Men seee så snygg han är!

 

Det var mååånga hundar på plats; Billy och Ivan, Hugo, Cindra, Shelina (Ivans mamma) och Milton, Tingeling och Feliz.
Och nu ligger Ivan och Billy i koma. Föga förvånande, om ni frågar mig. Fyra timmar av bus och spring och fokus och träning suger musten ur vem som helst.

Finn ett fel (=vad gör Ivan?)


Finaste killen!


Shelina, Ivans mamma


Billys OCH Ivans äldre halvsyster Tingeling (Hon har samma mamma som Billy och samma pappa som Ivan).

Ivan och Billy har slocknat i soffan.

(Från Hunkens mobilkamera)

De sover uppenbarligen riktigt djupt, eftersom Ivan inte vaknar av att Billy har sin nos i hans rumpa (och eftersom Billy inte vaknar av att ha sin nos i Ivans rumpa...).

Mysigt värre.

Idag och igår har Ivan tränat på att vara hund.
Och det är minsann inte det lättaste...
Han har åkt bil och varit på Hund- och kattspecialisten (och skällt ut personalen och luktat på allt som tänkas kan) och träffat Dagmar och Herman och gått koppelpromenad. Och så har han fått tvångsumgås med folk till höger och vänster.
Idag har vi hälsat på hästar och vaktmästare och stalltjejer på Sörmons Ridklubb. Och gått kort promenad i skogen. Och sprungit som en dåre i ridhuset.

Att springa som en dåre i ridhuset har antagligen varit det bästa av allt han har gjort hittills i sitt liv. Troligtvis eftersom Billy blev överlycklig av att få springa av sig lite energi och fullkomligen strålade av glädje, något som smittade av sig på Ivan.

Just nu ligger det en hög med hundar och filtar i soffan.
Ivan har somnat ovanpå Billy. Fina pojkar!

---

Snart är Ivan 12 veckor.
Han väger nääästan 1800 gram.

Och han är såhär stor, eller liten, om man jämför med hur Billy var när han var 11 veckor:

Ojojoj, vad vi myser här hemma just nu.
Om mys hade varit en olympisk gren, så hade vårt lag tävlat på elitnivå sedan lääänge.

Jag och Billy och Ivan ligger i gamla sängen i vardagsrummet. Solen skiner ända hit och det är varmt och skönt och gosigt. Hundarna är redan förlorade och medvetslösa av myskoma, och jag är njuter av att bara vara och inte göra en enda vettig grej.

Vad jag egentligen borde göra är att hitta böcker med vetenskapliga teorier som berör branding och varumärken och nyhetsmedier och annat livsviktigt inför teorikursens paper som kan komma att bli min död och bla bla bla bla...

Ivan har blivit en hund.
I stället för den lilla marsvinshybriden som har bott här i några veckor, har det blivit en liten dvärgpinscher. En studsig liten dvärgpinscher.

Vi går korta koppelpromenader och han är jätteduktig. Han skuttar upp för trappan på eget bevåg. Han hoppar (och ramlar) ner för soffan och sängen några gånger om dagen. Han sover med oss i sängen utan att bli potatismos.

Och det är så himla roligt att se hur han tar efter Billys kroppspråk, han tacklas och sprätter och smyger - precis som Billy.

 

(Jag vet. Ni kommer aldrig att förlåta mig för de här bilderna...)

... på en islandshäst.

Billy är oerhört svag för päls.
Och en islandshäst har ju bara. Så. Himla. Mycket. Päls.
Och tålamod, tydligen.

Billy var helt galet förtjust i manen (det syns på bilden), och hästen var riktigt förtjust i Billy (det syns inte på bilden).

Varken hund eller häst skadades, de umgicks flitigt i flera veckor.
(Hunden kan dock fortfarande inte tygla sitt intresse för päls).

Det ligger en suckande hög med filtar och sovande hundar i soffan.
Billy och Ivan är både bröder och bästisar, och det är så himla roligt att se dem tillsammans. De äter helst varandras mat, de leker helst med samma leksak, de sover helst på samma kvadratdecimeter...

Ivan har passerat 1500 g och har lärt sig "sitt" och "kom" och "Iiiivan!" och att det går utmärkt att sova i igloon (innan han klättrar upp i sängen).
Duktig krokodil!

Se bara, vilket fint täcke jag har sytt till pirayan:

Grönt och skönt och varmt och lurvigt. Och snyggt!
/Stolt tjej

Man vet att man sitter i en helt amazing telefonkö när man hinna glömmer bort vart man ringer.
Nu är i alla fall båda hundarna inbokade för besök hos veterinären den 9 februari.

Hornen syns tydligen när solen skiner. Höhöhö.
Fin kille!

Han har vuxit sedan han flyttade in och väger 1400 gram idag.

...eller?
Näpp.
Men han kan le!

 

Ni vet sådär arg som Kalle Anka kan bli?

Det är vardagsmat här hemma nu för tiden.
Ivan blir vansinnig när Billy säger ifrån.
Eller sätter en gräns.
Eller tar tillbaks sina leksaker.

Men så är han ett sånt där klassiskt fall av bortskämt ensambarn också. Hahaha.
Man kan tro att nästan är på väg att explodera några gånger om dagen.

Här finns bevismaterial!

(Och Ivan har alltså inte ont någonstans, han är bara fly förbannad och vrålar av ilska...)

1. Gullegullegull/Lillkroken/Ivan

2. Rödbrunsvart röra

3. Mammas mördarhund

Min lilla flock har en skön, seg morgon idag.
Hunken kissade hundarna vid strax efter kl 5 i morse, innan han åkte till gymmet. Ivan var mer eller midre i koma, och var inte det minsta pigg på något annat än meeeeer sooooovaaaa när de kom tillbaks.
Så vi sov som tre små grisar i tre timmar.
SKÖNT.
Då fick Ivan sin lilla frukost (snart är det dags för second breakfast) och sen gick vi på promenad. Kvarterets tanter har lite svårt för att hålla sig i skinnet när de ser oss, och även om de inte säger något så kastar de låååånga blickar efter Ivan. Jag misstänker att vi är veckans hot topic när de skvallrar.
Ivan spatserade på riktigt fint på promenaden (woho, han gick flera meter på egen hand!) ibland blir han riktigt förbannad när jag tar upp honom och sätter honom innanför jackan.


Nu har det varit fullt ös i nästan två timmar. Både Billy och Ivan ligger och gnager på varsitt tuggben och jag misstänker att det snart blir ett nytt koma...


Och ja, det är ungefär såhär roliga mina inlägg kommer att vara ett tag framöver ;)

 

Ivan har sovit duktigt hela natten. Mest i sängen.
Han gjorde morgonkiss strax efter klockan 6 och fick en liten frukost efter det. Sen var det fullt ös med Billy i sängen i till klockan halv åtta, då slockande vi alla tre.
En timme senare var det upp och hoppa igen, dags för Billys morgonpromenad.
När vi kom in åt båda killarna frukost och sen dess har de lekt och busat och härjat.

Nu har de äntligen somnat igen, så nu kanske jag kan få några minuters produktivitet...

 

Jag är helt löjligt stolt över Billy.
Han tar rollen som storebror på största allvar. Och han leker verkligen jättebra med Ivan.
Billy tycker att det är riktigt roligt att ha en liten sabeltandad smurf här hemma, och han håller ett öga på Ivan hela tiden.
De är precis som Mowgli och Baloo i Djungelboken när Baloo ska lära Mowgli att slåss och ryta och äta myror och vara nöjd med allt som livet ger... ♥

Han är såhär vild och busig:

Och Billy kommer bli såhär trött på honom inom några dygn:

 

Det går skitbra!
De busar och härjar som bara den..!
Och Ivan har redan skällt och morrat mer än vad Billy gjorde de första sex månaderna... Vi har fått oss en riktig liten tuffing.

 

Ivan flyttar in hos oss på måndag.

Till dess:
Gosa sönder Billy, samla ihop hans gamla grejer och säga "Men åååh, vad liiiiiten/liiiiitet den/det är! Guuu va guuulligt!" ungefär en miljon gånger, räkna timmar och minuter tills man får plocka fram Ivans matskål och möblera om vid vattenskålen, montera av benen på sängen, säga "Nej, tyvärr. Jag kan inte komma då. Jag kommer ha en liten, liten busig hundvalp att ta hand om", ladda kamerabatterierna, ladda tålamodet, köpa skurmedel...