Ivan börjar bli en riktigt hund nu, han blir allt mer vuxen i kroppen, tappar mjölktänder och kissar med benlyft.
Duktig plutt!

 

När jag sitter här och sliter mitt hår och hatar mig själv för att jag är lat och omotiverad, ligger Billy på golvet mellan mina ben med sitt huvud på min ena fot och är vam och gosig och fantastisk. ♥
Han vet hur man på allra bästa sätt stöttar en Lisa i pluggkoma.

Ivan är sjuk.
Han är förkyld.


Föga förvånande med tanke på hur sjukt mycket snytpapper han knycker och strimlar.
Karma Ivan, Karma.
Skyll dig själv, lillhunden.

Ivan, den onskefulle lille sabeltandade snorvalpen har dödat min dator.
Eller i alla fall min sladd.

Datorns reaktion: Zzzz.
Min reaktion: Vill grina.
Ivans reaktion: Likgiltig.

Och då kan man fråga sig om det finns en laddarsladd till en Macbook Pro i Karlstad.
Det gör det inte. Kanske, eventuellt, möjligtvis nästa vecka.
Såklart.

 

Eftersom 20% av läsarna som röstade om huruvida Billy och Ivan skulle få en egen blogg eller inte, tyckte att; jodå, klart de ska ha en egen blogg!

Så nu har de fått det!
Och jag har fått ett ställe att snöa in på tuggben och Bambis fot och Ivans rumsrenhet och Billys bångstyriga hormoner och klickerträning och annat som hör hundlivet till. Så himla prima liv!
Klicka på bilden för att komma till billyochivan.blogg.se

Och ja, det är klart att det fortfarande kommer att vara lagoma doser av hundsnack även här.

 

 

Woho!
Plusgrader!

Det firar vi med morgonpromenad och att vänta på posten.

 

... kan beskrivas såhär:

"JAAAAAAAAAA! Han gick in i buren! In i BUREN..! JAG ÄLSKAR BILLY!"

Om Ivan hade varit en människa, hade han varit 2,5 år, kvarterets busunge och det jobbiga dagisbarnet som ifrågasätter allt.

Om Billy hade varit en människa, hade han varit 13 år och ungefär lika hormonstinn som samtliga karaktärer i Bert - den siste oskulden.

På kvällspromenaden mötte vi Thea, chihuahuatanten som bor på samma gård som oss. Billy visade upp sina skills i bensprättning i ett försök att imponera - och när inte det fungerade började han jucka i luften.
Det kommer bli en härlig vår det här...

Carro har lagt upp nya bilder..!
Ivan ser så himla busig ut med sina vilda öron - men kolla bilden på Billy och Hunken.

Jag dör en smula här.

Idag kom finaste Carro hälsade på och lät sig charmas av Ivan.
Hon var givetvis utrustad med kamera, så det dyker säkert upp bilder på Ivan på hennes blogg. Ni får hålla till godo med mina bilder så länge:

 

 

Det ser inte helt bekvämt ut, måste jag säga.

Ska Billy och Ivan få en helt egen blogg, så att ni slipper (nästan) allt hundsnack här?

• Yes, please! Helst igår..!
• Nej, det är bra som det är
• Zzzz, vem bryr sig?

View Results
Create a Blog Poll

Det här har jag funderat på ett tag nu...
Vad tycker ni?

 

Klart att min stjärna ska ha ett halsband med stjärnor på..!

 

Ska jag ta med mig Billy och åka till Karlstad Ridklubb för att titta på glada hundar som hoppar och springer?

Innan ni svarar:

Är det värt döden genom köldchock?
Vet ni hur kallt ett ridhus kan bli?
Har ni en aning om hur vansinnigt kallt det är ute?
Är agility en publiksport?

Och bästa grejen - man vinner mer än äran!
Jag fick nyss ett mail där det stod "Priser kommer på posten"
Tack Pupstore! ♥

Jag överväger att döpa om Ivan till Grab & Go.
Herregud, jag vet inte hur många gånger om dagen han kommer galopperandes som en vilde med något han har snott någonstans. För en liten stund sen stal han min mobil (!!) ur min ficka (!!) och drog iväg som en raket.

Såhär pigga var pojkarna strax innan klockan åtta i morse.

 

DVÄRGPINSCHERRALLY!
Herreguuuud, vad de härjar.
Jag hittade nyss Ivan bakom filmerna i tv-hyllan. Nu har han dragit med sig Billy på ett gäng ärevarv i vardagsrummet.
Han är helt makalös.

Jag vet inte hur många gånger om dagen jag ropar "ÄLSKLING! TA DIN HUND*..!"




*Alternativt Dyvelivan, Svarte fan, Illbatting, Snorvalp, Bebiiiiiis, Lillivan, Dretonge, Taliban... Kärt barn har många namn, har jag hört.

Man skulle kunna tro att Billy och Ivan inte gillar snö det minsta. De har kort päls och stora öron som det lätt snöar in i, till exempel.
Men de älskar snön!
Båda två är jätteglada på promenaderna, de hoppar och springer och skuttar och fintar och gräver och smakar. Som kalvar på grönbete, fast dvärgpinschrar i nysnö.
Den här glada andan följer även med in, efter promenaden. Då är det fullt ös i några minuter innan båda hundarna hamnar i soffkoma... Och herregud, vilket röj det är.

Filmat med trött mobilkamera, uppenbarligen rör de sig ungefär med ljusets hastighet. Och det är bara Ivan som låter - hela tiden. Han låter som en blanding av Piff, Puff och Kalle Anka när de är helt vansinnigt arga. Mycket underhållande!

 

Saker att förundras över:

Hur i hela friden lyckas Billy gång på gång med konststycket att stoppa in sina (men oftast Ivans) leksaker så långt in under soffan att man behöver använda en tumstock för att få ut dem?

Min arm is not enough.
Jag förstår inte hur. Han måste verkligen se det som en sport.

Och så tar man fram dem, han blir överlycklig och springer ett ärevarv i vardagsrummet. Och så stoppar han in dem tillbaks under soffan.
Sen ligger han där som en pannkaka och pratar med/skäller på dem tills jag inte orkar höra mer. Och så tar jag fram dem, han blir överlycklig och springer ett ärevarv i vardagsrummet. Och så stoppar han in dem tillbaks under soffan...

Idag har vi spenderat en morgontimme hos veterinären.
Ivan skulle vaccineras och Billy skulle kolla ögon och knäleder.
Allt gick helt galant, båda killarna är friska och pigga. Härligt!

Mitt största problem med själva besöket var att jag har minst en arm för lite. Att komma in på djursjukhuset med Billy och väskan med hundarnas papper i ena handen och Ivan i den andra, för att sedan få ett par blanketter att fylla i... Inte helt lätt!

Som tur är, så är det inte särskilt svårt att få någon att anmäla sig frivilligt när man frågar "Hej! Vill du hålla valpen en liten stund?"

Nu ligger killarna och solar i soffan.

---

Förresten!
Ivan rapade så högt förut att Billy trodde att det var ett mystiskt inbrottsljud och började morra. Hahahahaha!

Idag när jag var ute med hundarna höll jag på att få ett smärre utbrott på Billy.
Han har nämligen tagit rollen som Ivans nya mamma på lite för stort allvar, han är lite vaktigare än förut och får ibland för sig att skälla ut till synes oskyldigt folk till höger och vänster.
Och då blir jag arg.

Hur som helst, vi mötte ett pensionärspar under morgonpromenaden - som fick skäll.
Och innan jag hade hunnit få tag på Billy så satte sig farbrorn på huk, och började prata med mig. Han tittade inte ens på mitt monster. Det tog ungefär två sekunder, och sen hade Billy tystnat. Jag och farbrorn fortsatte prata och Billy kom närmre och började undersöka den mystiske mannen - som fortfarande inte visade något som helst intresse för hunden.
Jag berättade hur oerhört glad och tacksam jag blev över att han gjorde som han gjorde och sträckte över två bitar hundgodis.
Han la ena godisen på benet, sa åt Billy att sitta, Billy satte omedelbart och väntade tills han sa "Varsågod!".
Vi fortsatte småprata och han hälsade på Ivan innan han satte den andra godisbiten vid munnen och lät Billy hämta den där. Billy var helt lugn (och kanske lite överrumplad) och passade på att tvätta farbrorns kinder och öron när han ändå var i ansiktshöjd.

Och sen tog farbron sin tant och fortsatte sin promenad.
Jag var minst sagt själaglad. Han gjorde PRECIS så som jag önskar att fler kunde göra när min skeptiske, ouppfostrade hund skäller ut oskyldigt folk.

♥

... så går ni in HÄR och röstar/gillar/kommenterar bilden på Billy.
Pleeeease?


(Jag har nämligen något osunda cravings när det kommer till Puppias selar. Ojoj, vad fina de är!)