad.
How to do it:

- Köp lite för mycket varmrökt lax i delidisken
- Köp även turkisk yoghurt, ett äpple, hjortronsylt, maché- och ruccolasallad
- Köp inte potatis om du redan har det hemma
- Åk hem
- Slit upp laxförpackningen och börja provsmaka
- Koka en potatis. Eller två.
- Blanda lite turkisk yoghurt (2 dl)  med lite hjortronsylt (1 msk)
- Skala och skär äpplet i bitar, häll bitarna i hjortronsåsen
- Skölj och krama ur salladen, blanda ner i hjortronsåsen
- Blanda blanda blanda
- Provsmaka lite mer lax
- Och när du ändå håller på, provsmaka lite mer lax med hjortronsåssalladsblandningen
- Svimma av upphetsning över att ha hittat den ultimata kulminariska kombinationen
- Vänta på att potatisen ska koka färdigt
- Och provsmaka lite till medan du väntar
- Potisen är klar! Jubla lite
- Lägg upp allt på en tallrik
- Ät så mycket du orkar
- Prisa herren och anden och den heliga åsnans namn för att du har mig

Min käre far är i Kina den här veckan, och han har rapporterat lite under resans gång. Här är senaste uppdateringen:

Hej Lisa!
Kom hit åtta, efter 3,5 timmars resa från sista besöket. Skulle ha telefonmöte med Trelle. Blev inställt!
Drog ensam ut på lilla stan Hangzhou (7Milj). Hittade Kinas enda sportsbar med bluesmusic.
Såg fotboll, blev bjuden på öl av en kines som plötsligt förälskat sig i mig. Flydde till pissoaren, träffade där en amerikan som jag blev kompis med.
Köpte Moutai för åtta kronor/liten flaska, och på den vägen är det...

I love Vati.
Om ni undrar varför jag är så himla rolig, så är det troligtvis en humorgen från fader vår. (Eller inte fader er, men fader min. Om inte du är mitt syskon, då är det fader vår.)

Pappa: Vi ses i Steinge nästa helg, då vi ska ägna oss åt hedniska ritualer och krabbfiske.

Idag är det 50 dagar tills jag och Hunken gifter oss.
Vi är så himla häftiga!

På midsommar ska jag och Hunken ner till Steninge i Halland, där min syster bor på heltid, där min mamma bor på halvtid och där Hunken och jag ska gifta oss om lite drygt 50 dagar.

 

Vi har inte firat midsommar där förut, så det ska bli nytt och spännande. Dessutom kommer det bli extra spännande eftersom brorsan kommer dit. Och med sig har han sin tjej. Han har aldrig haft en tjej förut, ingen som vi har fått träffa i alla fall...

Till saken hör att brorsan är svorsk, hans tjej är norsk och resten av oss är svenskar. Vi är mer nordiska än någonsin. Och midsommar är ungefär så nära en hednisk ritual man kan komma nu för tiden. När mamma bjöd in oss så utbrast jag (helt utan att tänka mig för): ”Vi gör nåt hedniskt!”

 

Några veckor senare, i Örebro, utbrast jag samma sak en gång till.

Och mamma frågade vad vi skulle kunna göra för någon slags hednisk ritual.

”Vi offrar något!” sa jag.

”Vi bränner någon på bål!” sa pappa.

Nu har vi alltså satt ribban ganska högt...

 

Frågan är bara vad vi ska göra för någon slags hednisk grej.

Grilla en spädgris? Rista in runor i klipporna vid havet? Smida ett svärd? Ro ett drakskepp till Danmark för att skövla och plundra lite? Äta flugsvamp och dra ut i strid? Dricka mjöd ur plåthinkar?

 

Vad ska ni göra på midsommar?

Sill och potatis?

 

 

 

 

 

 

 

Jes.
Återkommer en annan gång.

Jag har lagt ut dretsnygga bilder på dretsnygga vänner på dretsnygga www.lisasfanclub.se

Bara så ni vet.

. har redan gått över 13 000 steg idag. När hände det?
. har varit på ikea
. har gått hundpromenad med Sara
. har gett balkongen en make over
. laddar inför en fotosession
. har tinat en cheesecake som jag och Hunken ska provsmaka när han kommer hem, om 10 minuter. Off körs ska vi görat på balkongen.

Det var tamejfan det finaste jag har hört sen jag konfirmerade mig!*
Aftonbladet har inte skrivit en såhär bra nyhet sedan starten 1830:
"Du är hälften så tjock som du tror"

Förstår ni vad bra det här känns?
Förståååår ni?
Och ja, allt man läser i tidningen är sant. Särskilt det man läser i kvällspressen. Det är väldigt sant.

Jag tog tag i dessertgrejen lite grann och ljög ihop en cheesecake. Fick hjälp av världens bästa google och utgick från det här receptet och delade allt med fyra. Av någon underlig anledning blev det ändå betydligt mer än jag räknat med. (Å andra sidan är jag inge vidare bra på matematik...)

Jag har aldrig gjort cheesecake förut, och har fortfarande egentligen ingen aning om hur man gör, bortsett från en jäkla vispande i olika skålar. Billy bidrog med sann entusiasm, det gör han alltid när något ska tillverkas i köket. Han är allt bra smart den där hunden... (Det är minsann ingen tvekan om att det är min hund.)

Hur som helst hade jag en tydlig bild av en dretgod cheesecake med hallon och lakrits. Det gick väldigt bra att dela hallonen i molekyler (Hej stavmixer! Bra kompis!), men det höll på att skita sig med lakritsen. Jag hade köpt Turkisk Peppar, och inte förrän i köket insåg jag att jag inte har en mortel. Gjorde en snabb scanning av köket. Hittade vitlökspressen. Hann tänka "No fear!" innan jag klämde. Fungerade hur bra som helst! Gjorde en segerdans och slängde sen in formar med smet i frysen.

Och nu?
Nu ska vi vänta.
Tills i morgon.

Jag insåg i samma ögonblick som jag stängde dörren till frysen att det absolut sämsta med cheesecake är att man inte vet om allt det där jäkla vispandet var värt besväret förrän det liksom är försent. Efter att ha väntat 12 timmar på att frysen ska göra sitt har man liksom inget val; Det måste vara gott.

Idag har jag tänkt på efterrätter större delen av dagen.
Just nu har jag kört fast och har lite idétorka.

Vad har ni för favoritdesserter?

Tänk stort!
Tänk maränger, frukt, mousse, cheesecake, kladdkaka, kolasås, grillade marshmellows...

Sitter i bilen, är snart i Örebro, genomgår en svältprocess utan like.
Holy schmoly vad hungrig jag är!

Först och främst:
Nej. Jag örker int byyt objektiv. Det får bli Stockholm genom ett fisköga.


Såhär fint väder var det när vi klev ut genom dörren i morse. Hur skönt som helst!

Det firade vi (jag) med Lionglass och prima umgänge med Elli the Elliphant:

Jag köpte nya skor också!
Vita. Inte helt genomtänkt, skulle man kunna påstå. Men det var rea och de var söta och jag lovade Hunken dyrt och heligt att slänga två par andra skor om jag köpte dem.

Efter att gått 18 000 steg ville jag grina av hunger och trötthet, således blev det pizza från Pizza Hut. Min premiärpizza därifrån, faktiskt. Jag tyckte att de var väldigt ostiga, medan Hunken var i sjunde osthimlen.

Och så köpte jag tre muffins från Muffin Bakery till priset av 100 riksdaler. They better be really good. Smakerna är;
Choklad och apelsin
Banan och mjölkchoklad
Rabarber och vit choklad

Ska bara vänta på att pizzan ska smältas och det blir lite plats över i lillmagen...

 

(eller it's saliva, som man skulle kunna tro att det heter om man har livlig fantasi och en Hunk som dreglar ganska duktigt när han sover.)

Han är vaken!
Och det finns lite blå himmel och lite sol mellan molnen!
Och jag fick sms av Elli nu!

 

Jag och Billy gick på morgonpromenad längs Drottninggatan. Och för lite drygt en timme sen sken solen ganska tappert, så jag tog med mig kameran och kan bjuda på lite bilder.

Här bor vi, det här är utsikten från balkongen:

Nu ska jag väcka Hunken och sen ska vi bege oss på jakt efter frukost. Sen hoppas jag på en träff med världens bästa Elli och lite (ja, bara lite) shopping.

Sedär.
Nu har vi ätit och umgåtts med Mutti och Vati i Pennybridge, och är på väg mot Stockholm.
Det har slutat regna, vi lyssnar på Battle Studies (Skivan som jag glömde ge till Mutti. Typiskt!) och äter lakritsbilar. Life is good!

Veckans nördnews: Lunarstorm går i graven.

Jag var helt enkelt tvungen att logga in.
Ångrar det nu i efterhand.
Skäms lite också.

Och jag tänkte dela med mig av några glimtar från min ungdoms dagar:

Det här är bilderna jag hade i mitt galleri, de är tagna mellan 2002 och 2004:

Holy schmoly.
-suck-

Billy Diary:

Vi tog en kvällspromenad i regnet, Billy och jag.
Tanken var att vi skulle gå hela 40 meter, 20 meter till stolpen och sen tillbaks. På vägen till stolpen kom Elvis, Billys kompis i trappuppgången bredvid.
Så kvällspromenaden uppgraderaderas snabbt till ett kissmaraton och bus i gräset, två unga hanhundar emellan.

Och nu sitter jag och Billy och huttrar under handduk. Tack och lov för att vi delar samma duntäcke också, då håller vi varandra varma. Haha.

Äh.
Nu är det snart midnatt, dags att sova.
I morgon ska vi åka till Stockholm, Billy ska få prova på att vara storstadshund.

Har så mycket gåshud att huden gör ont.
Ser på Glee.
Vill kunna sjunga.
Kanske gråter lite snart.

När man är lite stressad och efter en kort överläggning väljer att sminka sig i stället för att äta frukost, är det inte helt kul att man nyser som en galning direkt efter att man har målat på mascara. Inte helt kul.


(men ja, det är helt motiverat att blogga lite när man är lite stressad och efter en kort överläggning väljer att sminka sig i stället för att äta frukost. såklart.)

Mulet väder och trög morgon.
Inte helt toppen, måste jag säga.
Då känns det ganska skönt att tillbringa några timmar inför Systembolagets väggar.
Fredagar är roligaste jobbdagen med bästa kollegorna.

Idag är det nog till och med finfredag för min del. :D

I morgon fyller Hunken 25 år.
Det är stort. En milstolpe, sägs det.
Idag har vi firat hans sista dag som 24 år med en bluff, en chock och en luftfärd. Det har varit helt underbart, hela hans familj och hans vänner hade slutit upp vid flygfältet och skådade en smått nervös Hunk tygla (hmm?) planet.

 

 

I love you baby! ♥

/Världens bästa flickvän

Jag köpte en grön filt från IKEA förra veckan.
Billy visar tydligt vad han tycker om saken...

Total effektiv strimlartid: 13 minuter.
Jag kan inte förstå hur han orkar...

Hejdå sängen.
Hej Doris!

Ska till jobbet och prova vin.

Klockan är kvart i sju på morgonen.

 

Mitt barn, min fjortis, går ur nian.
Idag har de bal.
Hon är så fin, och jag är så stolt..!
-blir lite blöt i lillögat-

 

 

 

 

Den mittersta bilden finns även som en lite mer pimpad variant:

Finaste, finaste Anna hamnade framför kameran idag.
Just nu är hon på studentbal och har förhoppningsvis the time of her life. Här är några av bilderna, om jag orkar så kanske jag lägger upp några fler senare.

Just nu ska jag städa, diska och laga mat.
Helst samtidigt.
(Ja, precis som Askungen! Vad är väl en bal på slottet liksom?)


Hur som helst. Jag är rätt nöjd över att jag fick användning av ett trick som jag har lärt mig av Tyra Banks från någon av alla säsonger av Top Model. Det är liksom ganska otippat att jag ens har lagt det på minnet.
And now that i know that it works, I will NEVER tell the trick.
Näver bäver.
Moha!

 

 

Som glasögonorm har jag lite, lite ångest inför bröllopsfotograferingen.
Jag vet ju att om 10 år (eller typ 3 år) kommer jag titta på bröllopsfotot och tänka "Holy schmoly vilka hemska glasögon! Vad tänkte jag på!?" oavsett vilka glasögon jag än har på mig.

Igår gick jag in på Specsavers och lånade hem fyra brillor. Hunken bidrog med ett fint stöd:
1: "Nej!"
2: "Men älskling..?"
3: "Inte dem!"
4: "Nej."

Man tackar.

I morgon ska jag plåta min fina vän Anna Surr/Ana Banana/Annanas/Fruktkorgen/Anna Sourpower/Surraburra!

Hon ska på studentbal i morgon på kvällen och vi (jag) vill såklart föreviga de där ögonblicken då hon fortfarande tror att allt kommer att ordna sig (Läs; tiden innan dagen efter studenten). Givetvis är jag kompisen med kameran som ställer upp. Det ska bli skitkul!


/Bitter och gammal tjej som tog studenten för typ tusen år sen.

Efter intressanta och otäcka naturhändelser som vulkanutbrott, orkaner, oljeläckor och Mona Sahlin, vill jag bara påpeka att jag har fått en hel del myggbett under helgen. Det intressanta är inte att de inte kliar, för det brukar de inte göra. Det intressanta är att de bara är på mitt högra ben.

Man kan ju liksom undra vad som är fel på mitt vänstra..?

Idag har fått helt tokigt mycket saker gjorda.
Bröllopsfix, hästfix, Lisafix, Billyfix och lite födelsedagsfix för Hunkens räkning.
I love måndagsenergi!

Jag har däremot inte ätit frukost än.
Nu blir det med andra ord en smoothie, sen blir det en mopedtur in till stan. Är lite sugen på att gå på bio ikväll också. Det är nog dags för Prince of Persia...

Jag fyndade en fisheyelins förra veckan, och hittade mitt gamla objektiv idag. (Det har legat i en flyttlåda i två år, och har tydligen umgåtts med bland annat mörker och bajsande möss. Oops!)
Nu har jag hur som helst intrudercerat linsen och objektiv för varandra, och med Håkan Strandmans (legendarisk fotograf och fiskare, ni vet..?) moraliska stöd uppstod ljuv musik och kärlek vid första ögonkastet. Fantastiskt.

Billy ville såklart gärna (?) vara med på bild, och Elli kommer brevbomba mig om jag inte visar, så här har ni några smakprov:

 

 

Bilden i mitten är min favorit. Han ser ut som en karikatyr på sig själv. Hahaha. Göllegöll! På sista bilden ser han mest ut som en kalv...

Nästa helg fyller Hunken år.
Han blir äldre än någonsin.

Inte nog med att han ska få tårta, hanska även få följa med på utflykt!

...Till Stockholm!
Mormor och morfar har lånat ut lägenheten till oss, och det känns helt suveränt.

Så... What to do in Stockholm?
(Förutom att besöka Elli, såklart.)

Nu ska jag åka moppe tills jag dör!

(troligtvis av köld)

Little black dress - √
Little black shoes - √
Barbeque Burgare på Harrys - Just some minutes away!

Vi firar sommaren ganska hårt här liksom.

Har sommarlov!
Förståååå känslan..!

Jag ska tillbringa sommarlovsdagen med att dricka saft ur karaff, äta pinneglass, smätta maskrosor på personer i min omgivning, gå barfota, äta på restaurang, hålla Hunken i handen, smälla myggor, känna på vattnet med tårna, mata min häst med maskrosor, sjugna Den blomstertid nu kommer, bränna mina axlar, inte trampa på en geting, sitta på balkongen och andas in doften av sommarkväll...

I morgon ska jag nämligen jobba hela dagen.
Underbart är kort, ni vet.

Lillkroppen har stängt butiken.
Den är lite trött på mig.
Efter en natt av på tok för få sömntimmar (kl 01-07 liksom. Sömnzombievarning!), några jobbtimmar, några pluggtimmar, några hästtimmar och nåra gåtimmar så är det dags att inta komaläge.

Ojojoj.
I morgon ska jag hinna med att inte göra ett smack, och sen gå på bio. Det gäller att vara utvilad, med andra ord...