(Jag vet. Ni kommer aldrig att förlåta mig för de här bilderna...)

Jag hittade en fotölj (!!?) på IKEA.
Den är jättefin och jätteskön och jag tror bestämt att den vill flytta hem till oss och bo under kristallkronan. (och så levde vi lyckliga i alla våra dagar och fick hundra barn och tappade aldrig mer någon sko av glas och bla bla bla)

MEN när jag skulle visa Hunken en bättre bild än den jag tog med mobilen, så finns den inte med på IKEAs hemsida..!
Den är alltså med stor sannolikhet utgående.
Det innebär att jag i så fall måste handla snabbt (i dubbel bemärkelse).
Och jag är helt klart värdelös på att köpa saker utan att:
1 våndas
2 tänka
3 jämföra
4 tänka
5 våndas
6 prova
7 våndas lite till
8 eventuellt köpa

Efter att ha konsulterat Hunken (såklart), har jag kommit till punkt 5.
I morgon ska jag ringa till IKEA och (väldigt) evenutellt paxa en.

Hunken och hundarna ligger i en hög i soffan.

Om man skulle ta och skrapa ihop lite alone time och spendera sin fredagkväll på IKEA kanske?
Mmmm... ensam tid.
Mmmm... IKEA.

Mhmm.

Efter en hjälteinsats från Hunkens sida tystnade det.
Mmm, the sweet, soft sound of silence...

... på en islandshäst.

Billy är oerhört svag för päls.
Och en islandshäst har ju bara. Så. Himla. Mycket. Päls.
Och tålamod, tydligen.

Billy var helt galet förtjust i manen (det syns på bilden), och hästen var riktigt förtjust i Billy (det syns inte på bilden).

Varken hund eller häst skadades, de umgicks flitigt i flera veckor.
(Hunden kan dock fortfarande inte tygla sitt intresse för päls).

Det ligger en suckande hög med filtar och sovande hundar i soffan.
Billy och Ivan är både bröder och bästisar, och det är så himla roligt att se dem tillsammans. De äter helst varandras mat, de leker helst med samma leksak, de sover helst på samma kvadratdecimeter...

Ivan har passerat 1500 g och har lärt sig "sitt" och "kom" och "Iiiivan!" och att det går utmärkt att sova i igloon (innan han klättrar upp i sängen).
Duktig krokodil!

Ibland händer det mer här eller här när det inte händer så mycket här.

Bara så ni vet.

Världens bästa man.
Bara så ni vet.

/Kär_Tjej_86

Se bara, vilket fint täcke jag har sytt till pirayan:

Grönt och skönt och varmt och lurvigt. Och snyggt!
/Stolt tjej

Åkte till Stockholm och sen hem igen.
Men först spenderade jag några timmar på:

 

... med en kväll som den här:

- Jag har SYTT! Och jag gjorde något som blev SNYGGT!
Ivan fick ett täcke. Med beige mysig och mjuk fuskpälsfleece och grön bävernylon och skön mjukisresår framme vid bogen och runt magen = överraskande avancerad nivå på sömnaden.
Jag vill nästan ha ett likadant själv.
Fast som mantel...
Mhm.

- Jag och Billy har gått skön långpromenad. Det är nästan det bästa på hela dagen, när Hunken har kommit hem och hela flocken har fått mat och Ivan och Hunken har somnat i soffan, så går jag och Billy ut på egen promenad. SÅ HIMLA SKÖNT.

- Jag har packat väskan full med proviant inför morgondagens resa till Stockholm. Riktigt bra proviant, måste jag säga. Bland annat bestående av Brio med fruktsmak. Gött!

- Jag har varit på jobbet och lämnat min nyckel. Jag har inte fått någon information om min anställning/icke anställning än, så jag städade ur skåpet när jag ändå var där. Skön känsla.
Gjorde dessutom oväntade fynd som två helt nya muggar (fallande löv), ett rör c-vitaminbrus, en bok, ett halvt apotek, sju hårsnoddar och några tablettaskar. Fint serru.

- Hunken och Ivan har slocknat i sängen, jag sitter med datorn i soffan och Billy kommer ut i vardagsrummet för att hämta mig. Han kommer att ligga bredvid mig tills jag går och lägger mig. (Och när jag ligger i sängen kommer han att ha sitt huvud på min fot.)
Nämnde jag att han är bäst i världen?

Man vet att man sitter i en helt amazing telefonkö när man hinna glömmer bort vart man ringer.
Nu är i alla fall båda hundarna inbokade för besök hos veterinären den 9 februari.

Hornen syns tydligen när solen skiner. Höhöhö.
Fin kille!

Han har vuxit sedan han flyttade in och väger 1400 gram idag.

...eller?
Näpp.
Men han kan le!

 

Stop motion, alltså. Måste prova någon dag...

Alltså, jag vet. Klockan är snart midnatt och alla pojkar sover (till skillnad från i Mauro Scoccos sång).
Och jag sitter här och undrar hur man gör (eller får? Eller köper?) såna där sjukt snygga ögonbryn.

Nån?
Marijah?
Anyone?

 

Ni vet sådär arg som Kalle Anka kan bli?

Det är vardagsmat här hemma nu för tiden.
Ivan blir vansinnig när Billy säger ifrån.
Eller sätter en gräns.
Eller tar tillbaks sina leksaker.

Men så är han ett sånt där klassiskt fall av bortskämt ensambarn också. Hahaha.
Man kan tro att nästan är på väg att explodera några gånger om dagen.

Här finns bevismaterial!

(Och Ivan har alltså inte ont någonstans, han är bara fly förbannad och vrålar av ilska...)

1. Gullegullegull/Lillkroken/Ivan

2. Rödbrunsvart röra

3. Mammas mördarhund

Min lilla flock har en skön, seg morgon idag.
Hunken kissade hundarna vid strax efter kl 5 i morse, innan han åkte till gymmet. Ivan var mer eller midre i koma, och var inte det minsta pigg på något annat än meeeeer sooooovaaaa när de kom tillbaks.
Så vi sov som tre små grisar i tre timmar.
SKÖNT.
Då fick Ivan sin lilla frukost (snart är det dags för second breakfast) och sen gick vi på promenad. Kvarterets tanter har lite svårt för att hålla sig i skinnet när de ser oss, och även om de inte säger något så kastar de låååånga blickar efter Ivan. Jag misstänker att vi är veckans hot topic när de skvallrar.
Ivan spatserade på riktigt fint på promenaden (woho, han gick flera meter på egen hand!) ibland blir han riktigt förbannad när jag tar upp honom och sätter honom innanför jackan.


Nu har det varit fullt ös i nästan två timmar. Både Billy och Ivan ligger och gnager på varsitt tuggben och jag misstänker att det snart blir ett nytt koma...


Och ja, det är ungefär såhär roliga mina inlägg kommer att vara ett tag framöver ;)

 

Ivan har sovit duktigt hela natten. Mest i sängen.
Han gjorde morgonkiss strax efter klockan 6 och fick en liten frukost efter det. Sen var det fullt ös med Billy i sängen i till klockan halv åtta, då slockande vi alla tre.
En timme senare var det upp och hoppa igen, dags för Billys morgonpromenad.
När vi kom in åt båda killarna frukost och sen dess har de lekt och busat och härjat.

Nu har de äntligen somnat igen, så nu kanske jag kan få några minuters produktivitet...

 

Jag är helt löjligt stolt över Billy.
Han tar rollen som storebror på största allvar. Och han leker verkligen jättebra med Ivan.
Billy tycker att det är riktigt roligt att ha en liten sabeltandad smurf här hemma, och han håller ett öga på Ivan hela tiden.
De är precis som Mowgli och Baloo i Djungelboken när Baloo ska lära Mowgli att slåss och ryta och äta myror och vara nöjd med allt som livet ger... ♥

Han är såhär vild och busig:

Och Billy kommer bli såhär trött på honom inom några dygn:

 

Det går skitbra!
De busar och härjar som bara den..!
Och Ivan har redan skällt och morrat mer än vad Billy gjorde de första sex månaderna... Vi har fått oss en riktig liten tuffing.

Lite mer svart.
Och lite mer vitt.

Så kan det gå när man inte är uppmärksam.

 

Jag är omgiven av preggon.
De anfaller från alla håll!

Ivan flyttar in hos oss på måndag.

Till dess:
Gosa sönder Billy, samla ihop hans gamla grejer och säga "Men åååh, vad liiiiiten/liiiiitet den/det är! Guuu va guuulligt!" ungefär en miljon gånger, räkna timmar och minuter tills man får plocka fram Ivans matskål och möblera om vid vattenskålen, montera av benen på sängen, säga "Nej, tyvärr. Jag kan inte komma då. Jag kommer ha en liten, liten busig hundvalp att ta hand om", ladda kamerabatterierna, ladda tålamodet, köpa skurmedel...

 

Vi pausar formgivningen och låter det svänga lite i stället.

Billy är friskare. Det är bra!
Ivan är hostig. Det är inte bra. 


Så det blir inflyttning av valp en dag.
Förhoppningsvis i slutet av veckan.

Billy mår bättre!
Igår vaknade han till liv efter lunch och var både hungrig och busig. Tack och lov!
Han var pigg och glad resten av dagen, hade några hostattacker men inte alls lika täta som dagen innan.

Han fick blött och överkokt ris blandat med lite rå köttfärs till både frukost och kvällsmat igår, och idag fick han sin vanliga mat - blandat med lite varmt vatten. Aptiten är det minsann inget fel på...

Under natten blev det, som vanligt, sämre.
Han har hostat en del, men inte alls lika mycket som förut. Det går betydligt längre tid mellan hostattackerna och mellan klockan fem och tio i morse sov han som en spädgris. (Woho! Fem timmar av sammanhängande sömn även för min del!)

Hittills idag har det varit lugnt, han har ingen som helst förståelse för att promenaderna är korta och tar igen det genom att vara jättebusig inomhus.



I morgon ska Ivan till veterinären för besiktning, och planen är att han ska flytta in hos oss efter det. Vi får se hur det går. Billy är märkbart piggare, men han måste ändå orka med att hantera en sjövild lillebror...

Andra natten med hosta.

Billy har hostat i perioder hela natten, längsta perioden det har varit lugnt är mellan kl 7 - 9.45 i morse. Stackars lilla kraken, han är trött och sliten.

Igår åt han inget på kvällen, han var helt ointresserad av mat. (Inte ens en köttbulle eller en liten bit ost..!) Jag ställde in en extra vattenskål i sovrummet efter att ha pratat med Lina (tack för att du utbildar dig till veterinär, du är bäst!), och då drack han tack och lov ganska mycket.
Jag tempade honom två gånger på kvällen med någon timmes mellanrum och han hade 39,7° båda gångerna. Alldeles nyss hade han 38,6° och så länge det håller sig under 40° åker vi inte till veterinären.

För en stund sedan var vi ute på en kort morgonpromenad (soptunnan runt, knappt en kilometer) och han hostade upp slem i omgångar under promenadens första 100 meter, men han håller modet uppe och kissar åtminstone fortfarande lika mycket som han brukar.
När vi kom in kräktes han. Troligtvis eftersom han inte har ätit på länge och egentligen är ganska hungrig, men inte har någon matlust.
Det är snart ett dygn sedan han åt, och jag har börjat koka ris för att kunna ge honom risavkok.

Nu har han gått och lagt sig igen, och det verkar som att han får sova.
Lilla prinsen! ♥

Det är nästan skönt att Hunken inte har kommit hem än, han hade fått spunk av att vakna flera gånger under natten för att klappa på hunden.

Billy började hosta inatt.
Vilken skit.

Så vi chillar i soffan och gnager på älgbenet och försöker att hålla oss lugna och andas normalt.
Hoppas, hoppas att vaccinet förkortar tiden som smittan och hostan är aktiva och att det går över senast på måndag.
Planen är ju att Ivan ska flytta hit på tisdag.

Idag har jag spenderat några timmar hos Hunkens föräldrar.
Jag fick lunch och småprat och tidningsläsning och ett älgben.
Eller ja... Billy fick ett älgben. Kokt och kapat och alldeles delikat, verkar det som.
Han kämpar med det i köket just nu.

När jag skulle åka hem hade det slutat snöa, och börjat dugga.
Underkylt regn.
Mums.

Som tur är har min bil ett strålande humör, oavsett väder. Den är inte körd sedan i onsdags, så jag grävde fram den och startade och skrapade. Sen körde jag i halvmeterdjup snö, genom en vägg av snö och iväg. Den är som en traktor. En japansk traktor, visserligen. Men ändå.
Min bil alltså, bästa Sharky! ♥

Inte nog med att jag fick kämpa mot det underkylda regnet på hemvägen, det klev dessutom ut två stora älgar i vägen efter några kilometer.
Min reaktion var att bli mer uppjagad av ABS-bromsarna än själva älgarna.
(För det är faktistk lite otäckt när det låter lite skrapigt och känns som att bilen pulserar fram på vägen..!)

Jag skulle vilja skänka lite tacksamhetspoäng till Sunne. Tack till den laglösa kommunen för att den har lärt mig att köra bil i alla väder och väglag och att hantera älgar på vägen. Tack tack.

Säg det högt: Tjock och lat.

Då förstår ni hur rolig jag var när jag gjorde den här bilden:

 

Det talas en hel del om mål såhär vid årskiften.
Personliga mål och yrkesmässiga mål och jag vet inte allt.
De målen håller jag för mig själv.

Däremot kan ni få se vad jag har för mål beträffande Billy under 2011.
Då klickar man här.



Om man inte vill det, så kan man sucka lite och vara lite irriterad över att jag bara bloggar om hundskrället hela tiden i stället.

 

Jävlarns jävlar vilka vansinniga mängder snö jag (och Karlstad, Värmland, Sverige, planet Earth) har drabbats av de senaste dygnen. Och värre ska det bli minsann.
Pust.

Idag har jag pekat finger åt snömassorna medan jag (i protest) gick (pulsade) fyra och en halv kilometer från Linnéas dörr till min egen. Jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men efter att ha gått från Herrhagen och in till stan verkade det som en smärre evighet att vänta på bussen i 21 minuter, så jag pulsade på.
Inte ens när jag hade passerat min hemhållplats hade bussen kommit ikapp, och det är faktiskt ett ganska bra plåster på skavsåren.

VBB har kvalificerat sig till Tapprast i stan efter den här dagen.
Inte nog med att jag plågat honom med miljöträning i form av bussåkning och socialt umgänge med halvfrämmande person, han har dessutom varit vid oerhört gott mod hela promenaden hem.
Duktig kille!

Nu ligger han i totalt soffkoma.
(Jag med)

---

Såhär mycket snö är det utanför lägenheten:

 

Jahaja. Så det ramlar alltså ner fåglar från skyn i Falköping och Arkansas. Det ni.
Är inte döda fåglar ett förebud inför apokalypsen?
Och... såvitt jag vet börjar ragnarök med en två år lång vinter.
Hörde jag att 2012 närmar sig?

... men igår köpte jag en möbel på IKEA.
Det var ett smärre helvete att skruva ihop den.

Idag har jag träningsvärk. I rumpan.
Då kanske ni förstår hur jobbigt jag hade det när jag skruvade igår?

Sitter och jobbar med Hotspot, och lyssnar på den bästa pepplåten för en lysande framtid:

 

Jag ser på Under Toscanas sol och gråter lite (mycket) och regelbundet.
Fan vad fint det är med gamla hus och all möjlig kärlek och fina polska pojkar..!

Tja, man ju till exempel åka till Aidsvalla och köpa 450 bajspåsar i olika färger.

Nio pinnar går på promenad.

Ja, man smälter lite varje gång man ser honom...

Göllegöllegöll!

Typexempel på hur skenet bedrar. Se så söt!

... och se så hemsk. Ivan den förskräcklige.