Förutom de uppenbara nöjena med snö, som snöbollskrig, pulkåkning, skapandet av snögubbar och sparkandet av spark, har vi funnit ytterligare ett:

Plogpsykning.
Hunkens nya favoritsport.

---

Update:

Jag filmade le grand finale.
Hunken plogpsykade traktorföraren så intensivt att lampan var tvungen att vara släckt av rädsla för att bli upptäckt...

 

Hurray!
GRATIS SAKER!

(bloggar bättre om det sen, först ska jag bara njuta en liten stund av mina GRATIS SAKER!!)

---

Okey, lite bakgrund:
Tydligen har det var KEY-dag idag. En slags minimässa för ekonomistuderande.
Jag, Mathilda och Amanda är verkligen inte ekonomer, men vi gillar gratis saker, så lekte liksom att vi studerade ekonomi för att kunna få reklampennor och annat kul (mest otippade: Plåsterask, tandkräm och lösmustasch).

Resultatet: Succé!

Jag var tvungen att filma lite.
Det hade nämligen varit värdelöst att redovisa det här utan ljud och bild, ni hade aldrig förstått hur exalterad jag annars:

 

I LOVE GRATIS SAKER!

 

About igår:
Julbord och allt det där.
Min geografiskt splittrade familj hade samlats för att avnjuta mat (och varandra) tillsammans. Dessutom var det första gången som Hunkens föräldrar fick uppleva cirkus Janson in real life. Jag tror att de klarade sig med livet i behåll och utan betående men...

Jo, bara några grejer:

- Majser hade övertalat Mutti att ta med Nisse. Detta gjorde i sin tur att farmor blev eld och lågor. Hon skulle sno minst en prinskorv från julbordet och sen ge till hunden. Det blev en ganska stor operation med insmusslade plastpåsar, utsmusslade korvar och en handfull (väldigt roade) civila. Mycket nöje!

- Glögg. Jag giller inte glögg.
Farmor gillar däremot glögg, gärna spetsad sådan.
"Man ska väl spetsa med vodka? Vodka smakar ju inte så mycket..." tänkte hon högt.
"Vodka smakar gött!" kostaterade farfar belåtet.
Själv höll jag på att skratta ihjäl mig.

- Majsers utfall mot servitrisen som kom för att plocka bort tallriken kommer gå till historien.

- Och en film såklart. Lägg märke till min märkliga dialekt, att Broh fick sitta i skuffen, hur snygg Hunken är, att Vati börjar förklara hur han lyckades låsa in bilnycklarna i bilen, min ansträngda andning när jag kämpade mot en inre explosion och Majsers gapskratt i slutet...

 

 

I love you guys!

Hurray, Hurray, Leverpastej!
Jag har vänner!
Riktiga vänner!
Som trotsar rädslor för svinig influensa och som går genom eld och vatten for me and me only. (Eller okey, jag erkänner; mest för Hunken och Hunken only. But still - Vänner!)

Pony och Tommy har varit här och lagat mat och ätit mat och skrattat och spelat tv-spel.
Som om inte vore nog - Sen dök Anna Surraburra upp med kladdkaka. KLADDKAKA! (Can you hear the Hallelujah chorus?)

 

Så nu sitter vi inte i soffan, eftersom vi inte har någon längre.
Vi sitter i en säng på golvet i vardagsrummet och spelar tv-spel och är lyckligare än på länge.

Fan va fint.

Om den här sviniga influensan (läs: jävliga förkylningen) blir min död, så hade vi i alla fall roligt in i det sista. Så det så.

 

 

---

 

Update:

 

 

Lyssna på det ljuva ljudet av vågornas brus och stormvind:

Information om dessa förskräckliga odjur.

Så, vi var ju i Sunne i onsdags.
För att ingen ska kunna hävda att jag far med osanning har jag givetvis bildbevis.

1. Mat och middag på Saffran och Vitlök.

Jag är så rolig.
Jag borde bli nominerad till Nobelpriset i rolighet any minute now:

Och såhär låter jag alltså just nu:

God afton!
Shoolia sover över, hon står för underhållningen här ikväll. Hon och bollen.
Min stackars pilatesboll har nog aldrig känt sig så utnyttjad, stackaren. Och jag har inte skrattat såhär mycket på lääääänge. Jag menar skitlänge.

Precis såhär roligt har vi:

Karlstad är täckt av en otäck blandning av snö, is, blask och några få gruskorn på toppen.
Trots de väldigt, väldigt få cykelförutsättningarna så envisas urinvånarna med att fortsätta cykla. Det är inte bra. Det är inte meningen. Det är säkerligen mot naturlagarna. Och det är farligt..!
Inte nog med att cyklisten och dess cykel kan halka och slå sig själva halvt fördärvade, de utgör ju för tusan hakar en enorm fara för oskyldiga medtrafikanter..! Cyklarna kan köra in i varandra, eller i bilar, eller i MIG eller i någon annan stackars fotgängare. Cyklisterna kan tappa kontrollen över sitt "fordon", sladda och halka och skapa livsfarliga dominoeffekter med andra cyklister.
De utgör en uppenbar trafikfara.
(Ja, jag vet. Det finns dubbdäck. Jag betvivlar att ens 10% av alla cyklar i Karlstad någonsin har träffat ett par dubbdäck)


I wonder why.
Varför cykla i sö och is? Är det kanske den kittlande leken med ond, bråd död?
Det tar viserligen lite längre tid att gå (ni cyklar ju ändå skitsakta!), men jag tror att det kan vara värt det i och med att oskyldiga liv står på spel..!

Hur som haver, jag kunde inte riktigt lägga band på mig utan plockade fram mitt kamerateam och gjorde ett reportage:

Känsliga läsare (tittare!) varnas.
Och så kan jag passa på att dela ut ett parental advisory med tanke på mitt något ovårdade språk där i stridens hetta...